Ja, må du leva uti hundrade år (minst) – del 1

Birthday Cake With Candles

För länge sedan läste jag en vacker tanke om åldrande. Det är viktigare att lägga liv till sina år, än att lägga år till sitt liv. Men handen på hjärtat. Vi vill ju ha båda delarna! Mer liv OCH år.

Mozart, Marilyn Monroe och John Lennons livsbanor var späckade av kärlek och kreativitet och bekräftelse och spännande möten och resor – men alldeles för korta. De blev 35 och 36 och 40 år, och det känns ju som värsta nitlotten. Hade jag endast uppnått Mozarts ålder hade jag dött redan hösten år 2000. Och då missat första dotterns första steg och nästan hela Zlatans karriär – och ej heller fått vinna Biggest Loser Vip 2018.

En av mina absoluta viktigaste källor till kunskap och inspiration när det gäller hälsa, den amerikanske läkaren, poddaren, författaren och före detta uthållighetsidrottaren Peter Attia, har livsförlängning som sitt specialområde. Han återkommer ofta till distinktionen mellan life span – livslängden mätt i år – och health span: fysisk och mental funktion.

En människa som drabbas av Alzheimers och allvarlig fysisk skröplighet vid 70 men lever till 90, har ett långt life span. Men de sista 20 åren bidrar inte till ökat health span.

Attia, som själv närmar sig de 50, säger att han mest sannolikt kommer att dö mellan 80 och 90 om han lever halvhyfsat hälsomedvetet. Men hans mål – hans ”life span-mål” – är att bli över 100. Han har också andra, funktionella, mål. Att vid 100 kunna bära livsmedelskassar fyra trappor upp, leka med barnbarnsbarnen på golvet, ta sig upp ur en swimmingpool själv utan stege med mera. Samt att tycka om livet och vara pigg i skallen. Detta handlar om hans ”health span”.

Nästa vecka återkommer vi till Peter Attia och andra forskare/tänkare som brottats med utmaningen att bromsa åldrandet. Vilka strategier och metoder ter sig intressanta? Om ni gissar att lågkolhydratkost är med på ett hörn gissar ni rätt. Likaledes om ni tror att (alltför mycket) stress är en livsförkortare.

Men idag gluttar vi lite på vad åldrande är för något, egentligen. Och hur åldrandet har… åldrats!

Ett viktigt konstaterande: åldrandet har åldrats väl! Vi lever längre. Och vi lever hyfsat friska högre upp i åldern. Vi får mer år. Och mer liv. Det ligger alltså något i den spaning jag tror uttryckts av bland andra Amelia Adamo, att 70 är det nya 50.

Och om ni kollar på gamla familjefoton för, säg, två generationer sedan, upptäcker ni att 50-åringarna såg ut som gubbar och gummor! Bruce Springsteen, Meryl Streep och Carl Bildt fyllde 70 förra året, men ser ju ut som juniorer i jämförelse.

I Sverige är, enligt SCB, medellivslängden 85 år för kvinnor och 81 år för män. På Gustav III:s tid var den 40 år. Ökningen beror i rätt låg grad på att vi blivit bättre på att bli jättegamla. Huvudförklaringen handlar om att färre dör tidigt, genom faktorer som drastiskt sjunkande spädbarnsdödlighet, bättre kost, extremt mycket bättre materiella förhållanden, en hisnande medicinsk utveckling et cetera.

Döden har därför bytt skepnad. Ju längre bakåt i historien vi går, desto fler dör av mellanmänskligt våld, attacker från vilda djur, infektionssjukdomar, olyckor, svält. Ju närmre vår egen tid vi kommer längs tidslinjen, desto fler dör av så kallade livsstilsrelaterade sjukdomar. Hjärt- och kärlsjukdom, cancer, neuropsykiatrisk sjukdom (demens, Alzheimers, Parkinson med flera) är de tre vanligaste dödsorsakerna.

Åldersrekorden – såväl i Sverige som internationellt – slås allt mer sällan. 100-åringarna blir förvisso många fler, men inte 110-åringarna. Och cirka 120 år tycks vara ett absolut max. Människans ålderspotential är alltså inte särskilt töjbar uppåt. Hittills i alla fall.

Och hos dem som trots allt blir 110 finns inga tydliga gemensamma livsstilsfaktorer att ta fasta på. De kan till och med vara rökare! Det tycks mer handla om genetisk slump.

Även för dessa jättegamla är det till slut livsstilsrelaterad sjukdom Liemannen jobbar med. Slalomolyckorna och heroinöverdoserna är få efter 100…

Vissa menar att forskningen så småningom kommer att kunna förskjuta döden dramatiskt. Men för oss som lever idag är det ett mer realistiskt scenario att vi kan expandera våra life- och health span med 10-20 procent, om vi optimerar livsstil och har tur och kanske tar lite hjälp av de eventuellt livsförlängande mediciner som det pågår spännande forskning kring. (Jag kommer alltså att återkomma till dessa.)

MEN VARFÖR I HELA FRIDEN ÅLDRAS OCH DÖR VI?

Det finns inget fixt och färdigt svar, utan snarare vissa hypoteser med mer eller mindre stark bevisning. Och som inte behöver utesluta varandra. Men innan vi snabbspolar oss genom dessa, två måhända triviala konstateranden.

  • Om människan inte dog, skulle du och jag inte fått plats här på jorden. Minst 100 miljarder kom före oss, enligt seriösa estimat.
  • Evolutionen ser till att selektera fram de gener som i sin tur kan leva vidare. Och för att detta ska ske räcker det att avkomman når den ålder då den i sin tur kan reproducera sig. Äldre behöver vi inte bli. Det vill säga, evolutionen ser till att vi kan göra barn som kan göra barn – sedan kan vi lika gärna dö.

En enkel definition av åldrande lyder: kroppens celler börjar fungera allt sämre. Men varför gör de det?

En teori är att åldrandet orsakas av fria radikaler som bildas vid energiomsättningen. Denna kräver syre. Och eftersom syre är ett starkt reaktivt ämne kan det sättas igång skadliga reaktioner i kroppen. Men den här teorin har fått försvagat stöd. Dels för att vi har enzymer som skyddar mot de här reaktionerna, dels för att de fria radikalerna tycks gynna försvaret mot molekylär stress.

En annan teori – i dagsläget betydligt starkare – handlar om den så kallade mTOR-signaleringen inuti cellerna. Proteinet mTOR bildar navet i ett komplicerat nätverk, där molekyler signalerar till och påverkar varandra. Man har i djurstudier sett att dämpning av mTOR-aktiviteten ökar livslängden.

Är glukos en skurk? Ja, glukos kan reagera med och bindas till långlivade molekyler som proteiner. Resultatet blir stora molekyler som tycks kunna skada funktionen hos celler och vävnader. Försöksdjur som fått glukossänkande medicin har fått förlängt liv.

Tillväxthormonet IGF-1 sitter på de misstänktas bänk. IGF-1 stimulerar cellers tillväxt och utveckling. Bra för växande barn och för muskeluppbyggnad. Men också för cancerceller?

Inflammationer – en del av kroppens försvarssystem mot infektion och skada – triggas ibland igång av fel skäl. Ett långt livs ackumulering av inflammation tröttar ut och skadar våra vävnader.

Ännu en faktor som kopplats till åldrande är telomerernas längd. Telomererna är DNA-sekvenser som skyddar ändarna på kromosomerna. De ser till så att inga informationsbärande gener går förlorade vid DNA-syntesen. Men telomererna blir kortare för varje delning och antalet ”lyckade” delningar som cellen kan genomgå blir därigenom begränsat. När telomererna är förbrukade hotar celldöd. Data tyder på att personer med längre telomerer lever något längre.

Mutationer är förändringar i cellers genetiska material. Orsakerna kan vara slumpmässiga kopieringsfel under celldelningen, strålning, inverkan av kemiska ämnen och virus. Och att mutationer är kopplat till bland annat cancer vet vi.

Vi hörs nästa lördag, en vecka äldre allihopa. Men inte nödvändigtvis en vecka närmre döden. För våra life och health span är alltså inte skrivna i sten. Jag avslutar med att citera den fantastiske författaren PO Enquist, tyvärr död, men höggradigt levande genom sina verk:

En dag ska vi dö. Alla andra dagar ska vi leva.

Erik Hörstadius

Mest lästa inlägg

  • Att fasta
  • Kroppens könsdiskriminering, del 2
  • Tidskonfetti

Samtliga tidigare inlägg av Erik Hörstadius