Är du inbillningsfrisk?

Mental Power Concept
Jag stötte på ett roligt ord häromdagen: “inbillningsfrisk”. Han som yttrade det heter Johan Holmsäter, några och 70, och nu i veckan tillträdde han posten som nationell samordnare för fysisk aktivitet, utsedd av socialminister Lena Hallengren.

Enligt pressmeddelandet vill regeringen vända utvecklingen med allt mer fetma och övervikt.

En av samordnarens uppgifter är att knyta referensgrupper till sig, med representanter från regioner, kommuner, det civila samhället, idrottsrörelsen, friluftsorganisationer, näringslivet samt forskarsamhället. En annan att sprida framgångsfaktorer och goda exempel på metoder som främjar fysisk aktivitet i befolkningen samt lämna förslag på åtgärder som främjar fysisk aktivitet.

Om Holmsäter vet jag inte så mycket mer än att han grundade Friskis & Svettis 1978, men åtminstone på mig gjorde han ett mycket gott intryck i en intervju i radions Studio 1 häromdagen. Med det slagkraftiga uttrycket ”inbillningsfrisk” menar han att många människor är mycket sjukare än vad de själva upplever. Han säger att så många som var tredje svensk är pre-diabetiker.

Ett annat begrepp han använde i intervjun: ”livsstilsanalfabetism”. Han ser det som att mänskligheten gått vilse, att det som blivit den moderna livsstilen skadar oss. Och att det inte alls är konstigt, vi är ju bekväma lustmänniskor och njutare de flesta av oss.

Han lät således förstående mer än fördömande och det kändes uppiggande att regeringen på det här viset markerar att folkhälsan är något att ta på större allvar.

Nyfikenheten väcktes i mig också, i och med att forskarsamhället ska vara med i nätverket. För hur vet vi att motion är nyttigt? Och vilka doser gäller för att optimal nytta ska uppnås? När det gäller den riktigt hårda träningen finns det faktiskt studier som tyder på att sådan eventuellt kan förkorta livet.

Men också studier som tyder på motsatsen: att hårdtränande människor lever längre.

Som vanligt när det gäller människokroppen är det svårt att slå fast absoluta sanningar.

När jag bläddrar i näst sista numret av LCHF-magasinet läser jag i en underhållande intervju med professor och överläkare i internmedicin vid Linköpings universitet Fredrik Nyström, att han velat debattera värdet av träning med Anders Hansen, uppskattad sommarpratare, föreläsare och författare om framför allt hjärnan. Nyström menar att motion är överskattat.

Visst är de som tränar friskare, men det kan bero på att de är just friska. Blir man tillsagd att träna är det inte lika bra. Det är bara 5 procent av de tillsagda som fortsätter.

Intervjutexten fortsätter: ”För övrigt anser Fredrik att vin är nyttigare än motion.” För detta blev han enligt egen utsago av universitetsledningen hotad med att inte få mer forskningsanslag.

(Tack, förresten, ni på LCHF-magasinet för all spännande läsning ni bjudit på genom åren.)

Hansen å sin sida framhåller träningens centrala betydelse för psykisk och fysisk hälsa. Han menar ju till och med att vi inte bara blir friskare utan också smartare av att träna. För övrigt håller han på med ett forskningsprojekt kring träningens betydelse. Resultaten av det ska bli spännande att ta del av. Liksom jag ser fram emot Nyströms bok med arbetsnamnet ”Hälsostressen.”

Att skaffa sig ett hum om ”tillräcklig” träningsdos är sannerligen inte bara ett akademiskt intresse. Jag är övertygad om att fördjupad kunskap kan lindra vissa dåliga samveten och förhindra en del destruktiv träningsstress – om det visar sig att Nyström har mest rätt.

Om å andra sidan Hansen har mest fakta på sin sida, kan det pusha människor att anstränga sig lite mer och belönas för detta med en sundare själ i en sundare kropp.

Förresten, även Holmsäter har synpunkter på träningsdoser. Lutande sig på en studie av Elin Ekblom på GIH, säger han i intervjun att vardagsmotion är nyckeln. Att den ger betydligt mer än att gå till gymmet, säg, två gånger i veckan.

Han säger också, lite klurigt, att den som lägger till en god vana – till exempel börjar träna lite grand – ofta gör sig av med en dålig vana ”på köpet”, som att sluta röka.

Min egen träning? Tackar som frågar! För tre veckor sedan sprang jag hela sex dagar av sju och kände mig bara starkare och starkare. Sedan kom en förkylning (min gissning: inte corona), sedan en överintensiv arbetsperiod med parodiskt lite sömn.

Det är väl därför jag idag skriver om träning. Jag saknar den. Jag mår så må bra av att träna, inte minst i skallen. Det, om något, är en absolut sanning.

Avslutningsvis vill jag idag hylla mig själv och framför allt receptkreatören Anne Aobadia, tidigare Diet Doctor-medarbetare.

Det var nämligen dags att göra hennes broccoli- och blomkålsgratäng. Döttrarna var med och smakade och gav med högsta beröm godkänt.

Jag fick även till utseendet på gratängen; en var liksom gyllenmörkgul i fina och mångskiftande nyanser, och här och var anade man broccolins gröna. Tack, Anne!

Erik Hörstadius

Mest lästa inlägg

  • Att fasta
  • Tidskonfetti
  • Kroppens könsdiskriminering, del 1

Samtliga tidigare inlägg av Erik Hörstadius