Kalorier in och ut: Sant men meningslöst
25 oktober 2010 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Viktnedgång
i Viktnedgång 
Kurva via fuldrutt: Kalorimodellen
Vår vän fuldrutt har gått ner närmare 60 kilo med lågkolhydratkost, utan hunger.
Spelar kalorier då någon roll? Svaret är ja i teorin. I praktiken är kaloriräkning vanligen meningslöst. Detta av minst tre skäl. Vet du vilka? UPPDATERAD
Skälen
Det finns många att välja på men här är tre:
- Det är mycket svårt räkna exakt hur många kalorier man får i sig (uppgifter på färdigmat är dessutom ofta underdrivna).
- Det är i princip omöjligt att veta hur många kalorier man gör av med.
- Även om man kunde räkna in och ut så förutsätter fundamentalistiska kaloriräknare att man står ut med eventuell hunger under obegränsad tid (decennier). Det gör vanligen inte människor.
87 kommentarer
/nörden
Nu har jag läst böcker om lågkolhydratkost i flera månader - Litsfeldt, Skaldeman, Dahlqvist, Davidsson, Hallén, Atkins, Taubes...och ju mer jag läser, desto vettigare verkar det. Så fort jag drastiskt drar ner på kolhydraterna händer något - hungerkänslorna avtar och försvinner sedan helt, och humöret stabiliseras direkt. Så nu tänkte jag...varför inte ge det en ärlig chans?
Men budskapen är så motsägelsefulla. Just när gäller kalorier kan man ofta läsa: "Visserligen spelar kalorier en roll, men de spelar ändå ingen roll". Jag förstår fortfarande inte hur jag skall tolka det budskapet? Bevisligen funkar kaloribantning första, andra, tredje gången man prövar det...men efter ett tag slutar det fungera. Första gången jag med i VV, 1990, gick jag ner 20 kg på 16 veckor. Senaste omgången, tidigare i år, gick jag ner 5 kg på...8 månader. Kroppen vill inte längre, och då är jag ändå "bara" 40...hur skall det bli om ytterligare 15, 20 år, när ämnesomsättningen naturligt blir ännu lägre?
Jag har sett att det finns vissa här som jobbar professionellt med lågkolhydratkost och viktnedgång. Vad är era erfarenheter? Vad funkar i allmänhet bäst för kraftigt överviktiga personer som bantat i hela eller åtminstone halva sitt liv? Lågkolhydratkost utan kalorirestriktioner eller lågkalorikost med kaloritänk (Annika Dahlqvist talar ju om att man kan gå ner till 1300 kcal/dag som kvinna). Det är också budskap som känns rätt motstridiga. Eller är det generellt sett så att män har lättare för att gå ner i vikt utan kalorirestriktioner än kvinnor?
Eftersom nu kalorier är så fruktansvärt fel, har du något råd om hur vi som inte automatiskt hamnar på underskott ska bete oss? Jag kan nämligen inte kommma på något annat sätt att uppskatta mängden man äter än att räkna just kalorier.
Jag tycker inte dina argument mot kalorier är så starka. Visst, man går på tabellvärden och vet egentligen inte hur mycket man får i sig av ditten och datten, men felen lär över tid ifv till en del jämna ut sig, så det spelar ingen roll. Om jag t.ex. räknar ut att jag äter ungefär 2500 kcal och bestämmer mig för att äta max 2000 så har jag minskat mitt eneriintag med ungefär 20%. Om siffrorna verkligen stämmer eller inte är likgiligt. Jag äter mindre. Hur man än vrider och vänder på det är det ett faktum.
Det är säkert så att alla kalorier inte är lika, det är jag övertygad om, men det spelar inte heller någon roll när man hela tiden har ungefär samma sammansättning på kosten, eller hur?
Färdigmat? Vem äter färdigmat här? Inte jag ivf. :-D
Jag är inne på ditt spår. Av Docs 3 argument är i min åsikt bara den 3.e relevant. I övrigt redovisade jag mitt jojobantar tänk i #18.
vi diskuterar egentligen semantik här. Låt mig ge dig ett annat sätt att resonera som kommer från Dr Bernstein's Diabetes Solution (fritt tolkat);
- Om du inte går ner i vikt så minska på proteinet vid någon måltid med en tredjedel varje dag. Testa ett par veckor. Om det inte funkar så ta en tredjedel av ytterligare ett mål. (man kan väl testa samma sak med fettintaget om man vill)
Du behöver alltså inte mäta och räkna ut allting så exakt i kalorier´, något slags ögonmått förväntas du förstås ha. Jag tolkar Doc på liknande sätt. Med en vettig lågkolhydratkost kan du finna mättnad i mindre portioner som passar dig på en naturligare väg än att räkna kalorier. Du kommer ändå aldrig kunna räkna ut exakt hur många kalorier du bör äta. Kolla på "Biggest Loser", där experterna räknar ut exakta portioner. Sedan blir alla förvånade när viktnedgången inte motsvarade matematiken, och då söker man fel i träningen, fuskätande eller så förstår man bara inte hur det gick till.
Visst, ditt exempel funkar. Men det funkar lika bra utan siffror.
In lika mycket som ut, plus diverse som går åt att underhålla det hela.
Elda upp kalorier är inte detsamma som vad som händer i kroppen. Trodde den teorin var död.
Anekdot:
Äter jag för mycket fett-sitter jag desto mer på toa.
Lite mindre intag av fett, normalt beteende på den samma.
Men min vikt förändras inte. Men jag ligger på den vikt som jag uppfattar som
normal för min ålder.
Att tro att man ska väga så lite som om man vore tonåring, är jag tveksam till..
Något kilo till eller mindre måste man tillåta sig om man ska vara nöjd med sig själv och det vill man ju göra.
Jag är hyperkänslig för grädde och har insett att jag inte kan äta det.
Jag är alltid mätt med lchf, men äter oftast fyra ggr om dagen.
Lyssna på din kropp och låt tiden få verka.
Låt inte "smalhysterin" ge dej ett inferno. Det är mest ett sätt att undergräva din självkänsla(såvida du inte lider av fetma).
Idag tycker jag det viktigaste är att undvika E-ämne och diverse skit i mat.
Både SSS och A.D. har vid ngt tillfälle uttryckt att de ville gå ner ett par kg till.
SSS genom att nolla plus avstå från rödvin.
A.D. att minska på kolhydraterna.
I de fallen tycker jag att de "gått lite för långt".
Tycker att man ska ta lchf med lugn och ro och låta tiden ha sin gång och vara nöjd!
Lchf är njutning!!!
Hur konstigt det än låter, så är det bäst att prova sig fram. När du nu har läst alla böcker, så testa Skaldemans standard för den som behöver gå ner X kg. Ditt mål är ditt eget. Det finns kvinnor som går ner lätt i vikt, det finns män som har svårt att gå ner i vikt. Du får ta reda på om du passar med lågkolhydrat. Själv kan jag inte tänka mig att byta kost efter mina 10 år med högfettskost.
Finns det någon seriös studie som visat detta vid viktminskning genom kolhydratreduktion? Snälla, berätta! Jag vill ju inte dö nu när jag äntligen har blivit så frisk!
Om man däremot börjar äta bra och rätt och av den anledningen går ner i vikt har jag svårt att se hur det ska försämra prognosen.
på Junkfood Science kan du läsa om dessa studier. Ett litet (provocerande) utdrag:
"In 1992, the National Institutes of Health held what is still the most pivotal conference on Methods for Voluntary Weight Loss and Control, when experts reviewed nearly half a century of evidence on voluntary weight loss. It found that most studies, and the strongest evidence, showed voluntary weight loss regardless of the method, although seemingly to reduce risk factors, was strongly associated with increased rates of actual clinical outcomes including heart disease, stroke, type 2 diabetes and cancers, as well as increased rates for premature death — by as much as several hundred percent in some studies. "
Detta innebär ofta brist på näringsämnen, makro, såväl som mikro. Det är vanligt att gamla och eller sjuka har ett väldigt lågt albuminvärde (det blodprotein som ser till att blodvätskan håller sig kvar i blodkärlen och inte vandrar ut i vävnaderna).
Tyvärr är sjukvården usel på att ens upptäcka detta. Det vanliga är att man säger att det är normalt att gamla har så lågt albumin. Att man inte kan korrigera det via kost, proteindrycker etc. Man ger helst istället supersöt saft blandad med mjölk och vällingpulver och kallar det sedan "näringsdryck".
Så sjukvårdens dietister har mycket att svar för. Av alla färdiga "näringsdrycker" som finns, så får man verkligen leta för att hitta en högproteindryck, ännu värre om man vill hitta en högprotein med låga kolhydrater. Sockerdropp, vilken välsignelse om det fortsätter i veckor -- i hopp om att patienten ska komma sig och börja äta lite. Det som erbjuds är saft, i bästa fall proviva.
Det är alldeles för hög dödlighet och sjukvården inte ens märker att patienterna svälter. Optimerar man vården och näringsintaget = näring=fett och protein - inte socker, så är det inte så komplicerat att uppnutriera.
underdrivna???
"Så sjukvårdens dietister har mycket att svar för. Av alla färdiga "näringsdrycker" som finns, så får man verkligen leta för att hitta en högproteindryck, ännu värre om man vill hitta en högprotein med låga kolhydrater."
Till dietisternas försvar måste jag här säga att det inte är deras fel. En dietist vet mycket väl att en proteinberikad dryck behövs för många gamla men har inte mer möjlighet än att säga till vårdpersonalen vilka som skall beställas.
Då blir det att de beställer lite hit och dit och det som från början var tänkt som en både fett- och proteinberikad näringsdryck blev en klar dryck som undersköterskan själv tyckte såg god ut. Prioriteringen av näringsbehovet och måltidssituationen når tyvärr inte fram om man inte har turen att det finns eldsjälar med egenintresse på avdelningarna. Fråga Camilla Sparring.
Detta problem, som jag ser som rent medicinskt, hanteras oftast som ett "omvårdnadsproblem". Ordet omvårdnad har sköterskorna monopolbelagt. Inte blir det bättre för patienten, inte.
Då har vi olika erfarenheter. Min erfarenhet är att näringsdryck ordineras men vilken näringsdryck det faktiskt blir är i princip slumpen. Det bara beställs upp och den som patienten gillat mest har han/hon fått. Även om tanken varit proteindryck och vederbörande får klar dryck som är att likställa med vitaminberikad saft.
Är det inte så att dietister utbildas i samarbete med storidustrin, typ Unilever
Och läkarnas vidareutbildning sköts av de stora läkemedelsbolagen?
Då blir det väl på industrins villkor, illa i så fall..
Inte undra på då att statiner ska in i var mans mun, de behöver bara smörja WHO, sänka nägra gränsvärden typ blodsocker och totalkolesterol -värden så vips är vi alla sjuka och måste medicineras.
Lösningen är väl att makten här måste tas ifrån industrin och ges tillbaka till reglerande myndigheter. Som ur patientperspektiv bättre kan svara för en korrekt utbildning av dietister och läkare
Men politikerna är väl i lunch och statinkoma så de har väl somnat om....ZZZZZ
"Är det inte så att dietister utbildas i samarbete med storidustrin, typ Unilever
Och läkarnas vidareutbildning sköts av de stora läkemedelsbolagen?"
Nej så är det inte. Jag hade den här diskussionen igår med verksamma och studerande dietister. Alla vet att proteinberikad näringsdryck med fett är det bästa för de undernärda gamla.
Men det sköts som sagt inte i praktiken. Läkarna har mer att säga till om där och är sällan lika insatta. Det är STOR skillnad på de kolhydratbaserade dryckerna och de med fett och protein. Dietisterna vet det men det behöver inte personalen med daglig patientkontakt ha.
vad jag menade var fortbildning, den sker ju ofta i storbolagsregi som ju har vinstintresse som ju historiskt visat sig vara obra från patienperspektiv. Hittade en revisorsrapport som sätter fokus på just detta, tydligen så sover inte alla politiker (puh)
http://www.vll.se/Sve/Centralt/Standardsidor/OmLandstinget/Revision/S...
De kolhydratbaserade "näringsdryckerna", vem har designat dem?
Designat för vem/vilka?
Vem ser till att de finns tillgängliga? - i sortimentet...
En produkt som inte efterfrågas utgår ur sortimentet.
Jag har personlig erfarenhet av just detta problem, jag vet vad som borde ordineras...
hur åstadkomma detta?
"Då har vi olika erfarenheter. Min erfarenhet är att näringsdryck ordineras men vilken näringsdryck det faktiskt blir är i princip slumpen. Det bara beställs upp och den som patienten gillat mest har han/hon fått. Även om tanken varit proteindryck och vederbörande får klar dryck som är att likställa med vitaminberikad saft."
Vem kallar en kolhydratlösning för näringsdryck? Kolhydrater kan man kalla (tomma)kalorier, men näring? Saft med vitaminer? Vem beställer hem detta? Vem avgör vad som finns att beställa hem? Om dietisterna hade kunskapen? har de den? och i så fall gjorde sitt jobb, så fanns det inte styckvis högkolhydratlösningar till patienterna!
Det hade utgått ur sortimentet! Så vem gör vad?
Jag har i egenskap av anhörig slagits emot detta problem. Jag har i egenskap av läkare på rehabavdelning slagits emot detta problem.
"Vem beställer hem detta? "
Det har jag ju redan skrivit flera gånger.
Hur kan ett språk dö om man inte hittar på nya ord?
ordet obra gillar jag :)
Lund
"Vem kallar en kolhydratlösning för näringsdryck!
I egenskap av någorlunda upplyst bantare och själv anhöring får jag hålla med dej Lund, borde kallas energidryck typ Gatorade istället för näringsdryck.
Jag utgår ifrån att näring definieras som vad kroppen verkligen behöver för reparation och hälsa, inte ingår väl sockerkedjor där som huvudkomponent. T.o.m i NNR erkänner man ju detta.
"Men det sköts som sagt inte i praktiken. Läkarna har mer att säga till om där och är sällan lika insatta. Det är STOR skillnad på de kolhydratbaserade dryckerna och de med fett och protein. Dietisterna vet det men det behöver inte personalen med daglig patientkontakt ha."
När det gäller näringsdrycker till patienter, så ordinerar läkare det om övrig personal ber om det, ibland krävs att de motiverar det. Men till vem skall man ordinera en högkolhydratdryck? Varför finns sådana drycker över huvud taget?
Naturligtvis är det stor skillnad i sammanssättningen av en riktig proteindryck och en högkolhydratdryck, vilka som eventuellt möjligen innehåller lite fett är en fråga som nästan får ställas i himmelen, de som innehåller mycket fett är få, ytterligt få.
Vem skall på ett sjukhus påpeka vilka olika typer av "näringstillskottdrycker" som måste finnas tillgängligt för sjuka/multisjuka? Kan det möjligen vara dietisterna?
Jag frågar igen, varför finns det överhuvudtaget kolhydratdrycker i portionsförpackningar? Vem behöver sådana? Vitaminerat godis?
Exempelvis kort tarm eller kraftigt illamående kan vara indikation på att fettlåg näringsdryck kan fungera bättre. Det som funkar brukar vara bäst ..
http://svtplay.se/v/2210733/dokumentar__varfor_ar_de_smala_inte_feta_
jag tycker att träning är väldigt intressant och hoppas att få hålla på med det som ett yrke ^^ älskar att hjälpa människor men dock måste han/hon ha viljan, och den människan måste visa för mig att han/hon tänker göra det jag ber han/henne om.
mitt personliga tipps till alla er som inte vet något om träning och kost är att börja i en idrott, inte för att bli eliter men för att få en träningsrutin, (jag hade 36 i byxstorlek och idag kan jag få på mig 27 i tjej byxor xD ) tack vara brottning det är den bästa sporten och det rekommenderar jag starkt till er som inte har så mycket tid/ork att träna riktigt.
jag menar inget illa när jag säger att ni kanske inte tränar riktigt men om ni jämför er med mig så tränar jag så hårt att jag är på gränsen till att spy eller svimma av, då kanske ni förstår att när man tränar ska man ge 110% NO PAIN NO GAME!!
hoppas ingen tar illa upp av det jag skriver men jag har hjälp väldigt många och jag blir bara ledsen när jag ska hjälpa någon som inte vill svettas för det är äckligt osv...
lycka till med träningen och hoppas att målen blir uppfyllda :)