Gratis kan ha ett högt pris

GettyImages-1128949343

”Men det är GRATIS!” Mannen i delikatessdisken höjde rösten för att vara säker på att jag skulle förstå. Croissanterna var gratis om man köpte kycklingsallad.

”Ja,” log jag. ”Men ingen i min familj äter bröd.” Hans läppar rörde sig inte, men hans ögon frågade Vad är det för fel på er?!

Det var inte hans märkliga utseende som fick mig att stanna upp, det var ordet ”gratis.” Croissanterna var gratis. Trots att jag inte ätit bröd på över sex år stannade jag upp och funderade på att ta en låda, speciellt efter att mannen sa ”med den mängden kycklingsallad har du rätt till två lådor gratis.”

Du har rätt till det. Som om det var min omistliga rätt att ta gratis bröd. Det var den tanken som fick mig att stanna till. Det var mitt bröd och jag tänkte bara lämna det där på disken! Det var del av vad jag betalade för när jag valde kycklingsalladen. Det tillhörde mig. Gratis!

Jag slutade fundera på att ta croissanterna och ge bort dem till någon annan, för det fanns ingen jag verkligen ville ge dem till. Min kamp hade absolut ingenting med croissanter att göra, men tanken på att de var gratis och att jag gav upp någotning som jag hade rätten att ta. Gratis.

Vad jag helt säkert vet är att croissanterna kanske är gratis, men med dem kommer ett pris. Det är inte en kostnad relaterad till mina matinköp, utan till det kaos som kolhydrater skapar i min kropp. Det pendlande blodsockret, hunger, sötsug och även de blodsockerfall jag brukade uppleva när jag åt ”normal” amerikansk mat. Den maten som gjorde mig fet.

Fetman begränsade min rörlighet och hindrade mig från att ägna mig åt aktiviteter jag älskade, tillsammans med människor jag älskade, speciellt mina barn som aldrig kommer att tulta runt igen. Att inte ha orken att leka med dem var ett pris att betala. Vissa dagar känns det som om jag aldrig kommer att kunna betala av den skulden, jag lever med det dåliga samvetet över att inte ha varit den mammam de förtjänade.

Jag lämnade de ”gratis” croissanterna där på disken och och körde min kundvagn till stationen där man kan mala jordnötter till eget jordnötssmör, utan att tillsätta socker, det är bara jordnötter och salt. Sen tog jag en trea grädde (eller två) för att det var bra pris.

Jag strosade leende till kassan, inte för att jag fått gratis croissanter, utan för att jag hade lämnat kvar dem.

/ Kristie Sullivan, PhD


Tidigare med Kristie

  • Gratis kan ha ett högt pris
  • Min mirakelolja
  • Att förstöra världen, en dricka i taget