708 dagar till målet!
i Framgångshistorier 
Hur lång tid tar det att nå ditt viktmål? För vissa går det snabbt och lätt – men ofta krävs det ihärdighet, exempelvis i 708 dagar.
Här är Christians historia:
Hej Andreas!
Fick höra om LCHF 2009 och var oerhört skeptisk. Kunde det var nyttigt?
2011 fick jag genom Cecilia Folkessons och din blogg mer kunskap på ett enkelt och pedagogiskt sätt.
2012 hade jag läst såpass mycket så att jag ”vågade” pröva.Resultet blev det här!
GOOOOOOOOAAAAAAAAAL!Tackar för en oerhört informativ sida och att du på ett sakligt sätt argumenterar för LCHF i dagspress.
M v h
Christian
Kommentar
Grattis Christian!
Hur lång tid tar det att nå ditt mål?
Tidigare historier
Vem av dessa två män lever farligt?
Mer
Hundratals tidigare framgångshistorier
PS
Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.
*
Andreas, detta med att viktreduktionen tar mer tid än vad löpet på Aftonbladet aviserar och för en del kvinnor är det oerhört svårt (omöjligt?). Jag tycker det skulle vara bra och hjälpsamt om du kunde lyfta detta mer systematiskt. Vad säger vetenskapen? Har vetenskapen brytt sig om medelålders kvinnors situation?
Bra jobbat och kul att se att det går med lite envishet!
Kost kan ju inte patenteras och verkar då inte vara intressant, när ointresset för detta är så stort!
Det kom ett förslag om att pengar från Hjärt/lungfonden skulle användas till kostforskning, men svaret blev nej när nu sådan forskning skulle sänka fondens anseende..... nja, snarare sänka någons inkomster, tror jag istället! :)
Filmerna blir jätteintressanta, ser fram emot dem!
Grattis, stort grattis!
Börja läs här: http://www.kostdoktorn.se/viktnedgang/svart-ga-ner-i-vikt
Släpp sargen! följ råden och gör de justeringar som behövs under resans gång. Det är väldigt många som lyckats. Se: http://www.kostdoktorn.se/kategori/viktnedgang Eller andra LCHF bloggar!
eller http://www.kostdoktorn.se/viktnedgang/svart-ga-ner-i-vikt
Jag hade lite problem med en viktplatå vid 94 kg som pågick under 2 månader men mha 5:2 fasta under tre veckor så rann kilona av mig otroligt snabbt till nuvarande nivå och ett helt perfekt blodsocker. Det var kanske då som det mesta av leverfettet förbrukades.
Mätte omkretsen på låren från början för att ha koll på om jag tappade muskler men det gjorde jag inte utan lårens omkrets ökade med 5 centimeter under viktnedgången.
Det där med fasta tror jag är bra men det kanske man bara ska göra ibland så man inte ställer om kroppen till svält. Jag håller nu på att fasta för andra gången för att liksom kolla upp vad som händer med kroppen och nog minskar midjemåttet än så länge. Det hade varit kul att komma ned till 83 kg men jag är redan nöjd med resultatet.
Trots mina 60 år så har jag nu mha LCHF fått tillbaka blicken för vackra damer och de fattar inte riktigt hur gammal jag är så livet har blivit så mycket rikare men jag är ju en grabb som håller på mig.
ja man mår mkt bättre när man går ner!
*
"Släpp sargen! följ råden och gör de justeringar som behövs under resans gång". Här antyder du ett beteendeproblem som jag nog tycker gränsar till oförskämdhet. Jag gissar att den problematik som jag frågar är biokemisk/hormonell.
Vad gäller min egen resa så har min kropp svarat fint på LCHF, så tänk på att inte gå råd, utan fråga först, det kan bli fel annars.
Av egen erfarenhet måste jag säga att så länge jag kör strikt är det inget problem, men så fort jag fuskar, typ går över en gräns med kolisar 2-4ggr veckan så kommer suget som en restskatt :)
Beror lite på vilka kolisar vissa klarar jag bättre, bröd/socker värst, men även potatis/ris om det blir för ofta.
Öl inga problem alls om jag tex är utomlands i något varmt land och dricker öl varje dag.. (dricker bara öl utomlands.)
Övrigt som hälsofördelar mm skiljer sig inte heller mellan kvinnor och män.
Lycka till - att hålla ordning på kosten - till alla oss som kämpar på :)
Det kan vara lätt att gå ner - sen börjar KAMPEN - att vara ståndaktig och hålla fast vid det man vet att man mår bäst av.
Dessutom uppfattar jag det som att tonen i Forumet är öppen kring t ex sockerbeoroende och att det diskuteras utan skam. Därför tycker jag överlag att frågeställningarna och diskussionerna känns ärliga.
Att möta människor (kvinnor) som har försökt att göra rätt ett helt liv med misstro känns obehagligt. Eller menar du kvinnor 50 + där LCHF inte riktigt biter, tillhör en målgrupp som är speciellt lögnaktiga eller har särskilda beteendeproblem med sin kosthållning inom LCHF och därför inte går ner i vikt? Visst låter det orimligt när jag formulerar det så?
Jag har stadigt gått sakta upp i vikt och den 4 januari i år så kände jag att jag ville kolla vågen ( skedde inte ofta innan).
Vågen visade 91.7 kg och jag var/är 173 cm lång.
Detta var det som tillslut fick mig att våga lchf.
Alla runt omkring mig sa att jag inte skulle klara av det eller att mina organ skulle må dåligt av detta (kolesterolet mm).
Idag väger jag 81.5 kg (vägd imorse) och har följande inlägg som jag vill lämna som bidrag till debatten.
Vad som funkat för mig:
1:
Jag läste boken matrevolutionen
2:
Jag har jobbat hårt för att inte gå hungrig (förr gick det lång tid mellan måltiderna och jag åt skräp)
Nu äter jag mer regelbundet innan jag blir riktigt hungrig. Och om jag måste välja mellan rätt lchf-mat och vanlig mat så känner jag att det är för mig bättre att äta det bästa jag kan hitta just då istället för att vara hungrig.
3:
Planering av måltiderna är för mig jätteviktigt då det visat sig att om jag är förberedd på vad jag ska laga så håller jag mig till rätt kost ( förberedd = ha recept klart. Ingredienser hemma )
Sedan har jag letat upp ca 10 till 15 recept på nätet för att få variation.
4:
Om jag smakat på ett recept och inte gillat smaken så har jag laborerat med det och dom flesta har jag justerat lite.
5:
För mig har jag lärt mig att ett halvsnedsteg kan fungera och att jag inte går upp i vikt men ex snedsteg 2 ggr på rak ger mig en viktökning på något kilo som jag sedan kämpar 1 vecka med för att bli av med. Och sockersuget kommer direkt tillbaka när jag testat ex att äta en godisbit så därför har det inte blivit mer av den varan (testat 3 ggr och fått kämpa 3 ggr för att gå ner till vad jag vägde innan godisbitarna)
Som avslutning vill jag bara säga att jag alltid satsar på matrecept som är lågkolhydratinriktade för min filosofi är att om jag satsar på noll kokhydrater så bör jag landa hyfsat lågt oavsett om jag inte äter 100% enl min plan
Hoppas ni som äter lchf för att förändra er vikt är uthålliga och att det går vägen
mvh Patrik Ehrenborg