”Jag har det svart på vitt att socker förstör”
Denise Brunzell
Denise led av en fruktansvärd värk som spridit sig från axlarna till andra leder i hennes kropp. Hon såg ingen väg ut och läkarna kunde inte hitta felet.
En dag satte hon av en slump på tv:n och fick se ett avsnitt av Vetenskapens Värld – och fann sedan själv lösningen:
Mejlet
Hej Andreas!
Tack för en bra Facebook-sida! Jag har själv stora problem med socker och snabba kolhydrater så jag tänkte bara skriva ett mejl om vad jag har gått igenom. En mirakelupplevelse ur mina och min familjs ögon. En lång historia, men den har förändrat mitt liv.
Till att börja med är jag kvinna, 21 år och normalviktig (160 cm lång och en vikt på 53-55 kg). Jag har tränat tung styrketräning sedan jag var 16 år, 3-5 dagar i veckan, mycket strikt. Alltid hållit mig i form och trott att jag har ätit ganska bra mat i hela mitt liv.
Min resa började när jag var 17 år. På gymnasiet gick jag en linje kallad Fiske- och sjöfartsteknik på Öckerö, utanför Göteborg. Vi hade olika praktikperioder under skolans gång där vi var ute på havet med ett segelfartyg som heter T/S Gunilla, en tremastad bark. Under den första perioden 2011 seglade jag med skolfartyget under 2 månader, resan startade i Belgien, vidare till Frankrike, sedan till Nordirland och efter det till Shetlandsöarna. Meningen var att resan sedan skulle gå till Norge och efter det hem till Sverige. Men så blev det inte för min del.
Det var hårt arbete på fartyget – hissa tunga segel, måla, knacka rost, dålig sömn och det tog på min lilla kropp att utföra detta arbete. Vi hade dessutom en dålig kock på fartyget, vilket gjorde att alla elever, inklusive mig själv, åt godis, chips och dricka som aldrig förr. Efter 1 månad till sjöss kände jag hur det började värka i lederna, framförallt i axlarna. Dock tänkte jag inte mer på det eftersom i min hjärna var det logiskt att det berodde på det tunga arbetet ombord. Efter ytterligare en månad när vi hade nått Shetlandsöarna orkade jag inte mer, mina axlar gjorde outhärdligt ont och tillslut svimmade jag nästan av smärtan.
Befälen ombord på fartyget tog mig till en läkare på Shetland som konstaterade att jag hade dragit på mig inflammationer i båda axlarna och att det var dags för mig att åka hem till Sverige. Jag fick inflammationsdämpande piller av två olika slag och blev beordrad att uppsöka ytterligare en läkare när jag kom hem till Sverige. Värken hade lättat efter bara ett par dagar med pillerna jag hade fått (jag hade heller inte ätit godis eller liknande på ett par dagar), men jag åkte trots det till en läkare i Sverige. Läkaren hemma sa i princip samma sak, på grund av det hårda arbetet, den dåliga sömnen och att det hade varit så kallt på Nordsjön (jag hade frusit mycket) hade jag fått inflammationer. Jag fick nya piller, då läkaren här tyckte att de jag hade fått på Shetland var alldeles för starka för mig.
Månaderna gick men värken gick aldrig över. Jag förstod att det kunde ta ett tag innan det släppte och jag funderade också på om det hade med styrketräningen att göra, att lederna aldrig riktigt fick vila ut ordentligt från inflammationerna. Logiskt. Jag slutade träna i två månader, gott om tid för lederna att vila tänkte jag, men det blev bara värre. I slutet av 2011, efter att jag hade varit hemma i ungefär 5 månader efter resan, gick jag till läkaren återigen. Han sa att styrketräningen hade gjort att det inte hade gått över. Nya inflammationsdämpande piller och mycket vila, sade han. Jag gjorde som han sa. Jag vilade från styrketräningen och tog mina piller i ungefär 3 månader. Det hjälpte inte. Värken gick upp och ner i perioder, men det gick aldrig över. Då satt min värk enbart i axlarna, för att tillägga.
Under hela år 2012 åkte jag fram och tillbaka till läkaren, de röntgade mig men hittade inget. De tog ett antal prover, men hittade inget. Inflammationsdämpande piller och voltaren gel var deras bästa förslag. Värken var ibland så outhärdlig att jag knappt orkade röra mig. Jag kunde heller inte sova, eftersom axlarna stelnade och värkte ännu mer då. Psyket gick upp och ner och jag var minst sagt lättirriterad.
År 2013 började jag träna igen, det var skönt och det påverkade inte hur värken kom och gick. Det enda jag kände var att den möjligtvis blev något bättre av träningen. Så jag struntade i att läkarna hade sagt att jag inte skulle träna tung styrketräning, jag körde på och värken blev inte värre. Visst, det gjorde ont när jag tränade, men jag var så arg på min värk att jag bara tog i ännu mer. Vid det här laget, efter X antal läkarbesök och sjukgymnasttider, orkade jag inte längre. Jag tänkte att jag helt enkelt får leva med värken. Med dålig sömn. Med ett dåligt psyke. Vad kunde jag göra? Jag var så van att jag inte tänkte på det, det var en del av min vardag. Jag åt vad jag trodde var nyttigt och godis, dricka och annan skräpmat åt jag max två gånger i månaden.
År 2014 var ett av mina värsta år. Jag var van vid värken i axlarna, att jag inte kunde sova riktigt, att det tog lång tid för mig att gå upp på morgonen, att jag inte var på topp varje dag. Men när det började flytta sig runt i kroppen, då blev jag rädd och frustrerad. Det spred sig, till knäna, till fotlederna, till handlederna, till fingerlederna, till ryggen, till höfterna, till käklederna och jag fattade inte varför. Allt uppkom inte på samma gång, det flyttade sig till en led i taget med ett par månaders mellanrum. Det började med min ena handled, och fingerlederna. Vid det här laget hade jag börjat svetsa och jag tänkte att det måste bero på det. Handleden brann det bokstavligen talat i varje natt under ca två veckors tid. Jag var tvungen att sätta mig upp och andas mitt i natten på grund av smärtan och vid minsta beröring av så lite som av täcket gjorde att det blev outhärdligt. Fingerlederna var blå/lila. Vad tror du att jag fick höra av läkaren? Jo, Voltaren gel och inflammationsdämpande piller.
Jag hade börjat diagnostisera mig själv nu, och det mest logiska verkade att det var något reumatiskt. Läkarna vägrade skriva en remiss åt mig pga att jag var ”för ung” och hade inte de rätta symptomen. Jag fick dock ta reumatiska blodprover på min vårdcentral, men de visade inget. Min mamma var mer frustrerad än jag vid det här laget, och ringde och bokade en tid åt mig hos en privatläkare som var specialist på leder. Där ville dom sätta mig på en speciell sjukgymnastik i några månader. De garanterade att min kropp skulle bli mycket bättre men de kunde inte säga om jag skulle bli helt bra.
Det blev aldrig bra och de sa att jag skulle skicka in en egen remiss till reumatologen. Från reumatologen fick jag till svar, trots all min värk och att det satt på båda sidor i alla leder i min kropp, att jag skulle ta de ”vanliga proverna” hos min vårdcentral igen. Nu fick jag nog. Jag gick till vårdcentralen, frågade om jag möjligen skulle kunna ha något reumatiskt och tryckte framförallt på om det kunde vara fibromyalgi. Jag hade nämligen många bekanta med den här diagnosen, och det verkade stämma in på mig. Till svar från läkaren, citerat ”det är inget vetenskapligt fel på dig, du bör gå till en psykolog”. Jag bröt ihop totalt. För att tillägga var det här första gången jag kände såhär, det kändes hopplöst och jag var så ledsen. Vad var det för fel på mig?! Varför kunde inte en enda läkare, sjukgymnast eller specialist hjälpa mig?
Nu vägrade jag gå till en läkare igen. Det hade varit hopplöst och jag ville inte lägga mer tid på det. Så nu till miraklet. I april i år (2015) råkade jag slå på vetenskapens värld som handlade om kroppens småkryp, de bakterier som lever i och utanpå oss och som är så beroende av vad vi äter. Av en slump tänkte jag, jag testar att utesluta allt socker och alla snabba kolhydrater ur min kost. Man kan ju alltid testa. På bara några dagar var min värk helt borta. Den hade aldrig varit helt borta förut. Dessutom var jag pigg, glad och sov som en prinsessa. Wow, tänkte jag, kan det här verkligen stämma eller är det bara av en slump? Kan det verkligen gå så fort? Efter en månad utan socker och snabba kolhydrater, helt utan värk, testade jag att köpa lite dricka och godis för att se om värken kom tillbaka. När jag vaknade upp på morgonen kändes det som jag hade varit ute och festat hela natten, ungefär som den värsta bakfyllan i hela mitt liv. Jag hade värk i lederna i hela min kropp, mitt huvud bultade av smärta och jag var så outhärdligt trött. Återigen, wow! Det här var och är fantastiskt och otroligt. Efter detta fortsatte jag att utesluta alla snabba kolhydrater och socker ur min kost och värken försvann som utlovat.
Jag hade ingen kunskap om detta innan, och jag hade förmodligen aldrig fått det om det inte var pga min ledvärk. Så på ett sätt är min ledvärk det bästa som har hänt mig. Jag har det svart på vitt att socker förstör. Mina föräldrar och min sambo har även dom blivit väldigt påverkade av min upplevelse, de har fått sett min förändring i verkligheten och nu äter även de en lågkolhydratkost. För att tillägga, min mamma är 60 år och har alltid haft några extrakilon runt midjan. Hon har försökt att gått ner men har aldrig lyckats. Nu, efter 8 månader, väger hon 58 kg på 169 cm, hon har tappat alla överviktskilon och är gladare än någonsin. Hennes mål var 65 kg, men det rasade på några kg till.
Än idag, ett år senare, är jag helt frisk från min värk, så länge jag håller mig borta från det vita giftet. Ibland har jag mina fuskdagar, men jag vet alltid vad det beror på och att det kommer gå över på bara några dagar.
Jag vill nästan gråta av lycka när jag tänker på det fortfarande, att gå från att vissa dagar inte ens kunna ta sig upp ur sängen till att kunna göra vad jag vill varje dag är fantastiskt. Att vakna utvilad, pigg och som en ny människa varje dag är otroligt.
Jag ville bara dela med mig, lång läsning men ett mirakel för mig.
Med vänliga hälsningar,
Denise Brunzell
Kommentar
Ett enormt grattis till dig, Denise! Socker påverkar oss på mängder av olika sätt – och, nej, det behöver inte alltid resultera i övervikt. Skönt för dig att få slippa din eländiga värk och dåliga mående!
Din berättelse
Har du en framgångshistoria att dela med dig av här? Det är ett effektivt sätt att inspirera andra till att förändra sina liv.
Mejla din historia till mig på andreas@kostdoktorn.se. Före- och efterbilder är bra för att göra din historia konkret och extra inspirerande för andra. Berätta om det är ok att dela ditt namn och bild eller om du vill vara anonym. Tipsa också gärna om du har en blogg eller Instagram eller liknande för läsare att följa dig.
Nedan kan du läsa och se hur du kan göra om du vill testa själv, samt historier från många andra som testat.
Mer
LCHF för nybörjare
Tips för vikten
Snabbkurs i diabetesNära 350 tidigare framgångshistorier
Kursvideo
Jag är helt mållös.
Den här storyn borde vara på första sidan på varenda tidning, i varje nyhetssändning.
Bara att gratulera, hänfört, till ett friskare liv.
Socker kolhydrater försvann men det gjorde även "kroppens småkryp, de bakterier som lever i och utanpå oss och som är så beroende av vad vi äter"
Kolhydrater kan inte orsaka henes sjukdom, bakterier kan.
Vad har hon bevisat?
Hon bevisade att man kan minska på skadliga bakterier med LCHF ja.
Utan diabetes så kan inte blodsockret bli sjukligt högt, då finns det inte något glukos i blodet som kan skada leder och muskler.
Stort grattis till dina hälsovinster, och också att familjen blev inspirerad.
Jag är också nyfiken på vad läkarna hade att säga, men de har kanske inte fått chansen, behovet av deras tjänster upphörde ju så att säga :)
Skönt att du mår bättre!
Jag har varit med om samma "mirakel". Blev remitterad till reumatologen efter mycket om och men och fick utskrivet starka smärtstillande utan någon diagnos. Jag kommer faktiskt inte ihåg varför jag slutade med sockret, men jag kom också själv fram till samma slutsats som dig för något år sen. Äter jag socker så kommer jag knappt ur sängen dagen efter. Liksom du fuskar jag ibland och det får jag alltid betala för dagarna efter. Ibland är det värt det. :-)
Förklaringen till anekdoterna kan bara vara att dom hadde skadliga bakterier och dom minskade när socker uteslöts.
Socker kan vara en orsak till att man får dom bakterierna.
OBS bakterierna är inte borta med LCHF dom är bara färre och gör mindre skada.
Kolhydrater kan inte påverka sjukdomar.
Utan diabetes så kommer blodsockret ALDRIG att nå en skadlig nivå, då kan inte glukosen skada någon.
Utan glukos är vi döda, LCHF och friska har samma glukosmängd i blodet.
Bara diabetiker kan få förhöjt glukos.
Sen undrar jag också varför en person går med svåra besvär så länge och bara uppsöker läkare efter läkare trots att de inte kan hjälpa? Vet folk inte att det finns andra terapeuter än läkare? Eller att det finns integrativa läkare?
Att personen blev friskare kan förklaras med det jag sa.
Utan diabetes så är blodsockret ungerfär samma som när man äter LCHF det finns ingen relevant skilnad, därför kan inte kolhydrater vara förklaringen.
Ett normalt blodsocker kan inte orsaka sjukdom.
Man kan bli fet av socker, men personen var inte fet.
Fetma kan inte vara orsaken till det personen led av.
Hur kan folk tro att ett normalt blodsocker orsakar sjukdom.
Se programet
"Så nu till miraklet. I april i år (2015) råkade jag slå på vetenskapens värld som handlade om kroppens småkryp, de bakterier som lever i och utanpå oss och som är så beroende av vad vi äter."
Vad är det för bakterier? Hur blir man av med dem ? och hur kan man upptäcka om man har såna?
Verkar vara rätt många som har denna bakterien.
Man önskar att de i större utsträckning visade mer intresse av alla de som lyckats bli friska av att gå emot etablissemangets normer vad gäller kost.
Denise i det här fallet var säkert extra känslig för socker i sin kropp. Andra kan säkert äta mer socker utan att uppleva det minsta problem. Men alla andra tusental, miljontal, som lider likt Denise, varför får inte dom rätt diagnos och rätt behandling?
Handlar naturligtvis om upplysning och intresse från berörda som behandlar sina sjuka patienter.
(Ska inte gå in på krafterna som manipulera läkare.)
Som ovan kommentarer önskar att den här typen av anekdoter blir utspridda i media är ju ett önsketänkande som tyvärr kanske inte kommer tas upp NU, men enligt min uppfattning är det ofrånkomligt att inom en snar framtid kommer man förstå att vi måste ändra vår kost från en konstgjord processad mat till en mer hälsosam mat, tillagad från grunden.
Handlar det sedan om bakterier på eller i kroppen så spelar det kanske inte så stor roll så länge LCHF fungerar som i det fall som beskrivs av Denise.
Grattis Denise! Och tack för din fantastiska story som berörde mig.
https://fethalsa.wordpress.com/2016/04/17/ingen-tvekan-lchf-laker/#co...
mLCHFh B-) .
Du får äta LCHF, paelo och periodisk fasta.
Syrade grönsaker, probiotika kanske kan hjälpa lite.
Byta bakterierna i magen kan vara en lösning men skadliga tas inte bort dom vara kvar.
Vissa läkemedel och antibiotiska naturpreparat kan vare en lösning för en del men inte för alla.
Det finns många bakterier vi inte kan få bort och vi kan inte hitta dom vi inte känner till.
Vi kan se att dom finns.
" Av en slump tänkte jag, jag testar att utesluta allt socker och alla snabba kolhydrater ur min kost. Man kan ju alltid testa. På bara några dagar var min värk helt borta. Den hade aldrig varit helt borta förut. Dessutom var jag pigg, glad och sov som en prinsessa. Wow, tänkte jag, kan det här verkligen stämma eller är det bara av en slump? Kan det verkligen gå så fort? Efter en månad utan socker och snabba kolhydrater, helt utan värk, testade jag att köpa lite dricka och godis för att se om värken kom tillbaka. När jag vaknade upp på morgonen kändes det som jag hade varit ute och festat hela natten, ungefär som den värsta bakfyllan i hela mitt liv. Jag hade värk i lederna i hela min kropp, mitt huvud bultade av smärta och jag var så outhärdligt trött. Återigen, wow! Det här var och är fantastiskt och otroligt. Efter detta fortsatte jag att utesluta alla snabba kolhydrater och socker ur min kost och värken försvann som utlovat."
Det kan bara förklaras med bakterier eller något som gynnas av socker.
Ingen diabetes och fetma då kan blodsockret inte vara förklaringen.
Detta är utanför debatten om kost men det visar att dom inte kan hitta bakterier dom inte än känner till.
http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2016/04/25/fastingar-farligare-a...
"Nya forskarrön visar att fästingar av den art som finns i Sverige sannolikt sprider sjukdomar som ännu är okända för vetenskapen — och patienter riskerar att aldrig få rätt diagnos."
Ingen vet vika bakterier vi ska ha och inte ha i magen, orsakar en del bakterier kronisk inflammation så kan vi inte hitta dom, läkarna känner bara till dom som ger den klassika infektionen.
Historien upprepas då vägrade läkarna titta i microcop, nu vägrar dom att se symtomen på infektionen, vi kan se att det är en infektion men vi vet inte än vad det är vi letar efter.
Kosten påverkar dom okända infektionerna både i magen och i blodet.
Fungerar?
Hon är fortfarande bärare av den dåliga bakterien minsta avsteg så blir hon sjuk.
För dom det inte fungerar, vad ska vi göra med dom?
Missköter man mellanrumsborstningen samt slarvar med tandtråd så riskerar du tandköttsinflammation. Obehandlad tandköttsinflammation motsvarar en såryta ungefär stor som en handflata. Den är ju en ingångsport för bakterier in i resten av kroppen. Lägg till glukosrik näringsfattig mat och att även immunförsvaret försvagas och då blir det nog övermäktigt för kroppen att stoppa dessa bakterier att få fotfäste i blodomloppet.
http://www.epochtimes.se/tandlossningsbakterier-paverkar-hela-kroppen/
Jag göder inte dåliga bakterier med socker (kolhydrater) och får därför inte heller plack eller illaluktande mun.
Rekommenderar alla att kraftigt minska kolhydraterna samt öka d-vitaminerna för att hjälpa ditt immunförsvar.
Jag har stött på liknande berättelser och många experter menar att det beror på att vi utesluter gluten.
Läkemedels-, mat och bank-finans-industrierna i kombination blir till en teknokratisk häxbrygd av försåtligt inträngande inflytande över människors så kallade fria val. Å när även forskare/läkare och myndigheter "råkar" uttala sig samstämmigt åt ena eller andra hållet - och sedan som dubbel-överbevisade tvingas göra helt om, samtidigt som man tillåtits bli finansierad av ovannämnda gigantiska industri-ägar-intressen - ja, då framstår häxbrygden i sin lömskaste och allra värsta form. Se upp!
Fantastisk historia. Så lärorik att den ska sitta på väggen hos alla skolsköterskor och i alla skolmatsalar.
Well done Lady D.
Fibromyalgi är tufft att leva med, ständig smärta och trötthet vilket jag dragits med i årtionden. Av en slump hittade jag ett inlägg som har hjälpt mig väldigt mycket och om jag rekommenderar att man läser om man har besvär.Mvh Åsa
http://gluten-celiaki.blogspot.se/2011/03/fibromyalgi-kan-direkt-knyt...
Ökad insulinresistens kan även ha utvecklats före och under problemåren, som påpekas i #26, vilket fasteblodsocker kan ge en indikation på. Om fasteblodsockret ligger under 5 på lågkolhydratskost gissar jag på bakterie i det här fallet!
Westin!
Dina privata spekulationer framstår som helt oviktiga jämfört med Denise’s livsavgörande och inspirerande historia.
Bakteriefloran samt kolhydrat/insulinsensitiviten är nämligen på tok för komplex och individuell och kan omöjligt förklaras av dig i några raljanta generaliserande meningar.
Så du ska nog akta dig för att låta så säker på din sak samt plugga på lite mer om insulinets påverkan, vilken du helt verkar missat.
Märkligt att du inte bara kan glädjas åt Denise’s inspirerande historia?
Johan
Min dotter är fortfarande utan värk. Äter mycket grönt för att stärka tarmfloran, undviker socker, gluten, mjölkprodukter och kött.
Fungerar ypperligt.
Jag själv fick diagnosen RA för 2.5 år sedan och har provat ett helt register av olika läkemedel under denna tid men har fortfarande inte hittat (läkarna står också frågande) någon medicin som fungerar fullt ut, och en del mår man riktigt skräpdåligt utav.
Jag började själv märka detta mönster efter tex en helgdag med lite gotta och kanske läsk, eller efter kalas med tårta o fikabröd etc.. Man vaknar med en värk som är så förlamande att det är svårt att komma upp ur sängen, att klä på sig, eller att ens torka händerna mot handduken. Att varje liten stöt mot handen/ handlederna känns som att man får dem avbrytna.. det gör fruktansvärt ont.
Jag har påpekat detta vid något tillfälle, att -det verkar som att jag reagerar på socker... men de har bara sagt att - ja det var intressant.
Jag kände nu att jag måste prova att ta bort det söta och testa ifall det är det som ställer till det för mig. Jag vet ju att antiinflammatorisk kost är viktigt såklart, men inte riktigt förstått Hur mycket.
Fick för mig att googla lite om just socker och ledgångsreumatism och fann det här.. TACK och lov att jag fick läsa om att det finns fler än mig med precis samma problem.
Det ger en lite hopp i allt det som emellanåt känns väldigt hopplöst.
Mvh Susanne