Smalare och lyckligare med LCHF
Jag fick ett mejl från Josefin:
Mejlet
Hej!
Jag vill börja med att tacka för en fantastisk blogg, bok och inspiration under hela förra året då jag bestämde mig för att ta tag i min övervikt som jag samlat på mig under graviditeter och lattefikor…Jag började med 86,2 kg och väger nu 60,2 och mår verkligen toppen…
Under året med viktnedgången så har jag inte tränat en endaste liten gång, knappt en extra promenad faktiskt men när jag hade nått min målvikt, vilket jag gjorde med redan innan jag trodde det(I oktober vägde jag 62 kg och det var egentligen målet men det blev 2 kg till innan januari) så började jag det nya året med ett gym kort och nu tränar jag 3 gånger i veckan, CXWRX, Body Pump och Zumba!
Det känns fantastiskt att få vara smal, och ha massor av energi igen… Så mycket god mat som jag ätit och för alltid kommer fortsätta äta… 🙂
Tack igen…
Här är en länk till min blogg med före och efterbilder i dagens inlägg. (Får gärna länkas vidare till, kanske kan det inspirera någon…)
Alice & Isac in Wonderland: Smalare och lyckligare med LCHF
Hälsningar Josefin
Grattis! Josefin berättar också att hon startat en ny blogg som till skillnad från den ovan är helt inriktad just på LCHF och hälsa: LättCoolHälsosamFit
Min man har nu sedan årsskiftet slutat med läsk och juice och dricker istället te och han har bytt brödet till surdegsrågbröd. Mängden choklad har han också minskat och det nattliga glassfrosseriet upphörde också kring årsskiftet. De små förändringarna har kommit efter att jag slutade prata om hur han åt. Och förändringarna har han också gjort i smyg.
Surdegsrågbrödet bakar jag numera själv (åt honom) och då har jag också möjligheten att sätta till en hel del nötter i brödet (gör det inte alltid men har testat och ska fortsätta på den vägen).
På sitt jobb väljer han numera bort potatisen och tar mera grönsaker istället har han sagt.
Klart din man vet att man blir smal på LHCF. Men att sluta med socker är som att sluta röka. Min bror slutade röka sina två paket om dagen när vi andra i familjen bestämde att nu säger vi ingenting mera. Det tog två år.