Har du koll på vett och etikett?

Bild lånad av Bazar förlag. Copyright/fotograf: Gabriel Liljevall.

Här på Diet Doctor håller vi ju mycket på med frågan VAD vi ska äta. För den som vill fördjupa sig i den kringliggande frågan HUR vi ska äta, kommer här ett boktips: Edward Bloms etikettbok – om konsten att umgås med människor (Bazar förlag).

Författare är gastronomen, kulturhistorikern, föredragshållaren, melodifestivaldeltagaren (med kultlåten ”Livet på en pinne”) och före detta arkivarien… ja, det har ni räknat ut: Edward Blom.

Det har i äldre tider, ja, faktiskt fram till 70-talet, inte ansetts helt igenom kutym att ge ut etikettböcker under eget namn. Det har så att säga stridit mot etiketten! Denna numera daterade regel betonar synen på etikett som ett kollektivt, genom generationerna framtaget informellt regelverk. Vilket det förstås är. Men redan (sedan några år hädangångna) journalisten Magdalena Ribbings genomslag i folkhemmet visade med all önskvärd tydlighet att vi nutidsmänniskor inte har något emot en mer personlig guidning.

Edward Blom axlar Ribbings mantel perfekt. Han skriver att han under större delen av sitt drygt 50-åriga liv varit fascinerad av etikett, och läsefrukterna och livserfarenheterna ger sig till känna i ett flertal dimensioner: det lättflytande språket, den djupa bildningen som skymtar fram utan att pråla, den flödande fantasin, och inte minst den pedagogiska ivern. Regler beskrivs – och förklaras!

En inledande illustration i boken visar tydligt varför en etikettbok kan komma till pass. På den hittar vi glas för dessertvin, ostvin, rött vin, vitt vin, starkvin till soppa, öl, snaps, vatten. Vidare: dessertbestick, såssked – och längst ner mot bordskanten från vänster till höger: brödassiett med smörkniv, förrättsgaffel, varmrättsgaffel, fiskgaffel, vamrättskniv, fiskkniv, förrättskniv, skaldjursgaffel, skaldjurstång, ostrongaffel.

Allra längst till höger: en sköljkopp.

Lätt att göra fel, förstås!

Edward berättar sedelärande och rörande om hur han tar in livets första skaldjursplatå, 19 år gammal, i Bryssel. Och tror att vätskan i sköljkoppen är en tunn soppa som ska förtäras. En svensk affärsman eller diplomat approcherar unge Edward:

”Han bytte några vänliga ord om alls ingenting, hoppades jag trivdes i Bryssel, varefter han byggde upp en stämning där ett litet skämt kändes helt naturligt. ’Såg du den där filmen med Goldie Hawn? När hon var på en skaldjursrestaurang och trodde sköljkoppen var en soppskål!’ Vi skrattade, och lika snabbt som denna etikettens skyddsängel materialiserats var han åter försvunnen.”

Detta, menar Edward, är etikett som bäst. Med finess, utan att genera den ännu inte så världsvane ynglingen, delades ett användbart litet uppföranderåd ut, hundra procent gentlemannamässigt.

Jag, som haft förmånen att dela bord med Edward flera gånger, kan intyga att stränghet och regelrytteri inte står på hans etikettagenda. Det handlar snarare om att underlätta mänsklig samvaro (Därav undertiteln: konsten att umgås med människor).

Varför ska man då ha uppföranderegler för det sociala? Varför inte bara göra som man känner?

Edwards svar är att vi människor, för att slippa bli nervösa eller besvikna eller få fel förväntningar eller – ännu värre – såra en medmänniska, behöver tumregler och överenskommelser. Vill du förnedra din värd? Javisst, ät med kniven i munnen, kom för sent till bordsplaceringsmiddag, spring från din plats så fort telefonen piper, vänd konsekvent bordspartnern ryggen i all konversation.

Men var då åtminstone medveten om regelbrotten!

Fast om ditt hjärta är gott: undvik dem.

Etikett kan förvisso användas till att stänga ute dem som ”inte vet”. Etikett kan alltså urarta till otrevlig klass- och statusmarkör. Men eftersom grundläggande etikett är något alla kan tillägna sig, så är den – rätt doserad och tagen på lagom allvar – ett socialt smörjmedel.

Etiketten är därför betydligt mer demokratisk än andra traditionella klass­markörer (som titlar och pengar).

Själv har Edward, berättar han, alltid sett etikett som något lustfyllt och roligt. ”Jag hoppas därför att denna bok inte ska uppfattas som det sociala livets lagbok eller katekes, utan att den tvärtom ska vara lika underhållande som den är lärande.”

Du som läser detta kanske tycker ovan nämnda etikettsbrott är så urbota lätta att undvika att tanken tänks: Detta behöver man väl inte skriva en hel bok om?

Fast jomen visst, det behöver man! Om man har mycket att berätta. Och det har Edward.

Dels handlar ju etikett om en massa finlir som kräver sitt bokliga utrymme.

Vad innebär klädkoder som ”mörk kostym” och ”kavaj”? Kan man bjuda gäster till bröllopet utan att bjuda dem till bröllopsfesten? Vid vilka tillställningar förordas en mer ”formell” bordsplacering – äldre och nära släktingar placeras ”finast” – och när kan man istället satsa på konversations- och glädjeoptimering?

(Lyssna förresten bara på några rubriker under ”överkapitlet” Fester och förställningar, så får ni en aning om bokens vidd: Baler. Studentliv och studentsittningar. Föreningars fester och möten. Ordenskapitel, investiturer och liknande. Cocktailpartyn, öppna hus och mingelfester. Mottagningar. Subskriberade fester. Glöggbjudningar. Picknick och utflykter. Surpriseparties. Kändisfester. Affärsluncher. Ytterst formella middagar och luncher. Konserter och föreställningar: teater, opera, balett … pust! Den här mannen har levt och läst och lärt!)

Dels – och det passar den folkbildande pedagogen Blom som hand i handske – hjälper etiketten oss få syn många av de intrikata vävar som binder oss människor samman.

Horisontellt, till familj, vänner, bekanta, kolleger, ordensbröder. Vertikalt, till tidigare och kommande generationer/släktled. Och geografiskt, förstås. Det som går för sig i Sverige kanske inte går för sig i Tyskland. Det som går för sig i Norrland går kanske inte för sig i Skåne.

En välskriven och kunskapsrik etikettsbok som denna, blir därför något av en bildningsresa.

Visste ni förresten att det förr – under några veckor om året – fanns speciella rum på krogar och regementen och studentnationer för norrlänningar i periferin där de kunde festa loss på surströmming? Sammankomsterna svetsade samman norrlänningarna.

Och här lite surströmmingsetikettsbonus:

Man får äta surströmming före den traditionella premiären tredje torsdagen i augusti – men icke ha surströmmingsfest före det datumet! Snaps, öl och mjölk må drickas. Men icke vin! Och ät gärna surströmmingen utomhus.

Generellt: Ska du bjuda på kontroversiell/ovanlig mat – förvarna gästerna! Exempel som nämns är lutfisk, ostron, kalv­lever, kräftor, bräss, kronärtskockor, oxtunga, ärtsoppa, ostfondue, tunga, lammhjärna och svartsoppa.

Vi närmar oss slutet för idag – men jag vill inte undanhålla er minikapitlet om klumpighet.

Edward är enligt egen utsago en klumpeduns. Han har därför ”drulleförsäkring” med lägsta möjliga självrisk eftersom han lätt slår sönder saker. Han har bra koll på hantverkare som lagar sönder­suttna stolar, krossade kristallglas etc. Han ansvarar aldrig för farliga ting, som fyrverkerier, eld, och vassa föremål. Han flyttar ej dyrbara saker. Han håller inte i bebisar när han är engagerad i annat. Han har tagit kurser i första hjälpen och liknande – men skulle i ett nödläge kolla om helst någon annan kan ge hjärtmassage.

En avslutade reflexion. Edwards bok påminner om vilken oerhört central plats maten tar i våra liv. Den är kalorier (energi) och njutning – ja. Men den är också, som jag skrev i ett tidigare inlägg, tröst, livsglädje, kärlek, flykt, makt, skam, andlighet. Med mera.

Ät och var glad. Med vett, etikett och förstånd.

Erik Hörstadius