Diabetes. Inte.
Varför råds diabetiker fortfarande att äta mest just av det som höjer deras blodsocker – kolhydrater? Kan det vara så illa att en orsak är de enorma vinster läkemedelsföretag gör då?
Finns det ett bättre sätt för diabetiker att äta? Ett som gör dem friskare istället för sjukare, och minimerar behovet av mediciner? Visst gör det, som läsare här säkert redan känner till. Och nu finns en bra svensk bok i ämnet.
Bokens innehåll
Efter ett förord av överläkare Jörgen Vesti Nielsen (mannen bakom Karlshamnsstudien) berättar Litsfeldt sin historia. Från fet och diabetessjuk på fettsnål kost till smalare och med normalt blodsocker utan medicin på LCHF-kost.
Därefter kommer en genomgång av olika typer av diabetes (framförallt typ 1 och typ 2), vanliga komplikationer, hur diabetes skildras (av de som vill sälja så mycket mediciner som möjligt) och en del om näringslära.
Därefter kommer ett kapitel på tio sidor om LCHF-kost.
Effekten av träning (framförallt styrka) för blodsockerkontroll tas upp, liksom problemet sockerberoende. En del vanliga invändningar mot LCHF-kost diskuteras också.
Invändning
Faktamässigt är jag bara tveksam till beskrivningen av orsaken till hjärtsjukdom. Litsfeldt beskriver på några sidor Uffe Ravnskovs teori om främmande mikroorganismer som orsak. En intressant teori som saknar bevis. Själv tycker jag den komplicerar saken i onödan.
(Hur jag ser det: de kända riskfaktorerna bukfetma, blodfettsrubbning, högt blodtryck och högt blodsocker kan samtliga förklaras med högt intag av socker och snabba kolhydrater. Kärlen kan skadas av de resulterande små, täta, lättoxiderade LDL-partiklarna, högt blodsocker och högt blodinsulin. Ett onaturligt högt intag av omega-6 fett medverkar möjligen också, liksom bristen på omega-3 i västerländsk industrimat.)
Hälsoförbättringar
Tre diabetiker som uppnått spektakulära hälsoförbättringar med LCHF-kost får också berätta. En av dem passar i slutet av berättelsen på att nämna att hans fru till och med tycker att hans *** blivit längre. Men att han själv tror det beror på att magen krympt. I boken, till skillnad från här, censureras tydligen inget.
I boken finns även blodsockerkurvor från en norsk typ 2 diabetiker som testat sitt blodsocker under ett dygn med kolhydratrik ”dietistmat” (röd kurva) och på lågkolhydratkost (blå kurva):
Skillnaden är spektakulär såklart. Det kunde lätt avfärdas om det inte varit för att så många andra märkt av precis samma sak. Ett par fler exempel här.
Avslutning
Slutkapitlet på runt 30 sidor om varför ”inga framsteg” görs inom området diabeteskost är också intressant. Här nämns en del underhållande anekdoter, såsom lobbyisten Nils-Georg Asps famösa uttalanden i Kalla Fakta. Vad läkemedelsföretagens självklara önskan om högre vinster (inte friskare, omedicinerade patienter) leder till tas också upp.
Och hur sådant leder till ett hårt motstånd mot förändring av status quo. Även om det leder till sjukare diabetiker, amputerade ben, blindhet, hjärtinfarkter, slaganfall, dialys mm.
Litsfeldt avslutar med en rörande uppmaning till handling, signerad Lysias (ca 400 f.Kr).
Men vad skall man göra? Om jag saknar något i slutet är det hänvisningar till vidareläsning. Inte en enda annan bok rekommenderas där, och inte en enda länk till nätet. Det tror jag hade kunnat vara mycket värdefullt. Inte minst för att visa hur många andra som delar Litsfeldts uppfattning.
Kanske något för nästa upplaga.
Känner du en diabetiker?
Boken innehåller nog begränsat med nyheter för den som redan läst allt i ämnet, här och på andra ställen. Men för en diabetiker som ännu inte insett fördelarna med LCHF – där kan den vara livräddande. Nej, jag anser inte att jag överdriver.
Att ge bort boken till en sådan person kanske räddar ett liv.
Mer
Allt om diabetes – huvudsidan om diabetes här på Kostdoktorn.
LCHF / Lågkolhydratkost för nybörjare
Diabetiker som testat LCHF-kost berättar
Läkartidningen: Lågkolhydratkost vid diabetes och fetma är en fysiologisk och evidensbaserad metod.
83 kommentarer
Jag har INTE påstått att de är passiva. Tvärtom har jag i #22 hävdat att de är aktiva, vilket du antydde att du förstod i #24. Du gör en logisk kullerbytta när du sätter likhetstecken mellan passiv och sekundär.
jag tror verkligen att den här metadiskussionen (diskussionen om detaljerna i diskussionen) har spårat ut nu. :)
Om vi båda tror att läkemedelsföretagen spelar en aktiv och väsentlig roll i diabeteskostråden, vad är det egentligen vi tjafsar om? Vad som kom först - hönan eller ägget?
SSS,
Jag hamnade nyligen i en diskussion om huruvida landstingsdietister kan "fixa" insulinresistenta med motion. Är inte det samma nettoeffekt som att skära ner mängden kolhydrater?...
Svar:
Något i den stilen, ja. Men det krävs rejäla mängder motion. Jag har en elev i grannskapet som gått från 200 enheter insulin till noll med min kost. Nu har han tillfört en mils promenad varje kväll, förmodligen för att kunna liberalisera kosten. Då säger den lokala diabetesvården att hans livskvalitet har försämrats! Han måste ju gå en mil varje kväll...
Jag undrar vad de menar med livskvalitet? Att fortsätta att äta bullar framför teven och spruta insulin för att minska bullarnas skadeverkningar?
Sten Sture
Följande korrespondans hade jag med en talesperson från Dietistförbundet.
Inget svar ännu på mitt senaste mail. Ska man tolka det som att det inte finns någon enda som blivit insulinfri med dietistråd om kost?
Helena Hesselmark
Diabetiker typ 0 sedan 2 år på lågkolhydratkost. Blodsocker numera aldrig över 6,5 mmol/l.
Tll Ingrid Larsson, dietist, 27 februari kl 13.32
Kopia till Elisabet Rothenberg, ordf. Dietistförbundet
Jag har med stort intresse läst vad som skrivits om ”Val av diet oviktigt” och den studie som beskrivs i NEJM.
Eftersom det bland de beskriva dieterna inte fanns ngn sk lågkolhydratversion – dvs högst 20E% kolhydrater undrar jag om någon av er eller någon annan dietist känner till en person med diabetes typ 2, som kunnat sluta helt med insulin, gått ner kraftigt i vikt och förblivit viktstabil
Som jämförelse är min historia i korthet.
Februari 2007
101 kg, diabetes typ 2
70 IE insulin
Av dietist rekommenderad kost – som jag trots hennes misstro följde.
Februari 2009
65 kg
-- insulin
Lågkolhydratkost – eller snarare ketogen kost med ca 10E% kolhydrater.
Jag är viktstabil sedan februari 2008.
Jag vore verkligen tacksam för svar eftersom jag har läst att det hävdas att samma resultat som jag uppnått även kan nås med tallriksmodellen
Mvh
Helena Hesselmark
Från: Ingrid Larsson
Skickat: den 27 februari 2009 15:36
Till: Helena Hesselmark
Ämne: Re: Val av diet oviktigt
Bästa Helena,
Gratulerar till viktminskning och utsättning av insulin.
Jag och mina kollegor träffar många patienter med fetma och typ 2 diabetes som framgångsrikt minskar i vikt genom att minska sitt energiintag och öka sin energiförbrukning.
Med vänlig hälsning
Ingrid Larsson
Till Ingrid Larsson, 27 februari kl 16.26
Har någon av dina diabetespatienter kunnat sluta injicera insulin?
Jag har aldrig läst någonstans om det.
Vad gör de patienter som inte kan röra sig speciellt mycket?
Jag har en knäledsprotes sedan 15 år och kan promenera och simma.
Jag rör mig ungefär lika mycket nu som innan jag bytte kost.
Mvh
Helena Hesselmark
Det förstår du väl att både bullar och insulin skapar livskvalitet, både för bageriet, läkemedelsindustrin och sist men inte minst för dietisterna:-)
Skriv svaret sen!
/SSS
Om vi båda tror att läkemedelsföretagen spelar en aktiv och väsentlig roll i diabeteskostråden, vad är det egentligen vi tjafsar om?
Det jag försöker hävda i #22 är att de spelar en aktiv men i det stora sammanhanget _sekundär_ (oväsentlig) roll. Däri (väsentlig kontra sekundär roll) ligger våra meningsskiljaktigheter. Är det nu ytterligare något som är oklart?
Har jag påstått det? Det är kanske tvärtom...
Keys stora avslöjande kom väl på 50 - 60 talet(?) och fortfarande under 60-talet fanns läkarböcker med bra kapitel som förklarade sockersjukan korrekt!
Sen har kanske tron på insulinet i samverkan med fettskrämdhet fått det hela att kantra åt fel håll..... kanske. Jag vet inte!
Dock hade man en övertro på insulinets goda förmåga vilket på sikt bidragit till än mer sockersjuka. Så det dom två läkarna skrev 1978 har med råge blivit sannspått, eller hur!? :razz:
Gary Taubes förklarar det som mer eller mindre slump att hans teorier valdes framför de som påvisade att kolhydraterna är boven.
Jag t ex hade ett HbA1c på 6,0% med 70 enheter insulin.Min läkare ansåg att min diabetes typ 2 var mycket välskött. Men mina blodsockervärden pendlade mellan 4 och 15 mmol/l. Visst HbA1c är ett ungefärligt medelvärde men säger inget om topp eller bottenvärden.
Nu utan insulin och få kolhydrater har jag ett HbA1c på 4,6%. Blodsocker mellan 4 och 6,5.
Jag tolkar ditt svar som nej det gör du inte, eller ?
Du pekar på en mycket viktig sak här. Vid kontroller av diabetiker tenderar man tror jag att titta mycket på HbA1c som är ett medelvärde. Toppar och dalar tror jag man ser som olycksfall i arbettet på nåt sätt. Personligen tror jag att det riktigt farliga är mkt låga eller höga nivåer. Att det är farligt om det är långvarigt är nog alla överens om... men om det sker ganska ofta då ???
Naturligtvis svårt att estimera såvida man inte har kontinuerlig mätning. Det är väl bara de med insulinpump som ev. skulle kunna ha det antar jag.
nej nu har vi rett ut positionerna tror jag ;)
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4599452.ab
Är det inte mycket troligare att sambandet är det omvända?
Att personer i riskzonen för diabetes (överviktiga med början till metabol rubbning) är tröttare?
Om inte annat brukar de ju sova sämre nattetid, snarka mer etc.
Tacksam för svar.
Dessutom måste jag nog sluta jobba över...:
"En omfattande undersökning som gjorts av Arbetshälsoinstitutet i Finland och Londons universitet visar att långa arbetsdagar kan inverka menligt på den intellektuella prestationsförmågan.
:: Både de som gör alltför långa arbetsveckor (mer än 55 timmar per vecka) och de som gör medellånga arbetsveckor (41–55 timmar) hade ett sämre ordförråd och sämre slutledningsförmåga än de som arbetar 35–40 timmar per vecka. Ju mera övertid, desto sämre klarade man sig.
:: I undersökningen deltog 2 214 medelålders arbetstagare i England åren 1997–1999 och 2002–2004. En uppföljning följer där man bland annat kommer att mäta om alltför långa arbetsdagar ökar risken för demens."
visst kan LCHF hjälpa att få en fastare plattare mage. Mer info här:
http://www.kostdoktorn.se/lchf
och här:
http://www.kostdoktorn.se/viktnedgang
sambandet kan möjligen vara omvänt i den andra studien också. För tror du inte att personer med bättre slutledningsförmåga m.m. har lättare att få jobbet avklarat i tid?
För mig låter det enbart som en konstruktion så att han skall hålla dieten vad säger du Doc?
rena dumheter. Att äta mindre kolhydrater ger mindre insulinbehov. Mindre insulin lär om något ge mindre antikroppar.
Sen har han säkert typ 2 diabetes om han fick det vid 61 års ålder. Då är inte antikroppar huvudproblemet, utan att kroppen inte tål kolhydrater pga dålig insulinkänslighet.
Jag har fortfarande inte fått ngt svar från dietisterna genom Ingrid Larsson om det lyckats ngn diabetiker typ 2 att helt kunna slippa insulininjektioner genom motion.
Jag har också ställt samma fråga till Mai-Lis Hellenius. Hon gratulerar till min viktnedgång men har inte svarat på frågan om ngn kunnat slippa insulininjektioner genom ökad motion. Jag har skickat påminnelsemail -inget svar.
Nu har jag tillskrivit Fredrik Nyström -prof- som mötte prof. Rössner i SR häromdagen-. Ska bli intressant att se vad han svarar om diabetes och lågkolhydratkost.
Personer som har diabetes typ 1 är beroende av kolhydrater för att kunna ta sitt insulin, däremot skadar det ingen att tänka lite på kolhydraterna. Men att utesluta dem helt för typ 1-or? Nej!
Om du tittar så finns det ganska många typ 1:or som prövat LCHF också med vad det verkar gott resultat, sänkt insulindos och bra värden.
Detta är tyvärr ett vanligt feltänk. Medicinering ska anpassas efter behov, inte tvärtom.
jag är Typ-1:a och käkar (liberal) LCHF. Visst tvingas jag ibland äta snabba kolhydrater på grund av blodsockerfall, men i övrigt handlar det om ett basbehov av insulin som ofta kan minskas med LCHF. Blodsockerkurvan blir jämnare med denna kost vilket ger lägre risk för diabeteskomplikationer.
Huruvida bukspottskörteln (mer specifikt de lang. öarna) ger upp sin produktion vid stor aktivitet vet jag inte.
Jag tror att typ 1or är beroende av insulin för att kunna ta sina kolhydrater snarare än tvärtom.
/ibland lchfande typ 1a (och lite typ 2 kanske)