En hyllningskör till LCHF

All together now! Puppet faces others, all with raised hands

När LCHF är på tapeten, är det inte ovanligt att kören av olyckskorpar börjar kraxa. Särskilt om kostomläggningen innebär en högre andel kött på tallriken. Vilket ju är en vanlig, om än inte alls nödvändig, konsekvens.

– Det där är dåligt för klimatet, kraxar Korp Nr 1 strängt om den så fint marmorerade entrecoten som gonar sig i det varma stekpannesmöret.
– Det där är djurplågeri, ryter Korp Nr 2 om den där kycklingen man tänkt göra gryta på.
– Du måste äta frukt, annars får du skörbjugg, förmanar Korp Nr 3 och pekar med sina kloförsedda fötter på en plansch över kostcirkeln han lånat hem från Livsmedelsverket.
– Du blir snart ruinerad och får gå från hus och hem, varnar Korp Nr 4 och jämför kilopriset på lax och avokado med blandkostätarens standardrepertor ris, pasta och potatis.

Ja, ska man lyssna på olyckskorparna är det nästan ingen ände på all olycka som kan drabba världen och människorna vid kolhydratrestriktion. I det sammanhanget drar jag mig till minnes en av fotograferna på Biggest Loser VIP, som myndigt förklarade för oss deltagare att det inte går att träna utan kolhydrater. Han begrep alltså inte att kroppen själv (i levern) kan producera erforderligt blodsocker. Och att den alternativa energikällan fett är ungefär lika potent, plus att den räcker väldigt mycket längre.

Nu i februari ska jag testa carnivoriskt några veckor, det vill säga äta enbart mat från djurriket. Inte ett salladsblad ska slinka in under gomseglet. Huvudskälet är min nyfikenhet på om den kosten blir för trist för en grönsaksälskare som jag. (Jag räknar inte med några intressanta hälsoeffekter åt vare sig positivt eller negativt håll under så kort tid. Fast vem vet, kanske jag erfar en carno-kick liknande den Hanna Gillving berättar om i boken Keto-licious, med extremt hög träningsenergi?) I samband med mitt lilla experiment ska jag försöka beta av de gängse invändningarna en efter en. Vad händer med klimatet och hälsan om vi äter mer kött? Och hur ser argumenten ut gällande djurskydd och hushållsbudget?

Men ämnet för dagen är den motsatta kören. Inte olyckskorparnas; de som försöker lyfta fram nackdelar med LCHF. Utan glädjespridarnas; många av oss har ju hittat fördelar med den lågkolhydratiga livsstilen som går bortom förbättrad viktkontroll. Det vill säga, det som börjar som ett försök att banta, visar sig inte sällan medföra en hel del annat smått och gott.

Ta bara en sådan sak som tandhälsan. På Low Carb Universe 2019 berättade tandläkaren och författaren James Goolnik i sin föreläsning att man nyligen hittat 300 år gamla skelett i East London. Tandhälsan hos dessa döingar visade sig vara bättre än hos nutidsmänniskan, trots den tidens minst sagt bristfälliga tandvårdsteknologi. Då låg den genomsnittliga sockerkonsumtionen på 1,8 kilo per år. Idag ligger den på över 20 kilo.

Vittnesbörden är många från LCHF:are om beröm från förvånade tandläkare. Inga hål. Friskare tandkött. Det kraftigt minskade intaget av socker och stärkelse är den uppenbara huvudorsaken. Men det är ju dessutom vanligt med sjunkande måltidsfrekvens bland oss LCHFare, eftersom vi inte längre är lika sockerdrivet småhungriga och snacks-sugna. Och färre matinvasioner i munhålan är lika med större möjlighet att hålla syraattacker och dåliga bakterier stången.

Här är vi inne på en annan fördel med LCHF-regimen. Ett försvagat ”dumsug”, och därmed en lugnare relation till mat. Många sockerdrivna får ju panik om de inte vet att nästa måltid snart står på bordet. De blir dessutom uppmuntrade i denna skräck-känsla av ”auktoriteter” som överviktsforskaren professor emeritus Stephan Rössner; han som på Aftonbladet Viktklubb trumpetar ut sitt budskap att man ska äta fem, sex, ja, gärna tusen gånger per dag. LCHF:aren vet att det finns värre öden här i livet än en överhoppad måltid. Det rapporteras rentav om människor som skippat frukost och ändå överlevt ända fram till lunch! Den lägre måltidsfrekvensen gör också att man kan äta större portioner när man väl äter. Chansen är alltså större att man lämnar bordet fullt tillfredsställd.

En del menar sig också uppleva smaker starkare och mer nyanserat när de slutar bomba tungan med socker. För mig blir smakförhöjningen extra tydlig när jag bryter en fasta. Då smakar maten verkligen extra himmelskt. Men jag vill nog hävda att jag generellt uppfattar sötma tydligare. (Jag tillhör ju den del av LCHF-världen som ibland tillåter mig de söta smakerna.) Många sockerdrivna häller socker på jordgubbarna, det skulle aldrig falla mig in, de är söta nog ändå.

Att ge akt på vad vi äter och dricker leder för många av oss till en fördjupad kunskap om kroppen och våra hormonella system. Vi vill inte bara lydigt följa råden och restriktionerna, vi vill också förstå på vilken vetenskaplig grund de vilar. Varför triggar kolhydrater insulin? Varför kan det sänka vår energi och öka vår hunger? Varför kan stress göra oss hungrigare? Jag är övertygad om att LCHF:are generellt sett har bättre svar på frågor av den typen än den vanlige blandkostätaren.

Ett annat plus är att det blir lättare att säga nej när det ska okynnesätas på landets arbetsplatser. Klockan-tre-fika, kanelbullens dag, smågodis till påsk och halloween, kollegan som avtackas eller firas med tårta. Eller den där överfyllda fruktskålen där frukten snart blir övermogen och väl borde ätas nu? LCHF:aren har sitt ”Nej tack” färdigformulerat i hjärnbarken, medan den stackars blandkostätaren måste ta ställning varje enskild gång. Vilket tär på viljekapitalet, som sannerligen inte är oändligt.

Det här var bara några spridda skurar av LCHF-fördelar. Många av er kan nog producera egna exempel. Själv kommer jag här i artikelslutet på två till:

  • Breddad matlagningsrepertoar. Nyligen blev barnen mäkta imponerade av ett parmesanpimpat blomkålsmos.
  • Försvunna självsprickor under fötterna. Okay, jag kan förstås inte bevisa att det var LCHF som trollade bort dessa djupa sprickor, det kanske bara var en slump att det skedde när jag lade om kosten. Men många LCHF:are jag känner vittnar om förbättrad hy och mindre eksem. (Förresten har jag blivit av med min astma också…)

Nu ska jag flytta en stor anka från frysen till kylen för långsam upptining. Köttfesten börjar inom kort.

Erik Hörstadius

Mest lästa inlägg

  • Att fasta
  • Vem ska man tro på?
  • Saken är biff, del 1: köttet och hälsan

Samtliga tidigare inlägg av Erik Hörstadius

6 kommentarer

  1. Robert
    🙂👍
  2. Tina
    Dina inlägg är lördagens höjdpunkt!
  3. Martin
    Jag håller ju med om det mesta du skriver men att som i inledningen raljera över miljöskäl att äta mindre kött tycker jag är väldigt onödigt och olyckligt.
  4. Birgitta
    Det går inte att äta ägg istället för kött. Har svårt för dödade djur. Eller fisk fångad i Atlanten och rensad i Kina.
  5. Nisse Hult
    Erik när du ska testa nästa gång prova min favo OMAD under en månad. Själv har jag avverkat 13 månader nu med One Meal A Day
  6. Åsa
    👍👍
    Bra krönika och det ska bli spännande att läsa hur det har gått när du ätit "carnivore"!

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg