Prostataförstoring och prostatacancer – livsstilssjukdomar?
Kan du förebygga prostatabesvär och prostatacancer med en enkel kostförändring? Modern vetenskap tyder på det.
Förstorad prostata är mycket vanligt bland medelålders och äldre västerländska män. Den blir ofta större för varje år. Eftersom prostatakörteln sitter runt urinröret ger prostataförstoring förträngning av urinröret. Det ger lätt besvär såsom:
Svag stråle- Svårigheter kasta vatten, behov att krysta
- Behov kasta vatten ofta, även nattetid
- Urinträngningar, svårigheter hålla tätt
- Efterdropp av urin
Var tredje svensk man från medelåldern och upp har påtagliga sådana besvär. I extrema fall kan urinröret bli så trångt att man inte kan kasta vatten alls – sk urinstämma. Det finns även en koppling mellan förstorad prostata och ökad risk för elakartad prostatacancer.
Konventionell behandling av prostataförstoring
Sjukvårdens behandling inskränker sig till mediciner och ingrepp när besvären redan uppstått, och de har samtliga biverkningar. Ofta avvaktar man därför vid lindrigare besvär.
Vid svårare symtom är första behandlingen oftast tabletter som får musklerna runt urinröret att slappna av (sk alfablockerare ex Xatral, Alfadil). De gör det lättare att tömma blåsan. Dessutom finns mediciner som minskar testosteronets effekt (ex Proscar, Avodart). Det får prostatan att krympa med tiden, eller åtminstone växa långsammare. Minskad testosteroneffekt ger ganska ofta impotens och/eller minskad lust.
Vid otillräcklig effekt av mediciner finns olika operationer. Den vanligaste kallas TURP – man går in via urinröret och hyvlar bort en del av prostatakörteln. Detta är ofta en effektiv behandling men biverkningar förekommer. Exempelvis är det inte ovanligt att sperman vid utlösning därefter hamnar i urinblåsan, och senare kommer ut med urinen vid vattenkastning.
Ingår prostataförstoring och prostatacancer i ”den västerländska sjukan”?
Mycket tyder på att prostataförstoring inte är en normal åldersförändring, utan en följd av något i den västerländska livsstilen. I andra kulturer har det varit betydligt ovanligare. Det är inte heller särskilt logiskt att tro att det skulle vara normalt. Varför skulle män ha utvecklats för att ha en ständigt tillväxande prostata, som inte sällan ger besvär redan i medelåldern?
Det finns nu mycket forskning som tyder på att prostataförstoring är en del av den störning som brukar kallas metabolt syndrom. Det vill säga
- Bukfetma
- Högt blodtryck
- Högt blodsocker
- Dåliga blodfetter (lågt HDL, höga triglycerider)
Personer med de störningarna har ofta även prostataförstoring. Bland andra Jan Hammarsten, docent och överläkare inom urologiska sjukdomar, har forskat och skrivit mycket om detta de senaste 15 åren:
Benign prostatahyperplasi och klinisk prostatacancer – två nya komponenter i det metabola syndromet? (Medikament -02)
Stor körtel föreslås ingå i det metabola syndromet (Dagens medicin -07)
(Se även referens 1-5 längst ner)
Hammarsten har funnit att flertalet olika faktorer som är vanliga vid metabolt syndrom även är betydligt vanligare vid prostataförstoring, och vid prostatacancer. Det finns nu många andra forskare som kommit till samma slutsats (exempel: 1 2 3). Kopplingen till insjuknande i prostatacancer har ifrågasatts, men kopplingen till svårare sjukdom och död är tydlig.
Att någon koppling mellan fetma/metabolt syndrom och insjuknande i prostatacancer ofta inte ses kan vara på grund av ett metodfel, bias:
- Feta får lägre testosteron och därav sänkt PSA, och provtas därför mer sällan.
- Feta har ofta större prostatakörtlar och provtagning har då svårare att hitta en liten tumör.
Intervju med Jan Hammarsten
Stenålderskost för bättre framtida hälsa? Kanske är prostatasjukdom bara en del av ett mycket större problem hos de som lever på västerländsk kost.
Trettio minuters intervju med docent Jan Hammarsten om hans forskning och vad den kan betyda.
Eldar insulin på prostataförstoring?
Huvudorsaken till metabolt syndrom och prostatasjukdom kan vara högt insulin.
Högt insulin ger fettinlagring och bukfetma, och är centralt i uppkomsten av störningarna i metabolt syndrom. Dessutom är det en tillväxtfaktor för en stor del av kroppens celler. Även prostatan kan få signal att tillväxa av höga insulinnivåer.
Högt insulinet kan till stor del bero på den västerländska kost vi äter, med mycket socker och andra snabba kolhydrater. Den maten bryts ner till olika sockerarter i magen, och går ut i blodet och höjer blodsockret. Då producerar kroppen mer insulin.
Det är visat att personer som äter mycket stärkelse (kolhydrater från ex bröd, pasta) har ökad risk för prostataförstoring. Personer med högt insulin har dessutom ökad risk för dödlig prostatacancer.
Utvecklingen
Fetma och diabetes, tillsammans med de andra delarna i metabolt syndrom, har snabbt blivit allt vanligare. Samtidigt har förekomsten av prostatacancer också ökat snabbt. Man har försökt att förklara det med ökad medellivslängd och bättre diagnosmetoder (som PSA-blodprov). Men frågan är om det kan förklara hela denna ökning:
Kanske förklarar ökad andel socker och andra snabba kolhydrater i kosten under de senare decennierna också en del av ökningen. De ökar hormonet insulin i blodet, och det är tydligt kopplat till ökad risk för prostatacancer (liksom bröstcancer).
Kan mindre kolhydrater i kosten förebygga eller bota prostataförstoring / prostatacancer?
Kanske.
Mig veterligen finns inga bra studier som testar den teorin än. Tyvärr finns inget intresse från läkemedelsföretag att finansiera en sådan studie. Eftersom man sista decennierna förespråkat fettsnål kost för att förebygga sjukdom har det dessutom varit svårt att göra offentligt finansierade studier. I framtiden kommer säkert lågkolhydratkost att testas i studier även mot prostataförstoring.
Teoretiskt är det mycket möjligt att det genom sänkningen av insulinnivåer påverkar prostatan positivt. Troligen kan det förebygga förstoring, kanske även minska storleken på en redan förstorad prostata.
När det gäller prostatacancer är förhoppningen att kunna förebygga. Kanske kan en redan uppkommen prostatacancer fås att växa långsammare med mindre insulin och socker i blodet, men knappast botas. Det finns minst två intressanta studier på möss med prostatacancer, där de som fick äta lågkolhydratkost fick långsammare tillväxt av sina tumörer, och förlängd överlevnad, jämfört med möss som åt mat med mer kolhydrater. Men liknande studier måste göras på människor innan man kan dra någon säker slutsats.
Vissa med prostatabesvär har upplevt tydligt minskade besvär efter minskad mängd kolhydrater i kosten. Jag får mail med sådana berättelser lite då och då.
Har du märkt effekt åt något håll? Lämna gärna en kommentar eller maila mig.
En sak till
Enligt en helt ny ännu ej publicerad studie av Hammarsten är kopplingen mellan prostataförstoring/cancer och D-vitaminbrist extremt stark. Om det är ett orsakssamband går ej att veta än.
Slutsats
Enligt modern forskning verkar prostataförstoring och -cancer kunna förebyggas på samma sätt som metabolt syndrom i övrigt. Med begränsning av mängden snabbsmälta kolhydrater i maten. Om man redan har en sådan störning kan det vara bäst att minska alla kolhydrater.
Jokern är som vanligt D-vitamin. Prostatan kan vara ytterligare ett skäl att undvika D-vitaminbrist. Som om det behövdes fler.
Läs mer
Lågkolhydratkost för nybörjare
Referenser
- Hammarsten J, et al. Components of the metabolic syndrome-risk factors for the development of benign prostatic hyperplasia. Prostate Cancer Prostatic Dis. 1998 Mar;1(3):157-162.
- Hammarsten J, et al. Calculated fast-growing benign prostatic hyperplasia–a risk factor for developing clinical prostate cancer. Scand J Urol Nephrol. 2002;36(5):330-8.
- Hammarsten J, et al. Clinical, haemodynamic, anthropometric, metabolic and insulin profile of men with high-stage and high-grade clinical prostate cancer. Blood Press. 2004;13(1):47-55.
- Hammarsten J, et al. Hyperinsulinaemia: a prospective risk factor for lethal clinical prostate cancer. Eur J Cancer. 2005 Dec;41(18):2887-95.
- Hammarsten J, et al. Insulin and free oestradiol are independent risk factors for benign prostatic hyperplasia. Prostate Cancer Prostatic Dis. 2009;12(2):160-5.