Vad händer om du dricker Pepsi Max?
Vad händer om du dricker Pepsi Max? Just ingenting om du litar på läskindustrin. Lightläsk innehåller inga kalorier, bara sötningsmedel (Aspartam och Acesulfam K i detta fallet).
Men när Ronnie Mathiesen testade sitt blodsocker efter att ha druckit läsk fick han ett mycket märkligt resultat (bilden ovan) med ett blodsocker som hoppade upp och ned i flera timmar.
Jag har länge tänkt att göra ett liknande test själv för att se om något konstigt händer. Nu är det dags. Och jag ska inte bara följa mitt blodsocker noga, jag ska också mäta mina ketoner. Om sötningsmedlen leder till insulinfrisättning (vilket diskuteras, studier visar olika resultat) så bör ketonerna sjunka märkbart. De är mycket känsliga för insulin.
Detta handlar inte bara om läskdrickande utan frågan är om vanliga sötningsmedel (oavsett hur de används) på något sätt kan störa regleringen av blodsocker och insulin och därmed ställa till det med mättnad, sötsug och vikt.
Vad tror du händer med mitt blodsocker och mina ketoner när jag dricker 500 ml Pepsi Max på fastande mage?
84 kommentarer
Fredrik, håller med dig men skulle vilja tillägga att kolsyra inte är bra det heller; inte för tänderna och inte för magen.
Smaksatt vatten är en vanesak. Man kan blanda lite vin eller vinäger i vattnet, efter ett tag smakar det riktigt gott. Äppelcidervinäger är en trevlig variant.
I en del butiker finns det också te avsett för kallt vatten (inte sötat iste alltså utan bara te), ett sätt att fixa bordsdryck snabbt.
På nyttofronten tror jag dessutom stenhårt på att ett glas vin eller en något sånär vettig öl (eller torr cider) är att föredra framför läsk, light eller ej. Men vill man inte dricka alkohol till vardags finns det som sagt massor av alternativ. Om det känns äckligt medan läsk däremot känns gott så är det antagligen samma fenomen som gör att rökare tycker att tobak smakar gott (hu!). Bryter man vanan förändras också smaksinnet och lusten.
Dessutom är det så att det individuella i det här fallet är nog hur vi tycker det smakar. Många måste tydligen tala om för omvärlden hur duktiga de är som tycker det smakar skit och hur bra de är som inte dricker läsk. Skitsnack tycker jag. Det är inget fel på att dricka lite läsk. Att läsk med sötningsmedel skulle vara livsfarligt är inte underbyggt av några fakta, bara en massa individuella åsikter baserade på skitartiklar i kvällspressen och rykten.
Listan med biverkningar är ju som någon skrev byggd på självrapportering och när död finns med så kan man ju undra.
Finns ingen kontrollgrupp, ingen seriös undersökning utan bara en massa påhitt och konsekvenser från en massa hypokondriker.
I de studier jag sett där man kommit fram till att det påverkar nervsystemet så har det varit test på djur och extremt höga doser. Prova stevia eller något annat sötningsalternativ i de doserna och vi har nog värre problem än nervskador. Forcerar man intaget av ett livsmedel till dessa nivåer så får man nog se en massa intressanta reaktioner. Vet att jag läste något om hur det bildas...tror det var metanol vid nedbrytning av aspartam. Det låter inte bra. Men tycligen händer samma sak med apelsinjuice.
Allt är inte så jävla enkelt, dessutom så tror jag att riskerna med aspartam gärna förstärks av kritikerna.
Jag dricker en och annan cola light, tycker om sötsmaken och vill inte vara utan den. Finns ingen anledning att vara utan den om det inte är så att man inte tycker om sötsmaken.
För övrigt känns din kommentar lite som en partsinlaga (har du något intresse i läskbranschen?). Men det är kanske bara jag och och mina konspirationsteorier...
Det finns massor att läsa om hur aspartam blev godkänt och det är inte vackert. Själv har jag alltid vägrat inta smörjan men det har hänt att jag fått i mig det av misstag.
Det går nog inte att hitta ett enkelt svar på om sötningsmedel är riktigt dåligt eller inte utan som med så mycket annat så är det individuellt. Om man tål att äta några bitar mörk choklad eller tom lite kaka då och då, ja då tål man sannolikt lite sötningsmedel ibland. Om man inte tål denna typ av avsteg utan att få sug eller må dåligt då ska man nog undvika även sötade saker (och då menar jag både sötade med socker, naturligt sötade och sötade med kemikalier).
Sunt förnuft tror jag att det handlar om för de flesta helt enkelt.
Jag blir mer och mer övertygad om att de två stora läskbolagen kommer ses som vår tids tobaksbolag när hälsoeffekterna av socker och sötningsmedel är bättre kartlagda i framtiden (eller åtminstone bättre publicerade -- de skadliga effekterna är väl redan kartlagda egentligen). De prånglar ut produkter som endera innehåller socker eller skadliga sötningsmedel, båda med kraftigt negativa effekter på folkhälsan.
Läste lite i artikeln om kroniska effekter av aspartam, Det handlar då om metanol. Något som också bildas om man dricker till exempel apelsinjuice. Jag för min del tror att om man konsumerar apelsinjuice i en mängd som ger lika mycket metanol så får du samma effekter. Men det är bara vad jag tror som lekman.
En liter coca cola light innehåller 390 mg aspartam. I försöket så fick albinoråttorna 75mg/kg. Det är 3000 mg aspartam för en människa på 80 kg. Du ska alltså komma upp i nästan 8 liter coca cola light för den mängden. Det är 24 burkar eller en hel låda från affären. Det är en ganska hög dos.
Jag tycker inte det känns relevant när man tar till dessa orimligt höga doserna. För det avspeglar inte verkligheten.
Någon nämnde att folk som dricker mycket lightläsk ofta är fetare än de som inte dricker lightläsk. Sambandet kanske inte finns i själva läsken? Jag tror inte på det orsakssambandet. Men däremot så kanske har den som konsumerar enorma mängder läsk generellt en sämre livsstil med mycket godis och chips flera dagar i veckan. Man kan inte riktigt dra några slutsatser av det. Jag är övertygad om att om du ser på vilka som ser på dokusåpor och lyssnar på dålig reklamradio, så är de nog generellt fetare än de som ser på nyheter, kultur och lyssnar på radions P1. Vanorna följer i mångt och mycket livsstilen.
Som flera har sagt tidigare: att i Kostdoktorns entourage uttrycka gillande för sötsmak orsakar utfrysning. Det är det här som mycket av kritiken mot LCHF handlar om. Det sektliknande och kategoriska sorterande av människor i vi och dem.
Jag tror att kolhydrater orsakar mycket av våra sjukdomar och övervikt, men självklart innebär det att man måste överäta. Kostdoktorn har ju själv i ett inlägg skrivit att LCHF gör dig mätt på mindre mängd mat. Ett avsteg från den tidigare hårda hållningen om metabol fördel. Jag tror dock fortfarande på att vi mår bättre utan kolhydrater, eller i alla fall ett kraftigt reducerat intag av kolhydrater.
(En annan sak jag tycker att det pratas lite väl lite om är sömnen. I ett naturligt liv ingår knappast att gå upp vid samma fasta tid året runt och jag upplever att det möjligen är lite svårare att göra med just LCHF. Kroppen säger ifrån om man sover för lite, för mycket eller vid fel tider. Mycket mer högljutt än vid sockerkost, då kan man ju alltid kompensera genom att äta godis och därmed bli "pigg" en stund.)
Det kanske finns någon anledning till att LCHFare försöker undvika sötningsmedel och det ligger nog därför någonting i vad du säger i att man knappast kan vara med i "gänget" om man anser att det är OK. Det finns väl en gråzon förstås på samma sätt som att det är svårt att tro att man tillhör LCHF-gänget om man förespråkar kolhydrater i kosten men igen är det ju frågan om en glidande skala.
Många LCHFare har ju blivit LCHFare för att de sjuka i det metabola syndromet och sedan blev friska när de började betrakta kolhydrater som ett gift för kroppen och sedan i konsekvensens namn avstått från dem i varieraande grad. Men det är förstås klart att att om man är ung och frisk så har man ju inga problem med kosten och varför ska man då bry sig om att lösa problem som man inte har? Detta gällde för mig själv för 30 år sedan men tyvärr inte längre. Då hade jag heller inga problem med att dricka ett antal Diet Coke per dag utom möjligen att detta "drog med sig" 15 kg + på ett år även om jag tog detta med "en klackspark". Frågan är förstås om det verkligen var drycken i sig eller om den höll min "godisalkoholism" igång. Många av dem som befinner sig i det metabola syndromet lider ju av "sötsug" och har väldigt svårt att bryta med detta.
Du verkar ju vara ganska påläst vad gäller sötningsmedel och jag antar att du därför känner till Professor Göran Petersson på Kemi- och Bioteknik på Chalmers och kanske också läst hans sammanfattning kring detta ämne i "Sötningsmedel värre än socker".
http://publications.lib.chalmers.se/lists/publications/people/html/in...
För mig låter det han säger förnuftigt men jag har inte detaljstuderat den här frågan. Anser du att han "pratar strunt" eller är du inne på hans linje?
Sukralos är det sötningsmedel som sannolikt är säkrast av alla. Stevia är rejält överskattat.
Det enda sötningsmedel som Göran Petersson inte "rödmarkerar" (=välj bort) i den här lättlästa sammanställningen från augusti 2012 är tydligen Xylitol men som han "gulmarkerat" (= tänk till) och som tydligen inte drar igång sötsuget men det händer om det t.ex. blandas med aspartam.
Igen är jag ingen expert på detta men har ändå en förkärlek för "äkta" naturvetare som kemister - i det här fallet en biokemist - och fysiker när det gäller grundläggande förklaringar.
Äsch! än så länge är du oskyldig till motsatsen är bevisad min kära Kesella funlight!
När man vant sig av med socker så behöver man inte söta allt ... Nitton kilo ned för mig hittills, och jag har inget sockersug. Varför måste allt vara så sött? Vad är det med dessa sötningsmedel som folk sätter samman med hälsa? Om man är hälsointresserad borde man väl söka efter naturlig mat och inte hälla i sig skräp?
Ena stunden tränar man som en dåre käkar ekologiskt och bryr sig om kroppen, andra stunden pytsar man i sig skadliga kemikalier. Då är man illa ute enligt mig ..
Att Göran Petterson accepterar anklagenserna gentemot sukralos ser jag som brist på kritiskt tänkande från hans sida. Sukralos påstådda miljöfarlighet är kraftigt överdriven. Sukralos bryts visst ner i naturen och är inget naturgift. Tragiskt att detta lovande sötningsmedel som kunde ha konkurerat bort skräp som aspartam och saccarin från marknaden, blev ett offer för skrämselpropaganda.
Om man är av den paranoida typen så skulle man nästan tro att det var konkurrenterna som ville bli med en överlägsen nykomling på den svenska marknaden.
Att generalisera och påstå att alla sötningsmedel är skadliga är rent trams.
Yaconsirap är ett betydligt bättre alternativ än honung till revbenspjällen.
Om jag förstått Göran Petersson rätt så är det i först hand på grund av att högintensiva sötningsmedlen triggar specifika smakreceptorer för söt smak och sedan till stört ätbetende via sockersug som han rödlistar alla sötningsmedel utom Xylotol. Men det är ju möjligt att sötsug bara är "inbillning" och så att säga "bara" sitter i "skallen" hos mig och många andra. Sedan har vi förstås de som förnekar sitt "sockerberoende" pss som alkoholister tenderar att göra med sitt alkoholberoende - helt enkelt mycket vanligt enligt min uppfattning.
Det är alltså inte eventuella toxiska effekter han då tar fasta på. Sådana finns förstås med de flesta kemiska substanser och så har man av tradition behandlat de flesta kemiska substanser som släpps på marknaden och där de långsiktiga skadeverkningar kommer som "överraskningar" med tiden. "Hade vi ingen aaning om!" "Bara överdrivna varningar från miljöfanatiker!" och så vidare. De argumenten känner vi igen. Och på denna slapppa grundval släpps det ut ett mycket stort antal kemiska substanser varje år på marknaden och där det med tiden då får "visa sig" om vi tar skada inte. De som ska bevaka detta är ofta lätt uppgivna inför det omöjliga i sin uppgift.
Om jag nu ska tro hans lilla skrift, som jag tydligen i motsats till dig upplever som välinformerad, så är ett förändrat synsätt på väg där fokus flyttas från just de toxologiska riskerna, som ju garanterat är ett föråldrat synsätt, till riskerna med hög söthet som förknippas med de epidemiska hälsohoten från fetma och diabetes.
Men som sagt, det är säkert olika för olika människor men så är det för mig o jag har inget sötsug trots aspartam. Sen är det en annan femma att det säkert inte är hälsosamt! Det tror inte jag heller, men det är inte kaffe heller... Hade det kommit idag hade det förmodligen klassats som gift det med, o det häller folk i sig i mängder - även LCHFare...
Jag kör en strik LCHF, med max 20 kolisar om dagen oftast färre, men min glas läsk måste jag ha annars funkar det inte! Ha en fin dag allihop oavsett åsikt :)
Du behöver inget sött, du tycker inte om smaken. Okej, fint. Men jag och väldigt många andra tycker det kan vara gott ibland och det påverkar inte min vikt. Jag kan dricka 20 liter om dagen utan att det påverkar min vikt, men jag skulle må illa.
Precis som det finns de som kan dricka alkohol kontrollerat och för att det är gott så finns det de som tycker att en läsk då och då kan vara gott.
Dessutom, ur ett hälsoperspektiv så påverkar det oss väldigt lite. Med ditt resonemang att man ena stunden tränar hårt och medvetet och sedan förstör kroppen med sötningsmedel, det håller inte. Skulle produkten vara farlig av den magnituden så skulle långt fler människor fara illa i vårt land.
Har man problem med sockerknarkande, som professor Göran så målande beskrev så kan naturligtvis en läskkonsumtion göra det svårt att hålla det i schack.
Men som Göran beskriver, att han var överviktig pågrund av läsk stämmer inte. I samma stycke nämns godismissbruket och det har förmodligen en större orsak till övervikten. Inte heller tror jag att han hade slutat äta godis om han gett fan i diet coke. Problemet ligger inte i läskkonsumtionen.
Nej, det blir sjukt snusförnuftigt ibland i inläggen här. "jag har minsann inte ätit sött på flera veckor..." "Jag tycker det ska förbjudas..." "Sluta med det och sluta med det annars är det inte på riktigt" Det är nästan som att ni tar på er andras konsumtion, som att avundsjukan svärtar ner ert eget engagemang. Jag kan ta mig en cola ibland för jag tycker det är gott. Det påverkar inte min hälsa
Du påstår:
”Men som Göran beskriver, att han var överviktig pågrund av läsk stämmer inte. I samma stycke nämns godismissbruket och det har förmodligen en större orsak till övervikten.”
Vad jag säger är:
”Då hade jag heller inga problem med att dricka ett antal Diet Coke per dag utom möjligen att detta "drog med sig" 15 kg + på ett år även om jag tog detta med "en klackspark". Frågan är förstås om det verkligen var drycken i sig eller om den höll min "godisalkoholism" igång.”
Det är faktiskt här en viktig skillnad även om den vid första påseende kan tyckas vara marginell. Jag utesluter inte möjligheten (en hypotes) att denna artificiellt sötade dryck eldade på (”drog med sig”) mitt godisätande men knappast att det var läsken i sig som gjorde mig överviktig. Jag undviker helt enkelt kategoriska uttalanden eftersom jag naturligtvis inte kan veta om det är på detta sätt.
Även om du inte svarar direkt på min fråga om vad du anser om vad Göran Petersson på Chalmers skriver om dessa sötningsmedel så kan jag inte låta bli att tolka det faktum att du undviker min fråga som att du anser att han i själva verket är ute och ”cyklar” eftersom han beskriver ungefär det som min egen hypotes vill göra gällande. Men han och jag är förstås inte ensamma om att anse att artificiella sötningsmedel ”eldar på” godisuget.
Liknelsen mellan sockerberoende och alkoholism anser jag själv (och även här är jag knappast unik) som väldigt slående och det är många med sötsug som beskrivit hur svårt det kan vara att bryta detta men alla har ju inte sötsug och alla är inte alkoholister och har man inga problem så har man förstås inte det och då behöver man ju inte bry sig och kanske inte heller bli irriterad om någon avstår i sällskapet.
Jag var själv under väldigt många år väldigt restriktiv med alkohol vilket irriterade mina ”polare” när vi var ute på krogen vilket hände ganska ofta i min ungdom. När jag drabbades av min allvarliga hjärtinfarkt för 13 år sedan insåg jag ganska snabbt efter att ha ”läst på” att alkohol i måttliga mängder lär faktiskt vara en oöverträffad hjärtmedicin och sedan dess har jag med välbehag druckit min kvällswhisky med hjärtläkarens välsignelse medan han samtidigt förfasade sig över att jag avstod både från bypassoperation och all annan hjärtmedicin. Han ville heller inte skriva ut whisky på recept vilket egentligen är förvånande vid minsta eftertanke – är det inte?
Däremot bröt jag 1999 omedelbart med mitt ”godisberoende”. Jag ”avgav” helt enkelt ett ”nykterhetslöfte” och man ”förlåter” mig därför vid varje fredagsfika och vid alla tårtevenemang på jobbet. De vet ju att det knappast finns någon lika hjärtsjuk person som jag på företaget trots att jag ser så oförskämt frisk ut i min återvunna smärta ungdomskropp vid 66 år.
Men jag kan ändå inte undgå att märka att det finns en svag dold irritation när jag inte är med och ”festar” på samma sätt som hos mina gamal ”polare” när jag avstod från att dricka alkohol en gång i tiden. Nå – så är det ju alltid! Gör man inte som alla andra så ”sticker man ut” och detta får vi LCHFare alltför ofta veta genom diverse ”gliringar”. ”Vem tror du att du är?” Det går förstås att stå ut med och det kan det ju också vara värt det när man kasserar in alla hälsovinsterna.
När det gäller godis och sötningsmedel så har jag ingenstans läst att det här skulle finnas någonting som skulle vara bra för hälsan. Däremot kan man förstås stöta på ”stupiditeter” från kända professorer som ”Hjärnan behöver socker!” som ett ”ynkligt” (?) försvar för vår nuvarande sockerkonsumtion när faktum verkar vara att hjärnan faktiskt fungerar 25 % bättre på de ketonkroppar som den då använder istället för glukos (normalbränslet vid kolhydratrik kost) när vi avstår från socker och kolhydrater och då hamnar i en sunt ketogent tillstånd efter ett par veckor.
Självklart är Göran Peterssons sammanställning något som har gjorts utifrån ett professionellt ställningstagande som biokemist men jag är väl medveten om att "konsensusuppfattningen" in om "kostvetenskapen" är en annan och som jag antar att du ansluter dig till. Om inte konsensus hade varit hur skulle annars dessa ämnen ha tillåtits? Tyvärr anser jag dock att vetenskap inte kan vara konsensus och konsensus inte vara vetenskap som jag tror någon nobelpristagare uttryckte det. Och kostevetenskap har enligt min uppfattning över huvud taget välsidg tlite med vetensakp att skaffa utan jag anser att det mest är frågan om högfärdigt nonsens.
Och uppenbarligen, till skillnad mot dig, så tycker jag den här sammanställning är förnuftig och själv skulle jag av försiktighetsprincip därför aldrig drömma om att använda sötningsmedel idag medan jag antar att du själv utan att tveka använder sådana i konsekvensens namn. Min nuvarande attityd är att man inte ska ta onödiga risker. Jag har redan betalat ett alldeles för högt pris för min tidigare slappa attityd till kostfrågorna vilket inkluderade några Diet Coke varje dag för 25 år sedan. Men självklart kan jag aldrig "bevisa" att dessa var en bidragande orsak till min inläggning på intensivvårdsavdelningen för 13 år sedan. Då, 1999, läste jag bl.a. en forskare som skrev att om vi hade vetat vad vi vet om margarin idag hade margarin knappast godkänts som ett livsmedel och det var transfetterna han i första han tänkte på skulle jag tro. Och själv rörde jag sedan inte vid något som hade med "partiellt härdat vegetabiliskt fett" efter detta sjukhusbesök och tur var säkert det för ännu har de inte bypassat mig.
Konsensus idag säger också att så länge du inte har "bevisat" att något ämne är akut giftigt (LD50) (som t.ex. margarin) så måste man enligt denna "konsensusuppfattning" anta att äment inte är giftigt. Men sådant kan ju visa sig ju med tiden; dioxin är ett typexempel och metylkvicksilver är en klassiker och transfetterna som ju nu också förbjuds runt om i världen (i Norge kanske?)passar ju in i denna bild. Har du någonsin funderat på de många tiotusentals komplexa kemiska föreningar som nu snurrar runt i vår biosfär med "konsensus" i ryggen och där ingen egentligen har någon susning om vad som kan hända i deras inbördes växelverkan och med människor och djur? Nå - vi fasar ju förstås ut freoneran idag men detta är ju en typisk reaktiv process. Bromerade flamskyddsmedel? ?? "Men det går säkert bra!" "Varför skulle det inte göra det?" "Det är dumt att oroa sig i onödan!" "kör på!"
Man kan förstås enligt försiktighetsprincipen vända på detta och säga att om man "bevisar" att ett äme är ofarligt så är det kanske också ok att acceptera det men hur gör man detta på ett övertygande sätt? Frågan har med vetenskap att göra!
Men här kommer också den vetenskapliga logiken in (dvs är det logiskt att tro att vissa ämnen är ofarligt?) och utan logik finns förstås ingen vetenskap som den gamle Parmenides "spikade fast" redan för 2500 år sedan.
Klorerade cykliska kolväten?? Det kanske inte är någon tillfällighet att vi under miljoner år utvecklat ett försvar mot de mer komplexa kemiska föreningarna som finns i naturen i ett ekologiskt samspel när de försökt ta sig in i våra kroppar och att det kanske kan ta lika lång tid för oss att med samma Darwinism utveckla ett försvar också mot de nya komplexa ämnen som vi introducerar i rask takt. "Men det går säkert bra" Varför skulle det inte göra det?"
Mänskligheten är trots allt ett intressant experiment och inte minst i vårt föregångsland USA men det ska förstås mycket övertalning till för att övertyga mig om att detta experiment vägleds av någon slag vetenskap. Snarare anser jag att det är frågan om en "happening". Teroetiskt finns det en chans att det ska gå bra - eller hur?
Tänker du på sånt Göran när du tar fram nya material som tål höga temperaturer..
http://www.sourcewatch.org/index.php?title=International_Life_Science...
Det är istället koffeinet som är boven i detta dramat. Koffein ökar insulinpåslaget i kombination med mat. Vilket såklart är anledningen till att man får Insulinreaktioner när man dricker dessa drycker.