Hjärnan är på tapeten

I alla fall på min tapet. Denna gråa, veckade klump på i runda slängar 1,3 kilo, bestående av cirka 60 procent fett, har gjort sig ovanligt mycket gällande på sistone, i alla fall på min horisont.

Exempelvis när jag nyligen läste Hanna Gillvings bok ”Keto-licious”. Ur förordet: ”Processad mat, socker och kolhydratrik kost har ofta en avtrubbande effekt på oss, och många går idag runt med så kallad spannmålshjärna som leder till trötthet och mental oskärpa”. (Recenserad här på Diet Doctor)

Hjärnan var också temat för läkaren och författaren Anders Hansens utmärkta dokumentärserie ”Din hjärna”, som gick i mål nyligen. (Skönt att se att SvT faktiskt kan göra kvalificerad vetenskapsinfotainment.) Precis som Gillving har han tillämpat ett tydligt evolutionärt perspektiv. Vilket bland annat innebär att eventuell dysfunktion – allt från dumhunger och uppskjutarbeteende till ADHD och schizofreni – blir begriplig utifrån att våra hjärnor formades i livsmiljöer som var extremt olika den moderna världen.

Ta lättja. Du vet att en jogg eller cykeltur nog är bra för dig. Men ändå kommer du inte ur soffan. Varför? Jo, för att hjärnan är programmerad att spara energi. Detta var ju en överlevnadsfördel i tider när tillgången på mat var osäker.

Hjärnan hade också en central roll i min keto-kompis Bitte Kempe Björkmans svavelosande attack mot en osedvanligt korkad Expressenartikel häromveckan, i vilken det trumpetades ut att hjärnan för optimal funktion FORDRAR att vi äter kolhydrater.

Den intervjuade heter Ingrid Larsson och är näringsfysiolog. Larsson hävdar att reducerat kolhydratintag ”minskar hjärnans verksamhet. Man blir trögtänkt. Hjärnan behöver glukos för att fungera.”

Här kan ni läsa hur Bitte dekonstruerar misstagen bakom de argumenten.

Men vill ni ha Bittes vassa analys i snabbsammanfattning? Varsågoda, kommer här:

Hjärnan kan till stor del använda ketonkroppar istället för glukos som bränsle… OCH DEN MÅR VÄLDIGT BRA I KETOS! Man blir snarare klar och snabb och glad än trög. Och den lilla dos glukos som faktiskt behövs, kan levern producera geschwint genom processen glukoneogenes; man behöver alltså inte tillföra kolhydrater utifrån.

Och som om Bittes effektiva nedplockning av Larsson inte vore nog, råkade jag nyligen ratta in en podcast, där vi på på keto/LCHF-sidan fick massivt eldunderstöd i detta battle of the brain. Vi kommer strax dit, men först en liten molekylär utvikning.

Varför fungerar just ketonkroppar så bra som hjärnbränsle? Andra energibärande molekyler, som fettmolekylen triglycerider, förmår ju överhuvudtaget inte passera blod-hjärnbarriären. En barriär vars funktion är att skydda hjärnan från potentiellt farliga angrepp. Vi snackar nu virus, bakterier, de egna vita blodkropparna et cetera.

Men ketonerna kommer alltså igenom. Det beror på att de är små och vattenlösliga. Listiga rackare… Och tur att de finns! Tänk på dina anfädrer och mödrar på savannen i Afrika, som ibland gick helt utan mat. Då var det ju livsviktigt att hålla hjärnan igång utan hjälp av vare sig prunkande fruktträdgård eller fullmatat kylskåp på armlängds avstånd. Att universalgeniet levern kunde trolla fram ketonkroppar var bokstavligen skillnad mellan liv och död.

Så till den där podcasten. Den håller extra argumentationsvikt i sammanhanget, eftersom ketos som hjärnbränsle här är OBJEKTIVT kopplat till prestation och snabbtänkthet. Jag menar, ni behöver ju inte tro på Bitte och mig när vi säger att vi blir sköna i skallen av att vara i ketos. Men att framgångsrikt jiddra mot minnesmästaren och författaren Mattias Ribbing blir nog svårt…

En som ställer intervjufrågorna är nyfikne lifehackern Alexander Pärleros; forumet heter Framgångspodden. Och Ribbing – succéföreläsare och som författare om hjärnan och minnet och lärandet översatt till ett flertal språk – berättar i ett segment om hur keto gjort honom smartare.

Förresten, för er som inte känner till vad en minnesmästare är, handlar det om en person som vunnit tävlingar i att under kontrollerade former smälla i sig en massa fakta och sedan redovisa dem. På Mattias meritlista finns bland annat att han i minnes-VM i London 2012 kunde memorera över tusen siffror i rätt ordning under loppet av en timme och då vann titeln Grand Master of Memory. Han har också vunnit SM tre gånger (om inte minnet sviker mig…)

Det problem Mattias Ribbing allt som oftast ställdes inför när han tävlade i minne, var hur han skulle upprätthålla energinivån. Både han själv och konkurrenterna laborerade med chockladkakor och annan kolhydrattung energi under de i regel väldigt långa tävlingsdagarna, för att få till en topp när det som mest behövdes. Men det blev ju en massa dippar mellan topparna också, så Mattias började undersöka om det fanns mer optimala kostval.

Och det gjorde det! Han hittade keto – tidigt; redan för cirka tio år sedan – och kunde därigenom vässa sina prestationer. Vilket alltså bland annat ledde till en VM-titel.

I podden berättar han också att han under intellektuellt krävande perioder, som vid bokskrivande, ser han till att försätta sig själv i ketos. Han orkar då mer, och tänker klarare.

”Själv känner jag hundraprocentigt igen mig i detta. Fysisk och mental energi höjs när jag inte mumsar i mig kolhydrater utan istället ger min lever signalen att börja producera ketoner. Hur jag ger den signalen? Genom fasta eller strikt LCHF!”

Ribbing har för övrigt – i samarbete med sin fru Christine, medicine doktorand – skrivit och föreläst på den internationella scenen om hur en ketolivsstil kan vässa den intellektuella prestationen.

Till den som fortfarande tvivlar, vill jag ställa frågan varför fastan dyker upp både hos de gamla grekerna – filosofins vagga – och i världsreligionerna. Gemensamt för judar, kristna och muslimer är ju att de ärar fastan i olika former. Och när en fasta genomförs ordentligt, hamnar man i ketos. Man driver då tankarna och drömmarna och visionerna och idéerna utan exogena (utifrån kommande) kolhydrater.

Hjärnan gör jobbet ändå. Och troligen bättre.

Om du läser detta, Ingrid Larsson – tror du fortfarande att man blir trög i hjärnan av att skippa kolhydrater? Om du svarar Ja, har du troligen smällt i dig en portion spagetti eller några mackor till lunch. Någonting kolhydratrikt. Det kan vara så.

Svarar du Nej har din hjärna kommit på bättre tankar. Grattis i så fall!

Erik Hörstadius