Till den fettsnåla kostens försvar – Denise Minger vs dr Fung

Den ”magiska” teorin, à la Minger

Är fettsnål kost en bra idé? Har du några timmar över? Ta då en titt på det nya och mycket långa blogginlägget av den alltid lika underhållande, kontroverssökande och briljanta Denise Minger:

In Defense of Low Fat: A Call for Some Evolution of Thought (Part 1)

Inlägget är en längre och mer utvecklad version av hennes föreläsning på AHS 2014  Lessons from the Vegans (värd att se och tar dig bara 30 minuter).

Tanken är att även om lågkolhydratkost verkar fungera utmärkt för metabola problem – som fetma och typ 2-diabetes – kan även mycket fettsnål växtbaserad kost också fungera fint ibland. Varför det? Med Mingers ord är det på grund av ”magisk” extremt fettsnål kost, som antagligen är en annan typ av magi än lågkolhydrat-magi.

Intressant, men inte nödvändigtvis sant.

Dr Fungs svar

Här är dr Fung med ett mycket kortare men intressant inlägg om kontroversen:

Dr. Fung: Thoughts on the Kempner Rice Diet [and the Minger post]

Enligt dr Fung kan extremt fettsnål kost (som risdieten med <10% fett) ibland fungera bra på grund av att man egentligen äter samma mängd kolhydrater men undviker allt annat (nästan inget protein eller fett). Det beror på att all belöning från att äta försvinner, på grund av den extremt monotona kosten – folk äter bara när de verkligen är hungriga. Resten av tiden är de i praktiken fastande.

Mina kommentarer och kritik

Medan jag brukar hålla med dr Fung om det mesta – och hans kommentarer här är logiska – finns det även intressanta poänger i Mingers långa inlägg. Till exempel att ”makronutrient-träsket” för västerländsk skräpmat – mycket kolhydrater, mycket fett – tenderar att vara sånt vi får stor ”matbelöning” av (tänk choklad, glass eller bakverk), och leder till överätande. Det är klart att med växtbaserad riktig mat undviker man detta problem.

Jag har också lite kritik av Mingers inlägg. Till exempel lägger hon ner mycket tid på att attackera idén att Ancel Keys startade den fettsnåla rörelsen. Det känns väldigt vilseledande. Även om det är sant att han inte uppfann det fettsnåla, som Minger säger, var han ändå den dominanta figuren för ta den fettsnåla kosten – tidigare en teori som inte många brydde sig om – till att bli ett officiellt accepterat dogma.

Det är som med dr Robert Atkins och lågkolhydratkost. Dr Atkins tog ett koncept som redan hade diskuterats och provats i över hundra år – och gjorde det känt bland alla. Det är därför som ordet Atkins flera decennier senare fortfarande är synonymt med lågkolhydratkost. Även om dr Atkins inte uppfann lågkolhydratkost – inte ens i närheten – hade han ändå en viktig roll att spela. Ingen skulle på allvar säga något annat.

Sammanfattningsvis tycker jag att Mingers post är intressant – och som alltid – underhållande på hennes unika sätt. Men jag kan inte hjälpa att jag känner att hon ibland söker det kontroversiella mer än upplysning. Och det finns ingen magi i det.

Tidigare

Lågkolhydratkostens historia

Den sanna historien om mannen bakom Atkins-dieten

Asiater som äter mer rött kött är friskare!