Smal utan hunger med lavkarbo/LCHF
18 juli 2011 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Framgångshistorier
i Framgångshistorier Norrmannen Ronnie Mathiesen berättar här om sina 30 kilos viktnedgång utan hunger. Dessutom visar han spektakulära före- och efterbilder vars like du aldrig sett förut och bjuder på LCHF-knäckebröd.
Gratulera honom gärna på hans blogg: LCHFliv.com
Jag blir så himla inspirerad av människor som klarar av att hålla sig, då jag själv ofta faller för diverse frestelser.. När jag umgås med min pojkvän och han äter stripes, potatis, pasta eller ris till maten, så blir det att jag måste ta liiite. Sen lite till, och kanske lite mer. Och lite till! Jag har alltså oerhört svårt att avstå då andra i min närhet äter massa kolhydrater. Dock går det enklare när jag är ensam.
Någon annan som känner igen sig? Hur ska man tänka?
Jag faller pladask om jag bara tar liiite... för det blir exakt som du beskriver.. tyvärr
Jag måste säga nej tack och min omgivning accepterar det fullständigt.
När jag inte äter något "onödigt" så är det jättelätt att hålla sockermonstret i schack.
Tycker i alla fall jag. =)
Jag tycker att den sociala biten är svårast, det ska fikas hit o dit, bästa vännen bjuder på nybakade frallor med ost och hemmagjord sylt, croissant och ciabatta på semestern......hur ska man kunna motstå detta???
Vi med svag karaktär, hur ska vi göra???
Håller med Monica Hansson - det går inte att ta liiite. Allt eller inget, då är inget bättre för oss som ockuperas av SOCKERMONSTRET, precis som Ronnie Mathisen också säger. Allt eller inget, bara att välja. Kan man inte kontrollera sig om man tar liiiite, då är det bäst att helt avstå.
Gör dig några skivor ost med hyvlat smör på och rulla ihop, eller bär med vispad grädde, eller Baby Bell-ostar, eller vad du kommer på, när pojkvännen äter sina chips, eller ännu bättre, få in honom på din väg! ;) Du gör maten, och gör blomkålsmos istället för att koka pasta eller potatis... Lycka till!
Når man hører din historie og ser seg omkring, er det noe som slår meg. Ingen fete mennesker overspiser fet mat. Ihvertfall ikke alene. De fleste av oss er mer eller mindre sukkeravhengige. Vi elsker pasta og brød, poteter og sukkervarer.
Noen tåler tilsynelatende karbohydratende bedre enn oss fete. Men også de slanke tar skade av sukkerkosten. Jeg tenker på kancer og hjerte/karsykdommer osv. Vi som har blitt fete av kosten er "heldige"for vi kan se at vi ikke tåler det med å titte i speilet. De smale får kanskje ikke den advarselen. Aldri i menneskets historie har vi spist så mye sukker som nå! Heldigvis er revolusjonen i gang her i Norden.
Och Grattis Ronnie! ska genast gå och kolla in din blogg
Ett litet tips till Andreas om jag får vara näsvis :). Din mikrofon tar in väldigt mycket ljud från vinden - går det göra något åt det? Det stör.....
Jag märkte det, ska akta mig för att filma där det blåser framöver. ;)
Jag vill erkänna att jag ibland trillar ner i bitterfällan....
Under sämre (lata) dagar, när jag observerar att min pojkvän verkar kunna leva på socker (hamburgare, pizza, färdigmat, chips och godis och läsk på helgerna) utan att, tillsynes, lägga på sig ett enda gram i vikt (dock med en, konstant, troligen ledsen och otrevligt högljudd mage som bieffekt) så kan jag undra varför just JAG inte klarar av en endaste liten brödbit utan att "trilla dit", överäta, känna mig svullen och allmänt miserabel i flera dagar efteråt. Just JAG måste alltid vara noga med vad jag stoppar i mig. En liten portion pasta, sen äre kört!
Mycket otrevligt känslotillstånd denna bitterhet. Där vill jag inte fastna! Då botar det att tänka som du, Bjørn Larsen och fortsätta på den linjen :)
Och vem vet hur min pojkväns kropp kommer reagera efter 20 år på socker? med cancer i släkten och inga synliga symptom (ännu) som indikerar att han borde ta bort socker ur kosten... Otäcka tanke...
Är det någon "sönder" bantad som lyckats med LCHF?
Oftast presenteras fantastiska resultat från killar som aldrig bantat
Jag känner igen mig precis i din formulering, och jag tror att andra här också har rätt - vi som är sockerkänsliga kan inte äta bara lite grann av kolhydratrik mat, utan det är allt eller inget som gäller....tyvärr, suck! Det absolut jobbigaste tycker jag är människor i min omgivning som himlar med ögonen och säger saker som: "Men herregud, håller du fortfarande på med de där dumheterna, EN kaka dör du väl inte av!" Kanske inte där och då, men mitt sockersug triggas igång direkt av ett enda litet Ballerinakex och sedan är det kört. Om jag kunde sluta efter det där enda kexet vore det en sak, men det kan jag ju inte...om jag vore nykter alkoholist skulle ju ingen försöka övertala mig att bara ta ett enda glas vin, men när det gäller sockerberoende anses det tydligen bara finnas i teorin och inte vara något att ta på allvar.
Jag har testat att köra nutrilätt... Men det var innan jag visste bättre :) Vilken svältkost!
;-)
Det kanske är så att det är mer spektakulärt att skriva om unga killar som gått ner 100 kg på ett år...?
Hur som helst, om du inte känner till Anna Hallén rekommenderar jag hennes hemsida http://www.annahallen.se och hennes bok "LCHF - den goda vägen till hälsa och viktminskning". Hon gick ner 33 kg, från 111 till 79, med lc-kost, efter att ha bantat ända sedan tonåren med den ena metoden konstigare än den andra. Hon var väl runt 35 när hon äntligen lyckades gå ner i vikt genom att minska kolhydratintaget. Det ska tydligen finnas intervjuer med henne på nätet också. Kolla in bilderna på hennes hemsida - hon är smal, vältränad och ser ut som hälsan själv, från att ha varit en tjockis som knappt orkade röra sig.
Och Monique Forslund (www.lifezone.se) har gjort en liknande viktresa och gått ner 40 kg. Kolla gärna in före-och-efter-bilderna på henne - man tror inte att det är sant.
fantastiskt trevlig blogg, fastnade där en stund. Jag hittade receptet på knäckebröd http://lavkarboliv.blogg.no/oppskrifter.html men jag skulle behöva hjälp med att förstå receptet och även beskrivningen... skulle bli jätteglad om nån ville hjälpa till med det!
/Gerd
200 gr solroskärnor, 50 gr linfrö, 50 gr sesamfrö, 50 gr kruskakli, 2 matskedar fiberhusk, lite salt (1/2-1 tsk?), 5 dl vatten. Allt blandas och låt stå och svälla i 10 minuter. Bred ut jämnt på två plåtar och skär upp 16 rutor på varje plåt. Grädda i varmluftsugn på 160 grader i 1 tim och 10 minuter. = ungefär 175 grader i vanlig ugn
jag hoppas att detta är rätt, Lycka till!
tack, visst känner jag till dem. Men det är också bara dom som tas upp som exempel. Menar, det måste väl finnas "okända" personer som normalt inte syns i dessa medier utan kört själv med gott resultat som kan dyka upp och inspirera oss.
Hur som helst verkar det vara mycket svårare och mer sällsynt att få goda LCHF resultat för oss tjejer gällande viktminskning.
Vad jag förstår gick Monique ned med vlcd men håller vikten med LCHF?
Det du skriver er helt fantastisk. Den vinklingen skriver jeg gjerne om på bloggen min. Kunne du sende meg din filosofi på mail til meg? Gjerne med et bildet. Så legger jeg det ut på bloggen. "Bjørn Larsens LavKarbo filosofi" eller noe. Blir kjempe bra! ronnie.m@thisen.com
har svårare att reducera sin vikt med LCHC-kost?
Det är samma recept som Monique Forslund haft på sin blogg. Underbart gott!!! Glöm dock inte fiberhusken (gjorde jag första gången), det är det som håller ihop brödet.
Andrea 26#
Bra fråga, jag har aldrig förstått hur mycket Monique F gick ned med VLCD (alla kilon eller vissa?), men jag har läst att hon använt pulverdiet för att tappa kilon. Vore intressant att få veta; hon brukar väl själv skriva här ibland, så hon kanske kan svara? Jag håller f ö med om att det är ont om framgångshistorier om kvinnor som gått ner mer än några få kilon med lc-kost. Undrar varför? Har kvinnor överlag så mycket svårare för att gå ner i vikt pga jojo- och svältbantning i många år, eller finns det hormonella förklaringar till att kvinnor helt enkelt har svårare att gå ner i vikt? Jag vet inte, men jag håller med om att framgångshistorier om kvinnor och LCHF är lite mer tunnsådda.
Det var bara det att länken till det bröd jag ville ha översatt var inte till ett knäckebröd förstår jag nu... norskan min är sådär som sagt, så det bröd jag länkade till är fortfarande oöversatt. Jag skulle vilja prova det receptet också och egentligen är det nog bara hur mycket en "boks" CF är och vad ss betyder som jag behöver veta!
Jag undrar också över vad ss betyder men funderar om det kan vara "sockersked"/tesked. En boks måste ju vara en ask med creme fraiche.
Som gammal "godisgris" känner jag igen mig själv i mycket. Själv har jag nu gått ned 20 kg på två år men det var inte för att gå ned i vikt som jag satsade på strikt LCHF. Det var helt enkelt för att hjälpa min fru som då blev allvarligt sockersjuk. Hon klarar sig nu också utan medicin om hon "sköter sig". Hon blir dock sjuk direkt om hon t.ex. äter något som bröd men ändå så kan hon ibland inte stå emot då "välvilliga" släktingar vill bjuda på "något gott".
Jag bävar därför varje gång hon hälsar på någon - det brukar ta ett par veckor att reparera skadorna. Och jag "skäller" också varje gång på henne. "Du vet ju att du blir sjuk varenda gång. Varför gör du det?" Men som hos Ronnie slår "sockerdjävulen" till.
Intressant är också min svärmor som nu är över nittio år med en massa värk överallt i kroppen - framför allt i ledena. När vi har satt henne på vår egen strikta LCHF-kost så har den mesta värken dock försvunnit som i ett "trollslag". Vi har blivit helt förbluffade. Hon har för övrigt i hela sitt liv varit ett "sockermonster" men till slut blivit mer eller mindre anorektiker.
Hon var alldeles nyss och hälsade på men klarade denna gång inte av mer än ett enda dygn. Den första delen av dygnet var väldigt trivsam och hon fick då riktig köttbuljong och jag frågade hur det var med hennes värk - jodå. Sedan frågade hon om vi inte hade mjölk men det har vi inte. Istället ville hon då ha socker i kaffet som hon normalt inte tar. Men jag antar att det är socker (mjölk) som socker som gäller. Då gav jag upp och åkte till affären och köpte jordgubbsyoghurt (10 % socker) och mjölk. Hon som normalt bara petar lite i maten hade nu inga problem att sätta i sig hela yoghurtportionen. Vi misstänker därför att det var sockersuget som blev henne övermäktigt och som gjorde att hon inte stod ut hos oss "talibaner" utan ville resa hem igen så snabbt som möjligt denna gång. Jag frågade henne om det var sådan yoghurt hon normalt åt. Jo precis sådan var det hon var van vid.
Jag tror att socker är ett "gift" - mycket talar för det.
Vi är nog lika du och jag Anna (#19) när det kommer till detta med socker och kolhydrater i allmänhet. Att ha en godisskål framför sig och endast ta en, det går liksom inte. Öppnar någon en chipspåse så kan man inte bara ta ett, utan det åker bara mer och mer chips in i munnen.. Nää usch! Efteråt får man dåligt samvete, och lovar sig själv att "imorgon, dååååå ska jag klara det". Jag undrar när den där morgonen kommer egentligen... Det är ju lätt att säga att man kommer sluta med sötslisket imorgon, när man känner sig helt spyfärdig av chokladen eller vad man nu har ätit. Men när morgondagen kommer, så smyger sig även sockersuget fram - och då är man plötsligt inte lika disciplinerad längre, som man trodde dagen innan!
Nä det får nog bli som ni säger, att man måste sluta HELT.. För ja, socker är ett gift som professor Göran uttrycker det (väldigt intressant inlägg för övrigt också! det är skrämmande hur socker påverkar oss). Det triggar igång hjärnan något så oerhört, och det är nästan omöjligt att avstå! Men man kan, bara man ger sig fan på det. Och det ska jag försöka göra.
Vi kan tillsammans vinna fighten över sockerdjävulen ;) Ha det bra!
http://www.kostdoktorn.se/minus-168-kilo-med-lagkolhydratkost
http://www.expressen.se/halsa/1.2383571/borjade-ata-fett-gick-ner-30-...
http://www.expressen.se/halsa/1.2382123/ju-mer-fett-desto-fortare-gic...
http://kvp.expressen.se/halsa/1.1616578/bitte-42-blev-av-med-magbesvaren
För många fler se stora skrytartråden:
http://www.kostdoktorn.se/stora-skryttraden
Dock är det definitivt kvinnor 50+ som i genomsnitt har det svårast att gå ner mycket i vikt.
http://pulstagning.se/2011/july/tulip-bacon-utan-rokarom.html
Jag vet inte, men ett av de största skälen kan vara den drastiskt sänkta mängden östrogen de har i kroppen.
Såväl östrogen som testosteron (hos män) minskar fettansamling på magen.
Jag har ju testat alla bantningskurer sedan jag var ca 12 år! Hörde då om VLCD (pulverkur) som jag inte hade testat! Hade heller inte hört om LCHF då (4,5 år sedan)...
Självklart hoppade jag på även pulverdiet! Och det funkade bra på mig, gick ner massor och började såsmåningom att äta igen och då GI! Kilona kom tillbaka, trots att jag var sååå strikt (inom GI)! Ungefär 1-1.5kg/vecka plus... Gick då upp hälften av det jag hade gått ner på pulver, dock upp på rekordtid! Fick total panik! Tänkte att skall jag behöva leva på pulver hela livet för att kunna vara normalviktig!!!??
En kompis som följde min konstanta kamp började prata om LCHF och just denna hemsida! Jag nappade direkt! Då vände det, efter ett tag, gick ner igen och kan behålla vikten. (Dock inte utan kamp skall jag säga)!!! Men jag kan äta mig mätt på så god mat!
Den tiden på pulver var vi många i gruppen och ALLA har gått upp sina kilon plus extra! Jag tror inte jag springer på någon på stan som gick på pulver då (via ett center) som har behållit vikten...
Men då vet ni :) jag brukar få förklara min historia titt som tätt! :)
Frågan är dock hade jag gått på pulver om jag hittat LCHF först? Vet inte... tror inte det... Men jag tror inte jag hade vågat äta den mängd fett jag äter idag om jag inte redan hade gått ner ett antal kilo! Jag var helt FETTVETTSKRÄMD!
Grattis Ronnie! Sååå kul att träffa dig i Säffle! Vi babblade ju på som vi känt varandra hela livet! Spännande att följa fortsättningen med LCHF o lavkarbo!
1ss (spiseskje) er på svensk 1 matskjed (tror jeg)
1 boks tror jeg er 3 dl stor - altså en ask som Pernilla sier.
Det är så roligt att var "frisk" - speciellt när man har varit (och egentligen är) vädligt sjuk.
När vi gick över på en väldigt strikt LCHF gick både jag och min hustru ned ca 8 kg var på mindre än ett halvår, alltså lika mycket, och båda är vi klart över sextio. Definitivt är (eller snarare var) vi i det metabola syndromet. Kan det vara så för oss som bevisligen är känsliga (befinner oss i detta syndrom och har sockersug) att man måste bli av med den allra sista procenten kolhydrater för att det ska börja "röra på sig" ordentligt. Det verkar ju så på Ronnie också.
Vi var förstås inte extremt överviktiga, på samma sätt som Ronnie, och då kanske det lättare "rör på" sig. Vi var som sagt inte heller ute efter själva viktminskningen men vi gråter förstås inte när vi tittar oss i spegeln - det är ju löjligt egentligen - en kroppform som man hade i 25-årsåldern. Men som Ronnie säger det är ju själva välfinnandet (hälsan) som är det viktigaste. Sedan spelar det väl ingen större roll om man har några kilo för mycket.
Det verkar ju nästan på mig som att man kan "ställa in sin vikt" med hjälp procentandelen kolhydrater. Jag märker att jag direkt går upp i vikt pss som Ronnie att när jag börjar fuska på något sätt och det händer ibland när jag hamnar i sociala sammanhang med flera restaurangmiddagaroch bjudluncher i rad för att där inte framstå som alltför "talibansk". Dessutom tycker jag ju det är så förbaskat gott med t.ex. en efterrätt även om jag försöker välja något "vettigt". Jag "lider" fortfarande av en sådan vecka i början av juni då jag omedelbart gick upp 4 kg av vilka jag nu tappat två. Men fortsätter jag med min strikta LCHF så är jag övertygad om att jag om några veckor ha kommit tillbaka till mina 76 kg för mina 185 cm (normalvikt?) där jag låg inna den veckan trots att jag nu äter som en häst. Igår kväll t.ex. åt jag närmare ett kg nötkött (naturbetat från Norrbete) med massor av smör och nu ska jag äta lammköttsoppa med kött från samma ställe. Annika Dahlqvist handlar förresten där också.
Rent fysiskt så borde det vara omöjligt att blodsockret går upp av sötningsmedel.
Misstänkte att ss var matsked, alltså 15 ml men att en boks var 3 dl var svårare att gissa, i Sverige är ju våra askar 2dl eller 5dl.
Skulle tippa på att det står för spise sked. Matsked alltså.
Det var tårta på bordet som hennes snälla syster hade bakat då min fru körde hem svärmor. Men det brukar repa sig på några veckor som sagt.
Lchf - ätande diabetes 2 människor, som oss andra går ibland på tvers av vad som är bra for kroppen. Kan det då ha något för sig å ha lite insulin hemma, bara för tilfälle och ville det kunna avhjälpa de verste symtomen som någon kan få. Jag undrar vad du menar om det. Er det å "banne i kyrkan"/onyttigt - eller kan det vara relevant.