Bör du ta mediciner mot lätt förhöjt blodtryck?
Medicinering för högt blodtryck är extremt vanligt. Men vem behöver det? Hur högt ska blodtrycket vara för att det ska vara värt att medicinera? Vanligen räknas över 140 i övertryck eller över 90 i undertryck som högt blodtryck och många får då mediciner.
En ny stor genomgång av alla studier visar nu att det är osäkert om medicinering hjälper vid lätt förhöjt blodtryck (140-159 i övertryck och/eller 90-99 i undertryck). Det är sannolikt att risken för biverkningar då kan överväga.
Att äta mindre socker och stärkelse kan vara ett hälsosammare sätt att sänka ett lätt förhöjt blodtryck. Lägre blodtryck har setts i ett antal studier som testar lågkolhydratkost för viktnedgång (lägre blodtryck än på jämförda dieter). Och jag ser det gång på gång hos mina patienter.
Tillägg: Med anledning av en kommentar av Anders DiabetesDoc vill jag poängtera att den ovanstående genomgången gäller personer med lätt förhöjt blodtryck men utan känd hjärtkärlsjukdom. Har man det kan blodtrycksmedicinering vara till större nytta.
Kan det vara värt att prata med min läkare om att åtminstone sänka dosen på medicinerna? Hur mycket kan medicinerna påverka egentligen? Finns det risk att det stiger jättemycket?
Än så länge har LCHF inte hjälpt mig mot migränen men kan bero på att blodtrycket redan var bra?
Source: Diabetic Medicine
Published online ahead of print, doi: 10.1111/j.1464-5491.2010.03079
“Glycated haemoglobin and blood pressure-lowering effect of cinnamon in multi-ethnic Type 2 diabetic patients in the UK: a randomized, placebo-controlled, double-blind clinical trial”
Authors: R. Akilen, A. Tsiami, D. Devendra, N. Robinson
Stress är ju en viktig faktor för många. 10 minuters meditation eller liknande tekniker kan göra mycket för blodtrycket. Stress kan ju göra att man har svårare att gå ned i vikt också.
Sen låter ju din livssituation inte helt optimal, jag hoppas att du funderar på att gå ned i arbetstid/ flytta/ byta jobb. Lycka till!
Är det kanske "friska" människor men med förhöjda blodsocker/insulinvärden vilket orsakar lätt inflammerade kärlväggar som blir stelare och ger förhöjt blodtryck?
Jag har tagit en liten dos Enalapril (och skrivit om saken även här förut, tror jag) för att få trycket att hållas konstant under 140-90 och haft biverkningar i form av svårkontrollerat blodsocker och konstig svindel (tryck som gått för lågt 120/75 t.ex.) och svajat. Jag har på eget bevåg tagit bort medicinen helt och då har jag full koll på sockret (hela dygnet utom gryningshöjningn som går upp till 7 -7,2 men sjunker till en bit under 6 direkt efter frukost). Jag mår bra och trycket passerar faktiskt ganska sällan 140/90. Pratade med en av mina släktingar (med apoteksutbildning om än numera inte verksam) i somras om att hon funderat på att det som idag anses vara farligt högt blodtryck - lite över 140/90 - kanske rentav skulle kunna vara dåligt för diabetiker "eftersom trycket kanske inte ens räcker hela vägen till de minsta kärlen"(jag vet, jag citerar medvetet lite banaliserat för att understryka att det bara var lösa funderingar).
Nog känns det för en lekman, lite som om de ändrade riktvärdena på blodtryck skulle kunna komma ur samma trängande pekuniära behov - snarare än ur omsorg om hälsan - som sänkningen av lägsta accepterade omedicinerade totalkolesterolvärdet.
Åas jag fick förgiftningssymtom av att prova blodtrycksmediciner i våras och blev riktigt illa däran med många konstiga symtom i några månader, har ännu inte hämtat mig efter den rundan. Kanel tvivlar jag på ger dessa effekter.
jag kom in med ett blodtryck på 200, har vägrat ta blodtrycksmedicin (de stämmer inte med annan medicin jag äter) så jag tar vätskedrivande och har ätit LCHF under hela tiden.
Nu har blodtrycket gått ner till 142. så LCHF och motion har fungerat utmärkt för mig.
Hittade nyss en artikel i DN om fetmakirurgi. Det står inte ett ord om vad de opererade äter efter operationen. Många får ju problem med "dumpning" när de äter kolhydrater, så man får väl anta att de undviker kolhydrater för att slippa det problemet.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fetmakirurgi-minskar-risken-for-al...
Vad skönt att höra någon som är ärlig om varför lchf inte fungerar för dig!!! Du är grym, hoppas du kan få bukt med ditt överätande på nåt sätt. Kanske kommer det av sig självt bara du slutar tänka på det. Det är ju inte lätt förstås...Skulle så gärna vilja skriva nåt som kan hjälpa dig men jag känner mig hjälplös, tyvärr. Lycka till i alla fall!! :-)
Mvh. En diabetiker typ0
Innan jag började äta LCHF så har jag fått Cozaar Comp Forte som jag ätit ett par år. Det gav mig ett blodtryck på runt 130/90. Efter att jag började med LCHF och fortsatte med medicinen så låg mitt blodtryck på ca 100-110/75 och jag har till och med kännt mig svimfärdig när jag rest mig upp.
Pga detta har jag slutat med Cozaar och har nu ca 120/80 utan medicin.
Din fråga är bra. Jag fyller på med -hur konstaterar man kärlsjukdom?
Jag har frågat min läkare vad mitt tryck ska ligga på om man
skulle diskutera att ta bort någon tablett och fick till svar att jag
måste må dåligt först,yrsel osv. Vad ska jag göra? Vågar inte testa själv.
Eftersom jag hade förhöjt sockervärde ett tag och nu fått ner
detta genom LCHF skulle jag vilja ta bort dessa tabletter då
denna kombination inte är bra med tanke på att de höjer sockervärdet.
Är det bättre att jag äter dessa tabletter och kanske får diabetes men
att blodtrycket är bra??
A F - ursprungsliv.nu: Jag får ta reda på lite mer om meditation, eller kanske bara lägga mig på spikmattan lite oftare... Visst ska jag se till att få en bättre livs-/arbetssituation på sikt, men jag behöver samla på mig lite mer erfarenhet först innan jag byter arbetsgivare. :)
Efvert: Även om du inte kan komma på något konkret som kan hjälpa mig så vill jag bara säga att din kommentar värmer mycket. Det kommer att ordna sig alltsammans. Tack!
En annan sak - hur får man i sig tillräckligt med kanel för att det ska påverka blodtrycket?
Detta är mina erfarenheter. Jag började med LCHF för ca 3 år sedan. Första året var en dröm. Jag gick ned från 105 till 80 kg och jag kände att nu äntligen hade jag hittat receptet till framgång. Redan efter ett par kgs viktnedgång trotsade jag mig själv och började träna. Träningen ökades ganska snabbt eftersom min arbetssituation förändrades och jag fick mer egentid över. Allt var underbart, då. Efter 1 år bytte jag arbete och all egentid försvann i ett slag. Jag fortsatte att leva efter LCHF (trodde jag) men kg efter kg lades på under första halvåret på det nya jobbet. Stress, småbarn och obefintlig egentid tärde på mig. Restaurangen på jobbet erbjöd få riktiga alternativ och det blev oftast för lite fett och protein vilket resulterade till hunger och sug på kvällarna. Situationen ledde till små avsteg, som blev fler... I våras fick jag lunginflammation vilket ledde till ytterligare viktuppgång och obefintlig träning....denna sommar vägde jag åter 100kg. Denna långa historia tar mig till min poäng, skall man lyckas gå ned tror jag man behöver stressa ned, få hjälp med vardagspusslet och prioritera egentid till träning. Jag har kommit fram till att jag är oerhört känslig för kolhyderater och att jag inte får göra något avsteg för att minska i vikt. Jag har dock inte gett upp hoppet om LCHF för det har ju fungerat för mig tidigare. För två veckor sedan var min semester slut och jag lade om kosten till strikt LCHF och jag tror faktiskt att kläderna börjar sitta bättre. Jag tycker det är svårt att leva så strikt när man har en överfull vardag med åtaganden. Hinner man inte tänka, så äter man det bästa möjliga...men det ger sällan ett bra reslutat på vågen. Jag har bestämt mig för att göra om min resa...men stressen och brist på tid för träning kommer medföra att det kommer att ta mer tid denna gång. Lycka till!
Själv misstänker jag att den egentliga orsaken till "riskfaktorerna" är kolhydraterna i vår kost - mycket talar för detta. Jag tycker därför också att det är sorgligt att vi är så pigga på att acceptera att de så kallade riskfaktorerna av läkemedelsbolagen slappt utnämts till själva orsaken till våra "vällevnadssjukdomar" som t.ex. diabetes och hjärtsjukdom . Accepterar vi dessa påhittade orsakssammanhang accepterar vi förstås också medicinering som ett botemedel trots att det inte finns någon vetensakplig grund för detta.
I alla fall noterar jag och min fru, efter tre år på strikt LCHF, förutom att vi båda 60+ har landat på vår ungdoms idealvikter, även båda på ett blodtryck på 110/60 vilket ur statistisk "riskfaktorsynpunkt" torde göra mig helt immun mot en ny hjärtinfarkt.
I så fall så kan man ifrågasätta det vettiga i att på konstlad väg angripa kroppens försvarmekanismer med kemiska medel istället för att ta itu med själva orsaken till att kroppen försvarar sig och därför för gott göra upp med kolhydraterna.
jag vet inte hur mycket kanel man behöver ta MEN kanel i större mängder lär vara hälsovådligt!
I Tyskland har man tydligen rekommendationer om hur många pepparkakor ett barn högst bör äta dagligen. Jag kan minnas fel men har för mig att det inte var mer än två.
Det är ett ämne i kanelen som heter kumarin, som kan orsaka leverskador.
Vilken läskig artikel!
"– I dag stirrar vi oss blinda på BMI och tror att den som är fetast eller sjukast har störst nytta av kirurgin. Men ingen av våra studier stöder det. Vi bör i stället troligen också operera dem som ännu inte insjuknat, men som är i riskzonen på grund av förhöjt blodsocker, säger hon."
Nån mer än jag som känner håren resa sig i nacken av frustration, ilska och obehag??
Håller med, riktigt otäck inställning prof. Lena Karlsson har, mörkrädd är bara förnamnet!
Med den inställningen borde vi också dra ut tänderna på alla barn och operera in tandproteser innan de får karies...
Jag översatte en gång ett program om en plastikkirurg (som fettsög en 14-åring) vars motto löd:
"When in doubt, cut it out."
Det verkar tillämpas av dem som opererar överviktiga. Vid minsta lilla tvekan om kost eller livsstil är det bäst att skära med stora kniven. Ruskigt!
Min svägerska GBP-opererades för tre år sen och höll på att stryka med på kuppen. Hon gick ner i vikt men har nu gått upp det mesta igen. Och hon har haft massor av smärta och besvär efter operationen. Det verkar inte riktigt vara värt det.
Kärlsjukdomar vet vi ju numera förorsakas av plack i blodkärlen, i sin tur förorsakat av för höga intag av kolhydrater.
Men en annan folksjukdom, demens, tror man nu förorsakas av plack i hjärnan.
Kan det möjligen vara så att LCHF även kan hjälpa mot -- eller åtminstone minska -- demensproblemen?
Anledningen till att jag frågar, är att jag just fått reda på att min mamma blivit intagen på äldreboende med diagnosen demens. Hon kände inte igen mig eller min bror när vi hälsade på henne för några veckor sedan :(
Kan man begära LCHF-kost till intagna på äldreboenden (kommunalt i detta fall), eller tror de fortfarande att livsmedelsverkets rekommendationer är lag?
Jag skulle väldigt gärna vilja att min mamma kommer ihåg mig igen. Jag vill gärna berätta för henne att jag just blivit morfar (till två underbara tvillingpojkar), men i dagens läge förstår ni nog att det inte är möjligt.
Om jag lyckas få personalen på äldreboendet att sätta min mamma på LCHF-kost, så lovar jag att komma tillbaka hit för ännu ett OT-inlägg, om alla ni underbara människor här har överseende med det.
Du får komma med hur många OT-inlägg du vill, gällande din mamma i vart fall, under förutsättning att du läser detta
http://www.sunsoft.se/?p=746
Kanel sägs även vara blodsockersänkande.
Jag försökte i flera år att få LCHF-kost på äldreboendet åt min diabetesmamma, eller åtminstone något färre kolhydrater, men det var helt kört. Varken personal eller läkare ville höra talas om LCHF och framför allt inte fett, smör och grädde. En manlig personal som själv var diabetiker "visste" att fett var farligt för diabetiker. Det hade hans läkare talat om! Jag gjorde vad jag kunde - gick dit med egen middagsmat fler gånger i veckan i flera år.
Särskild kost ges bara till allergiker, vegetarianer och till dem som av religiösa skäl kräver särskild kost.
Men, vi ska väl inte ge oss.
http://www.sunsoft.se/?p=746
Tycker också det är intressant att Ralf Sundberg "sågat" sänkningen av den blodtrycksnivå som anses normal. Tänk om det är så att man behöver ett högre tryck ju äldre man blir för att inte hjärnan ska lägga av?
Hade det inte varit för att mina njurar läkt mikroalbumin och det är en blodtryckssänkande medicin som hjälper till där, så hade jag skippat blodtrycksmedicinerna för jag har inte högt blodtryck 130/80.
Mera fett åt folket.
Lchf-facisten.
Jag har haft hemska biverkningar i alla år.
Sen jag började med LCHF 6 månader sedan har jag INGA biverkningar
Har minskat i vikt ca: 25 kg och börjar komma ned mot 100 kg
Mitt mål: Fri från piller, normalvikt och knäcka en mara om 3 år
Speciellt är det nog bröd och andra vetebaserade produkter som skapar problem för dom flesta överviktiga men för oss diabetiker är det förståss alla kolhydrater.
Jaha, vart ska jag börja?
Mardrömmar
Svullna fotleder och en bit upp, huden hade det jobbigt flagade massor
Fick ökad dos
Yrsel Trött Sommnade i soffan, fick alltid tvinga mej att göra saker
Annat piller ( kommer inte ihåg sort)
mina redan pinsamt stora bröst blev jättestora, Det har jag dragits med sen barn och som tonårspojke var det ju inte kul. oj jag lider av tanken.
Nu äter jag
Amlarrow 5 mg - Atacand 32 mg - Inspra 50 mg
Och trycket är ca: 180 / 100
Men som jag tidigare skrev så mår jag idag fantastiskt bra, jag orkar på ett helt annat sätt och känner mej väldigt optimistisk inför framtiden.
Tack för allt ni alla bidrar med på den här sidan
Vid samtliga dessa tillstånd finns goda bevis för att blodtrycksmedicin gör nytta.
http://www.kostdoktorn.se/professor-goran-i-usa/
http://www.vg.no/helse/artikkel.php?artid=10068216
......... "Man "«brenner» de sympatiske nervene som ligger i arterieveggen slik at de settes ut av funksjon". Och det betyder.... ??
Ralf Sundbergskrivet att "Hjärtinfarkt kan inte förebyggas med BT-sänkning, enligt SBU:s utredning".
(Se "Forskningsfusket" s.98, kapitlet "Exemplet blodtryck - från mätvärde till sjukdom").