Smalare och lyckligare med LCHF
i Framgångshistorier 
Jag fick ett mejl från Josefin:
Mejlet
Hej!
Jag vill börja med att tacka för en fantastisk blogg, bok och inspiration under hela förra året då jag bestämde mig för att ta tag i min övervikt som jag samlat på mig under graviditeter och lattefikor…Jag började med 86,2 kg och väger nu 60,2 och mår verkligen toppen…
Under året med viktnedgången så har jag inte tränat en endaste liten gång, knappt en extra promenad faktiskt men när jag hade nått min målvikt, vilket jag gjorde med redan innan jag trodde det(I oktober vägde jag 62 kg och det var egentligen målet men det blev 2 kg till innan januari) så började jag det nya året med ett gym kort och nu tränar jag 3 gånger i veckan, CXWRX, Body Pump och Zumba!
Det känns fantastiskt att få vara smal, och ha massor av energi igen… Så mycket god mat som jag ätit och för alltid kommer fortsätta äta… :-)
Tack igen…
Här är en länk till min blogg med före och efterbilder i dagens inlägg. (Får gärna länkas vidare till, kanske kan det inspirera någon…)
Alice & Isac in Wonderland: Smalare och lyckligare med LCHF
Hälsningar Josefin
Grattis! Josefin berättar också att hon startat en ny blogg som till skillnad från den ovan är helt inriktad just på LCHF och hälsa: LättCoolHälsosamFit
Min man har nu sedan årsskiftet slutat med läsk och juice och dricker istället te och han har bytt brödet till surdegsrågbröd. Mängden choklad har han också minskat och det nattliga glassfrosseriet upphörde också kring årsskiftet. De små förändringarna har kommit efter att jag slutade prata om hur han åt. Och förändringarna har han också gjort i smyg.
Surdegsrågbrödet bakar jag numera själv (åt honom) och då har jag också möjligheten att sätta till en hel del nötter i brödet (gör det inte alltid men har testat och ska fortsätta på den vägen).
På sitt jobb väljer han numera bort potatisen och tar mera grönsaker istället har han sagt.
Klart din man vet att man blir smal på LHCF. Men att sluta med socker är som att sluta röka. Min bror slutade röka sina två paket om dagen när vi andra i familjen bestämde att nu säger vi ingenting mera. Det tog två år.
Han börjar till och med att tänka på och titta på innehållsförteckning när vi storhandlar.
Med andra ord: jag sa till honom att JAG behöver gå ner och ha bättre hälsa och några grejer skulle inte finnas hemma, men att han fick gärna äta ris/potatis/pasta.
Hoppas att det hjälper dig. en sak till: ingen idé om att tjata att han ska ner i vikt, det fungerar inte.
och tack för att du delar med dig - du är ännu ett levande bevis för att LCHF fungerar!
Jag började med LCHF långt före min då kraftigt överviktige man.
men han o tonåringarna har sakta men säkert kommit "över" mer o mer till LCHF.
Jag har god LCHF mat som de blir mätta av och
potatisen blir lämnad mer o mer, till slut möglar den i kylen för ingen äter av den.
Och så berättar jag för ungdomarna att - OK ät bröd om ni vill. men var medvetna om att det bara e gott, det ger ingen näring till kroppen. Näringen finns i proteinet o fettet
mm mm näringslära som kommer fram då o då i vardagen.
Jag lagade i början Våfflor på ägg.ost o grädde till maken istf kolhydrat-bröd det åt han gladerligen och tog med i matlåda till jobbet, vart som kreps när han värmde sin låda i ugnen MUMS.
Hitintills har han gått ner 50 kg och sakta försvinner mer o mer han har ca 20-25 kg kvar
omställningen kan ta några år beroende på hur man e som person.
Själv DÖK jag in i detta hur lätt som helst.
Vi reagerar olika
Att laga riktigt god riktig mat och bjuda på som man blir mätt utav är nog den bästa vägen att gå!
Det kändes lite läskigt att ge länken till min lilla vardagsblogg (som egentligen inte alls handlar så mycket om kost, vikt och träning) med 15 besök om dagen hit till Kostdoktorn som har så mycket läsare men jag är glad för att jag gjorde det....
Idag startar jag upp min nya blogg där jag kommer att skriva om LCHF-mat, träning och lite annat... Jag är ju ingen expert på någonting men delar gärna med mig av vad som funkat för mig....
http://lattcoolhalsosamfit.blogspot.se/
Kram Josefin
stort grattis till din viktnedgång!
En fråga, du säger att du inte motionerade under din viktresa.
Höll du dock koll på kaloriintaget?
Eller kunde du vräka i dig mat och ändå gå ner, så länge det var LCHF-godkänt? :)
Återigen stort grattis.
Nyckeln är från
Lchf.se
http://www.lchf.se/Mat/Produktcertifiering.aspx
som ett bevis på att vi bla klarar av att laga "äkta" LCHF mat det ska bli så kul att öppna restaurangen
#1 Ja, det där med människor i sin närhet, kan vara extra svårt. Att tjata, brukar bara öka motståndet. God mat och tålamod är nog den bästa lösningen. En mätt mage brukar inte ropa lika högt.
Jag skulle börja med att inte göra något för att underlätta kolhydratsätande dvs inte köpa åt honom, inte laga åt honom osv. Istället säger du att det får han fixa själv. Sedan skulle jag utmana honom att prova äta så, inte för vikten utan för tex slippa rapar. Min man har ätit som jag innan jag blev gravid (klarar inte LCHF då har jag märkt) men ändå ibland ätit smörgås. Han avslöjar sig med de rapar och fisar som då kommer och han har till sist insett att även om han inte går upp av att äta smörgås så mår han bättre utan och han äter det mer som en godsak numera än som 'mat'.
http://annikadahlqvist.com/2012/06/26/fore-och-efter-bilder/