Kalla bad, varma själar

Ett minne från en vinterresa till Sovjet 1982. Det var smällkallt, vi frusna svenska gymnasister gick längs floden Neva (staden var Leningrad; nuvarande St Petersburg).

Och så såg vi plötsligt ett glatt gäng äldre damer på andra sidan. Klädda i baddräkt. Det var nästan tjugo minus. Ändå hoppade de rakt ner i en vak i det svarta vattnet.

Jag betonar hårt de ryska tanterna glädje. Eftersom den vidimerar författaren/journalisten Lisa Bjerres grundton i nya boken Vinterbad – en handbok (Ordfront):

Vinterbad gör dig glad.

Bjerre tar ett stort och vällustigt grepp på denna i grunden extremenkla aktivitet. Hitta ett kallt vatten. Doppa dig.

Hon plockar upp de hormoner/signalsubstanser som får sig en skjuts. Dopamin, kortisol, adrenalin, endorfin, serotonin. Att kroppen reagerar med stress (kortisolet) är inte konstigt. Den tänker ju: Nu kanske jag dör, ta mig härifrån!

Men det går att påvisa höjningar även av de mer njutnings- och belöningskopplade hormonerna också.

Endorfinet: kroppens eget morfin, som skyddar mot obehag och skapar välbehag. Dopaminet: som (bland annat) gör oss alerta och får oss att orientera oss mot njutning och fokuserad aktivitet.

För egen del har det alltid varit en pålitlig väg till välmående, att bada. Och även om 15-17 grader i en svensk insjö i maj inte är favorittemperaturen, så blir eftereffekten ofta mer uppiggande än i tex Medelhavets ibland blaskiga böljor.

Vinterbad har de senaste åren trendat högt. Det har nästan blivit folkrörelse. Det startas facebookgrupper, gäng samlas. Själv bjöds jag in till bad i en delvis isbeklädd Brunnsviken i våras. Kan väl inte säga att kicken var enorm, möjligen för att jag bara var i några sekunder. Men det var en kul aktivitet att samlas kring, det finns ju en vacker dårskap i att göra något så kontraintuitvt som att frivilligt frysa häcken av sig.

Och bastun efteråt satt fint. Liksom vinet och ölen. (Men drick efter badandet, lyder Bjerres mycket tydliga råd. Alkohol grumlar omdömet för somliga och kan döva värdefulla signaler från kroppen.)

Bjerre berättar om hur många skojar till sina vinterbad. En skara nya och gamla vänner i en badgrupp höll förra året flytande Luciatåg i det kalla vattnet. Larvigt kan tyckas, men jag är säker på att det skrattades. Och på sina håll kan man vinna pris för roligaste huvudbonad. Eller tävla i musicerande och poesi. Man får ett dikttema och, säg, en minut i vattnet att improvisera fram en dikt kring. Eller så får man trampa vatten och blåsa i sin klarinett.

Mer traditionellt vattentävlande förekommer också, som hastighetssimning.

Vad är då vinterbad? Finns någon överenskommen definition? Nej. Ett intressant faktum i boken är att vi människor i princip inte fryser mer i nollgradigt vatten än i 10-15-gradigt.

(De två korta dopp jag gjort i vinterväder bekräftar den bilden. Köldchocken liksom förlamar köldupplevelsen.)

Landets alla stolta kallbadhus – i Gustavsberg, Lysekil, Bjärred, Ribersborg, Varberg, Arctic Bath vid Luleälven, Lapplands ishotell och Borgholm för att nämna några ställen – vittnar om konceptets flexibilitet.

Kallbadhus är de badinrättningar som började byggas på 1800-talet i syfte att göra det bekvämt och skyddat att bada i ouppvärmt havs- eller sjövatten. Mest användes de på sommaren.

Kalla bad kombinerades ofta med olika invärtes och utvärtes vattenkurer. Redan på 1700-talet tillskrevs riktigt kallt vatten starka hälsoeffekter inom läkekonsten, inte minst på psyket. Att ordineras kalla bad mot nedstämdhet var vanligt.

Bjerre berättar också om det något mindre tilltalande tilltaget att tvångsbada mentalpatienter i kallt vatten.

Visste ni förresten att kroppsvärmen leds bort 24 gånger snabbare i vatten än i luft? Därför kommer du att börja huttra snabbare i 10-gradigt kräftvatten än på den 10-gradiga kräftskivan.

Och apropå huttring. Det är kroppens försök att producera extravärme när den håller på att kylas ner. (Kroppen vill enligt Bjerre normalt hålla en inre temperatur i det smala spannet 36,7-37,5 grader.)

Ge akt på huttring och andra normala kallbadsreaktioner, som hyperventilering. Du vill inte få en kallsup om du har en bit till badstegen.

Bjerre är noga med säkerhetstänkandet. Bada inte ensam. Klättra inte på exempelvis branta klippor efter badet. Vänj dig gradvis vid längre vattentid. Om du simmar, simma nära land.

Allt vatten kan döda. Och kallt vatten dödar extra effektivt.

Bjerre går igenom andningstekniker, och ger råd om hur man ska stå efter badet när man klär på sig efteråt (gärna med någon typ av matta/filt mellan fotsula och den kalla marken). Hon varnar för huvuddopp; för somliga ett obligatoriskt inslag i vinterbad, men andra kan drabbas av sprängande huvudvärk.

Är du över 60? Hälsotesta dig, kolla inte minst blodtrycket. Att vinterbada är en superpåfrestning för kroppen, så den kommer att reagera starkt. Men just att man utmanat sig själv adderar till den sköna känslan efteråt.

Gillar du simfötter? Det gör Bjerre, och ser till att få upp farten med hjälp av dem.

Det här är en glädjefylld guide till en mycket sympatisk och – det må jag lova! – billig fritidsaktivitet, lämplig i de flesta åldrar.

Boken är också fint illustrerad. Formgiven av Heli Björkman och med vackra och inspirerande fotografier av Ulf Huett.

I’m dreaming of a Wet Christmas. (And Cold.)

Erik Hörstadius