Skeptikern Jacob Gudiol recenserar Matrevolutionen
6 januari 2011 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Om Diet Doctor
i Om Diet Doctor 
Detta var intressant. Det är förstås roligt när mina vänner och meningsfränder gillar Matrevolutionen. Men vad händer om en riktig kritiker får tag på den?
Jacob Gudiol skriver regelbundet på Träningslära.se. Sedan åratal har vi periodvis fört långa diskussioner i kommentarerna här. Vi kommer sällan helt överens men det är ok, det har varit lärorika debatter. Jacob är skeptisk till LCHF-kost, eller åtminstone till hur den framställs i dagens debatt. Han är noga med vetenskapen och har ett stort intresse för näringslära, träning och hälsa.
Det vore väldigt spännande att se vad han skulle tycka om boken Matrevolutionen. Så jag skickade ett ex och här är hans recension:
79 kommentarer
Kolhydrater är snabba, jag är långsam, de hinner ifatt mej helt enkelt...så bra uttryckt!
Sockerbomben står i bokhyllan, jag tar fram den igen. Det gäller att stå stark nästa gång hjärnan spökar runt med mig! Jag tror att jag tillhör de känsliga som Thomas H nämner.
49, det är till stora delar en bok som grundar sig på fakta och ska därför granskas därefter.
"48, lättmargarin är ju inte direkt fettsnålt jämfört med andra livsmedel. Men eftersom bröd är en onödig produkt spelar det ingen roll."
Vad menar du med denna kommentar? ;)
Är det något som är bra med lättmargarin förutom att det inte är fettsnålt?
En undrar?
Jag har själv varit fettskrämd sedan 70-talet (ja, fullkornsmacka utan smör/margarin), och det var ju helt fel.
Sen menar jag att den sk fettskrämdheten hade varit betydligt mer tydlig om barnen inte
erbjöds någon fettkälla överhuvudtaget.
Eller hade det månne varit bättre för deras välmående. Bara kolhydrater allena?
Citat av JG"Så fort de inte har ett vettigt argument eller någon studie att backa upp sina påstående med går de per default över till argumentet utifrån deras egna lilla påhittade stenåldersmänniska."
Antingen försöker han svartmåla meningsmotståndare eller så är hans tankeläsningsförmåga usel om han på allvar tycker att stenålderskost används som en slags ad hoc.
Ove: jag har ingen bror. Hade nog varit kul att ha en dock.
Av två (eller flera) hypoteser som i övrigt är helt jämbördiga och korrekta, så föredras den som gör färst antaganden; är den korrekta definitionen av Occams rakkniv.
Kan du förklara vad Nyckelhålet är för påfund då? ;)
Inget med fettskrämdhet att göra?
När nu vår vetenskap visar stora brister inom detta ämnesområde och bra studier saknas så måste ju kliniska studier och även beprövad erfarenhet få en betydligt större tyngd.
Dåliga studier måste ju kasseras. Tex dom studier som gjorde att nya kostråd för diabetiker infördes.... eller så finns inte dom...??
Vilka kostråd gavs exvis för diabetiker på 60 talet och hur fungerade det?
Vilka kostråd ges nu och hur fungerar det?
en uns av rädsla, inget skrämdhet. Men i huvudsak en symbol grundad utifrån kommersiella intressen.
Citatet visar ”helt klart” att JG bör läsa boken ordentligt :)
Jag visste inte skillnaden på smör och margarin under mina 40 första levnadsår. Jag hade i alla fall ingen större koll och la inte möda på att forska i något som jag då ansåg vara fullkomligt ointressant.
"Smör" var det man hade på mackan! D.v.s. lätt&lagom, Flora, Bregott, Lätta etc.
Hemma hade vi lägg&lagom som låg i en trevlig röd ask, var lätt att bre och allmänt ansågs som "gott". (Tror ärligt talat aldrig jag riktigt kände efter vad det smakade). Bregott ansågs vara för hårt för att bre. Mackan gick sönder!
Det vi stekte i var Milda, för det hade jag växt upp med. Detta kallades dock helt korrekt för margarin. (Jag tror jag kallade de guldiga smör-paketen för margarin också).
Min definition var helt enkelt: Smör har man på mackan, margarin steker man i.
(oavsett vad som egentligen fanns i förpackningen).
Fettskrämd var jag inte. Tvärtom ... jag var väldigt mager de första ca 30 åren av mitt liv. I senare tonåren minns jag att jag tyckte jag var för mager, så jag försökte gå upp i vikt genom att bl.a. sätta i mig ren vispgrädde. Det gick inte så bra ;-)
Det enda jag minns när det gäller fettskrämdhet var hur det under 80-talet, när jag var tonåring, pumpades ut att fett blir man fet av, ät lightprodukter. (Vilket jag undvek eftersom jag tyckte det smakade äckligt).
Jag har tryckt i mig kakor, chips, godis och pasta under största delen av mitt liv utan problem, men det var väl helt enkelt så att min metabolism fungerade utmärkt. Någon gång i 30-årsåldern "gick den sönder". Nu är jag 43 år och jobbar jag på att laga min metabolism. :-)
Det startade halvt katastrofalt då min nyvunna övervikt även gav mig högt blodtryck. Min läkare skrämde mig rejält, och rekommenderade medelhavsmat. Jag fattade väl inte riktigt utan gick och köpte svindyr Becel ProAktiv. Tack och lov var det då jag började forska i det här med kost, och nu har lärt mig massor. Jag ser fram emot att lära mig ännu mer. :-)
Jag är ingen flitig bloggare eller läsare av dito
Men när jag såg inlägget nr 3 från Karin måste jag komma med ett inlägg
Det finns en person, Lierre Keith som har skrivit boken "Vegomyten"
Som jag inte sett nån referens till här
Hon mådde tydligen mycket sämre innan hon såg ljuset i tunneln
Den är skriven i raseri över att ha blivit lurad hela livet
Den är mycket läsvärd och tänkvärd,
Man blir verkligen orolig över framtiden på klotet
Citat
"En vegetarisk livsstil är inte hållbar i längden, varken för individen eller för planeten. Den vegetariska myten bygger på okunskap om de ekologiska naturlagarna.
I Vegomyten presenterar Lierre Keith sin syn på maten och rättvisan ett radikalt manifest för en hållbar livsmedelspolitik.
Det storskaliga spannmålsjordbruket förgriper sig systematiskt på vår jord.
Odlingen av vegetarisk basföda, som ris och soja, gör att vattenreserverna sinar.
Den biologiska mångfalden minskar, jorden utarmas och klimatförändringen påskyndas. "
Läs den, lär och lev
Har förstås även några egna exemplar av äldre läkarböcker som beskriver detta ganska så bra.
Det var väl därför SBU inte tittade på studier och möjligen då även beprövad erfarenhet före 1980...för den var ju ganska så entydig.
Nu kunde dom ju tala med två tungor dvs. vi vet inte vad som händer om vi äter LCHF-kost på lång sikt och därför är det då bättre att fortsätta med nuvarande diabeteskostråd även om dom saknar evidens! dvs. det finns inga bra studier gjorda på diabetesdrabbade med nuvarande diabeteskost!
Åsså fortsätter epidemin och alla senkomplikationer...
Jättebra inlägg YngveE - Klart det är så också!!
Han är ytterligare en människa som vägrar inse fakta.
Nej, det används ofta och bra av väl pålästa människor som Doc, Lars Wilsson, Frostegård mfl. Studier som inte tål evolutionärt resonemang ger anledning till tvivel. Dessutom är det evolutionära perspektivet bra ur både debatt- och pedagogisk synvinkel. Det skall Doc givetvis utnyttja till sin fördel, för har man väl underbyggda argument kan man göra det.
Det är lika intressant att titta på vilka som inte kan eller vill använda det evolutionära perpektivet. Hit hör SLV, margarin- och sockerindustrin, Hellenius och läkemedelsbolag som tjänar pengar på att sälja medicin till friska.
Har du läst boken tnt diet av jeff volek med hjälp av adam campbell (men´s health)
http://www.bokus.com/bok/9781594869761/mens-health-tnt-diet/
Tror alla som intresserad av träningslära bör läsa den och förstå hur man sköter kosten beroende på vilka mål man har.
Nej den har jag inte läst. Men jag gillar Volek som forskare.
Du sätter ord på det jag känner :)
Var den gränsen går är det nog många som skulle vilja veta! Har levt som ett hälsofreak hela mitt vuxna liv, men vad hjälpte det när jag uppenbarligen inte tål kolhydrater så bra. Tjock blev jag inte, men vikten gick långsamt uppåt (från en låg nivå) år efter år trots ett idogt motionerande och "nyttigt", "fettfritt" (nästan) ätande.
Vetenskapen vet väl ännu inte var gränsen går. Ett spår att undersöka är väl alla människor som får kraftiga blodsockerdippar trots "nyttig" fiberhavregrynsgröt och fullkornsmackor. Det är väl en tydlig signal om att man man är känslig.
Jag hoppas förstås på en medicin som botar honom helt även om den är långt borta just nu.