Sockerberoende och ADHD under kontroll med LCHF
Hur många svenska ungdomar är inte fast i ett sockerberoende med alla problem som det ger? Toby var en av dem.
Här är hans historia om hur han fick ett nytt liv:
Mejlet
Hej!
Jag började gå upp i vikt redan när jag var 8 år gammal och var förmodligen sockerberoende redan då. Jag har alltid sökt tröst i godis, glass och speciellt kolhydratsrik mat som pasta, jag är typ kungen av pasta. Jag kunde äta spagetti, makaroner och nudlar på en och samma dag och sedan upprepa detta dag ut och dag in, vecka in och vecka ut. Till kvällsfika blev det chips eller godis, och så slank det ju ner en massa läsk också såklart, jag kunde inte sluta heller trots att jag mådde så otroligt dåligt.
2006 vägde jag cirka 90kg och tog då bort kolhydrater för att jag hade läst om ”atkins”. 2007 lyckades jag gå ner till 62kg och var riktigt nöjd, men mitt liv var i fullständig kaos och förutom mitt sockermissbruk så hade jag även ett aktivt drogmissbruk och jag tappade åter igen bort mig själv och vikten spårade ur totalt.
I början på 2012 ställde jag mig på vågen och den visade 113 kg, och då bestämde jag mig för att jag skulle börja äta efter LCHF men jag lyckades inte riktigt, så jag började med att försöka minska ner på kolhydrater och fortsatte att äta godis på helger och det fungerade i början, i Maj 2012 stod vågen på 97 kg och sedan stod jag still på den vikten väldigt länge. I början av 2013 fick jag hjälp med mitt drogmissbruk och i samma veva bestämde jag mig för att börja röra på mig och bli mer aktiv, och direkt jag kom hem från behandlingshemmet skulle jag sluta med socker, pasta, ris, potatis, bröd, mjöl, och det har gått väldigt bra.
Jag äter numer efter LCHF varje dag (har gjort något fåtal undantag) men jag mår så fruktansvärt bra. Jag har slutat äta antidepressiva och stämningsstabiliserande mediciner, jag har även en ADHD-diagnos och känner att både koncentration och fokus är så mycket bättre nu trots att jag även slutat med den medicinen också.
Vågen visar nu 78kg och det går neråt hela tiden, och jag känner att för varje dag som går så närmar jag mig mitt mål, jag är inte färdig viktmässigt ännu men det är inte många kilon kvar. Men nu siktar jag in mig på nya mål, som involverar gym och träning och det ska spännande med nya utmaningar som jag aldrig vågat testa på tidigare.
/Toby
Grattis Toby!
Du som vill följa honom kan göra det på hans Instagram: tobys86.
Mer
PS
Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.
Det er så godt å lese at du har fått det livet du ønsker å ha. Blir like glad hver gang jeg hører slike historier. :)
Kjempestort grattis til deg Toby!
Keep up the good work!
Klem fra norge :-*
Fick du nån hjälp av sjukvården i ditt val av kost? Det skulle vara intressant att veta.
Stort grattis till dig!
Jag skulle gärna se att det forskades mer på detta område. Jo, det har forskats en del, men nästan alltid av fettskrämda forskare.
Nu ser jag förvisso mer på ADHD som en personlighetstyp än en sjukdom. Många med ADHD/ADD är annorlunda i grunden på ett positivt sätt, men det går ofta inte att kanalisera de positiva egenskaperna i samhällets snäva strukturer, varför det ofta går snett och de stigmatiseras som "dampiga". När man "botar" en person med ADHD/ADD genom kost så tar man inte bort själva grunden, och det är positivt. Då kan personen ifråga istället rikta in sig på sina bra egenskaper allteftersom en mognad sker. Metylfenidat kan i ett akut skede vara bra (nödvändig) under begränsad tid, men inte i längden.
Tobys brev är väldigt välformulerat, och det syns att IQ ligger över snittet, trots självmedicinering med (om jag gissar rätt på narkotikum) som i längden brukar tära på det intellektuella. Tror Toby har en stor outnyttjad potential att skörda från kommande år, och det är just här jag anser kost och olika former av autism kommer bli så viktigt i framtiden. Vill vi att barn ska växa upp och bli kriminella, eller ofta extra kreativa och driftiga? Samhällsekonomiskt kan man här samlat spekulera i mångmiljardbelopp!
Du hittade mitt i prick med din diet LCHF och det glädjer oss alla.
Köp inte spenatpiller!Gör som Toby! (F,låt kunde inte låta bli :-) )
"Because You're Worth It"
det är sorgligt att så många unga hamnar i sockerträsket, jag själv har varit sockerberoende sedan småbarnsåren då min farmor födde mig med glass kanelbullar pannkakor oboy, än idag kämpar jag stenhårt mot denna demon i hjärnan, som efter långa perioder bara hoppar fram och ibland tyvärr vinner. Är 40 år idag
När jag ser unga idag som får läsk till vardags, äter godis titt som tätt och särskilt de med lite mullighet eller övervikt redan vill jag gärna gå fram till dem och berätta vilken skit socker är.
jag hoppas att samhället ändrar sig snart och tar bort all skit från hyllorna
men massor av hurra till dig Toby
Nu när du också har gjort den så blir du starkare i dig själv och det kommer ju hjälpa dig i restan av livet.
Apropå diagnoser i autismspektrat så tror jag inte att man blir av med diagnosen genom att utesluta kolhydrater. Däremot så är min gissning att kolhydrater, och då speciellt socker, FÖRSTÄRKER symptomen. På samma vis som kaffe eller alkohol förstärker ångest tex.
Jag märker mer än förut nu att när jag någon enstaka gång inmundigar socker sover sämre, blir mer retlig och känner mig rastlös, prillig i kroppen. Min hustru som lider av ständigt kliande ben innan det är dags att lägga sig, har märkt av frånvaron av dessa vid minskat sockerintag.
Vid minskat intag infinner sig en frid i kroppen på ett annat vis.
Lycka till i fortsättningen och ge inte upp. Du vet ju hur bra du kan må :)
Underbart.
Att "bli av med" är en fråga om definition. Det är en del av ens personlighet som resulterar i både bra och dåliga saker. Genom att hjärnan får chansen i lugn och ro att utvecklas från de dåliga egenskaperna, kan man fortfarande ha kvar de fördelaktiga personlighetsdragen. Metylfenidat däremot dämpar ofta ALLA dessa egenskaper, och kan (anser jag) endast ge en positiv mognad om man samtidigt sätter in en ganska intensiv terapeutisk behandling, och efter ca 2 år stängs fönstret för att få bestående god effekt av metylfenidat.
Men om vi tar ett annat exempel inom området. Om en person har diagnosen Asperger och har egenskapen att fokusera på ett specialintresse som personen blir expert på. Om man då lyckas göra personen t ex mer socialt kompetent och mindre tvångsmässig, men kan bevara förmågan att fokusera på spetskompetens, då är det ett mkt mer lyckat resultat än om man medicinerat bort hela syndromet (vilket iofs nästan inte går om man inte vill göra personen till en zombie). För det är mer än bara en diagnos, det är en personlighetskaraktär som är mer individuellt unik än vad som märks när man med diagnostypiska DSM-verktyg kan klumpa ihop dem som nära nog kloner av varandra. Vi ska inte programmera om unika positiva drag som gör människor till den individ de är. Jag törs nästan garantera att Einstein hade drag av Asperger, men på den tiden åts det inte så mkt godis. Hade han matats med godis och Coca cola som barn hade han inte stått med i historieböckerna.
Så det är lite klurigt det där med dessa diagnoser. Exakt vad vill vi bota? Hur gör vi för att de ska må och fungera bättre?
Läste även flera extra fina inlägg och funderingar tidigare upp i tråden och det gav mig flera nya små funderingar.