Piggare, smalare, starkare och snabbare med LCHF
i Framgångshistorier Jag fick ett mejl från en kvinna som vill vara anonym men gärna bjuder på sin historia:
Mejlet
Jag ville bara skriva och tacka för att jag med din hjälp och inspiration har fått tillbaka energin till att leva ett bättre liv.
Visst hade jag hört om LC tidigare, men inte riktigt funderat på hur det fungerar eller att det skulle vara något för mig. I vintras puffade en av bloggarna på taffel.se för dig och nyfiken som jag är, så började jag läsa. Under våren började jag läsa mer och mer om LCHF. Den stora vändpunkten kom dock i maj. Jag skulle fylla 32 och hade ett BMI som hade legat runt 30,5 ett tag (gått upp ett kilo om året ungefär) och jag var totalt orkeslös (det senare hjälptes inte av att jag var på sluttampen med min avhandling). Så jag bestämde mig för att nu skulle något radikalt göras! En månad skulle jag testa. Bort med sötsaker, pasta, potatis, bröd och ris (tack och lov var chokladmaskinen på jobbet trasig, så den delen var redan avklarad på vardagarna). Efter mindre än en vecka var klockan fyra-suget ”jag måste ha choklad, nu” borta. Vikten låg kvar som innan, så det som verkligen fick mig att fortsätta var att redan första månaden var min mens sitt gamla vanliga jag, inga konstiga småblödningar emellan som jag hade haft under ungefär ett år.
För en månad sedan började jag styrketräna så smått igen efter några års uppehåll. Redan på första passet orkade jag mer i axelpress (den maskin som jag alltid har avskytt med brinnande hjärta) och fler gånger än efter månader av träning tidigare. Vilken kick! Jag kan röra mig snabbare utan att bli andfådd och när helgen kommer vill jag ut och göra saker, inte bara sitta hemma i soffan.
Redan under sommaren började jag märka att byxorna började sitta löst, men de senaste tre veckorna har det verkligen gått undan. Plötsligt kan jag köpa byxor i normala storlekar (jag bor utomlands och många butiker här har inte större än 42 (som är som storlekarna var i Sverige fram till för några år sedan när alla storlekar reviderades uppåt) i byxor, men kan likaväl ha XL i tröjor). Mina ”motivationsjeans” som jag köpte en dryg storlek för små för två veckor sedan närmar sig i rasande tempo (då fick jag precis ihop dem när jag drog in magen, nu sitter de bara obekvämt). Byxorna som jag köpte förra veckan, för att jag kunde dra av de gamla utan att knäppa upp knappen, sitter redan löst. Midjemåttsmässigt (men inte viktmässigt, jag har ”bara” gått ner 4-5 kg) närmar jag mig studentsvältens dagar innan jag blev klubbis och började äta burgare tre dagar i veckan (plus smörgåstårta på lördagarna) på Gotlands. T.o.m. min mamma som annars alltid klagar på att jag ”har lagt ut något hemskt” anmärkte i förbifarten att jag nog hade gått ner i vikt. Jag bryr mig egentligen inte om min vikt eller hur jag ser ut, men det är skönt att kunna köpa kläder i vilken butik som helst och inte vara hänvisad till ”tantbutiker” och ”tjockisavdelningar”. Som kuriosa kan nog nämnas att min sambo klagar över att jag håller på att försvinna, inte snarkar lika mycket (det är tydligen sött) och har för varma fötter (inga isblock i sängen att kyla sig på).
Jag har alltid varit överviktig (var småknubbig som barn), men om jag skulle gå ner någonstans mellan 5 och 10 kilo till, så vet jag att jag kommer att må ännu bättre fysiskt, snarka ännu mindre, sova ännu bättre och därför må ännu bättre på alla plan, en verkligt positiv spiral. Tack vare att jag hittade till din hemsida, tog till mig informationen där och började tänka efter vad jag egentligen lärde mig i biokemin, så kommer jag att nå dit.
Sammanfattningsvis kan man nog säga att jag håller på att bli bredaxlad och smal(are) om midjan, med hormonerna i styr och med energi över till att leva på riktigt. Jag vill aldrig tillbaka till där jag var för bara fyra månader sedan.
A
Mina andningsuppehåll i sömnen är som bortblåsta, tänk vad skönt det är att sova gott.
Lycka till på vägen, Anonym.
Det är ju lätt att bli 'religiös' när man tar del av alla solskenshistorier men med tanke på de som 'hånar' oss för dessa 'hallelujatendenser' så tycker jag det vore mer intressant att höra historier om dem där strikt LCHF inte fungerat bortsett från själva omställningsproblemen. Det är i sådana fall vi kan lära oss mest skulle jag tro.
Professor Lustig säger någonstans i sin inspirerande föreläsning där han förklarar de hormonella mekanismerna (insulin - leptin) verkar vid fetma" ... det är därför Low Carb fungerar när Low Carb fungerar ..." Frågan är då varför LCHF inte fungerar för vissa där den 'borde fungera' - finns det kanske något gemensamt som gör att LCHF i vissa fall inte fungerar?
http://www.kostdoktorn.se/fetma-och-problemet-med-socker#comments
Jag har fått ett nytt liv vid 47 års ålder med LCHF-krubbet, inte av en enda krämpa mer, och livet har fått mening igen. Det känns som man blir yngre för varje dag faktiskt, hjärnan verkar ha enklare att hålla ordning på allt som ska göras och planeras, blir inte stressad lika lätt heller.
Haha, det låter påhittat alltsammans, men den som inte tror på det här med LCHF, ska nog ta en allvarlig funderare. Kanske börjar du ditt nya liv nu,,,,,
Håller i stora delar med dig i det du skriver. Vi får inte bli allt för mycket "halleluja". För väldigt många är LCHF "frälsningen" på viktproblem och många andra sjukdomar...men vi bör ha ett öppet sinne för att det inte funkar för alla.
http://gastromand.dk/konfiteret-svin-en-ny-gastromand-bestseller/
Ja, undrar vilket jag ska välja tro? ;)
Ja, se det er rigtig god dansk mad. ;)
Jag gick från ett kolhydratsliv med matintag ca var 3-4 timme (mellanmålsberoende) till att testa LCHF efter att ha läst matrevolutionen och läst in mig på LCHF och var nyfiken på dess effekter på hälsan. Har aldrig varit överviktig, tränar löpning, skidåkning, cykling, styrka, yoga mm....
Effekterna på hälsan kom snabbt, gasig mage försvann på ett dygn, jag är inte längre mellanmålsberoende, känner mig piggare och fräschare rent allmänt, lite småproblem med eksem har försvunnit.. ja ni vet... har möjligen gått upp något kilo men eftersom jag alltid varit väldigt smal så är det väl bara kroppen som hittar sin rätta, friska form.
Mitt enda problem är löpträningen. Med denna kost har jag gått in i väggen ett par gånger (så hårt och fullständigt, aldrig kännt så förut) Lätt jogging går bra men när man går upp i intensitet och kör intervaller eller liknande så är det ofta svårt att känna någon krut i benen. I uppförsbackar kan det ta fullständigt stopp.
Jag upplever att det fungerar bättre de perioder när man kört extra strikt LCHF, men låter jag kroppen tro att den kan använda kolisar för att jag ätit lite mer C under en period så pajar allt direkt. Och jag har kört i ca 7 månade så invänjningsperioden borde väl vara över?!?!
Jag är så kluven i detta, jag vet att jag KAN äta en del kolhydrater eftersom jag är frisk och normalviktig, men jag skulle gärna VILJA äta så lite som möjligt eftersom jag mår så bra i övrigt av det.
Det finns tyvärr inte så mycket info på nätet om just lågkolhydrat ihop med hård konditionsträning.. Finns det någon med liknande erfarenhet och kanske tips?
Malin!Läs Jonas Coltings blogg
http://coltingblogg.com/
Jag vill också tacka för den kunskap jag fått förmedlad via Kostdoktorn.
I mitten av juli denna sommar så började jag äta enligt de råd som fanns här.
Också jag märkte hälsoförbättringar direkt. Min mage var innan nästan konstant orolig och ”gasig”. Jag hade värk i leder och i ryggslutet och kände mig trött och ledsen över att känna att kroppen inte orkade med. Jag ville göra så mycket, men orkade inte.
Magen blev bättre direkt och successivt kändes det bättre i hela kroppen samtidigt som vikten började gå ner och nu ligger den på 78 kg. Tror den bör stabilisera sig på 70-74 runt jultider.
Orken och energin kommer tillbaka dag för dag – jag är så nöjd!
Något av det som förvånade mig mest var att mitt sötsug försvann i stort sett totalt. Min fru har alltid choklad och godis hemma. Jag hade aldrig kunnat tro att mitt ointresse för dessa tidligare så frestande saker skulle kunna bli så totalt. Sedan mitten av juli så har jag bara ätit glass och tårta ett par gånger, men då var det mest för att inte verka konstig när vi besökte släkten.
Jag äter mest nu:
Kaffe med smör. Ibland med grädde.
Smör. Kött, Fläskfärsbiffar med ost. Bacon gärna med fett. Feta köttiga korvar. Fisk. Blomkål. Vitkål. Ibland lite nötter. Kokosolja. Tran.
Saker jag ska testa snart:
Ska testa kaffe med ägg eller/och kokosolja.
Ister med kryddor / örter.
Göra någon buljong / soppa på riktigt fett nötkött eller talg.
Är det någon som har någon uppfattning om hur många gram fett jag skulle behöva äta per dag?
(Man 38 år, väger nu 78 kg, vill nå 72 kg. Låg 16 juli 2011 på 88 kg.)
Varför just 72 kg? Kanske kroppen vill gå ner lite långsammare nu när du närmar dej idealvikten, eller kroppen kanske trivs bäst vid 78kg, det va ju inte längesen du vägde 88kg.
Jag tycker du ska äta som vanligt och se vad som händer efter några veckor till.
Jag skulle plocka bort korvarna om jag vore du, och äta kött istället, Jag har ännu inte hittat en korv som är ren från tillsatser, om du inte gör korven själv.
Min vikt har legat ganska lika en längre tid, men den lilla extramagen blir mindre och mindre och det hamnar i muskler istället, och jag börjar likna en riktig karl nu. typ, haha
Man känner nästan vad som fattas i maten, jag äter mej mätt tre gånger om dagen, och så länge jag mår bra, är jag nöjd.
Vad menar du egentligen? ska vi hålla "igen" med alla fördelar med LCHF därför att det finns kritiker?
Hänger inte alls med i ditt resonemang. Själv tror jag på att ropa ut fördelarna med megafon från hustaken! Tror att många både sjuka och överviktiga har mer glädje och nytta av det än att vi kör den svenska "lagom" återhållsamheten.....
Jeg har tatt meg friheten å kommentere fedons påstander på min blogg i dag. Se selv
http://naturalnordic.com/diet/?p=1821
Fedon Lindberg får göra som alla andra GI-Gurus och se sig omsprungna och passerade av verkligheten. Men man för väl bjuda dem på att de försöker hänga sig kvar i en svunnen tid - det är mänskligt och naturligt - men varför skulle LCHF/lavkarbo vara mer extremt än t ex vegan/vegetarian-kost? vi bara väljer bort den mat vi blir sjuka och feta av. Big deal?
Mycket bra kommentarer i din blogg Björn Larsen :-)
Jag har upplevt tvärtom, att jag svettas mer nu när jag tränar.
Å andra sidan kan det ju bero på att jag hunnit träna mer sen jag började med lchf för 3 år sen och svettningen ökar ju med mängden träning.
Jag har inbillat mig att det berodde på att jag nu inte längre har lika mkt glykogen i musklerna som binder vätska, men vet faktiskt inte.
Däremot svettas jag mindre när jag inte tränar, det är som om kroppen fått en bra balans i vätskebalansen.
Jag svettas absolut mer nu när jag tränar än för jag började med LCHF, tror också att det har och göra med att mindre vätska binds kvar i kroppen..
Är själv ny på detta med LCHF, hållit på i ca 5 veckor, men är helt frälst! Efter mer än 15 års matmissbruk och BMI närmare 50 så har en helt ny värld öppnats. Efter enbart 2 dagar på LCHF-kost så var mitt sug efter mat som bortblåst! Jag skämtar inte, det tog TVÅ dagar att bli av med ett sug och lättare form av tvångstankar som gjort att jag överätit och smygätit under mer än hela mitt vuxna liv, är 28 år.
Har provat nästan allt, VV, soppdieter, alli, slutat äta godis... Kände det som att det enda alternativ som fanns kvar var en magoperation som gjorde att jag inte kunde överäta, men av en slump hamnade jag på en sida om LCHF. Hade hört talas om denna "diet" genom kvällstidningarna och trodde som många andra att det var galningar som satt och åt smör dagarna i ända och att det var livsfarligt, hjärnan MÅSTE ju ha kolhydrater!
Har redan gått ner 7 kg men det känns bara som en bonus, att bli av med sockersuget är den största vinsten som gör att jag mår så himla mycket bättre!
Min man som var väldigt skeptisk i början kunde efter 3 dagar sluta med sin omeprazol som han tagit dagligen de senaste 10 åren mot sin reflux. Han är nu lika frälst som jag och mår mycket bättre än på länge!
Hoppas att hela världen snart får upp ögonen och ser vilka problem kolhydraterna ställer till med för många med mig!
Jag har ännu inte märkt något negativt med kosten konstigt nog, men fuskar man med lite öl eller något annat onyttigt, blir magen orolig direkt, så numer är det strikt LCHF.
Jag svettas mindre nu när jag tränar, men orkar betydligt mer, och det blir bara bättre för var dag, även efter 7 månader, var ska detta sluta?
När jag räknade kalorier tidigare gick jag ner närmare 1kg i veckan, och i samma tempo försvann centimetrarna..Jag trodde så småningom att 1kg=1cm.. men det stämmer ju inte nu :D
Jag har ett för mig otroligt högt BMI (nu 39) och/men jag mår skitbra.
Låter motsägelsefullt, men jag har tagit kontrollen.Det är inte sockret som styr, jag fuskar lite ibland med lite mörk choklad eller hemmagjord chokladmousse.
Den största vinsten är magen, och orken, jag är klart piggare..
Fast får man önska lite, så vill jag att vågen skulle röra sig ner lite fortare, jag har många kilon kvar innan jag är i mål.. Men varje vecka lite närmare ;)
Men jag älskar att läsa om alla framsteg som folk gör här inne! Jag lade om kosten för ett år sedan, bara för att testa, och är supernöjd. Är mättare, lugnare och framförallt så pendlar jag inte i vikt längre. Innan var det +/- 3kg beroende på PMS och sånt, jättejobbigt. Första halvåret åt jag och sambon ca. 40g kolhydrater per dag, och på det gick sambon ner 11kg. Mycket lyckat!
Läser alla inlägg men hur jag än gör så står jag still. Började ta bort ris, pasta, bröd, socker osv i mitten av augusti. Åt dock yoghurt, bär och nötter på morgonen. Gick inte ner något, tog då bort yoghurt, bär och nötter. Efter några veckor kände jag i byxorna att midjan hade minskat en aning. Vägde mig då och hade endast gått ner 1,5 kg. Har nu stått still sedan dess och känner inget i midjan.
Positivt är att jag inte känner sötsug, småäter inte, gaser i magen har försvunnit.
MEN, jag vill ju gå ner i vikt!
Jag är 1,65 och väger 71 kg. Vill nå 60-65 kg.
Några kvinnor som har liknande erfarenhet och tips? Man blir frustrerad av att LCHF verkar fungera mer effektivt på män. Min sambo har på samma tid och kost gått ner från 77 till 69. Han är 1,80 lång
Tacksam för alla råd och tips!
//Jessica
Annars måste jag säga att LCHF varit kanon för mig! Min gasiga och ibland svullna mage mår utmärkt! Jag har energi och klarar att stiga upp tidigt! Önskar dock att jag började för flera år sedan men bättre sent än aldrig!
Önskar att det fanns någon som kunde vara där och peppa mig när jag är på g att ge upp... Men alla i min omgivning är typ emot lchf för det är ju så "farligt" så dem tycker ju snarare att det är bra att jag misslyckas...