Om svårigheter att gå ner i vikt på LCHF
När jag föreläser frågar ibland någon i publiken en viss fråga. Vad är felet om man inte går ner i vikt trots strikt LCHF? Jag brukar svara att felet är att man är kvinna och över 40 år.
Det är inte så att alla kvinnor över 40 misslyckas med LCHF. Tvärtom lyckas de flesta bra. Men de som når en långsiktig viktplatå tidigare än de skulle önska är nio gånger av tio kvinnor över 40. Sannolikt har det delvis hormonella skäl, såsom att det kvinnliga könshormonet östrogen sjunker med åren. Lågt östrogen = svårare att hålla bukfetman borta. Men det finns även många andra möjligheter.
En som länge kämpat och delat med sig av sina försök på sin blogg är Margareta Lundström. Hon gick initialt ned en hel del med LCHF men inte så mycket som man kan önska. Sen har det varit segt.
Nu har Margareta tagit till det tunga artilleriet, ketonmätning med målet optimal ketos, under hela åtta månader. Resultatet ses ovan. Många knäcker sina viktplatåer på det viset (Jimmy Moore har på samma tid gått ner 30 kilo). Tyvärr gav det för Margareta bara en begränsad ytterligare viktminskning (tre kilo på åtta månader). Här är hennes berättelse:
Vägen till 65: 8 månaders ketonmätning
Brist på större viktminskning efter en rejäl period med optimal ketos (en månad eller mer) tolkar jag som att problemet som hindrar ytterligare viktminskning inte är för mycket kolhydrater eller för mycket insulin. Det är något annat.
Så vad kan det vara? Jag har skrivit en sida med hittills 14 tips för viktminskning. När inte optimal ketos räcker skulle jag föreslå att titta en extra gång på tips #8, 9, 10, 12 och 13. Om det ändå är ett mysterium kan de avslutande tre tipsen (kommer snart) möjligen ge svaret.
Vad tror du om liknande fall?
PS
Som synes i diagrammet överst tillbringas inte hela tiden i optimal ketos, men åtminstone i begynnande ketos. Det kan ge nästan lika god effekt.
94 kommentarer
Klart som korvspad att man blir trött av träning. Men när man blir trött - så vilar man lite och låter levern jobba! När levern har jobbat ett tag så är man på det och jobbar med tyngderna igen. När passet är klart så både svettas och flåsar man. Framåt em-kvällen kommer ketosen som ett brev på posten (utan att man spenderar tusenlappar på mätstickor och annat trams).
Vill man sen stirra sig blind på kilona, så bör man i första han hålla koll på fördelningen. D.v.s. förhållandet mellan kroppsfett, inälvsfett och muskelmassa. Efter ett par år behöver inte det heller, för exakt samma sak händer varje gång man äter rätt (lchf) och tränar. Målet är att få fram en vettig balans mellan fett och muskler.
Börja logga er data! Visualisera den i diagram och bilder. Hälften av er har ingen aning om vad ni gör och när ni gör det.
Alternativt så kan man strunta i att träna och helt enkelt acceptera att vågen stannar där den stannar. Se i vitögat att man bara kommer så långt med sin kost. Det kanske är bra nog?
/Typ-1 diabetiker
Jag tränar inte regelbundet eller organiserat men rör på mig till vardags. Jag skulle gärna väga strax under 70kg men vill inte undvika mejeriprodukter eller något annat heller inom LCHF-ramarna, för mig fungerar den här livstilen för att den gör "matlivet" stabilt. Jag har bara en bråkdel av de migränanfall jag hade på tidigare kost, jag blir sällan sjuk, min vikt är som sagt löjligt stabil och jag slipper ta ställning till varje enskild tårtbit i livet utan har stöd av en större och framförallt tillåtande kostplan när det gäller vanlig mat.
Min sköldkörtel fungerar normalt enligt vanliga tester.
Jag skulle ändå gärna vilja veta varför jag inte går ner. 75kg till 170cm ger mig över 25 som BMI, jag är alltså överviktig om än proportionerlig. Eller ska jag bara acceptera och göra det bästa av situationen? Om nu min kropp tycker att 75 är idealet, borde jag kanske lyssna till den?
Till Doc och alla andra: Man kan aldrig utesluta hypotyreos via blodprov. ;Man kan bekräfta, ja, men aldrig utesluta.
Läkarna har en obefogad övertro på TSH. Jag var sjuk redan när mitt TSH låg på 0,9 och det steg aldrig högre än en bit över 2. Jag hade hela listan av symptom, inklusive glest hår, taskigt kolesterol, en vilopuls på 48, låg kroppstemperatur, svullet ansikte och hade tappat yttre delen av ögonbrynen men se sköldkörteln, den var det inget fel på. När jag tittar på bilder på mig från de sista tio åren kan jag inte fatta att mina läkare kunde vara så korkade att de trodde att blodproverna kunde utesluta en sjukdom som jag så uppenbart hade. Jag hade kunnat vara illustration i en lärobok.
Ni som misstänker att ni har sköldkörtelproblem har sannolikt rätt. Referensvärdena är av begränsat intresse för den enskilda patienten. Sköldkörtelvärden är individuella. Stå på er.
Jag önskar att det kom en läkare som var lika modig som Andreas också inom hypotyreos, men det är nog inte möjligt, så som sakerna ser ut nu. Hen skulle få så mycket pisk, trots att det inte finns någon forskning som visar att man alltid är frisk med värden inom referens, tvärtom finns det gedigen forskning som visar att sköldkörtelvärden är unika för varje individ.
"Börja logga er data! Visualisera den i diagram och bilder. Hälften av er har ingen aning om vad ni gör och när ni gör det."
Det kanske är sant, jag vet INTE vad andra gör. Många "tror sig veta" att andra är slappare än dem själva ;) mycket underhållande, och säger mer om er än om mig.
Nu valde jag diagram, precis som Margareta visar här ovan. Så jag har stenkoll på de senaste 20 årens mat och motion. 1997 skaffade jag en mer avancerad dator och ett program att föra in mina data i.
Jag är heller aldrig förkyld (äter D-vitaminerna). Jag menar att LCHF avsevärt förbättrar hälsotillståndet.
Jag är förbi klimakteriet sen länge. Min uppfattning är att kroppen förändras mycket mer än vad som är känt efter klimakteriet - men vem forskar på en så oglamorös grupp hur stor den än är. Däremot vet jag att kroppen anpassar sig väldigt bra till vad den får. Ges litet så lever den tålmodigt på litet, för att ruska om i vikten börjar jag också tro på omväxling med perioder av fasta. Mina knän tillåter inte mycket motion men å andra sidan misstänker jag att jag skulle kunna mer. Kanske är sköldkörteln nånting att fundera över.
Sen detta med ketonmätning, letar ständigt efter en bra "guide" på hur man ska lägga upp det praktiskt, jag har kört 1,5 månad nu och inte sett så mycket resultat -3cm i midjan førsta veckan sen ingenting. har ca 7cm kvar.. Mitt problem har varit att jag hela tiden "dippar" i ketosen efter 3-4 dagar är jag nere i 0,7 igen för att jag ätit kyckling, makrill eller billigare kött. Men håller jag mig till mycket smör, äkta gräsbeteskött, lax m.m. Begränsar ägg intag går det fint med värden mellan 1,5-3,5. Ska försöka hålla det i 2 veckor nu...
Kortisol och sömn/stress i relation med ketoner vore intressant att veta mer om, för mig som veckopendlar och sover ca 5-6 timmar per natt i veckorna är det nog en sak som spökar, "hinner" ju inte sova och har tyvärr störande trafik och snöskottning utanför på nätterna, sover med öronproppar varje natt.
/J
Jag har gjort några hyfsat stora viktresor genom åren och varje gång har jag sett olik ut i kroppen vid målgång. Denna 2:dra resa med LCHF vid 52 år har gått långsammare och suttit hårdare än första gången, men de kläder jag passade i vid målgång förra resan för 3 år sedan, passar nu redan vid 5 kg högre vikt.
Så jag fick ställa mig själv frågan: Vad är viktigast? Att passa i de kläder jag ville komma i och se snygg ut i, eller siffrorna på vågen. Jag har nu valt att landa där jag är och inte längre fixera mig vid siffrorna på vågen. I mitt fall är det tyvärr inte 5 kg i ökad muskelmassa, vilket hade varit trevligt. Jag tror snarare att det är den stressterapi jag har gått igenom för att komma tillrätta med mina prioriteringar. Det tror jag har bidragit till en sundare hormonbalans som hjälpt till att fördela om fettet på annat sätt. Jag har ännu inte kommit in i klimakteriet så det kan inte heller vara skillnaden.
Jag kan inte tala om för dig om du ska vara nöjd med vikten. Är man inte nöjd med sig själv så är man inte oavsett vikt. Det man bör fundera på är om det är vikten i sig eller utseendet som är problemet. Detta gäller inte om det finns medicinska skäl att koncentrera sig på vikten. I mitt fall skulle jag kunna kunna gå upp 4-5 kg och fortfarande vara normalviktig, men jag skulle också kunna gå ner 10 kg och också fortfarande vara normalviktig. Det är inte lätt att släppa en målfokusering innan målgång men skam den som ger sig :)
För några dagar sen laddade jag ner en app till telefonen för att hålla koll på vad jag äter och där man även lagt in ett rimligt viktmål till i slutet på April. Tidigare så var det inga problem att fuska, men nu syns det direkt. Dessutom är man tvungen att väga och lägga till fusket. Detta gör det lättare för en fd storfuskare att hålla mig borta från fusket. Det var inte detta jag tänkte skriva om utan en annan sak. Jag la till kaloriinehållet i min lunch i den här appen och fattade inte hur det kunde bli en bra bit över 700 kalorier. Hälften av dessa kalorier kom från 3 ynkliga matskedar olivolja. Tidigare hade jag hällt olivolja på samma mat (dvs säkert 6-9 matskedar) vilket ju ger mellan 800 - 1200 kalorier på bara oljan.
Kan det vara så att man är lite för generös med att ha extra fett i allt utan att veta hur mycket extra energi det ger i verkligheten? Jag tror definitivt på att fett är bättre som fettförbrännare än kolhydrater, men det kanske inte blir någon nedgång om min lunch hamnar på över 1000 kalorier varje dag genom lite olja?
Detsamma gäller isåfall grädde, majonäs och andra tillbehör. Fikar man alltid med grädde i kaffet så ger det hundratals extra kalorier per dag. Majonäs är gott att ha på allt så till slut kan man inte vara utan majonäs på allt. Det ger också snabbt stora kalorimängder extra i slutändan.
Av alla som inte lyckas gå ner i vikt kanske någon kan bli hjälpt av detta. För mig går vikten ner väldigt snabbt just nu efter att ha stått still/gått upp under en skaplig tid.
Ofta annars brukar det vara tvärtom. Sjukdomen kommer först när du gått upp i vikt. Men våran sjukdom har gjort oss tjocka och en massa mer olustiga egenskaper.
Känns skönt när du beskrev hur bra du kände igen dig i min beskrivning. Det blir ett täcken för mig att jag inte inbillar mig, som det ibland kan kännas att läkarna som jag gått till tror. Nu har jag slutat att springa till läkaren där jag ändå inte får någon hjälp, utan försöker hitta fakta själv i ämnet och ser vad jag kan göra själv.
Nämnde hypotyreos 2 för senaste läkaren men hon menade att det var en inbillad sjukdom (vet inte hur mycket hon följer kunskapsutvecklingen – hon varnar också för mättat fett...). Hursomhelst så hade jag plötsligt avvikade sköldkörtelvärden i ett blodprov så då fick jag Levaxin och nu är åtminstone cirkulationen bättre.
Har provat strikt LCHF, men blev yr och trött, så jag avbröt. Har BMI kring 25 så inget stort behov att gå ner i vikt. Äter normalt nu, men försöker ta mindre kolhydrater och mer fett när det är möjligt.
Tidigare, 6 månader sedan så orka jag inte 25 minuter ens. Och jag tänkte " -Vad äter jag? Dock att jag kämpade i flera veckor gick jag inte ner utan upp i vikt. Och det var skumt.
Men idag äter jag med hjärtat med viss testvetenskap. Morötter i 20 olika varianter. Mixat skivat kokt grillat osv. Den är god i många blandningar. T. ex med havregryn som ger orange färg i mixern = smoothie. Intaget av socker har nog blivit 50 % lägre för jag äter inte frukt eller annat med högt kolhydratvärde . Endast 1 st BANAN och / dag.
Så för övrigt kör jag bara kyckling grönsaker köttfärs. Så nu vänder det och jag mår mycket bättre. Fett tänker jag inte på för det kommer naturligt med 3 mackor + pålägg till frukost.
Sammantaget är mitt kcal intag lägre än 1200 kcal / dag och dessutom skottar jag snö / räfsar löv ca 5 timmar / dag ;-)
Antalet kalorier i Banan är 101 kcal per 100g och FULL av vitaminer oxå. Lycka till Leif
Dessutom menar han att brist på T4 skall behandlas med T4, men att de flesta har brist på T3 och att de skall behandlas med T3. Då är det intressant att svensk skolmedicin uteslutande behandlar med enbart T4.
http://publications.lib.chalmers.se/publication/101130-utmattning-och...
Fler intressanta artiklar i ämnet: Medicinsk Access ”Hög tid för svenska läkare att upptäcka vävnadshypotyreos”.
http://np.netpublicator.com/netpublication/n25061769/6
Även Helena Rooth Svensson skriver om sänkt kroppstemperatur som ett tydligt symtom på hormonbrist: Läs mer http://www.heroscare.se/
Symtomen är exakt desamma som vid primär Hypotyreos: http://www.skoldkortelforeningen.se/index.php/sjukdomsfakta/hypotyreo...
Alltså: Det traditionella, och pseudovetenskapliga, sättet att ställa diagnos är när blodprover visar avvikande TSH och, i förekommande fall, avvikande fT4/fT3. Detta sättet saknar grund, eftersom sköldkörtelvärden är individuella. Många, många med en faktisk hypotyreos har värden INOM referensen för normalbefolkningen. Om man istället går på individens värden, vilket är vad som har stöd i forskningen, så kan en ökning av TSH från 0,5 till 0,75 indikera hypoT, eller, enligt annan forskning, en ökning till 1,25, särskilt om Ft4 samtidigt sjunker med 15% eller mer. Problemet är att när man väl pallrar sig iväg till doktorn för att ta sköldkörtelprover har värdena redan kommit på glid.
Det största problemet är läkarnas närmast religiösa övertro på TSH.
Jag förnekar inte att det kan finnas något som heter vävnadshypotyreos, bara att det är ganska ovanligt. Eftersom läkarna har denna obefogade övertro på TSH förblir många, som jag, odiagnostiserade i åratal och det kan naturligtvis leda till hitte-på-diagnoser som hypo2, när det i själva verket rör sig om en vanlig, hederlig, klassisk hypotyreos.
Här är lite kort vad du kan göra själv, både med och utan diagnos, framför allt för att må bättre men kanske även gå ner i vikt. Jod, selen mm har redan nämnts i tidigare trådar.
1) Ät LCHF: Bra, näringstät, glutenfri, mat som inte höjer ditt blodsocker vilket är bra ur flera aspekter. Höga insulinnivåer hämmar omvandlingen av T4 till T3. Dessutom är svängande blodsocker väldigt stressande för kroppen och dina binjurar kommer att tacka dig. Däremot är i princip alla LCHF-grönsaker sköldkörtelhämmande, men som helhet är nog LCHF trots allt bäst.
2) Tag jod, alger, kelp. Sköldkörtelhormoner bildas av jod och selen.
3) Det finns kosttillskott med sköldkörtelhormon: t ex Porcine och Tyrosin.
4) Tag B12-tillskott/injektioner. De allra flesta har b-12 brist och enligt FASS skall det testas årligen.
5) En sked kokosfett till frukosten sätter fart på ämnesomsättningen.
6) Kompettera med kosttillskott. A-, B-, C-, D- och E-vitaminer samt Magnesium, zink, selen, B12, Q10 och Omega 3. Thorne Research Basic Nutrients II, innehåller optimala doser av bästa kvalitet. Sänkt ämnesomsättning ger försämrat näringsupptag vilket ger ännu sämre ämnesomsättning osv i en nedåtgående spiral. Dessutom är selen, zink mm nödvändigt för hela processen med hormonet. Mångas problem kan troligtvis härledas till amalgam och andra gifter och där är ju selen jätteviktigt för skydda och rensa kroppen. Helena Rooth Svensson skriver mycket om vikten av Q10 som näring till mitokondrierna. Dessutom krävs goda nivåer av järn, helst ett ferritin över 100.
7) Försök att minska stress, lev regelbundet, sov regelbundet, helst före midnatt, gör yoga och avslappning. Höga kortisolnivåer blockerar receptorerna för sköldkörtelhormonerna mm.
8) Många hamnar i nästa stadie med utmattade binjurar och för lite kortisol vilket också ger problem. Det finns binjurestödjande kosttillskott; Adrecomp, Adrenal Cortex Plus o liknande. Även rosenrot, ginseng, lakritsrot och ashwagandha är gamla huskurer för att stötta binjurarna.
9) Gör detox. Många kanske har symtom pga amalgam mm. Kinesiologer och näringsterapeuter kan hjälpa till.
10) Östrogenbehandling kräver mer sköldkörtelhormon. Jag har för mig att de konkurrerar om bärarproteinerna.
11) Välj fluorfri tandkräm och använd absolut inga fluortabletter. Fluor slår ut sköldkörtelhormonet och belastar kroppen med tungmetaller.
Dessa tips kommer huvudsakligen från ”Living well with Hypothyroidism” och ”Stoppa Sköldkörtelskandalen”. Där kan ni läsa mer i detalj om bakgrund och orsak.
Lycka till!
Men för h-vete "Totto", du får inte benämna Andreas "hen"......;-))
Ska nämnas att min strikta LCHF-test var innan jag började med Levaxin.
Nästa gång läkaren ska ta prover så ska jag fråga om hon mäter kortisol.
Vad många inte tänker på är att även ärtor, bönor och linser etc. är oftast skyhhögt i kh och borde rimligtvis hållas nere om man vill hålla sig ens moderat i kosten. I den färdiga "grekiska" grönsallad (en av de få utan pasta i botten) inköpt på ICA idag fanns "salladsost 10%", en cocktailtomat, mycket grönsallad, lite rödlök, två feferonis och 10 svarta oliver, samt cirka 1,5 dl kidneybönor och 1 dl grovrivna morötter plus en färdigmixad dressing i påse. Mina två kollegor som nu säger sig äta strikt LCHF (men inte går ned i vikt och är 40+) tyckte inte det var någon fara att äta salladen som den var, bönor och allt. Den var "nyttig" enligt dem eftersom den inte innehöll pasta. Kidneybönor har då 48 gram kh/100 g. (källa: http://www.halsosidorna.se/Baljvaxter.htm)
I min värld skulle både bönorna, moroten, dressingen och kanske till och med tomaten bort. Jag skulle hällt på ordentligt med olivolja samt lagt på mer riktig fullfet fetaost.
Visst är det bra att ta bort pastan, men att ersätta den med bönor är nästan som att sila mygg och svälja kameler. Jag tror att det är viktigt att hålla bra koll på vilka livsmedel man ska undvika. Många baljväxter anser inte jag vara ovanjordsgrönsaker även om jag kan sträcka mig till att äta gröna bönor som ligger på 3 gram kh per 100 gram.
Jag tror många lever i okunskap om vad halten kolhydrater är i vissa livsmedel och jag har tidigare gnällt över att kvällstidningarnas glättiga LCHF-bilagor lurat folk att sitta fast i sötsuget och att fikatanterna bakar lite för mycket för att det ska gå att kombinera med viktminskning, men det är nog bara en del av problemet. Jag inser nu att många som tror sig äta strikt och inte är bullbakare ändå får i sig betydligt mer stärkelse än de anar.
Jag vägde, mätte och räknade varenda gram de första åtta månaderna av LCHF och bokförde varenda tugga för att verkligen se att jag höll mig inom mina 20 gram per dag och då gick jag också ned drygt 24 i vikt, men idag mäter och väger jag inte längre och visst vet jag ungefär vad jag tål, men ibland måste man nog ta sig tiden att verkligen dubbelkolla att de livsmedel man äter är bra ur LCHF-synvinkel. Den sämsta kombinationen är ju att äta mycket kolhydrater TILLSAMMANS med mycket fett och det är lätt hänt att man når en platå eller till och med går upp i vikt om man ökar på fettet men inte drar ned tillräckligt på stärkelsen.
Sedan är vi ju alla fysiskt olika, men för vissa som inte har några medicinska problem och så tror jag att okunskapen och kanske till och med förnekelsen är en av anledningarna till att man inte går ned.
7,5g-23g enligt
http://www.dreamfix.se/livsmedel.php?q=b%F6nor
beroende på typ.
Det är visserligen också högre än LCHF, så kan vara bra att hålla igen.
"Lågkolhydratkost är ingen mirakelmetod, du behöver alltid ett energiunderskott för att viktminska!" (21/4 2014)
Samtidigt som många lchf-förespråkare säger att man ska glömma kalorierna så fort man skippar kolhydraterna...förvirrad är bara förnamnet...!
Vitsen är ju att du blir mättare och håller dig ohungrig längre med mindre mat, så det för de flesta blir mindre kalorier än på vanlig kost, Dessutom verkar det som en del personer får högre förbränning och kan äta "massor" med kalorier utan att gå upp i vikt eller tom tappa vikt, men så är det inte för de flesta.
Jag har hypotyreos. TSH bra men jag mår inte bra. Är vansinnigt trött, känner mig sömnig i princip varje vaken timme på dygnet. Har nu tid hos endokrinolog, hoppas så de kan hjälpa mig. Frågan är om viktökningen kan ha med sköldkörteln att göra även om TSH är bra.... Jag har läst något om att T3 inte alltid blir tillräckligt för kroppen även om man äter Levaxin och TSH är bra.
Jag var socker och pasta beroende. åt hur mycket godis som helst. hur mycket pasta och potatis som helst. och har nu slutat med rubbet. ändå står jag och stampar på mina 79kg. jag har mätt mig med måttband och det har inte minskat alls under dessa två veckorna. i min värld borde jag rasa bara genom att sluta med godis och pasta. men inget händer. snälla - HJÄLP.
Det jag funderar på är din formulering "känner mig ganska lurad". LCHF ägs ju inte av någon som kan ställas till svars, däremot fungerar LCHF som viktminskningsmetod för ganska många, och de som blir hjälpta berättar säkert gärna om det.
Det jag själv tycker har betydelse är inte vikt, utan hälsa. Att äta LCHF betyder för det mesta att man äter näringstät mat, och undviker mat som ställer till det i kroppen på olika sätt. Hälsoaspekten är också det som gör att jag själv aldrig frivilligt väljer att äta socker eller spannmål.
Trots att jag är den friskaste person jag känner så har jag ändå fått flera hälso- och välbefinnandevinster med LCHF. Jag slipper en orolig mage (IBS?), jag tål numera laktos, artroskänningar i ett finger har försvunnit, allmän ledvärk har försvunnit, jag är i princip aldrig förkyld, min tandhälsa är god och det finns fler saker också.
Jag har ingen specifik kunskap om hypotyreos, men utifrån det jag har läst är det långt ifrån en nackdel att äta LCHF om man har det. Däremot verkar det ju vara en faktor som kan bromsa viktnedgång.
Stort lycka till med din hälsa!