Den barfota professorn
25 juli 2010 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Träning
i Träning Intressant video. Här öser regnet ner idag, annars hade jag varit ute och provat barfotalöpning igen. Fotsulorna har läkt.
Intressant video. Här öser regnet ner idag, annars hade jag varit ute och provat barfotalöpning igen. Fotsulorna har läkt.
151 kommentarer
http://colunistas.ig.com.br/curioso/files/2009/03/arnoldschwarzenegge...
i sockiplast.
Jag låter inlägget vara kvar även fast jag tycker att det sprider onödig dålig stämning, liksom många jag raderat tidigare. Om Jacob Gudiol undrar varför han ständigt blir "påhoppad" så kan jag meddela att det inte alls bara beror på omgivningen. Lite självkännedom kan vara bra.
Dessa ständiga egocentrerade bråk är enbart tröttsamma och tillför inget av värde för andra. Därför raderas vanligen direkt sådana inlägg. Att ovanstående får vara kvar får ses som ett illustrerande undantag. Håll er till ämnet och använd vanlig basal hyfs tack, det gäller alla inblandade ovan.
Det gjorde även Abebe Bikila, med bra resultat. Dock fortsatte han sin karriär, efter OS i Rom, springandes i skor, om jag inte minns fel.
För att förtydliga: Har DU inte samma funderingar kring andras inlägg?
Om DU inte har det, vad beror det på?
#100, huvudet på spiken!
Nu har det blivit ett missförstånd. Jag har inte kommenterat diskussionen om Tarahumara springer barfota eller inte.
Det som fick mig att kommentera var den nedlåtande attityd jag tycktes mig se dig hålla mot barfotaförespråkare (och då inkluderar jag även förespråkare för minimalistiska skor).
Du skriver själv att du gärna springer utan dämpning så samtidigt känns det rimligt att anta att du ser någon form av värde med det. Anser du att det finns en biomekanisk anledning att sortera ut just barfotalöpning, verkligen barfota då alltså, från en tunn följsam sula utan någon egentlig dämpning?
Jag har inte orkat plocka fram Nature-artikeln än men jag börjar bli lite nyfiken på den. Hur som helst är jag nyfiken på vad det är med den mer detaljerat som gör att du inte anser att den platsar i en biomekanisk tidskrift. Jag håller på att ta en master i "engineering mathematics" (bakgrund inom teknisk fysik) och har även en del erfarenhet av "applied mechanics" så det finns ingen anledning att hålla tillbaka.
Ove:
De flesta inlägg jag ser här håller en såpass hög grad av transparens att jag inte direkt funderar i de banorna.
I övrigt håller jag helt med dig, #100 säger det absolut viktigaste i den här diskussionen.
I stycket:
Du skriver själv att du gärna springer utan dämpning så samtidigt känns det rimligt att anta att du ser någon form av värde med det. Anser du att det finns en biomekanisk anledning att sortera ut just barfotalöpning, verkligen barfota då alltså, från en tunn följsam sula utan någon egentlig dämpning?
Det är givetvis en skillnad i ren termisk nackdel utan sula, bortse från den.
#71 Sorry , men det såg faktiskt ut som du skrivit av wikipedia, mitt misstag.
Videon nedan påstår att det finns Tarahumara som springer helt barfota. Eftersom Christopher McDougall som en av få västerlänningar faktiskt träffat de Tarahumara som fortfarande lever enligt traditionen och t.o.m. besökt deras dolda boplatser, så litar jag på det stämmer.
http://www.youtube.com/watch?v=FnwIKZhrdt4
Har du verkligen mött Tarahumara på riktigt, alltså de som fortfarande lever enligt traditionen? Kul, kan du berätta mer om dem.
Kan du förklara varför löparen med den röda skjortan, när han tassar omkring barfota i närbild, springer som om han vore rädd att sticka sig, men sen när man ser honom i helbild och med lite fart springer graciöst och har sandaler på sig? Den som vill bemöda sig att samla information om Tarahumaralöpare lär finna att de springer i sandaler. Undantag finns naturligvis där som överallt annars.
Vadå Tarahumaras på riktigt? Jag har varit runt i Barrancas under ett par veckors tid och sett det jag sett. Har du klart för dig att det är ett mycket fattigt folk, svårt härjat av sjukdomar, som kämpar för sin överlevnad. Väldigt blyga och skygga är de också och inte så lätta att komma i kontakt med, men nåt på fötterna har de i allmänhet.
På Museumet i Creel läste jag ett tänkvärt uttalande från en gammal Tarahumara man. Det var översatt till engelska och löd. "Very soon our race will be sick. Time has grown to old for mankind. It can not support us any more." Du kan ju alltid åka dit och se om det stämmer.
Dogen -> Jag ser ingen anledning för mig att springa med dämpade skor. Att det då blir odämpade beror alltså inte på jag ser något värde i det, bara att alternativen inte verkar vara bättre och då kör jag på det jag har hemma. Mina Nike Free använder jag privat då de är sköna. Mina Puma LIFT fick jag för 200 kr.
När man springer med skor (Vibram, feelmax etc inkluderat givetvis) så har man skydd mot underlaget och det går att skapa en klart större friktionskraft mot underlaget utan att skada fötterna.
När det gäller bristerna i studien så behöver man bara sunt förnuft för att se det. Jag kopierar en text som jag skrev i ett engelskt forum.
Där finns ytterligare saker i studien som kan ifrågasättas. Tex så uteslöt man två deltagare från barfotagruppen pga att de inte landade på framfoten. Hur sjukt är inte det. Ville man jämföra barfotalöpare eller ville man jämföra fotisättning? De påstår att de tittar på barfotalöpning men utesluter de barfotalöpare som de inte anser springer "som man ska göra".
Lieberman tar inte upp en endaste av punkterna här ovanför i diskussionen.
JAUS -> Om du läser hela kommentaren så ser du. Du länkade till wikipedia där artikeln anger referenser felaktigt. Du påstod även att Colting springer barfota, att Calle Robertsson är en framstående löpare och att Tarahumara springer barfota vilket de helt klart inte gör. Visst kan där finnas undantag men det är en minoritet. McDougal är INGEN tillförlitlig källa, jag har läst boken och där är gott om överdrifter i den.
I mina ögon är det biologiska/fysiologiska resonemanget tydligt och klart, dvs att framfotsisättning (ev neutral) är "lämpligare" jmf med hälisättning. Man fördelar stötens energi i första hand över underbenet och låter rätt strukturer "absorbera/filtrera" energin innan den vandrar uppåt. Vid hälisättning går kraften rakt upp i knä och höft/rygg och jag misstänker att detta kan förklara en del av löparnas återkommande problem.
Lättast är att prova själv och låta studier,vff,nike och co vara ett tag. Ta av skorna och spring på olika underlag och känns själv vad som upplevs mjukare,skonsammare,lättare osv. Har du skador eller värk i knä, höft och rygg är detta ett ypperligt tillfälle för självdiagnostisering :) Sen väljer man olika former av skydd för fötterna beroende underlag,behov,fötternas skick. Det är lättare att växla mellan barfota och enklare skydd eftersom löpstilen blir likadan,fortfarande/förhoppningsvis undviker man en kraftig hälisättning.
Ämnet är "ungt" och det råder väl någon form förvirring kring begreppen. Barfotalöpning går inte att missförstå,man springer barfota. Sen är resten ett kaos mellan profit och fakta.
JG,du som fotbollsspelare borde fått rätt löpskolning eftersom uttrycket "på tå, på tå" är i linje med korrekt löpstil. Vardagsjoggaren har, jmf med fotbollsspelare, en bedrövlig och tung löpstil.
Vi kanske skulle må bättre generellt av att ha färre prylar istället för bara fler och fler. Det är iallafall min känsla varje gång jag städar. Barfota är alltså att föredra framför "barfota".
Angående allt det du skriver om att fördela energi mm så finns det inget som säger att det ena är bättre än det andra. Innan joggingskon slog igenom på 70-talet så var andelen skador i fötter och underben högre än vad den är idag. Allt eftersom så flyttades skadorna från fötter och underben till knäna. Detta kan mycket väl bero på att folk landar mer på hälen nu än tidigare. Den totala mängden skador har dock inte förändrats, problemet är bara flyttat.
När det gäller krafter vid hälisättning så finns det inte en enda studie som visat att det höjer risken för skador. Faktum är att det till och med finns studier som pekar på motsatsen. Dvs en hög impakt kraft är kopplat till en lägre skadefrekvens.
Om man vill prova på barfotalöpning så ska man vara medveten om att det tar tid. Lieberman har en opublicerad pilotstudie där man såg att krafterna under foten var förhöjda även efter 6 veckor. De såg alltså inte ut som i videon här ovanför.
Jag blir förvirrad av dina inlägg. Jag förstår inte varför du hänger upp dig på en enskild studie. Vad vill du säga och var vill du komma? Att _bara_ vara kritisk för ju diskussionen föga framåt.
Som jag ser det är väl huvudfrågan (som Caveman #114 tangerar):
1. Skaderisk.
2. "Effektiviteten" i löpsteget.
Påverkas detta av att spring a) barfota, b) med tunn sula och c) med tjock, dämpande sula? (Jag ser inget svar på Dogen #107: "Anser du att det finns en biomekanisk anledning att sortera ut just barfotalöpning, verkligen barfota då alltså, från en tunn följsam sula utan någon egentlig dämpning?")
Risken finns för att kaoset leder till att man missar och skärmar ifrån sig även helt ok produkter och tänk. Tanken bakom bf-löpning är 100%, men sen vilket skydd som man ska ha på fötterna,ja det blir mer en fråga om att inte bli påverkad av marknadsföringen.
http://www.youtube.com/watch?v=gDW_Hj2K0wo
Jaha,ok, så det finns inte rätt/lämpligare strukturer för vissa ändamål?
Sen var det Dogen som frågade mig om studien. Jag svarade om studien.
Fråga ett kommenterade jag mycket kring i min förra kommentar. Fråga 2 är det ingen som ens har diskuterat ännu och du får nog specificera effektivitet om det ens ska gå att diskutera kring det.
Det går även att lägga till viktens inverkar på fötternas tröghet och löpekonomin.
Men nu har jag inga planer på att prova även om jag är nördig nog att tycka "fothandskar" ser lite gulligt ut och gärna använde tå-strumpor för ett antal år sedan när de var populära och lätta att hitta
Vissa muskler är mer lämpade för viss typ av arbete. Breda muskler med stor pennationsvinkel har en långsam kontraktionshastighet men kan skapa stor kraft. Dessa muskler har också en större sena kopplad till sig. Vid muskelarbeten så arbetar dessa muskler ofta excentriskt där muskeln förändras sin längd väldigt lite medan senan sträcks ut och lagrar energi.
Exempel på den typ av muskel är hälsenan och lårmuskeln som båda är breda och har två långa senor som är bra på att lagra energi. Springer du på framfoten använder du hälsenan mer och hälsenan blir lättare skadad. Springer du med hälisättning så används lårmusklerna mer och det är knäsenan som oftast blir skadat. I båda fallen har du muskler som arbetar på det sätt som de är konstruerade. Det finns inga belägg för att säga vad som är bäst och folk kan springa på båda sätten utan att skada sig.
Lite mer kring pennationsvinklar om du inte vet vad det är.
http://traningslara.se/blogg/muskelarkitektur-och-pennationsvinklar/
Han anpassar löpsteget efter underlaget, att han skulle vara rädd är en tolkning som du gör som jag inte håller med dig om. Vid 04:40 tycker jag att han springer på bra, barfota. Jag sa inte att alla sprang barfota utan att en del gjorde det. Jag är mycket medveten om att de flesta springer i sandaler, som de tillverkar själva av läder eller bildäck.
Du träffade dem alltså i städerna om jag uppfattade dig rätt? Eller besökte du deras dolda boplatser vid klipporna? Alla Tarahumara lever inte likadant, vissa av dem (majoriteten?) lever inte längre traditionellt. Det hade varit kul om du hade kunnat berätta mer om dem, för det är inte många som kommer dem nära, som du nämnde.
#113 Det där är inga felaktigheter. Det är bara du som gör en helt annan bedömning än vad jag gör. Om du anser att McDougall är opålitlig så är det din egen bedömning, någon annan kanske tycker annorlunda. Jag anser att Calle Robertsson från mitt perspektiv är framstående, och Colting springer barfota enligt honom själv även om han inte tävlar barfota, ännu. Dessutom lär han ut rätt teknik vid barfotalöpning till andra. Exakt var är felaktigheterna? Jag ser inga.
#116 Bara för att det inte finns någon studie som stöder att hälisättning ger skador, betyder det inte att det inte är sant. Du och Niklas verkar tro att så länge det inte finns några studier som stöder en tes så kan den tesen inte vara sann, vilket är ett helt ologiskt resonemang.
Du fick mig att tappa intresset att läsa studien ;)
Patrik #117 (Och även Jacob):
Han ger eventuellt ett svar på frågan i #113.
"När man springer med skor (Vibram, feelmax etc inkluderat givetvis) så har man skydd mot underlaget och det går att skapa en klart större friktionskraft mot underlaget utan att skada fötterna."
Nu sammanfaller detta delvis med min reservation för termisk nackdel (friktionen blir till värme som i sin tur ger en brännskada). Att man har möjlighet att skapa en klart större friktionskraft är rimligtvis helt sant, om så verkligen är fallet har jag ingen aning om och det är ingenting man kan spekulera i utan en undersökning. Möjligt att Jacob har tagit del av en sådan.
Samtidigt är det möjligt att det inte går att skapa ett experiment som säger någonting om verkliga förhållanden. Man måste komma ihåg att detta gäller alla de experiment som kan tänkas göras inom det här området eller andra som undersöker komplicerade system. Då det är omöjligt att skapa en detaljerad teoretisk bakgrund ur "first principles" (ab initio) är det mycket möjligt att de kausala samband man hittar inte är de korrekta sambanden.
Du ger ju halva svaret men ser inte lösningen.
Om man studerar underkroppen och främst hälsenen så ser man att den är relativt kraftig. Att excentriskt arbete är "medicin" (allt inom rimlighet) för senor/senfästen är så gott som vedertaget. Om foten och vadens samspel endast bestod av koncentriskt arbete blir hälsenen berövad den största delen av sin stimuli. Tränar man excentriskt finns överförbarhet till det koncentriska, men marginellt vice versa. Fram/mellanfot är utrustade med flera fjädrande valv.
Alltså,vi är begåvade med en kraftig fjädrande struktur som "trivs" i excentrisk miljö, räcker inte detta som ett fysiologiskt/biomekaniskt antagande som man inte behöver först få bekräftat av någon annan (studie)?
Som sjukgymnast får man en biomekanisk utbildning och då ser jag det som svårt att inte se foten för vad den egentligen är. Våga sätt Cochran åt sidan för en stund. Hur har likande problem sett ut i din kliniska värld, utanför vetenskapliga studier?
Hade hälisättning varit av största fördel hade vi väl haft hovar/klövar?
En anekdot: Min fru brukar ibland försöka förklara något genom att börja rabbla en massa detaljer. Innan jag hinner få stopp på henne så ser hon att jag ser ut som en fågelholk, och försöker kompensera genom att rabbla ytterligare detaljer. Till slut lyckas jag få henne att ge en kort förklaring av sammanhanget först.
Jag får en liknande känsla här. Därför försöker jag ge en _kort_ sammanfattning av din åsikt:
1. Skaderisk: Går ej att säga. Kan flytta på sig mellan a)-c) (barfota till tjock sula)
2. "Effektiviteten" i löpsteget: Svårdefinierat.
Eller som du skrev i #122: "Det finns inga belägg för att säga vad som är bäst ..."
Sedan har jag en följdfråga till punkt 1 ovan: Vilka skador är vanligast/allvarligast hos löpare? Du skriver i #116 "Allt eftersom så flyttades skadorna från fötter och underben till knäna. Detta kan mycket väl bero på att folk landar mer på hälen nu än tidigare. Den totala mängden skador har dock inte förändrats, problemet är bara flyttat."
Frågan är inte bara mängden, utan också hur allvarlig varje skada är (dvs "impact" i någon mening). Har du någon uppskattning/statistik här? (Du kanske känner någon som jobbar med idrottsskador?)
(Själv har jag fått ont i ett knä av att springa för mycket, vilket jag har dragits med i många år nu. Som tur är börjar jag igen kunna springa och göra marklyft om jag är försiktig.)
Caveman -> Hälsenan arbetar fortfarande excentriskt även när man landar på hälen. Inte lika mycket då mer som sagt tas upp av lårmusklerna.
Sen är inte excentriskt arbete vid löpning medicin. Det är det som orsakar flera av problemen. Det är därför det förr var mer vanligt med skador i just underbenen och nu i knäna. Det är vid den led och de musklern där huvuddelen av kraften tas upp som skadorna sker.
Med ditt resonemant så borde folk som landar på hälen får mycket "medicin" på knäsenan och den borde må toppen medan deras stackars hälsenor borde bli skadade. Nu visar dock skadestatistik raka motsatsen.
Tränar man excentriskt finns överförbarhet till det koncentriska, men marginellt vice versa.Jasså? Har du någon referens på det? Och varför är det relevant?
Jag vet verkligen inte varför du la till det då jag inte någon gång har förespråkat hälisättning.
Nu visar du just hur komplicerat det är att göra generaliseringar.
En sprint är en extrem situation. Och som jag tidigare skrev är ökad friktion ett rimligt antagande. Men vid en sänkt hastighet uppstår möjligheten att bättre friktion inte har någon primär funktion alls. Var och om denna gräns uppstår kan vi omöjligt sitta och spekulera i och samtidigt hålla någon önskvärd precision. Dessutom är en sådan hypotetisk gräns rimligtvis en funktion av löpteknik vilket komplicerar.
I inlägg 60 berör du Tarahumaras första gången genom att skriva:
"Tamahumara-indianerna i Mexiko, kan springa hundratals kilometer om dygnet barfota. Antingen är de unika genetiskt (ytterst osannolikt), eller så har vi alla samma förmåga bara vi tränar upp den."
Åtminstone för mig låter det som om det naturliga för Tarahumaras är att springa barfota. Det var den felaktigheten jag ville bemöta och tydligen har jag till slut lyckats övertyga t.o.m. med dig, eftersom du nu i inlägg 124 skriver:
"Jag är mycket medveten om att de flesta springer i sandaler, som de tillverkar själva av läder eller bildäck."
Nu får det vara slutdiskuterat i ämnet Tarahumaras för mig.
Jag tror Tok använde "det naturliga är" som synonym för "vanligtvis".
Som du säger så är det "naturligt" för alla att springa barfota. Dvs för att det som står i #133 ska bli meningsfullt så borde innebörden vara en annan än du använder i #134.
Det har du helt rätt i. Det är därför man ska separera på verklig barfotalöpning och olika skor. Att där finns skillnader är självklart, hur stor skillnaden blir rent praktiskt vet vi inte och då är det givetvis bäst att separera på de två tills man vet mer.
Som det är nu så har "barfotalöpare" dragit en helt egen gräns där de själv beslutar vilka skor som får kallas barfota och vilka som inte få kallas barfota. Knappast konstruktivt och det öppnar dessutom upp för argumentationsfelet "flytta målstolpen" om det skulle komma någon studie som visar på skillnader mellan olika skor som de för närvarande klassar som "barfota".
Statistiken visar att både knä och hälsenan blir skadade och då vågar jag påstå att roten till problemet kan vara den samma, felaktig fotisättning. Resonemanget är att oftast mår hela underkroppen/bål bättre av korrekt fotisättning. Det finns t.o.m nack/axelproblem som lindras/elimineras genom korrekt fotisättning. Detta har inte med att vff är magiska utan återigen, det är biomekanik,den löpande personen får bättre förutsättningar för en rakare hållning och skonsammare kontakt med marken.
Att excentriskt arbete är nyttigt och lämpligt för senor och används som en behandlingsmetod för t.ex senproblematik kan väl inte ha undgått dig. I din kliniska verksamhet borde du ha kommit i kontakt med detta. Återigen, vad säger din kliniska erfarenhet? Du är ju trots allt utbildad inom ett praktiskt yrke, att behandla människor är trots allt ett praktiskt handlag som vilar på teoretiska antagandet.
Just fötter och ben har fått lida ett eget öde i det moderna samhället och det är understimulering. Om en så anpassad struktur som underbenet blir utsatt för en obalans i form av frekvent felbelastning den inte är anpassad för,då kommer det konsekvenser. Sen att denna obalans börjar etableras i barn och ungdomsår gör inte saken bättre.
Sen kan statistiken visa vad den vill...för det brukar den oftast göra.
För övrigt anser jag att det teoretiseras för mycket och praktiseras för lite. Kost och rörelse är ämnen som ska upplevas och kännas. Att ha åsikter om t.ex Paleo/Lchf och samtidigt själv aldrig ätit på det sättet blir i mina ögon löjligt. Prova själv är oftast en bra utgångspunkt. Att sitta och citera studier i all oändlighet är tecken på att man tappar kontakten med verkligheten och den praktiska tillämpningen.
Ämnet (k & r) har plötsligt blivit abstrakt kvasi-humaniora och ingen säger bu eller bä förren x antal studier säger si eller så,sen sågas studien och livet går vidare. Modern forskning tenderar bli en självständig varelse med stark överlevnadsdrift som vattnar ur ett viktigt syfte, den praktiska tillämpningen.
Helt korrekt om du rör dig från extremen sprint. Vid den andra extremen, gång, är det rimliga antagandet att vi inte har någon skillnad mellan barfota och minimal.
Vi har dessutom flera ingående parametrar som bestämmer över dynamiken, exempelvis löpteknik. Mellan extremerna har vi ingen möjlighet att avgöra dynamiken i modellen, det kan finnas katastrofer (i dynamisk mening) och andra mindre allvarliga ickelinjäriteter som mer precist avgör vilket synsätt som är att föredra eller vilka regimer vi kan förvänta oss. Vilket synsätt som är det mest attraktiva går dock inte att avgöra utifrån nuvarande diskussion.
Är det just nomenklaturen du hänger upp dig på?
Att godtycklighet uppstår går inte att göra någonting åt. Vi kan med största säkerhet inte formulera en integrerbar teori, det är den bistra verkligheten. Därmed blir det nödvändigt att göra subjektiva avvägningar som alla inblandade parter inte kommer vara överens om.
Häromdagen testade jag att springa barfota på asfalt, mest för att roa barnen som satt i barnvagnen när vi var på hemväg från stranden. Jag upplevde det inte alls obekvämt att springa på asfalten och framfotssteget kom naturligt, säkerligen hjälpt av den framåtlutande hållningen som barnvagnsskjutsande ger (helt naturligt det också).
Vibrams kanske är överflödigt för mig trots allt, förutom om jag vill vara helt säker på att slippa få hundbajs mellan tårna.
Jo, jag menade vanligtvis. Det gick lite för snabbt, sorry.
http://www.youtube.com/watch?v=R9Ywd49ItmI
Hälen funkar som "guide" ungefär för min del i ca 6min/km-tempo. Detta känns mest naturligt för min del, hälen slår dock inte i backen - då gör det ont - utan belastningen kommer någonstans runt mittfoten. Högre fart innebär dock nästan ren framfotslöpning. Spurter är givetvis ett extremexempel på framfotslöpning, det är ju nästan på tårna.
Jag tog en löprunda med skor för ett par dagar sen och resultatet blev illa - smärta i vänster knä (har under ett helt år haft problem med knäna i samband med cyklingen innan jag hittade lösningen - varuskilar). Dagen efter blev det lite rehab och nästa dag sprang jag i badskor igen - helt smärtfri. Skorna jag använde va ett par jag haft länge och som jag aldrig haft problem med - fast då har jag aldrig sprungit i dem innan. Hälen va givetvis uppbyggd som på alla sportskor och jag märkte direkt att jag hade svårt att belasta mittfoten/framfoten.
För min del så kommer jag nog inte springa i uppbyggda löparskor något mer. Speciellt inte när badskor för en hundralapp "rehabiliterar" mina knän och skor med en nolla till ger smärta. Nu kommer säkert någon komma med att farten/ansträgningen måste varit betydligt lägre därför fick jag inte ont i knäet med badskorna, osv, jag har dock pulskurva och övrig data från bägge passen som istället visar tvärtom - jag la in några spurtintervaller i badskopasset, bara för att knäna kändes bra helt enkelt (högre snittfart och högre snittpuls). Nästa motargument är att skorna va fel för mitt löpsteg, och det stämmer ju. Då kanske jag ska in på löplabbet och springa på ett band, mm, och sen plockar de fram ett par skor på över tusenlappen. Det funkar säkert, fast med min dåliga erfarenhet av skoortopeder med gjutna inlägg och allehanda stöd så satsar jag istället på säkra kort - det som funkar bäst för mig - och det är tvärtemot vad alla ortopeder rekommenderar. Dessutom är det extremt mycket billigare.
Är man "känslig" i knän osv när man springer så kan man åtminstone testa "barfotalöpning" (vad det nu är?) istället för att gå på studier, skrönor kring naturfolk och anekdoter. För egen del räcker det med så minimalistiska skor som går att få tag i. Men helt rätt är att det tar ganska lång tid att anpassa kroppen till det nya löpsteget, så man bör ta det försiktigt i början.
Så är det för alla som sätter i hälen först och inte tar för långa steg (kallat overstriding på engelska). Den huvudsakliga belastningen tas upp någon cm framför mitten på foten ungefär.
Bilden är från ett inlägg som jag ännu inte publicerat, säg till om du inte kan se den så lägger jag den på en annan server så länge.
http://media.traningslara.se/2010/01/kraftunderlopning.png
Det hade troligen inte fungerat bättre än något annat. Finns 4 ordentliga studier på just det och alla visar att det inte fungerar att välja skor efter den klassiska modellen hur ens fot är uppbyggd, dvs höga/låga fotvalv, pronerar mycket osv. I alla fall inte ur skadeförebyggande synpunkt, vid en skada som redan finns tror jag inte det finns någon studie.
Nu är det ju just det som studier säger. Att framfotalöpning är mer skonsamt på knäna. Så man går inte direkt emot forskningen där.
Det jag tyckte kändes mest konstig var att jag fick lyfta upp benen mot rumpan mera för att hinna få fram framfoten. Kände då att hamstrings blev ansträngda men det var bara en god känsla.
Eftersom jag är korsbands opererad och menisk opererad i båda knäna så springer jag helst inte på asfalt en längre tid.
Men när jag kom ut från den löparslinga som är i skogen och skulle springa hem på asfalt ca 500 m. Så kände jag ingenting i knäna.
Så nu har jag bestämt mig för att prova lite mera barfota( Vad det nu är??) och tänkte att för att inte få några skador så ska jag börja med att springa den sista kilometern barfota och sedan förlänga den sträckan efter hand, låter det som en bra början??
Pro-barfota = öppen, naturmänniska, anti-köphysteri, civilisationskritisk, avspänd, social, cool, miljömedveten, socialist, Håkan Hellström, öppet hus
Anti-barfota = skeptiker, gammaldags, konservativ, prylbög, neurotisk, snål, besserwisser, moderat, ABBA, 18.30-23.00
Om vi bortser från dessa motpoler och hur de materialiserar sig i miljöbelastande, barntillverkade skor vs. inte så får vi bara kvar en fråga om LÖPSTIL/LÖPTEKNIK. Spännande i sig men inte så väldigt upphetsande för de flesta.
Fram-mellanfotsisättning kan man göra med de flesta skor som inte är direkt "högklackade". Hälisättning gör man inte gärna barfota.
That's it!
Känns som om jag spenderat för många minuter att med att tragla igenom hela tråden med på hopp och persoliga intriger mot varandra. Kälva kärnfrågan är väll ändå tekniken?
Jag har en knäskada men älskar att springa dessa nygamla rön om framfot/barfota-löpteknik är för mig värd att testa. Då kanske jag äntligen kan springa utan skärande smärta i höger knä. Jag struntar fullständigt i vilken forskare som är sponsrad av vem efter som jag antar att forskare som förespråkar att använda skor troligen är sponsrade dom med. Vad lever dom annars på ingen jobbar väll gratis i dagens samhälle. Nej prova skälv först, det tänker jag gör. Sedan får man använda den stil som passar en själv bäst. :)
p.s. Niklas Prylbög och Snål nu blev det väll tokigt. ;)