”Inget vetenskapligt stöd”
i Diabeteskost 
Vad vet apan? Dagens diabeteskostrekommendationer har använts i decennier, och har av många setts som självklara. Trots det har de otroligt nog ”inget vetenskapligt stöd”, enligt SBUs rapport på 358 sidor.
Här är några höjdpunkter ur de 20 sidornas sammanfattning.
Ur sammanfattning och slutsatser:
Inget vetenskapligt stöd har framkommit vare sig för eller emot en ändring av dagens diabeteskostrekommendationer.
Årets gardering? Men SBU hittar alltså ingen vetenskap som talar för att behålla dagens rekommendationer!
Ett stort antal studier av olika koster vid diabetes genomförs för närvarande. Allt eftersom resultaten av högkvalitativa studier blir tillgängliga, måste det finnas beredskap att ompröva slutsatserna i denna rapport.
Kanske rapportens viktigaste budskap. Nu nollställer vi förväntningarna. Det är i praktiken ett nödvändigt steg på vägen, innan framtidens stora förändringar.
Sid 4
Studier med uppföljningstider på minst 24 veckor och med minst 50 personer med nedsatt glukostolerans eller diabetes i varje grupp har inkluderats…
Här är orsaken att man inte bedömer effekten av strikt lågkolhydratkost. Inga studier har gjorts som fullt ut uppfyller kraven på storlek och längd av studien. Däremot finns exempelvis en tillräckligt stor studie på 3 månader (Daly et al.), och en ettårsstudie med 38 respektive 46 deltagare per grupp (Westman et al.): båda visade överlägset resultat för lågkolhydratkost.
Med andra ord: i de studier som finns har strikt lågkolhydratkost varit klart bäst.
Lågfettskost, sid 8
Effekter på diabeteskomplikationer och död
- Det saknas underlag från randomiserade studier för att avgöra om lågfettkost som enda insats kan påverka risken för död, insjuknande i hjärt-kärlsjukdom eller andra komplikationer till diabetes. I observationsstudier är effekterna av lågt intag av mättat fett eller totalt fettintag på risken att insjukna eller dö i hjärtkärlsjukdom inte samstämmiga (otillräckligt vetenskapligt underlag ⊕ООО).
Inga bevis för dagens kostrekommendationer alltså, för diabetiker heller! Men det visste vi ju redan.
Lågkolhydratkost, sid 9
Lågkolhydratkost
- Måttlig lågkolhydratkost (30–40 energiprocent, E%, från kolhydrater) och högkolhydratkost (50–60 E%) har likartade effekter på kroppsvikt, HbA1c, LDL-kolesterol och triglycerider hos personer med diabetes på 12 månaders sikt (måttligt starkt vetenskapligt underlag ⊕⊕⊕О).
- Måttlig lågkolhydratkost har något bättre effekt än högkolhydratkost på HDL-kolesterol hos personer med diabetes på 12 månaders sikt (måttligt starkt vetenskapligt underlag ⊕⊕⊕О).
Poängseger för ”måttlig” lågkolhydratkost. Lite minskad kolhydratmängd verkar bara ge lite positiv effekt. Bara två studier inkluderades.
- Effekterna av mer extrema begränsningar av kolhydratinnehållet (10–20 E%) hos personer med diabetes kan inte bedömas pga otillräckligt vetenskapligt underlag (⊕ООО).
- Det saknas underlag för att bedöma den långsiktiga säkerheten vid måttlig såväl som extrem lågkolhydratkost. Detta innefattar insjuknande i hjärt-kärlsjukdom eller andra följdsjukdomar till diabetes.
Att använda ordet ”extrem” är tveksamt tycker jag, eftersom det är ett laddat ord. Och vad är det för extremt med att inte äta den evolutionärt nya maten pasta eller bröd?
Som sagt: inte en enda studie på strikt lågkolhydratkost inkluderades, då ingen enligt SBU tillräckligt stor studie gjorts. Men de som finns visar signifikant bättre effekt.
Med samma argumentation kan man inte uttala sig om effekten av att använda fallskärm vid hopp från flygplan. Inga stora randomiserade studier på effekten med/utan fallskärm har gjorts.
Praxisundersökning, sid 12
En länk till en webbaserad enkät skickades med e-post till kontaktpersoner i det nationella diabetesregistret med uppmaning att vidarebefordra enkäten till en läkare, en sjuksköterska och en dietist på varje enhet (i regel vårdcentral eller medicinmottagning). Andelen tillfrågade enheter med åtminstone en svarande beräknades till 42 procent (454 enheter). Av dessa är 78 procent sjuksköterskor, 16 procent läkare och 6 procent dietister…
Majoriteten av de svarande (65–69 procent) ger i minst 9 av 10 fall råd som i huvudsak följer de europeiska kostrekommendationerna vid diabetes, dvs råd om kost som är energianpassad, snål på mättade fetter, fiberrik och rik på långsamma men fattig på snabba kolhydrater. Det är mycket vanligt att man rekommenderar utbyte av livsmedel till sådana som brukar förknippas med ”medelhavskost”: grönsaker, bönor, linser och andra baljväxter, nötter, olja och fisk. Råd om lågkolhydratkost ges åtminstone ibland av 25 procent av läkarna, 18 procent av sjuksköterskorna men inte av någon av de svarande dietisterna. Dessa råd är vanligare i norra Sverige än i andra delar av landet.
Många svarande, framför allt läkare, uppger att de känner sig osäkra på om kostråden vid diabetes är evidensbaserade. Ungefär hälften, oberoende av yrkesgrupp, anger att de kostråd som de ger ibland ifrågasätts av patienterna.
Intressant. Undrar hur detta kommer att ändras nu, när SBU visat att dagens råd inte är evidensbaserade, och att alternativ kan vara väl så välgrundade.
Sid 14
Mat och dryck för personer med diabetes
Totalt fettintag
Lågt intag av mättat fett (högst 10 E%) har varit en central komponent i de europeiska kostrekommendationerna, vilka tillämpas allmänt i svensk diabetesvård. Det totala fettintagets betydelse för utveckling av hjärt-kärlsjukdom har alltmer ifrågasatts under de senaste åren. Om fettinnehållet reduceras hamnar fokus på frågan om vilka andra komponenter i kosten som ökar istället.Som vår översikt visar, är det vetenskapliga underlaget svagt för att uttala sig om det totala fettintagets roll hos personer med diabetes. Randomiserade prövningar saknas och från kohortstudier finns motsägande resultat. En varsam tolkning skulle vara att det hos personer med diabetes saknas ett säkerställt samband mellan totalt fettintag och koronarsjukdom.
Hörde ni? Det var ljudet av ett fallande paradigm.
Lågkolhydratkost
En fråga som har varit särskilt kontroversiell på senare år gäller de råd som ges om kost med extremt lågt innehåll av kolhydrater (10–20 E%) och högt innehåll av fett, gärna som mättat fett. Vår litteraturöversikt har visat att måttlig lågkolhydratkost (30–40 E%) har ungefär samma effekter på laboratorievariabler och kroppsvikt som lågfettkost med relativt högt kolhydratinnehåll (50–60 E%). Detta med undantag för att måttlig lågkolhydratkost verkar kunna ge en något större ökning av ”det goda” HDL-kolesterolet (måttligt starkt vetenskapligt underlag). Effekterna av lågkolhydratkost på hjärt-kärlinsjuknanden eller andra diabeteskomplikationer har inte studerats.Det måste påpekas att de lågkolhydratkoster som undersökts i vetenskapliga studier i regel har inneburit en måttlig inskränkning av kolhydratinnehållet. För de mer extrema lågkolhydratkosterna, exempelvis så kallad Atkins- eller LCHF-kost, saknas långtidsstudier som uppfyllt inklusions- och kvalitetskriterierna för vår systematiska litteraturöversikt. Eftersom debatten i så hög grad gällt just denna kost, har vi i rapporten ändå gett korta refererat av studier som inte uppfyller inklusionskraven på studiestorlek men har tillräckligt lång uppföljningstid. De mindre studier som publicerats på detta område har rapporterat gynnsamma effekter på HbA1c och kroppsvikt jämfört med konventionell lågfettkost, åtminstone på ett halvårs sikt. Gemensamt för dessa studier är att de är behäftade med metodologiska problem som försvårar eventuella slutsatser.
Det saknas långtidsstudier av lågkolhydratkostens effekter på sjuklighet och dödlighet, och vi kan inte uttala oss om den extrema lågkolhydratkostens säkerhet på lång sikt. De få studier som genomfört visar inga tydliga säkerhetsproblem på kort sikt (cirka 6 månader). När det vetenskapliga underlaget för att bedöma nyttan och riskerna med en åtgärd är begränsat, och erfarenheten är kort bör försiktighetsprincipen tillämpas. Hos de personer med diabetes som själva väljer att gå över till lågkolhydratkost förfaller det motiverat att följa blodfettsnivåer och njurfunktion med särskild omsorg.
Blodfetterna förbättras i allmänhet på lågkolhydratkost: bättre HDL, bättre triglycerider, större fluffigare LDL-partiklar. Men tittar man bara på total- eller LDL-värdet kan de i vissa fall gå upp, särskilt i början. Kontroller skadar förstås inte.
Njurfunktionen är en gammal oro som inte verkar ha något skäl (så länge man inte är gravt njursjuk redan och behöver proteinbegränsning).
Sid 18
De europeiska kostrekommendationerna, vilka tillämpas i svensk diabetesvård, betonar vikten av individualiserad rådgivning. Det innebär höga krav på vårdens personal. En hög grad av autonomi [självbestämmande] och ett ökat patientinflytande på behandlingsbeslut fordrar stor lyhördhet och flexibilitet från den som står för kostrådgivningen. Samtidigt måste den person som har diabetes få korrekt information, baserad på vetenskapliga fakta, om för- och nackdelar med olika koster. För personal i diabetesvården blir det en sporrande uppgift att i grunden behärska en bredare repertoar av kostalternativ. Detta kommer att kräva insatser i grund- och fortbildning för dietister, läkare och sjuksköterskor.
Med tanke på att det vetenskapliga underlaget för kostråd vid diabetes är så bräckligt, finns det skäl att vara försiktig med tolkningarna när det gäller val av kostregim vid diabetes. Det pågår nu ett stort antal studier som förmodligen håller högre kvalitet än många av de studier som ingår i denna rapport. Resultaten från ett fåtal välgjorda studier skulle mycket väl kunna förändra våra slutsatser. Därför måste det finnas en beredskap att ompröva slutsatserna i denna rapport.
Patienter får själva stort inflytande framöver. De som väljer lågkolhydratkost skall självklart också kunna få stöd från vården. Kostrådgivare i vården behöver vara ”lyhörda och flexibla”, och behärska fler kostalternativ. Om inte behöver de fortbildning: behovet lär vara stort.
Studerar man en människa tillräckligt länge ska man se att hon dör :)
- Tag två diabetiker.
- Ge den ene ett ägg och den andra en macka.
- Mät blodsockret efter intag.
Och nu är dom slagna med häpnad att kostrekommendationer för diabetiker inte baserar sig på vetenskapen!
... inte ett resultat av kliniska tester med blodsockerkontroll ... Dock är dom testerna så lätta att en amatör kan testa sig själv hemma!
Men mycket glad är jag över den här rapporten.
Nja, nu är det väl lite lättare att mäta blodsocker, etc. än att kasta sig ur ett plan utan fallskärm? :D (Eller snarare mindre hälsovådligt)
det är inte lättare om man samtidigt måste byta kost för minst 100 randomiserade personer och hålla på minst 6 månader som SBU kräver för att det skall räknas.
Ett förbättrat blodsockervärde genom att minska intaget av blodsockerhöjande mat genom att öka intaget av fett behöver ju i sig inte vara bra för hälsan på längre sikt. Studier som räknas i SBU-sammanhang saknas.
I den "vetenskapliga" världen räcker det inte med att LCHF-kost ofta normaliserar de flesta riskmarkörerna som ingår i det metabola syndromet.
I den "vetenskapliga" världen räcker det inte med att LCHF-kost ofta gör att individen mår bättre i huvud, mage och kroppen i övrigt. Det kan nämligen vara farligt ändå. Vi vet ju inte.
Så kan man alltid resonera om man ska vara vetenskaplig. Jag kallar det för fallskärms-vetenskap.
En av pasienthistoriene beskriver det hele så enkelt, og historien handler om en mann som fikk diabetes 2. Han gikk kurs og lærte hvordan man skal regne ut hvor mye insulin man trenger etter et brødmåltid osv.
Og han satt og tenkte for seg selv, at hvis han trengte en spesiell dose insulin etter en brødskive, to brødskiver osv....hvor mye trengte han da etter INGEN brødskiver??
Det var det ingen av legene eller kostekspertene som opplyste ham om, han klarte helt på egen hånd å tenke den tanken ;-)
Eller den gamle damen som kom til Hexeberg....hun hadde fått diabetes.
I sitt yrkesaktive liv hadde hun arbeidet som sykepleier, og husket fra gammelt av hvordan diabetespasienter hadde blitt rådet til å spise før.....
Så den gamle damen gjorde det eneste rette helt på egen hånd, etter gammel lærdom, hun kuttet sitt inntak av karbohydrater :-)
Jag hoppas åtminstone att överlevnadsfrekvensen i högkolhydratgruppen blir högre än i den hypotetiska fallskärmslösa kontrollgruppen... ;)
Vad har SBU för inflytande i Sverige? Vem läser deras rapporter? Jag har aldrig hört talas om dem. Har SBU inflytande över SLV?
SLV ger allmänna kostråd för de fullt friska normalviktiga befolkning som motionerar flitigt. Uppenbarligen bortser de från att större delen av svenska folket inte passar in på den bilden. Diabetiker ingår egentligen inte alls, men får ändå råd enl SLVs NNR.
Jenny på Diabetes Update förklarar hur Accordstudien misstolkats.
http://diabetesupdate.blogspot.com/2010/05/accord-redux-its-high-bloo...
Det är vanligt att dissa den p.g.a. att den inte är randomiserad. Det är dock den bästa studien på kolhydratreducerad (inte extrem lågkolhydrat) vad jag vet och att helt ignorera den för att den inte är randomiserad är helt galet. Jag kan knappt förstå hur randomisering kan påverka resultatet i den studien.
Kanske ett teve-sänt och dygnet-runt övervakat Big Brother-hus vore det ideala vid en sådan här 6 månaders randomiserad undersökning? Så att vi på gräsrotnivå kunde följa med i varje skeende. En fattig och en rik sida. Bra teve när socker/kolhydrat-abstinensen sätter in för lowcarb-gruppen och man måste ta bort knivar, bestick och trubbiga föremål ur huset.
de diskuterar Karlshamnsstudien och en till studie på striktare LC på sid 100:
http://sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/Mat%20vid%20diabetes.pdf
Båda visar överlägsen effekt av LC, men är inte stora nog för SBUs smak.
alla är naturligtvis välkomna att göra studier. Något monopol finns inte och det är faktiskt så att den mesta forskningen görs av odisputerade personer (doktorander). Problemet är att forskning av bra kvalitet är dyrt och mycket tidsödande. Har man en privat förmögenhet så går det naturligtvis att forska utan anslag från stiftelser och myndigheter. Forskning bedrevs i själva verket till stor del av förmögna privatpersoner tills inte alltför länge sedan.
Precis. Man hade ju egentligen bara behövt ta in ett större antal labprover och kontrollera blodsocker och insulinnivåer. Om både blodsocker och insulin är låga så kan man ju ringa personen och fråga vad de har gjort för att åstadkomma detta.
Detta förutsatt att man regelbundet mäter både blodsocker och insulin. Det kanske man inte gör? Nån som vet?
Det finns inga långtidsdata för LCHF. Men det finns det ju för tallriksmodellen till diabetiker. Den brukar kallas "naturalförloppet" där medicineringen gradvis ökar medan vitala organ tar obotlig skada av sockersvängningarna. Är det eftersom dessa långtidsdata finns som man fortsätter man att rekommendera tallriksmodellen?
Eller inte avfärdar den som skadlig?
8 st väl ansedda personer har genomfört studien och det verkar som alla fått göra sin röst hörd där och där i studien eftersom det nu sägs lite motsägande saker eller både och....
Sköönt i alla fall att konsensusvärlden har lämnats! :wink:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/medicin/article7078046.ab
Status quo alltså. Vilket var helt väntat med tanke på givna förutsättningar.
Reversing Type 1 Diabetes with Diet – Another Case Study
"In Michelle’s case, she’s cut back enormously on foods that turn into sugar in her body, and she’s avoiding inflammatory triggers such as grains and dairy."
http://www.meandmydiabetes.com/2010/03/12/reversing-type-1-diabetes-w...
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=14361
Slutklämmen i artikeln: "Baserat på dagens studieläge finns det sammantaget ingen anledning att ändra de kostrekommendationer som ges vid diabetes, summerar SBU."
Är det så läkare och dietister kommer att hantera frågan?
Har SBU använt WHI 2006 studien i sitt underlag?
Någon som vet varför personer med så stora kopplingar till läkemedelsindustrin är utvalda att ta fram riktlinjer för nya kostråd för diabetiker? Det har vi ju sett tidigare hos en mängd statliga myndigheter men ändå...
Kolla nummer 7 och 8 i referenslistan på sidan 88.
"I en mycket stor randomiserad kontrollerad studie gjord på kvinnor, ”the Womens’ Health
Initiative”, gick en av behandlingsarmarna ut på att äta lågfettkost [7]. I studien ingick 40
amerikanska kliniska centra och 48 835 friska postmenopausala kvinnor deltog. Huvudsyftet
med studien var att följa lågfettkostens effekter på insjuknande i bröst- och tjocktarmscancer
men även följa insjuknande i andra kroniska sjukdomar. Bland annat följde man insjuknandet
i diabetes över tid och jämförde en lågfettgrupp (20 E% fett) med en grupp som fick vanliga
kostråd. Det självrapporterade intaget av fett låg cirka 10 E% lägre i interventionsgruppen
(cirka 26 E% mot 36 E%) [8]. I den grupp som fått kostråd minskade fettmängden men
samtidigt ökade den glykemiska belastningen. Kostomläggningen varken ökade eller
minskade risken för diabetesinsjuknande efter en medeluppföljningstid av 8 år. Denna studie
utgår från friska försökspersoner och ligger därmed utanför ramen för den systematiska
granskningen i denna rapport, men är ändå en relevant jämförelse eftersom man inte heller i
denna jättelika studie kunde påvisa några effekter på diabetesinsjuknande av lågfettkost."
”En god följsamhet till en lågkolhydratkost ger en viktminskning och har en god effekt på HbA1c, men det är viktigt att patienterna är införstådda med att det gäller att hålla nere på kolhydraterna, säger Mette Axelsen” i ett uttalande till Dagens Medicin.
Det är ljuvligt att en dietist uttrycker sig så klart i en fråga som har varit tabu för dietister tidigare.
Med grundkunskaper i kunskaper i fysiologi, biokemi och hormonlära från första delen av förra seklet så finner man att sockersjuka inte tål socker. Då ska man inte rekommendera diabetiker att äta socker som höjer blodsockret. Då diabetiker äter socker höjs blodsockret och de tvingas medicinera för att försöka få ned blodsockret till under 6 mM. Detta är elementärt.
Äntligen har även dietister och SBU återfunnit den gamla hederliga fysiologin, biokemin och hormonläran!
Livsmedelsverket gjorde helt rätt då man kastade kostbomben i knäna på Socialstyrelsen 2007, då slapp de att bomben briserade i Livsmedelsverkets knä. Så Socialstyrelsen kastade den apterade kostbomben vidare till SBU för desarmering.
Men SBU lyckades inte lösa Socialstyrelsens uppdrag att desarmera kostbomben, de fick den att brisera!
Egentligen har SBU gjort allt rätt. Man finner vare sig vetenskapliga bevis eller beprövad erfarenhet att diabetiker mår bra av en högkolhydratkost.
Alltså ska diabetiker inte äta en högkolhydratkost.
Till och med Socialstyrelsen måste ha insett att den gamla tron om att diabetiker ska äta en högkolhydratkost är felaktig när Socialstyrelsen den 16 januari 2008 beslöt att en lågkolhydratkost är i enlighet med vetenskap (evidensgrad A) och beprövad erfarenhet. Men Socialstyrelsen verkar inte ha dragit slutsatsen att de gamla ovetenskapliga trosbaserade högkolhydratråden till diabetiker då omedelbart måste stryka på foten och tas bort.
Kostråden till diabetiker måste nu, tack vare SBUs genomgång, vara att äta så litet kolhydrater som möjligt så att diabetikernas insulinsystem slipper överbelastas och kompenseras med läkemedel. Diabetikerna har ett verktyg hemma för att se hur mycket blodsockret stiger då de äter olika mängder av olika kolhydrater. Det enda de behöver göra är: Ät och mät! Sedan kan de göra sin egna lista på hur mycket eller litet kolhydrater de tål och anpassa kosten efter sina egna mätningar.
Förvånansvärt att en myndighet i Sverige inte inser att man tappar folkets och sjukvårdens förtroende då man i strid med vetenskap och gammal beprövad erfarenhet fortsätter att rekommendera en kost full med kolhydrater, en kost som saknar vetenskaplig evidens och beprövad erfarenhet.
Tack SBU!
Det är ingen rolig läsning rörande tre experter.
Alicja Wolk
20 av 22 uppdrag är ej redovisade i jävsdeklarationen inlämnad till SBU
Brita Karlström
2 av 7 uppdrag är ej redovisade i jävsdeklarationen inlämnad till SBU
Kjell Asplund
1 uppdrag är ej redovisat i jävsdeklarationen inlämnad till SBU
Mette Axelsen, Christian Berne, Göran Berglund, Bernt Lindahl, Eva Toft, Inge-Bert Täljedal har lämnat korrekta jävsdeklarationer. Alla uppdrag är föredömligt redovisade i jävsdeklarationerna inlämnade till SBU.
Kan vi lita på SBU när experterna inte ens redovisar samtliga sina uppdrag till chefsjuristen hos SBU som sedan framlägger de godkända för GD som skall i sista hand godkänna jävsdeklarationerna?
Resultatet förvånar mig inte, desillusionerad realist som jag har blivit av myndigheters uppträdande.
Den diskrepansen borde leda till åtgärder för att förhindra framtida missbruk av jävsinstrumentet.
Tänk själv och fundera över sista meningen i rapporten.
"I en studie av Vesti-Nielsen och medarbetare från 2005 jämfördes utfallen glukoskontroll och vikt i en observationsstudie av två grupper överviktiga patienter med typ 2-diabetes [13].
Studien beskrivs som en pilotstudie, och är hypotesgenererande snarare än konklusiv. Sexton patienter kontaktade kliniken för att prova lågkolhydratkost efter ett informationsmöte. De jämfördes med en grupp på 15 patienter som ingick i ett konventionellt behandlingsspår vid kliniken och som hade gett informerat samtycke till att vara kontrollgrupp. Den rekommenderade energifördelningen i de två grupperna av kolhydrat, protein och fett var 20, 30 respektive 50 E% för lågkolhydragruppen och 60, 15 och 25 E% för lågfettgruppen. Båda grupperna fick råd om energirestriktion. Kostinterventionen pågick i 24 veckor, och
lågkolhydratgruppen hade minskat HbA1c (–0,8 procent), kroppsvikt (–9,6 kg) och BMI (–3,4 kg/m2) jämfört med lågfettgruppen. Uppföljning av lågkolhydratgruppen efter ytterligare 6 månader visade viktstabilitet, medan HbA1c hade ökat från 6,6 procent till 7,0 procent.
Uppföljning efter 22 [14] respektive 44 månader [15] visade på fortsatt stabilitet. Vid senare uppföljning hade merparten av lågfettgruppen konverterat till lågkolhydratkost, och av de fem som inte konverterat hade fyra drabbats av hjärtinfarkt och två hade avlidit [15]. Studien har exkluderats vid den systematiska litteraturgenomgången eftersom studiepopulationen var för liten. Men den lider också av andra brister. De båda interventionsgrupperna har rekryterats på olika sätt, och att interventionsgruppen aktivt sökt sig till kliniken är skäl nog att misstänka att deltagarna skiljer sig från kontrollgruppen avseende på t ex motivationsgrad. Inga åtgärder har vidtagits för att justera resultaten för förväxlingsfaktorer. En annan brist är avsaknaden av redovisning av studiedeltagarnas följsamhet till kosten.
Slutligen är förekomsten av hjärtinfarkt i lågfettgruppen så hög att dess representerbarhet kan ifrågasättas."
OBS.
Sista meningen kallas visst för naturalförlopp.
det var bara en liten minoritet i den studien som hade diabetes: inte 50+ per grupp som SBU krävde här.
Typ 2 diabetiker går vanligtvis på vårdcentral så det faktum att de gick på en medicinavdelning var i sig ett speciellt urval.
Är sedan innan medveten om att jag inte är i "farozonen" men ville se vad de säger och risken för att bli diabetiker ansågs mycket liten för mig enligt testet.
Dessa tips fick jag för att minska riskerna för att bli diabetiker:
Regelbunden och måttlig motion reducerar risken för att insjukna i diabetes. Håll dessutom ett öga på kosten: ät fiberrika spannmålsprodukter och grönt varje dag, gärna i större mängder. Ät inga onödiga animaliska (hårda) fetter och välj helst vegetabiliska fetter.
Jag har ätit enligt de rekommendationerna hela mitt vuxna liv och alltid motionerat och inte varit överviktig. Trots detta utvecklade jag förstadier till diabetes. Så det kanske verkar enkelt men funkar bevisligen inte för alla.
http://www.nutritionjrnl.com/article/PIIS0899900710002893/fulltext