Frida Anderholm (Yakamoto) berättar

Jag är relativt nyfrälst LCHF-are men vill gärna dela med mig av min historia.

Som barn hade jag stora problem med min mage. Jag åt massor med frukt och grönt och mängder med fibrer ändå var jag så trög i magen att nästan ingenting hjälpte. Microlax, laxoberal-droppar, allt prövade vi. Ingenting fungerade väl och jag gick väl på toa kanske var tredje fjärde dag. I tonåren blev jag kraftig. I tjugoårsåldern tjock. Till slut blev jag smällfet. 2 barn, depressioner och fibromyalgi liknande symptom hjälpte till. Efter andra barnet fick jag en ordentlig förlossningsdepression som sedan övergick i en fullkomligt vidrig utmattningsdepression efter som jag aldrig fick sova.

Jag prövade allt. VV, jag gick upp igen, lågkalori-lågfett, jag gick upp igen, motion, Reductil. Sökte hjälp och det enda jag fick höra var ”Vi skickar remiss till överviktsenheten på HS”.

I julas var jag hemma hos min mamma. Hon har ätit GI-kost rätt länge och jag ”råkade” tappa 3 kilo. Jag fick blodad tand. Började med GI-rivstart men det kändes inte helt rätt. Surfade runt och hittade Annikas blogg, sedan KiF. Det tog ett tag innan jag vågade komma ut ur garderoben men idag berättar jag glatt för de som vill veta. Jag äter LCHF.

När jag började i vintras hade jag så ont i mina fötter att jag knappt kunde gå. Det värkte UNDER fötterna, och inte bara efter en lång dag på jobbet utan även när jag vilat i timmar. Jag var så svullen att strumporna gjorde djupa märken i vaderna. Mina händer värkte, mina leder, mina muskler. Allt. Jämt. Vila och värme hjälpte inte. Jag sov dåligt. Åt jämt, det fanns ingen botten. Jag åt verkligen det mesta. Mest hela
tiden.

Idag 4 månader senare har jag aldrig ont längre. Händerna är helt ok. Lederna lika så. Fötterna har jag ont i om jag gått långt en dag (sisådär 20 000 steg eller nått). Min mage är ok. Inga gaser. Jag får gå på toa varje dag. Min konstanta ”fibrodimma” som fått mig att alltid tappa tråden och ha svårt att koncentrera mig, är borta.

Jag äter inte godis. Jag saknar varken pasta, ris eller mackor. Jag har slutat med den eviga lightläsken. Inget sötningsmedel i mitt te. Jag har inte ens svårt att tacka nej. Tårta frestar inte.

Jag är fri. Fri från sockerdemonen. Fri från att vara konstant hungrig. Fri från värk och konstrande mage.

Att jag har gått ned 16 kilo är faktiskt bara en bonus

Tack för mig

Frida (Yakamoto på KiF)

bar_24

Läs mer

LCHF / Lågkolhydratkost för nybörjare

Åter till anekdotiska bevis.

2 kommentarer

  1. Heid
    Hej..
    Jag har levt med fibromyalgi och pendlande vikt i över 15 år. I perioder har jag lyckats träna bort ed hel del av värken. Men en konstant "rumlande" mage och värk i hela kroppen har begränsat mig väldigt mycket speciellt de sista åren. Har precis som du beskriver konstant ont under fötterna och svullen, stel och det känns som att man är fast i en 90 årings kropp fast jag inte fyllt 40 än.. Har läst mycket om LCHF nu på rekommendation av min systerdotter och smygtestat.. vågar inte säga att jag lever helt efter det men blir bara mer och mer frälst, och jag är annars riktigt sockerberoende !!! Men hoppet om att värken skall ge med sig gör att man vill verkligen köra fullt ut...
    Menart du också att det faktiskt funkar på minnet ??? Har varit en glömsk och virrig kvinna i många år nu, en stor vånda är att jag på allvar inte kan minnas mycket ur mina barn barndom :( När de kommer och frågar om detaljer från när de är små kan jag inte svara.. och det är en stor källa till ångest..
    Men tack för din "story" skall satsa hårt på detta, och visst en viktnedgång är inte fel det heller ;)
    Mvh Heidi
  2. ragnhild
    Takk doc - en god beretning må veldig gjerne gjentas. Den fikk meg til å tenke på en som står meg litt nær. Hun "svømmer" på vei rett ned. Har MS - overvektig, pillemisbruker (var verre), ensom - sockerätar m.m. Har også andre jeg er mycket urolig for...

    Når jeg leser slike berettelser som her, så kommer det et lite håp til meg. Men muren står der solid foran en; og frågan/spørsmålet blir: Hvordan går man fram når ønsket om å hjelpe er til stede - och når det knapt finnes leger som er nysjerrige på hvordan/hur kost (obs.) "KAN" hjelpe. Naturligvis er det lchf jeg tenker på.

    Her i Norge har vi Sofie og Erik Hexebergs klinikk i Sandvika. Ingen andre seriøse vet jeg om.

    Dette er for lite - jeg gremmes, og gråter. Kost er underkjent som virkemiddel. Hvor mange blir ikke bare tilbydt "skit"-mat - helt bevisstløst, også via pårørende - uten å tenke - der er jo ingen rådgiving der ute. Når den ikke er knyttet til profesjon; kontakt lege/lchf-kostveileder - utvidet service - som trygger dem det gjelder i.f.t. økonomi og praktisk gjennomføring - inkl. oppfölging.

    Lchf-kostrådgivare och almennleger skulle alliere seg mye mer - gå ut og tilby tjenestene deres til vanlige folk - ikke gjemme dere i redsel for Drevoner og Rösnerliknende folk - dette gjelder i.f.t. både barn og voksne.

    Det er til å gråte av = helsevesenet trenger/behöver en real oppdatering/vending - fra pilleresepter til menneskelig assistanse i hverdagen.

    Men gysla godt å lese berettelsene over :)

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av