”På det hela taget har jag fått ett helt nytt liv”

P-O Heidling
P-O Heidling från Linköping har haft typ 1-diabetes sedan barndomen. Trots att han var en ”väldigt skötsam” patient så började blodsockret bli högre med åren, han var ständigt trött och hungrig och allt fler hälsoproblem började smyga sig på.
Här är hans mejlade berättelse om vad som hände när han – trots motstånd från sjukvården – började med LCHF för några år sedan:
Mejlet
Jag vill dela med mig av min framgångshistoria. Jag tycker det varit för få framgångshistorier om människor med diabetes typ 1.
Min diabetes dök upp när jag var 10 år och är nu något jag har haft i snart 35 år. För ca 6–7 år sedan började jag bli orolig för min hälsa. Jag hade ständiga småsjukdomar som aldrig verkade ta slut. Var för sig var de inte några allvarliga saker men det kändes som att sjukperioderna var längre än friskperioderna; en period av rethosta – en vecka ”frisk” – följt av 2 veckor snuva – några dagar ”frisk” – följt av enorm trötthet osv.
När det gäller min diabetes har jag alltid varit en väldigt skötsam patient. Superstrikt med kost och provtagning, allt enligt vårdens rekommendationer. Mina prover var relativt bra de första 15 åren, vilket jag tror beror på att jag då idrottade väldigt mycket samt var i tillväxtfasen. När jag började jobba efter universitetsstudierna så blev det mer och mer stillasittande och snart började HbA1c-värdena att krypa uppåt. Under slutet av 90-talet låg värdena mellan 8 och 9 (73 resp 83), men med olika fokuserade insatser lyckades jag hålla mina värden mellan 7 och 8 (63 resp 73) under större delen av 00-talet. Rekommenderade värden för diabetiker är att hålla sig mellan 6–7 (52 resp 63) så som sagt hade jag inte extremt höga värden men ändå lite för högt hela tiden under en period av 15 år. Värden inom parantes är enligt den nya IFCC-skalan.
Vad gäller ögonbottenprover så började jag under 00-talet få resultat som benämndes som ”lätta förändringar”, dvs inga förändringar som krävde någon insats där och då men för min del oroväckande.
Jag började nu ta massor av blodsockerprover. I mina testperioder så tog jag ett prov i timmen under två veckorsperioder, endast med avbrott under nätterna. Jag skrev upp vad jag åt vid varje måltid. Min tanke var att försöka förstå vad det var som gjorde att mitt blodsocker inte kunde kontrolleras med allt det insulin jag tog. Detta har resulterat i att jag har tusentals blodsockervärden sparade från många år tillbaka. En vanlig dag kunde då se ut som följande:
- Frukost (lättyoghurt med müsli, 2 mackor), ca 16 enheter insulin
- Mellanmål (2 knäckebröd med kaviar och en kopp te)
- Lunch (”jobblunch” på närbelägen restaurang, ca 14 enheter insulin
- Mellanmål (1 knäckebröd med mjukost med en kopp te)
- Middag (husmanskost à la tallriksmodellen och enligt dietistens rekommendationer), ca 16 enheter insulin
- Kvällsmacka (2 smörgåsar med ost eller skinka och ett glas mjölk)
- Basinsulin/”dygnsdos” ca 30 enheter.
- Ev. en extra smörgås innan jag la mig om jag hade idrottat på kvällen som gjorde att jag kände mig lite ”sockerlåg”
Så här såg mina värden ut under två vanliga dagar i april 2006. Jag satte för många år sedan själv upp en övre och undre gräns på 9 resp 4, med målet att alltid hålla så många som möjligt av mina värden inom detta intervall. Det var svårt på den tiden.
De sista åren, innan LCHF, var maten ett stort problem. Jag var ofta hungrig men tyckte att inget smakade gott. Jag kunde inte nämna en enda favoriträtt, för jag hade ingen. Det är faktiskt en fruktansvärd plåga som jag inte önskar någon, att ha ett sug efter mat men när man väl äter så får man inget glädjetillskott. Oxfilé som kokkorv, det var samma i min mun. Min personliga tolkning är att detta var min kropps sätt att tala om för mig ”sluta äta all denna mat, jag vill inte ha den”.
På hösten 2009 blev jag tvungen att operera bort en inflammerad visdomstand. Efter operationen ordinerades jag ”flytande och lättuggad föda” under 6 veckor för att ”inte käken skulle gå av” (läkarens ord). ”Vad sjutton ska jag äta då?” tänkte jag, jag med alla mina smörgåsar?
Jag tvingades då att radikalt sänka mina insulindoser för att undvika blodsockerkänningar. Till min stora förvåning så blev jag inte alls hungrig under dagen, trots att jag åt mindre. Jag började sänka fler doser och fick samma effekt dvs att jag åt mindre men var inte hungrig på samma sätt som förut. Det var troligtvis de höga insulinnivåerna som gjorde att jag tidigare ”kemiskt” hade lurat kroppen att jag var hungrig, vilket inte kroppen var. För mig var detta en ögonöppnare. Jag bestämde mig nu för att målet skulle vara att ha så låga insulinnivåer som möjligt och anpassa matintaget efter dessa; inte tvärtom vilket hade varit utgångspunkten under alla mina tidigare diabetesår.
I december 2009 fick jag av en kompis höra talas om LCHF och efter att ha läst på via informationssidorna på Kostdoktorn och Annika Dahlqvists blogg så startade jag att äta strikt LCHF-kost i januari 2010. I april samma år var jag på rutinkontroll igen. HbA1c-värdet var då 6,7. Första värdet på nästan 10 år som hade varit i det rekommenderade intervallet. Sedan dess har jag aldrig haft ett ”för högt” värde under någon av mina rutinkontroller.
Min diabetesklinik har inte gett någon större stöttning under denna tid. Det har varit prat om det mättade fettets farlighet, statiner mot de ”farligt höga” kolesterolvärdena, ”ingen vet vad som händer på sikt” etc. Jag har alltid tvingats argumentera tillbaka och genom att vara påläst om den senaste forskningen som presenteras på Kostdoktorn och andras bloggar har jag stått på mig. Då mina HbA1c-värden alltid ligger bra numera så finns det dock inte något de akut kan anmärka på så därför är min känsla att de ”låter mig hållas”.
Det som förvånat mig mest är att om jag var en läkare/sjuksköterska med en patient som haft lite för höga värden i 10–15 år plötsligt märker att värdena är normala i kontroll efter kontroll; skulle jag inte då vara nyfiken att fråga ”Vad har hänt? Vad har du gjort?”. Ingen har frågat mig detta. Värdena är bra, alltså är jag ointressant. Av alla mina egentagna prover vill man oftast endast titta på värdena ”de senaste två veckorna tillbaka”. Den frasen har man sagt i 35 år. Att titta på serier över alla frukostvärden, jämföra dem med värden för 2–3 år sedan, att titta på konfidensintervall på värden mellan vissa timmar etc., vilket är informationsrikt och ganska enkelt att ta fram i Excel, upplever jag har aldrig varit intressant för någon av mina läkare.
Numera ser en vanlig dag ut som följande:
- Frukost (stekt bacon och äggomelett, med grädde och ost), 27 enheter Basinsulin/”dygnsdos”
- Mellanmål vid sen lunchtid (några ostskivor med smör, ett kokt ägg med majonäs, te med kokosfett)
- Middag (husmanskost à la LCHF), ca 2 enheter insulin
Så här ser mina värden ut under två vanliga dagar i februari 2014.
Senaste kolesterolvärdena visade på en ”apo-kvot” på 0,75, HDL 2,7, totalkolesterol/HDL 3,29, vilket enligt Kolesterolsidan här på Kostdoktorn får anses bra.
Jag har alltså gått från att vara ständigt hungrig, äta 6–7 ggr om dagen, med 4 sprutor och 76 enheter insulin, till att alltid känna mig mätt, äta 3 ggr om dagen med 2 sprutor och 29 enheter insulin. Jag kan också med lätthet räkna upp flera rätter som är goda, för smaken för mat har återkommit. Jag tar nu så lite måltidsinsulin att jag tvingas lämna tillbaka insulin då ”bäst före”-datumet hinner passera. Detta pga att den minsta läkemedelsförpackningen innehåller 5 engångssprutor och så mycket använder inte jag på ett år, tyvärr till kostnad för mitt landsting.
Jag har gått ner ca 15 kilo och är numera viktstabil på en vikt jag är nöjd med. Alla dessa kilo gick jag ner utan något som helst motionerande. Efter viktnedgången kom energin åter och jag löptränar/promenerar nu ca 50 minuter per dag, men beroende på arbetsbelastning så har jag ibland långa perioder utan motion. Oavsett om jag motionerar eller inte håller sig blodsockret stabilt så något extra sockertillskott efter motion behövs inte längre.
Jag har inte varit sjuk sedan februari 2010. Jag har nästan slutat ta egna blodsockerprover eftersom varje gång jag har en testperiod är värdena stabila. Vid senaste ögonbottenfotograferingen kunde man inte längre se några förändringar och jag klassificerades som ”helt symptomfri”. En intressant sak är att efter att ha varit ordentligt gråhårig sedan 10 år, har färgen börjat komma tillbaka på spridda ställen, vilket går att se genom att jämföra nya och gamla foton. Mats ”Fet Hälsa” Lindberg har på sin blogg berättat om samma sak.
På det hela taget har jag fått ett helt nytt liv. En förändring som inte bara påverkar mig utan även min familj som istället för en trött, överviktig och ”mat och sprut-styrd” gubbe, fått en energirik, normalviktig man/pappa som inte har några problem att skjuta på måltider några timmar.
För blodsockret är ju alltid stabilt.
Än en gång stort tack för det jobb du och ditt team gör, och för att du hjälpt mig till ett nytt och hälsosammare liv.
Mvh,
P-O Heidling
Linköping
Mer
Ett år på LCHF med typ 1-diabetes
Videos
PS
Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.
Som sagt, trevlig läsning och fortsatt lycka till!
Stort Grattis!!!
Till stora delar av vården vill jag bara säga:
Jorden är inte platt.
Naturligt förekommande fetter är inte ett dödligt gift.
Diabetiker har svårt med blodsockerreglering. Kolhydrater höjer blodsockret.
Gör om, gör rätt.
Tyvärr är det samma attityd jag mött de få gånger jag behövt tala med en läkare sen kostomläggningen.
Innan kostomläggningen var jag fet och sjuk (även om jag för det mesta led i det tysta utan att uppsöka läkare) och träffade jag läkare antydde de alltid att halsontet/ryggontet/depressionen/blodtrycket berodde på att jag var fet och rörde mig för lite. Ni vet, jag borde äta mindre och springa mer.
Efter kostomläggningen gick det ju inte längre att peka på min vikt.. Ett intresserat "hur gjorde du?" byttes kvickt mot ett stenansikte av ointresse i bästa fall eller ett bekymrat kacklande om att jag kommer dö smördöden i värsta fall. Bristen på nyfikenhet har varit öronbedövande i min erfarenhet. :-(
Något förenklat: Det finns inga pengar i att patienter blir friska, sett ur läkemedelsjättarnas perspektiv.
Dessa mångmiljardföretag har massor med lobbyingmuskler och riktade forskarmuskler att spänna. Vilket påverkar beslutsfattare.
Som jag skrivit tidigare: Pengar finns i piller, inte i ägg. Annars hade multinationella läkemedelsjättarna Phizer eller GlaxoSmithKline redan i morgon köpt upp äggproducenterna.
PS. En underbar och väldokumenterad redogörelse från Heidling!
Min diabetesdr vill att jag tar sköldkörtelprover och jag får aldrig veta riktigt varför, ingen bra förklaring. Ett tag när jag var gravid skulle jag äta levaxin trots att mina sköldkörtelvärden var bra. Jag fick bara till svar att de skulle vara mer än bra. Jag har sökt information men hittar inget om det. Ngn som vet?
Mitt hbA1c får absolut inte ligga under 51 enligt min dr. Det är inte bra att ha för bra värden, hjärtat kan ta skada av det efter lång tid med typ 1. I viss mån kan jag förstå detta. Det kan vara svårare att känna sina låga bs-värden och vid ett rejält lågt blodsocker dunkar hjärtat på för fullt och kroppen blir genomsvett. Ett stabilt normalt bs måste ändå vara det bästa.
Kolesterolet diskuteras varje gång jag är på kontroll. Tyvärr vägrar de ta apokvoten, för det har de aldrig gjort säger dr. Argumenterar jag emot byts samtalsämne. Jag äter inga statiner idag och kommer fortsätta att vägra detta.
Är det ngn som är i liknande situation, skriv gärna ngt här.
Alla som har med vården att göra, anställda så väl som patienter, måste bestämma om de vill vara en del av problemet, eller en del av lösningen.
Du är en del av lösningen.
Grattis!
För det första så har forskningen påvisat att fett är helt ofarligt, för det andra, hur kommer det sig att de flesta blir friskare av att utesluta kolhydrater och ersätter det med fett?
Alltså, inte bara LCHF-förespråkare som allena kommit fram till detta.
Stig försöker även att förnedra LCHF genom att kalla det kommersiell diet.
P-O har säkert inte belastats med en enda krona för att få de bästa råden före sin diabetes.
Bara att gratulera P-O för sin insikt och ett bättre liv och samtidigt djupt beklaga att många läkare och dietister är i total avsaknad av egenintresse när en patient kan uppvisa så mycket bättre värden med mindre mängd medicin.
Massor av människor kommer att dö - som Tuva så fyndigt skrev - smördöden.....och läkemedelsbolagen och deras forskargäng och köpta politrucker kommer att bli av med massor av makt och pengar....helt i onödan. Bra för att folk envisas med att bestämma själva och vara alltför intresserade av sin personliga hälsa.VET HUT!!Rätta in er i tallriksmodell-ledet , ät bröd pasta, potatis och ris varje dag och nåt litet sött på det och så glöm inte att motionera dessutom ,så blir allt bra igen. Låt staten via sina ombud läkemedelsbolagen och livsmedelsverket sätta agendan - snälla.. tänkt inte själva....
""Hej - idag kallar vi till möte för att klargöra och förklara varför våran multibilliontrillonmammoth dollar industri inte kunnat klara av att ge korrekta kostråd till er diabetiker - nånsin.
Dessbättre har vi nu - genom en av våra patienter - kommit på det rätta svaret. Hur ni alla ska äta på ett bättre sätt - för att drastiskt kunna höja eran egen livskvalite lika mycket som landstingen sänker sina vård, medicin och personalkostnader""
Ehhhh...tror inte det - trust me - it will never happen...
Det är sant, diabetesvården gör ingenting, kallar min man dit, tar prover, sen då?
dom försöker inte tala om för honom något, som jag kämpar med o göra!
tycker det är meningslöst att han går dit! (Måste han gå dit? sade till honom o byta!)
Jeanette
Säkert inte idag , men stora förändringar börjar ofta med ett litet steg, och mycket har hänt ganska fort. T ex SBU rapporten, WHO om 5% socker osv osv
Så det skadar inte att hoppas...
Dessvärre - LCHF hotar för många och för stora intressen..vänta tills dem vaknar på riktigt. Jag har känslan av att dem halvslumrat hittills och lite halvintresserat tittat på vad som hänt dem senaste 10 åren...nu börjar det bli för stort och hotar på ett lite väl påtagligt sätt.
Det kan komma nåt otäckt påbud från Brussel....för ska du utöva makt på riktigt så är det där du ska vara.
Nej, man SKA äta "varierat" och lite av varje fastän man är sjuk!! För fett ÄR farligt, det vet ju alla! (OBS ironi) ;)
Vakna NU vårdapparat!!!
Jag önskar dig fortsatt njutning av den stora förbättringen.
Jag har själv lyckats få kontroll på min typ 2 diabetes med hjälp av LCHF och behöver inte medicinera sedan 1,5 år. Det känns ändock betydligt enklare att åtgärda typ 2 diabetes, än den situation som gäller för typ 1 diabetiker att förstå och komma tillrätta med sin kontroll av blodsockret.
Lyckad fortsättning!
Jag är inte ens förvånad över den berättelse som P-O har, men man får ändå en glädjetår i ögat. Stort grattis!
//P
Halledudane då. Sån tur... I övrigt är det bara att gratulera! :)
Min fader har en mild Typ 2-diabetes och jag blev tämligen paff när han, efter ett nyligt besök på hälsocentralen, berättade att han blivit tipsad om (ej LCHF) men lågkolhydratkost av läkaren han träffade. Så det verkar finnas udda små diamanter därute. Det gladde mig stort för resten av den veckan i alla fall!
Den avvisande attityden från vården är såklart beklaglig. Det kan tyckas självklart att en attitydförändring redan borde slagit igenom på bred front. Skulle det vara självklart hade man dock kunnat skrota en hel del av vetenskapsteorin i början av alla universitetsutbildningar. Jag tror det kokar ner till ovetenskaplighet. Inte ondska, girighet, korruption etc.
I 99 fall av 100 är den från vården rekommenderade behandlingen överens med det rådande kunskapsläget. Alternativa behandlingar och förklaringsmodeller avvisas på rutin. Nästan alltid helt legitimt.
Hela den här historien är ett lysande exempel på varför självkritik och vetenskaplighet kan fungera som en korrekturläsning i dom få fall där sjukvården har snurrat bort sig helt trots att det finns en bred kunskapsbas som pekar åt ett annat håll.
En granskning av kokosfett och hur tillverkningsprocessen kan förstöra de nyttiga ämnena, av Gunnar Lindgren civilingenjör och miljödebattör. Ett citat ur artikeln: "Propagandan för att äta fettsnål kost har havererat och varningen för mättade fetter saknar idag grund."
Artikeln "Är du sockerberoende och olycklig?" av Karl E Arfors Professor och specialist i mikrocirkulation och inflammation.
Och - inte minst - Martina Johansson "LCHF-ingenjören"s artikel om hormonernas betydelse.
Det är det här jag inte fattar!! Hur kan det vara ointressant? Att så få människor är intresserade av att lära sig av andra, handlar det om prestige, avundsjuka, jantelag, rädsla av nåt slag, eller vad?
Han har en blogg upptäckte jag just - verkar inte vara så stor aktivitet där - men inte dessdå mindre intressant för det..
http://blogg.ralfsundberg.se/#home
Min önskan med min text var att inspirera, främst er typ 1-diabetiker, att våga prova LCHF som en behandlingsmetod, istället för tallriksmodell, sprutor, blodsockerstick etc. Det väntar troligtvis ett nytt liv på er och era närmaste om ni vågar testa.
Det törs jag, baserat på egen erfarenhet, lova. :-)
En "5-pack" med snabbinsulin kostar enligt kvittot 317 kr. Förr räckte en sådan förpackning ca 2 mån. Nu räcker en sådan ca 1 år. Så på denna insulinsort har jag sparat staten ca 1500 kr/året. Det finns ca 50 000 typ 1-diabetiker i Sverige (Diabetesförbundets siffror), så om alla dem kunde göra liknande vinster så blir det nästan 8 miljoner kr. En struntsumma kanske, men sedan kan man göra liknande beräkningar på andra insulinsorter, teststickor, vårdbesök, statiner och andra "mediciner" och annat som är relativt konkreta kostnader. Varje vecka, år efter år.
Till detta kommer den grupp typ 2-diabetiker som behöver insulinsprutor. Det finns totalt ca 350 000 typ 2-diabetiker, och även om det naturligtvis inte är alla av dessa som behöver ta sprutor, så borde det även här finnas en besparingspotential bara på insulinet.
Och då har jag inte börjat räknat med de lite mer "otydliga" kostnaderna i form av sjukfrånvaro, ögonoperationer, behandlingar av de inre organen som slits hårt på oss diabetiker osv. som vi diabetiker "bidrar med".
Vi inom LCHF-rörelsen borde kanske försöka påtala de ekonomiska fördelarna med denna kost, och inte bara de "anekdotiska" hälsoberättelserna. Vem vet, en och annan politiker eller landstingsdirektör kanske skulle vakna till om man kunde visa på en genomarbetad kostnadsredovisning. :-)
Zink har också den egenskapen att den höjer insulinkänsligheten.
Inte om du mer korrekt lägger på en nolla till resultatet. ;)
Ingen verkar vara riktigt intresserad av lågkolhydratkost som behandling. Alla menar att dom vill se vetenskap. Ok, ok. Men vi använder vetenskap för att öka vår förståelse när saker inte är uppenbara.
När det gäller lågkolhydratkost och diabetes så är det ju helt uppenbart att man som diabetolog måste intressera sig.
Och när det gäller mättat fett så vilar ju den eventuella faran på bräcklig grund som det står i SBU rapporten från 2013.
På nåt sätt måste rätt studier startas med diabetiker både typ 1 och 2. Borde inte vara nåt problem att vetenskapligt bevisa det som är uppenbart, och som var känt för 100 år sedan.
När det gäller att få stöd från sitt vårdteam så är det nog tyvärr bara att inse att från vissa team får man inte den hjälp och stöttning man efterfrågar. Då får man dels själv läsa på och experimentera med kost och insulinnivåer, och dels rådfråga mer LCHF-kunniga läkare och lekmän på lämpliga internetforum.
När jag gjort förändringar försöker jag bara ändra på "en sak i taget", t.ex. bara ändra på en insulinnivå, inte en massa ändringar samtidigt. Samtidigt tar jag massor av blodsockerprover innan och efter förändringen. På det sättet löper man ingen risk att drabbas av så stora överraskningar. Efter provtagningar på sjukhuset jämför jag också mot gamla värden och kan på så sätt få en indikation på om ens samlade förändringar under en period påverkat något provvärde negativt. Om något blir sämre, ja då är det ju bara gå tillbaka till den "gamla rutinen", och så får man prova något nytt senare.
Jag har fortfarande en tilltro till att sjukdomar som diabetes kan få gott stöd ifrån sjukvården, men det kan ta lite tid till innan vi som äter lågkolhydratkost kan få det stöd vi önskar, över hela Sverige.
1. Få prover tagna gratis som jag inte kan fixa själv. HbA1c, kolesterol, D-vitamin etc.
2. Få nya recept och ibland nya bättre hjälpmedel som blodsockermätare, insulinsorter etc.
Rådgivning från teamet tar jag till mig av, men väger naturligtvis det mot vad jag läser om på Kostdoktorn och andra forum på internet. Så här långt kan man dock säga att min diabetesavdelning har "lite uppförsbacke" att få gehör för sina behandlingsmetoder... :-)
Tja.. de gör just det. Vårdar diabetesen alltså. Inte patienten.
Det är riktig LCHF det!
Tidigare åt jag en "vanlig" lunch med tillagad mat, men även om kolhydraterna var få och fetthalten hög så krävde det ändock extra insulin precis som vid mina middagar (1-2 enheter). Det jag tycker är intressant är att när jag äter mitt lunchmellanmål så blir jag aldrig hungrig under eftermiddagen, medan om jag äter en tillagad lunch, så blir jag alltid sugen och småhungrig under sen eftermiddag. Även om jag äter en egen matlåda med fet LCHF-kost.
Min teori är att det är den lilla mängden insulin som behövs till den lagade maten som driver hungerkänslorna under eftermiddagen. Därför försöker jag så långt det är möjligt att hålla mina insulinnivåer så låga som möjligt, och försöka styra blodsockernivåerna med hjälp av en planerad kost. För man tar ju inte sprutor för det är roligt precis... :-)