Dagens viktigaste måltid

Det finns ett museum i Helsingborg för dåliga uppfinningar. På detta Museum of Failure hittar vi produkter som plastcykeln, Paolo Macchiarinis konstgjorda luftstrupe, Harley-Davidson Cologne, Kodak DC-40, Coca-Cola Bläk och Sony Betamax.

Personligen tycker jag nog också att konceptet Frukost hör hemma där.

Med det menar jag inte att det är fel att äta på morgonen. Själv gör jag sällan det, men självfallet får man äta när man vill. Det finns rentav studier som pekar på att åtminstone vissa människor får mer gynnsamma blodsocker- och insulinkurvor samt, förhöjd förbränning, om en viss måltid intas tidigt på dagen jämfört med sent. Detta beroende på vår inre klocka, den så kallade cirkadiska rytmen. Ordet är sprunget ur latinets cirka och diem, och betyder alltså cirka en dag. Det är ett 24-timmarssystem som reglerar funktioner i cellerna så att de sker vid rätt tidpunkt.

Nä, det som får det att nästan bokstavligen vända sig i magen på mig beträffande konceptet Frukost är den mångåriga och massiva propaganda som gjorts för detta mål. Ibland med smått moralistiska övertoner. Den som skippar frukost utmålas i princip som en sämre människosort.

Ändå är frukost mer undantag än regel i människans historia. I många kulturer är det än idag självklart att dagens första mål är en sen lunch eller rentav middag. Och i vår del av världen var frukosten länge ett icke-existerande eller mycket litet mål. Men med fabrikssystemet och dess långa arbetsdagar växte så sakteliga en frukostkultur fram. Själv har jag pinsamt nog under vissa perioder i mitt liv tvingat mig själv att äta frukost. Jag har – som ett menlöst offer för hjärntvätten från dietister och flingtillverkare och smoothiehurtiga hälsoredaktioner – trott att kroppen annars hamnar i så kallat svältläge och drar ner ämnesomsättningen rejält.

I själva verket innebär ju ”breakfast” – att bryta fastan – för de flesta att insulinet triggas igång, eftersom normalfrukosten är kolhydratstinn. Då avtar fettförbränningen och energiutgifterna snarare sjunker än ökar.

För livsmedelsproducenter världen över är frukosten ett genialt koncept. Dels på grund av själva omsättningsökningen av en extra måltid, dels på grund av att många människors frukost består av sådant som är extremt billigt att tillverka, som flingor och bröd och juice. Där är alltså vinstmarginalerna stora.

Ett skäl till frukostens frammarsch i världen är att det gjorts associationsstudier där frukostskippande kunnat kopplas till övervikt. Dessa studier är – som så ofta i kost- och viktsammanhang – helt värdelös forskning. För det säger ju inget om orsaken till övervikten, bara att det finns ett statistiskt samband. Frukosten kanske skippas för att man redan har ett överviktsproblem? Eller så är frukostskippare allmänt sämre på att följa hälsoråd? Eller de består av en högre andel nattmänniskor, det vill säga individer med en inre klocka vars dygn är lite längre än 24 timmar. Och ju senare man är uppe på kvällen, desto större risk för överätning i TV-soffan och spontana räder till kylskåpet för ännu en nattmacka.

När forskare mer seriöst, genom interventionsstudier, försökt studera om frukosten får fart på metabolismen och minskar risken för jobbig hunger och överätande under resen av dagen, är den dominerande bilden att frukosten inte har dessa välsignelsebringande effekter. Och i alla fall inte i en sådan omfattning att det kompenserar för de faktiska kalorier som konsumerats under frukosten.

Den senaste frukoststudie jag tagit del av är en metastudie utförd av forskare vid Monashuniversitetet i Australien. 13 kliniska studier från framför allt USA och Storbritannien, utförda under 28 års tid, ger ett sammantaget resultat som av forskningsledaren Flavia Cicuttini sammanfattas på följande vis:

”Studien visar övertygande att det inte är en bra idé att äta frukost för att gå ner i vikt.”

Frukostätarna var tjockare och åt i snitt 260 kalorier mer per dag. Cicuttini menar rentav att de ovan nämnda metabola fördelar som alltså enligt vissa studier kopplats till den cirkadiska rytmen, inte får stöd i hennes metastudie. Och hon är mycket bestämd i sin uppfattning att en överviktig person som lever ett frukostskipparliv absolut inte ska börja äta frukost. Pilutta dig, Will Keith Kellogg! Du lanserare av frukostflingor som hälsokost…

Sedan får vi förstås inte glömma bort att vi människor ju är unika individer. Själv upplever jag mig bli mer hungrig de dagar jag av olika skäl äter frukost. Medan andra kanske faktiskt känner sig piggare och får bättre aptitkontroll, vad vet jag?

Hur gör du på hotell, då, herr Krönikör? Jag äter gärna hotellfrukost, helst sent, som en brunch, nästan, och gärna efter ett simpass eller gympass. Och självklart förser jag mig av den riktiga maten. Äggröra, lax, korv, paprika, ost, sill, skinka. Har som vuxen aldrig förstått varför mat ska vara äcklig, eller smaklös, bara för att den konsumeras tidigt på dagen. Gröt och flingor i mjölk är i min bok jättekonstig mat. Samtidigt hyllar jag den mänskliga mångfalden och vill därför inte döma mina medmänniskors frukostval.

En annan frukostreflektion här på slutet. Blir det inte ofta rätt kaosigt och jobbigt i många familjer när trötta, nyvakna, kanske morgonsura individer ska trängas runt ett köksbord och smaska i varandras öron och stressäta sina mjölkblöta flingor och näringstomma rostade mackor?

Jämför med en gemensam middag. Matvariation, tid för samtal, den rofyllda känslan i kropp och själ efter genomfört dagsverke. Och inte mer stress än den som framkallas av att alla under 60 vill utöva sina mänskliga rättigheter att via sin iPhone kommunicera med alla de kompisar som uppenbarligen är roligare än familjemedlemmarna runt bordet.

Erik Hörstadius