Sockerberoende och ADHD under kontroll med LCHF
Hur många svenska ungdomar är inte fast i ett sockerberoende med alla problem som det ger? Toby var en av dem.
Här är hans historia om hur han fick ett nytt liv:
Mejlet
Hej!
Jag började gå upp i vikt redan när jag var 8 år gammal och var förmodligen sockerberoende redan då. Jag har alltid sökt tröst i godis, glass och speciellt kolhydratsrik mat som pasta, jag är typ kungen av pasta. Jag kunde äta spagetti, makaroner och nudlar på en och samma dag och sedan upprepa detta dag ut och dag in, vecka in och vecka ut. Till kvällsfika blev det chips eller godis, och så slank det ju ner en massa läsk också såklart, jag kunde inte sluta heller trots att jag mådde så otroligt dåligt.
2006 vägde jag cirka 90kg och tog då bort kolhydrater för att jag hade läst om ”atkins”. 2007 lyckades jag gå ner till 62kg och var riktigt nöjd, men mitt liv var i fullständig kaos och förutom mitt sockermissbruk så hade jag även ett aktivt drogmissbruk och jag tappade åter igen bort mig själv och vikten spårade ur totalt.
I början på 2012 ställde jag mig på vågen och den visade 113 kg, och då bestämde jag mig för att jag skulle börja äta efter LCHF men jag lyckades inte riktigt, så jag började med att försöka minska ner på kolhydrater och fortsatte att äta godis på helger och det fungerade i början, i Maj 2012 stod vågen på 97 kg och sedan stod jag still på den vikten väldigt länge. I början av 2013 fick jag hjälp med mitt drogmissbruk och i samma veva bestämde jag mig för att börja röra på mig och bli mer aktiv, och direkt jag kom hem från behandlingshemmet skulle jag sluta med socker, pasta, ris, potatis, bröd, mjöl, och det har gått väldigt bra.
Jag äter numer efter LCHF varje dag (har gjort något fåtal undantag) men jag mår så fruktansvärt bra. Jag har slutat äta antidepressiva och stämningsstabiliserande mediciner, jag har även en ADHD-diagnos och känner att både koncentration och fokus är så mycket bättre nu trots att jag även slutat med den medicinen också.
Vågen visar nu 78kg och det går neråt hela tiden, och jag känner att för varje dag som går så närmar jag mig mitt mål, jag är inte färdig viktmässigt ännu men det är inte många kilon kvar. Men nu siktar jag in mig på nya mål, som involverar gym och träning och det ska spännande med nya utmaningar som jag aldrig vågat testa på tidigare.
/Toby
Grattis Toby!
Du som vill följa honom kan göra det på hans Instagram: tobys86.
Mer
PS
Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.
Jag skulle gärna se att det forskades mer på detta område. Jo, det har forskats en del, men nästan alltid av fettskrämda forskare.
Nu ser jag förvisso mer på ADHD som en personlighetstyp än en sjukdom. Många med ADHD/ADD är annorlunda i grunden på ett positivt sätt, men det går ofta inte att kanalisera de positiva egenskaperna i samhällets snäva strukturer, varför det ofta går snett och de stigmatiseras som "dampiga". När man "botar" en person med ADHD/ADD genom kost så tar man inte bort själva grunden, och det är positivt. Då kan personen ifråga istället rikta in sig på sina bra egenskaper allteftersom en mognad sker. Metylfenidat kan i ett akut skede vara bra (nödvändig) under begränsad tid, men inte i längden.
Tobys brev är väldigt välformulerat, och det syns att IQ ligger över snittet, trots självmedicinering med (om jag gissar rätt på narkotikum) som i längden brukar tära på det intellektuella. Tror Toby har en stor outnyttjad potential att skörda från kommande år, och det är just här jag anser kost och olika former av autism kommer bli så viktigt i framtiden. Vill vi att barn ska växa upp och bli kriminella, eller ofta extra kreativa och driftiga? Samhällsekonomiskt kan man här samlat spekulera i mångmiljardbelopp!