Sjuksköterska går ner 38 kilo med LCHF

Före och efter

Här är sjuksköterskan Sofia Schillers historia om ett par decenniers kämpande med vikten. Och vad som hände när hon – trots allt hon hört om ”fettsekten” – vågade testa LCHF:

Hej Andreas! Blir så inspirerad av alla framgångshistorier jag ser i din blogg, och tänkte nu på morgonen att någon kanske kan finna inspiration i min historia? Jag har, på drygt 2-3 år, tappat 38 kilo, kan för första gången tämja mitt sockerberoende och har ett lugnt och avslappnat förhållande till mat.

När jag tänker tillbaks så har jag nog aldrig haft ett sunt förhållande till mat – och när jag säger mat här så menar jag socker. Så länge jag kan minnas har jag ätit sötsaker i hemlighet och varit fullkomligt bottenlös. Mättnad går alltid att stävja med mer socker. När jag äter socker finns inget stopp. Ett Ballerinakex kan utan problem bli två paket, ett kilo godis är ingen utmaning – och så är det fortfarande!

Detta ätbeteende har givetvis gjort att jag alltid varit mullig, och så även som tonåring. Jag var blyg, osäker, dejtade aldrig och var rätt och slätt ganska eländig. När jag var 20 år (2001) gick jag, till familjens stora lycka och lättnad, ner 23 kilo (från 93 kg till 70 kg) med Viktväktarna. Allt var frid och fröjd, tills jag slutade. Jag hade disciplinerat bort 23 kilo, men inte lärt mig ett dugg om varför jag gått upp dem från första början.. Och mycket riktigt smög kilona sig på igen. Med råge! 2010 (då 29 år gammal) vägde jag 110 kg! Under det året testade jag alla upptänkliga dieter; det var grönsakssoppor, flygvärdinnevarianter, pulvershakes och fruktdieter. På ett år tappade jag kanske totalt 5 kilo efter en massa pendlande.

Det var här som LCHF dök upp i bakhuvudet. Jag är utbildad sjuksköterska och hade under en lång tid fnyst åt de uppenbart livsfarliga kostråd som den här fettsekten spred, men faktum var ändå att jag stod vid vägs ände. Jag hade inget kvar att prova. Så lite på ren trots (och lite för att bevisa för alla fettfreaks att det inte fungerade!) började jag, den 11 januari 2011, på resan som skulle komma att förändra mitt liv.

Min resa har inte varit rak hela vägen. Jag har haft avsteg, jag har som nästan målviktig inbillat mig att jag kan gå tillbaka och äta ”vanlig” kolhydratbaserad kost, bara för att finna mig själv på samma gamla vippbräda av disciplin vs. sockersug. Det går inte. Jag har nu kommit till insikt om att jag för alltid kommer ha ett stört förhållande till socker, och att LCHF är mitt ultimata vapen i den kampen. Jag kan fortfarande få impulsen och viljan att trycka i mig gränslöst med lösgodis, men jag får aldrig det fysiska suget. Och det är så skönt! Tack, Andreas och alla ni andra ”freaks” för den inspiration ni varit och fortfarande är!

Vänliga hälsningar,
Sofia Schiller, Malmö.

Grattis Sofia!

Mer

LCHF för nybörjare

Tips för att gå ner i vikt

Ytterligare 198 framgångshistorier

Tidigare om sötsug och sötsaksberoende

PS

Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.

28 kommentarer

Toppkommentarer

  1. Majoren
    Grymt kaxigt av en sjuksköterska att gå ut med namn och bild och säga att LCHF funkar utmärkt!
    Det finns garanterat gott om LCHF-ätande vårdpersonal men som inte vågar "komma ut ur garderoben" ännu och jag kan förstå dem.
    Grattis Sofia!
    Civilkurage!
    Läs vidare →
  2. åsa
    Såååå himla bra skrivet Sofia och huvudet på spiken " jag hade disciplinerat bort 23 kilo, men inte lärt mig ett dugg om varför jag gått upp dem från första början"
    Stort grattis till dig :)
    Läs vidare →

Alla kommentarer

  1. Annika
    Ååååååå tack! Det var en superbra inspirationshistoria för mig! Fantastisk resa du gjort och lycka till med ditt fortsatt sockerfria liv!
  2. Agnetha Sundström
    Grattis, är också en "lchf-syrra" som konstaterat samma sak. Snart har jag gått ner en tredjedel av vad jag ska, jag mår superbt och törs inte riskera att gå tillbaka till konventionell viktminskning. Det här funkar verkligen och min fixering kring mat är som bortblåst. Kostdoktorn är mitt verktyg, alldeles gratis!!!
  3. åsa
    Såååå himla bra skrivet Sofia och huvudet på spiken " jag hade disciplinerat bort 23 kilo, men inte lärt mig ett dugg om varför jag gått upp dem från första början"
    Stort grattis till dig :)
  4. Gäst
    Bästa hälsningar från mig.
  5. Thomas H
    Vilken ytterligen underbar kosthistoria och det vore något för JG att läsa som kritiserar denna kostvariant gång på gång, när nu den vetenskap han granskar säger lite annorlunda..... Jättebra med fler historier från verkligheten som dessutom säger att SBU hade helt rätt i sin senaste granskning av koster bra för överviktiga!!!!
    Ändock verkar ju vissa av dom som var med i SBU-gruppen fortfarande tveka om det nu var rätt resultat dom fick fram...... :)
    Stort Grattis till dig, Sofia!!!
  6. Ann
    Åh, vilken härlig beskrivning av din viktnedgång! Jag gläds med alla som lyckas!
    Men hur är det: När man går ner så mycket blir det inte en massa skinn "över" och vad gör man då?
    Svar: #20
  7. I Like Neil Young
    Man får gratulera så väldigt mycket - det är inte nog med att man blir smalare , varenda organ i kroppen mår ju väldigt mycket bättre dessutom - och din kropp är ju du....såå...ja....:)

    Men som doc skrev nånstans ..berätta inget för Pastalo Roberto för då får du veta att LCHF är en quickfix för lata idioter.

  8. Marie
    Grattis, Sofia!
  9. Kickan
    Underbar historia!
  10. Jasmin
    Grattis och välkommen in i fettsekten! ;)

    Precis som dig har LCHF minskat det fysiska suget för socker men fortfarande får jag kämpa med sockerdemonerna ibland. Har upplevt att det blir lättare med tiden :)

  11. Fundersam
    Man blir så glad av varje sådan här historia! Grattis Sofia :)
  12. Rosine
    Känner igen mig i dig. Man är välutbildad och kunnig, väl insatt i frågor som intresserar en, man läser in sig på ämnen som intresserar en. Jag tyckte lchf var helt vansinnigt, jag fnös också åt det men det förbaskade sockersuget la ju krokben för mig jämt och ständigt. I ett sista desperat försök ville jag ändå testa lchf i hopp om att få bukt med mitt sockersug. Det lyckades naturligtvis över all förväntan. Att jag dessutom skulle bli normalviktig, värkfri och piggare än någonsin förut hade jag aldrig trott!
  13. bushcrafting
    Grattis! Känner igen mycket. Själv har jag tränat som en idiot hela mitt liv för att försöka hålla vikten hyffsat. Och tider när jag varit skadad mm så har jag gått upp i vikt. Då fattade jag ju till slut attt det var något fel med kosten, vad de än sa. Började med Atkins (som var poppis då) 2005. På den vägen är det. Har länge haft som intresse att utöva överlevnad i vildmarken, så jag vet ju precis hur mycket kolhydrater vi kan hitta där ute i verkligheten (det är inte mycket!) så jag var ju inte svårövertalad på att vi inte är anpassade för en massa kolhydrater. Synd att jag inte drog kopplingen själv tidigare bara. Men man vill ju lita på läkare och kostvetare, men det kan man ju uppenbarligen inte.

    Det var inte något hinder med mycket fett i början heller, jag resonerade som så, att vad tusan, inte kan fett vara farligt, det är ju kroppens nödbränsle. När man går ner i vikt går ju kroppen på egenproducerat fett, så hur skulle fett kunna vara farligt :D
    Dessutom visste jag ju att naturfolk får i sig mycket mer fett, och mindre kolisar än oss i civilisationen.

    Kan fortfarande inte äta några större mängder kolhydrater utan att trilla tillbaka i missbruk, så jag äter ganska strikt.

  14. Cia
    Vad man blir glad av en sån här underbart personlig berättelse!! Absolut själaglad!!!
    Och så snygg du blev Sofie!! Du var söt som rund också, men nu blev du ursnygg,...grattis till dig.
  15. Jonas
    Nämn aldrig JG mer! Tig ihjäl honom. Alla tillsammans!
  16. Majabella
    Så glad jag blir av dina ord, ett stort grattis! Älskar före och efterbilder, när det känns trögt o trist så googlar jag på "före efter LCHF" och beundrar och inspireras.
  17. Goran van Den Buske
    Grattis Sofia! Jag är så nöjd att fler och fler börjar inse att det är sockerdjävulen som ständigt ligger där och lurar i vassen. Kolhydratrik föda vidmakthåller sötsug/sockerberoende - liksom ALLA typer av sötningsmedel. Till vilken grad är naturligtvis individuellt. Men skall man lyckas med radikal viktminskning (en gång för alla) måste man nog först sluta ljuga för sig själv... och kanske även för sina närstående. De notoriska jojo-bantare som tror att de kan återgå till gamla invanda julbord - tror fel! (som du så insiktsfullt påpekade, Sofia)
  18. Alexander
    Jag noterar att Sofias hud har förbättrats märkbart sen hon gick över till LCHF.
  19. Majoren
    Grymt kaxigt av en sjuksköterska att gå ut med namn och bild och säga att LCHF funkar utmärkt!
    Det finns garanterat gott om LCHF-ätande vårdpersonal men som inte vågar "komma ut ur garderoben" ännu och jag kan förstå dem.
    Grattis Sofia!
    Civilkurage!
  20. Goran van Den Buske
    Under normala omständigheter är det nog ingen "överhängande" fara. Äter man sig naturligt ner i vikt tar detta förhållandevis lång tid och skinnet hänger hyfsat med i svängarna. För säkerhet skull kan man ju motionera (när/om man orkar). Har på första parkett upplevt när två damer nästan bara blev en kvar - efter ca 14 månader med strikt lågkolhydratkost. En var 25+ och en annan femtio++.
  21. LenaA
    Grattis Sofia, och välkommen att fortsätta käka livsfarlig kost med oss alla i fettsekten! :D
  22. Eva Persson
    Grattis Sofia, visst är det underbart att hitta hem, har gjort en liknande resa som Du, och säger bara TACK LCHF och Andreas och Annika !!!!!!!!!!!
  23. Anna
    Hon är fortfarande odräglig och ganska dryg. Wessebisser.
    Svar: #24
  24. Ann Kristin
    Vem menar du, exakt?
  25. Ingvar Bejvel
    Nr 23.

    Som man frågar får man svar... Besserwisser!

  26. Daniel Högberg
    Kul läsning, speciellt eftersom det är en sköterska som till skillnade från de flesta inom vården föregår med gott exempel :)

    LCHF har för mig inneburit en ENORM skillnad i mitt störda förhållningssättet till mat. Idag tänker jag aldrig på mat förrän jag är riktigt hungrig. Det är en enorm befrielse och min hjärna har sååå mycket utrymme för tankar på annat. Helt underbart. Som sockerberoende så kommer det psykiska beroendet alltid finnas där, men det fysiska suget är numer borta, vilket gör det hanterbart. Minns för 5 år sen, ute med sambon på motorvägen påväg till släktingar och helt plötsligt blir jag så jävla ilsken och bara skriker "SVÄNG IN PÅ NÄRMSTA MACK!!" - Blodsockerfall - in och köpa en 200g chokladkaka på (obs, ej choklad, bara 30% kakako, dvs, sockerkaka ;)) macken och sen trycka i sig på 3 min för att sedan få ångest. Sjukt? JA. Men idag är jag fri :)

  27. Scorpio
    Hej!
    När jag läste om att få impulsen att trycka i sig massa godis men att inte ha det fysiska suget så var det precis på pricken som jag har det nu. I flera dagar har jag velat göra det, men motstått det än. Jag vill ha det psykiskt men är egentligen inte alls sugen, det är bara i huvudet jag vill. Förstår ni hur jag menar? Det är precis som om jag bara går och väntar på att det ska ske. Dumt nog så har jag t o m bunkrat godis jag tycker om, hur dum kan man bli? Det brukar sluta så att jag börjar med glass och godis och sen är det kört. Nu är jag glad varje morgon att jag klarade gårdagen men det är psykiskt jobbigt. Önskar att jag kunde släppa det bara.
  28. Diini
    hej
    jag heter diini
    jag ska du fraga min vikt 52 och långe 182
    vad gör ni?

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg