Då kan du få nämna en enda person som har gjort en riktigt snabb tid på löpning utan att äta kolhydrater innan. Jag ska göra det lätt för dig, du får välja vilken distans du vill. Allt från 100 meter till Marathon.
Förr när jag försökte mig på att springa, kändes det typ som att hela kroppen var gjord av betong. Ca ett år efter det att jag började med LCHF, provade jag att springa och till min förvåning nästan flög jag fram! Jag som verkligen hatade att träna förr, är nu ute och springer någon gång i veckan och tycker det är hur skönt som helst. Känner mig nästan som en fjäder och flåsar inte som en galning :)
Kalle Jonas Colting Björn Ferry ( visserligen endast OS guld i skidskytte men ansträngningen liknar väl löpning )
Haha, ni är så ute och cyklar.
Innan och under tävling så äter Jonas Colting så mycket kolhydrater att det skulle räcka för att ge alla er här diabetes på direkten.
Björn Ferry trycker också i sig snabba kolhydrater innan tävling.
Det går inte att prestera max utan kolhydrater (möjligtvis undantaget extremt långa ultralopp, men även där så äter världseliten enormt mycket kolhydrater).
Att äta mindre kolhydrater till vardags det är något annat det. Men när man vill prestera (precis det som teckningen ovan illustrerar, det står "marathon" på deras nummerlappar) då är det kolhydrater som gäller....
För övrigt har Jonas Colting aldrig gjort någon snabb tid på löpning. Han håller på med långdistanstriathlon och var jätteduktig på det. Men sen äter han ju massa kolhydrater när han tävlar också.
Stämmer bra det, samma för mig, efter några år så är det skillnad mot innan då man trodde att det rätta var att kolhydratladda innan eller under loppet, nu är jag inte ens hungrig eller trött...:D
Vad är snabbt för dig ... är det världsrekord du jämför med ? Kolla upp JC's tider på löpsträckorna kallar du det långsamt ? REALLY ? Bilden i detta inlägg innehåller nog inga världsmästare , se dom motionärer så är den ganska så rolig , om man har lite humor ;) . Ta dig en snickers kallelille ... lite bättre humör då .
Extrem eller ens måttlig kolhydratladdning fanns överhuvudtaget inte på Paula Newby-Frasers (förra seklets främsta triathlet) karta under de otaliga triathlon-tävlingar hon deltog i, och vann. Det finns säkert många fler uthållighetsidrottare som gjort riktigt bra tider/resultat på lågkolhydratkost med (med svenska "grötätarmått" mätt) just lågt kolhydratintag. Att förstärka med lite (med betoning på "lite" (måttligt)) snabba kolhydrater strax före (kanske två timmar) och under ett långt lopp (marathon eller längre), har ingenting med kolhydratladdning att göra utan görs för att hindra att allt glykogen försvinner ur musklerna vid plötsliga "ansträngningstoppar". Det handlar alltså inte om 0% kolhydrater utan om LÅGT kolhydratintag. "Kolhydratladda" betyder per definition att någon/några dagar innan tävling, trycka i sig massor av pasta/bröd/potatis...fullständigt onödigt även för elitidrottare.
Vann ett lopp på 7.1 km för ett par veckor sedan efter att ha ätit kokosfett och druckit lite vatten. Dessutom har jag gjort alla mina bästa lopp under det senaste året (har ätit lchf i två år). Så att man behöver kolhydrater för att prestera är en myt. Nästa år blir det marathon med lchf kost och barfotaskor.
När jag slutade med kolhydrater och kolhydratladdning förbättrade jag min tid på Göteborgsvarvet med 16 minuter. Från 1:42 till 1:26. Lite konstigt att jag helt plötsligt tog ett så fantastiskt pers utan kolhydrater och utan att ha ändrat min träning...
Tänk att folk har så svårt att skilja på elitidrottare och vanligt folk. Vad en elitidrottare äter före ett 400 m lopp är ointressant för 99.99% av dem som läser den här bloggen. Det som däremot är intressant för 99.99% är att de kan springa marathon, cykla Vätternrundan etc utan att ladda med kolhydrater och det är garanterat vad bilden är tänkt att visa.
Att elitidrottarna förstör sina kroppar och oftast mår skit efter sina karriärer är en helt annan femma.
Tycker all denna bashing av kolhydratsladdning är larvig, när ska ni förstå att det inte riktar sig till vanliga människor utan dem som tävlar på hög nivå? Ja det finns klara fördelar med kolhydrater när det gäller prestation oavsett hur mycket skada de kan göra utanför tävlingssammanhang. Lägg er inte i hur eliten äter så lägger dem inte sig i hur ni äter.
Idag år 2012 är fortfarande uppfattningen bland många idrottsforskare att kolhydrater är den ideala källan för kroppen såväl före träning, under träning och under återhämtningsfasen.
Enligt forskaren Volek så är vi människor dåliga på att lagra energi i form av kolhydrater. Vi kan lagra totalt ca.2000 kcal.
Nu kommer det som är intressant i sammanhanget. En vältränad idrottare kan lagra över 100 000 kcal i sitt kroppsfett. Jämför detta med vad man kan lagra i form av energi med kolhydrater.
Vi har alla sett maratonlöpare som i slutet av loppet knappt förmår att ta sig över mållinjen.
Personen har drabbats av akut brist på bränsle. Ironiskt nog så har han massor av energi som lagrats i kroppen i form av fett men idrottaren kommer inte åt den energin eftersom de höga nivåerna av insulin förhindrar användningen av den energin, på grund av alla kolhydrater som "laddts in".
Det finns flera uppenbara fördelar för idrottare att anpassa sin kropp till ketogen kost. En av fördelarna är att man slipper ”gå in i väggen”, vilket beror på att hjärnan inte får sitt glukosbehov tillgodosett. Är man ketosanpassad så har hjärnan i princip obegränsat med bränsle.
Vem fasens har nytta av att springa snabbt på korta sträckor i naturen eller i dagliga livet? Det man vill göra är att springa långa sträckor och inte tappar orken - speciellt om man blir jagad av ett djur som vill äta upp en. Man vill orka en hel dag och sova gott utan att bli slö av blodsockerfall och inte orka göra något alls knappt (exempelvis leta efter föda).
Korkat argument, även fast jag är rätt säker på att en på LCHF kan prestera lika bra explosionsartat på 100 meter som en som laddat kolhydrater. Ketoner är väldigt potenta. Redan efter 4 veckor LCHF kunde man gå en mil utan att känna man började bottna. Det är att beskriva som om man har energi för mer än 10 personer i sig.
Detta upptäcker fler och fler människor, och jag var väldigt försiktig med LCHF när min syster kom först och pratade om det för några år sedan, just för att jag helt glömt av vad insulin är och gör. Idag vet jag mycket bättre och har lärt mig en hel del nyttigt och hälsosamt för min kropp och av med många besvär som skulle kommit kosta mig mycket pengar och lidande, samt ännu mer påfrestningar av mediciner.
Så varför argumentera mot den lilla målgrupp som faktisk behöver kunna ta 100 meter snabbast möjligt och 200 kg i knäböj? Inse att kolhydratsladdning inte är ämnat för er.
Jag slängde just en panna full med makaroner som legat i kylskåpet några dagar (tyvärr kan jag inte bestämma vad min vuxna son väljer att äta).
I brist på elitidrottare i bekantskapskretsen så övervägde jag en nanosekund att ge dem till hundarna - men mycket snabbt fattade jag beslutet att jag inte tänker ge till mina oskyldiga jyckar skitmat som jag själv vägrar äta.
Vad är en riktigt snabb tid då på tex milen, halvmara och mara?
Och varför ska vi nämna någon som gjort en riktigt snabb tid helt utan kolhydrater när det knappast handlar om elitidrottare utan problemet är ju att vanliga motionärer kolhydratladdar som tokar flera gånger om dagen, varje dag, året runt. Inte att elitidrottare tokladdar under några dagar i samband med ett lopp...
Paula verkar ju ha ätit mer än måttligt med kolhydrater inför samt under en del av hennes tävlingar.
Angående triatlon och Paula Newby Fraser så är det säkert bra med en högre andel fett i kosten vid sådana prestationer då de inte är lika beroende av glykogenets/glukosens höga ATP syntetisering då de utförs under längre perioder med lägre intensitet. Dock så har jag inte hittat så mycket av hennes kost och hur hon åt och den enda som påstår att hon åt kolhydratfritt är Tim Noaks men det finns ju en del som visar att hon inte gjorde det.
"Some athletes choose to do their carbo-loading during the race itself. Endurance athletes like Paula Newby-Fraser are beginning to carry carbohydrate rich foods with them during the race in an effort to replenish depleted glycogen stores.
Newby-Fraser, winner of three ironman competitions, claims to eat 12-14 pierogi at a sitting and also packs them along for a mid-ironman snack.
Pierogi are an Eastern European dish of potatoes and cheddar cheese in a pasta pocket. The 1 1/2-ounce pierogi have 13 grams of carbohydrates and 1 gram of fat." http://www.chron.com/CDA/archives/archive.mpl/1990_737418/carbos-are-...
"Consider that the night before her record setting '92 Hawaiian Ironman, Paula Newby-Fraser's dinner consisted of four to five slices of Domino's bacon-cheeseburger pizza, about three leafs of lettuce, and about a quarter to a third of a pan of brownies (slightly undercooked and still warm" http://athleticmindedtraveler.com/blog/your-last-meal
Det finns många lysande föreläsningar kring detta - inte minst i paleokretsar. Sveriges egna Jonas Bergqvist, bland andra, sammanfattar det hela mycket bra;
2009-08-31 Skrev han sin hyllning till LCHF
Där det står bl a
"Nu har jag gått på LCHF-kosten ännu hårdare och striktare än tidigare. För jag är mer övertygad nu. Bland annat efter att ha läst Frank Nilssons bok "Istället för doping", som går in på allt detta grundligt och förklarande"
2010-07-23 Skiver han
"Efter 1 år av nedåtgående formkurva på grund av skador börjar allt gå upp upp upp igen."
Really!?
Iofs, efter det så han inte skrivit något mer blogginlägg på lchf.se så jag antar att han fattade. Därav hans pannkaksätande.
Jag brukar tänka på makaroner och dylikt, när jag diskar kastruller och stekpannan efter att jag lagar min LCHF-mat, hur enkelt det är att få bort resterna mot förr.
Hade makaroner blivit stående i en kastrull tills dom torkat lite i kanterna så var det nästan hopplöst att lösa upp det, jag fick alltid hacka bort bitar med diskborsten tyckte jag.
Lika när jag lagade nån stuvning av nåt slag, så var det ofta en lite halvfastbränd rand i botten...
Häromveckan gjorde jag vitkålsstuvning a la LCHF, som fick vara kvar i kastrullen som jag ställde in i kylen. Det tog ju några dagar för mej att äta upp den, men det var ändå inga som helst problem att skölja och diska ur kastrullen efteråt :)
Så jag brukar tänka på hur och om det ser ut och verkar när kolhydratsmat väl är på insidan av kroppen, hur jobbigt det kanske är att bryta ner?!
Nu har jag djupdykt lite mer i detta med hur det fungerar med kolhydrater/fett som bränsle vid idrottsutövning. Gick in på eatingacademy.com (Peter Attias (en av två grundare av NuSI) egen webbplats/blogg) och läste några intressanta/ inlägg om ketos och hamnade slutligen på en videoföreläsning om att träna och tävla på lågkolhydratkost/ketogen kost. Det är en info-presentation av "Super Starch", ett energitillskott vid idrottsutövning. MYCKET intressant och lärorikt. För den som är osäker på hur det fungerar med fettförbränning och glykogenförbränning (som energikälla vid idrottsutövning) är denna video mycket upplysande: http://vimeo.com/51891286
För mig blev föreläsningen/presentationen extra intressant då jag tidigare på kvällen sprang min första milrunda på 13 år. Tanken var att springa min programenliga 6km-runda och inte ta i för mycket då det var snö ute, men när jag närmade mig slutet (ca 500 m kvar) kände jag hur mycket energi och kraft jag hade kvar så jag beslutade mig för att fortsätta min runda (dryga 3 km). När jag kom hem kände jag att jag lätt kunde sprungit några km till men bestämde mig för att sluta vid 9,3 km för att spara benen och inte riskera skador. Hjärta och lungor var fortfarande på topp. Jag började dagen med en avokado, majo och två kokta ägg, lunch blev en blandfärsbiff med ett stekt ägg, bea och lite bladsallad. Jag kände en viss hunger vid 20-tiden (hade inte ätit sedan lunch) när jag ändå bestämde mig för att ge mig ut. Flytet i löpningen infann sig ganska snabbt och när jag brukar känna ett visst motstånd/ökad puls vid 5 km "kom jag in i andra andningen". Jag har ända sedan jag tog upp löpningen i somras (efter ca 13 års uppehåll) känt att jag i princip inte får någon träningsvärk och återhämtar mig mycket snabbare än när jag var yngre (men åt kolhydratrikt då, nu äter jag i det närmaste ketogen kost). :-)
Nja. Alltså, risken för att något torkar fast inuti kroppen är lika med noll. Kroppen är ett väldigt fuktigt, slutet system... Sedan är det visst så att många känner av mag/tarmbesvär av vissa typer av stärkelse (eller alla!) men det beror knappast på någon intorkning:) Att feta maträtter är enklare att diska ur är heller inget mysterium - Fett löses direkt med värme.
Så klockren!
Jaså är det precis så det är?
Då kan du få nämna en enda person som har gjort en riktigt snabb tid på löpning utan att äta kolhydrater innan. Jag ska göra det lätt för dig, du får välja vilken distans du vill. Allt från 100 meter till Marathon.
Jonas Colting
Björn Ferry ( visserligen endast OS guld i skidskytte men ansträngningen liknar väl löpning )
Mvh. en frisk diabetiker typ0
Haha, ni är så ute och cyklar.
Innan och under tävling så äter Jonas Colting så mycket kolhydrater att det skulle räcka för att ge alla er här diabetes på direkten.
Björn Ferry trycker också i sig snabba kolhydrater innan tävling.
Det går inte att prestera max utan kolhydrater (möjligtvis undantaget extremt långa ultralopp, men även där så äter världseliten enormt mycket kolhydrater).
Att äta mindre kolhydrater till vardags det är något annat det. Men när man vill prestera (precis det som teckningen ovan illustrerar, det står "marathon" på deras nummerlappar) då är det kolhydrater som gäller....
När jag slutade med kolhydrater och kolhydratladdning förbättrade jag min tid på Göteborgsvarvet med 16 minuter. Från 1:42 till 1:26. Lite konstigt att jag helt plötsligt tog ett så fantastiskt pers utan kolhydrater och utan att ha ändrat min träning...
Att elitidrottarna förstör sina kroppar och oftast mår skit efter sina karriärer är en helt annan femma.
Enligt forskaren Volek så är vi människor dåliga på att lagra energi i form av kolhydrater. Vi kan lagra totalt ca.2000 kcal.
Nu kommer det som är intressant i sammanhanget. En vältränad idrottare kan lagra över 100 000 kcal i sitt kroppsfett. Jämför detta med vad man kan lagra i form av energi med kolhydrater.
Vi har alla sett maratonlöpare som i slutet av loppet knappt förmår att ta sig över mållinjen.
Personen har drabbats av akut brist på bränsle. Ironiskt nog så har han massor av energi som lagrats i kroppen i form av fett men idrottaren kommer inte åt den energin eftersom de höga nivåerna av insulin förhindrar användningen av den energin, på grund av alla kolhydrater som "laddts in".
Det finns flera uppenbara fördelar för idrottare att anpassa sin kropp till ketogen kost. En av fördelarna är att man slipper ”gå in i väggen”, vilket beror på att hjärnan inte får sitt glukosbehov tillgodosett. Är man ketosanpassad så har hjärnan i princip obegränsat med bränsle.
Korkat argument, även fast jag är rätt säker på att en på LCHF kan prestera lika bra explosionsartat på 100 meter som en som laddat kolhydrater. Ketoner är väldigt potenta. Redan efter 4 veckor LCHF kunde man gå en mil utan att känna man började bottna. Det är att beskriva som om man har energi för mer än 10 personer i sig.
Detta upptäcker fler och fler människor, och jag var väldigt försiktig med LCHF när min syster kom först och pratade om det för några år sedan, just för att jag helt glömt av vad insulin är och gör. Idag vet jag mycket bättre och har lärt mig en hel del nyttigt och hälsosamt för min kropp och av med många besvär som skulle kommit kosta mig mycket pengar och lidande, samt ännu mer påfrestningar av mediciner.
I brist på elitidrottare i bekantskapskretsen så övervägde jag en nanosekund att ge dem till hundarna - men mycket snabbt fattade jag beslutet att jag inte tänker ge till mina oskyldiga jyckar skitmat som jag själv vägrar äta.
Makaronerna åkte i soppåsen....
http://www.youtube.com/watch?v=GNr2JwJ6ARE&feature=share&li...
Och varför ska vi nämna någon som gjort en riktigt snabb tid helt utan kolhydrater när det knappast handlar om elitidrottare utan problemet är ju att vanliga motionärer kolhydratladdar som tokar flera gånger om dagen, varje dag, året runt. Inte att elitidrottare tokladdar under några dagar i samband med ett lopp...
Angående triatlon och Paula Newby Fraser så är det säkert bra med en högre andel fett i kosten vid sådana prestationer då de inte är lika beroende av glykogenets/glukosens höga ATP syntetisering då de utförs under längre perioder med lägre intensitet. Dock så har jag inte hittat så mycket av hennes kost och hur hon åt och den enda som påstår att hon åt kolhydratfritt är Tim Noaks men det finns ju en del som visar att hon inte gjorde det.
"Some athletes choose to do their carbo-loading during the race itself. Endurance athletes like Paula Newby-Fraser are beginning to carry carbohydrate rich foods with them during the race in an effort to replenish depleted glycogen stores.
Newby-Fraser, winner of three ironman competitions, claims to eat 12-14 pierogi at a sitting and also packs them along for a mid-ironman snack.
Pierogi are an Eastern European dish of potatoes and cheddar cheese in a pasta pocket. The 1 1/2-ounce pierogi have 13 grams of carbohydrates and 1 gram of fat."
http://www.chron.com/CDA/archives/archive.mpl/1990_737418/carbos-are-...
"Consider that the night before her record setting '92 Hawaiian Ironman, Paula Newby-Fraser's dinner consisted of four to five slices of Domino's bacon-cheeseburger pizza, about three leafs of lettuce, and about a quarter to a third of a pan of brownies (slightly undercooked and still warm"
http://athleticmindedtraveler.com/blog/your-last-meal
Det finns många lysande föreläsningar kring detta - inte minst i paleokretsar. Sveriges egna Jonas Bergqvist, bland andra, sammanfattar det hela mycket bra;
http://www.youtube.com/watch?v=zsAELWGtxWw
Doug McGuff: http://www.youtube.com/watch?v=2PdJFbjWHEU
Fred Hahn: http://www.youtube.com/watch?v=CzxG7ovFq3M
Mark Sisson: http://www.youtube.com/watch?v=Um-a61rClSs
Sean Croxton har en grym YouTube-kanal med det mesta man behöver veta (tips, intervjuer, med mera);
http://www.youtube.com/user/undergroundwellness
https://twitter.com/Tynong/status/274789798517014528
2009-08-31 Skrev han sin hyllning till LCHF
Där det står bl a
"Nu har jag gått på LCHF-kosten ännu hårdare och striktare än tidigare. För jag är mer övertygad nu. Bland annat efter att ha läst Frank Nilssons bok "Istället för doping", som går in på allt detta grundligt och förklarande"
2010-07-23 Skiver han
"Efter 1 år av nedåtgående formkurva på grund av skador börjar allt gå upp upp upp igen."
Really!?
Iofs, efter det så han inte skrivit något mer blogginlägg på lchf.se så jag antar att han fattade. Därav hans pannkaksätande.
Hade makaroner blivit stående i en kastrull tills dom torkat lite i kanterna så var det nästan hopplöst att lösa upp det, jag fick alltid hacka bort bitar med diskborsten tyckte jag.
Lika när jag lagade nån stuvning av nåt slag, så var det ofta en lite halvfastbränd rand i botten...
Häromveckan gjorde jag vitkålsstuvning a la LCHF, som fick vara kvar i kastrullen som jag ställde in i kylen. Det tog ju några dagar för mej att äta upp den, men det var ändå inga som helst problem att skölja och diska ur kastrullen efteråt :)
Så jag brukar tänka på hur och om det ser ut och verkar när kolhydratsmat väl är på insidan av kroppen, hur jobbigt det kanske är att bryta ner?!
För mig blev föreläsningen/presentationen extra intressant då jag tidigare på kvällen sprang min första milrunda på 13 år. Tanken var att springa min programenliga 6km-runda och inte ta i för mycket då det var snö ute, men när jag närmade mig slutet (ca 500 m kvar) kände jag hur mycket energi och kraft jag hade kvar så jag beslutade mig för att fortsätta min runda (dryga 3 km). När jag kom hem kände jag att jag lätt kunde sprungit några km till men bestämde mig för att sluta vid 9,3 km för att spara benen och inte riskera skador. Hjärta och lungor var fortfarande på topp. Jag började dagen med en avokado, majo och två kokta ägg, lunch blev en blandfärsbiff med ett stekt ägg, bea och lite bladsallad. Jag kände en viss hunger vid 20-tiden (hade inte ätit sedan lunch) när jag ändå bestämde mig för att ge mig ut. Flytet i löpningen infann sig ganska snabbt och när jag brukar känna ett visst motstånd/ökad puls vid 5 km "kom jag in i andra andningen". Jag har ända sedan jag tog upp löpningen i somras (efter ca 13 års uppehåll) känt att jag i princip inte får någon träningsvärk och återhämtar mig mycket snabbare än när jag var yngre (men åt kolhydratrikt då, nu äter jag i det närmaste ketogen kost). :-)
Han håller ju jämna steg med de betydligt
smalare killarna.