Minus 15 kilo på sextio dagar med LCHF!
11 juli 2012 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Framgångshistorier
i Framgångshistorier 
Detta är sådant här som gör många avundsjuka. Yngre överviktiga män går vanligen ner förvånansvärt snabbt med LCHF:
Cecilia Folkesson – LCHF / Crossfit: Hille – från 99 kg till 84 kg, and still going strong
Känner du någon ung man som testat LCHF?
96 kommentarer
Vad har då hänt? Han mår bättre än någonsin, tränar inte tyvärr men ser ändå vältränad ut. Har inte slutat med LCHF trots att det var planen....han mår för bra :=) Han har ätit ganska mycket LCHF bakverk och nötter till helgen, ingen öl men vin vid utgång med polarna.
När han skulle åka vägde han in på.......thatha.......78 kg..... 15 kilo på 3,5 månad och då med mycket LCHF substitut som bröd, bakverk, pizza, paj, pannkaka mm alltså inte ren LCHF ( bara kött, fisk, kyckling och fett ).....beundrar honom så för sin bedrift :=)
Har dock fuskat en del, speciellt met rött vin och whiskey.
Inte rör mig en meter när det gäller träning...
20 m till bil, 50 m till kontor 8 timmar sittande på kontoret, 50m bil, 20m hem..(Turkisk yougurt till lunch, ibland ut på lunch rest..)
Du kanske inte uppskattar min humor, men jag diggar din: "Kostaterade" var fyndigt. ;)
Tack för mig angående detta dravel, nu ska jag läsa om Annika Dahlqvist uttalande om solskyddskrämer, betydligt mer intressant.
Idag upplever vi däremot fetma inte bara som en fysik utan framför allt som en social belastning - någonting att skämmas över. Vi verkar också nästan ha blivit helt fixerade vid vår egen och andras vikt. I mina ögon är denna fixering egentligen sjuk fast jag måste erkänna att jag själv är drabbad av den. Jag tillhör också den generation som upplevde den anoretiska fotomodellen Twiggy som något väldigt remarkabelt medan denna anorexi idag, 50 år senare, utgör själva "normen" för samma yrkeskategori.
Men varför har denna, i ett historiskt perspektiv, ganska snabba attitydförändring skett och som gör att vi idag skäms över vår fetma? Min gissning är att det sedan ungefär 50 år tillbaka har blivit så att fetman framför allt associeras till den fattiga delen av befolkningen vilket inte minst är tydligt i USA och att det i denna del av befolkningen redan på 60-talet var 30 % som var feta medan det kanske rörde sig om 5 % i den rikare delen av befolkningen. Detta har förstås med det faktum att göra att kolhydrater är en billig föda och som dessutom fungerar mer eller mindre som en drog för denna del av befolkningen. Ju snabbare kolhydrater ju kraftigare verkar ju drogen dessutom vara.
Man tror förstås att man som individ kan stå över detta men faktum är att ens värderingar är mer eller mindre infångade i den kultur man råkar leva i - i vårt fall den västerländska och den verkar nu mer eller mindre också ha blivit norm över hela världen.
Om man ser LCHF i detta perspektiv så faller förstås en hel del "fjäll från ögonen".
När jag och min fru gick över till strikt LCHF för tre år sedan så gjorde vi det uteslutande av hälsoskäl (hjärtsjukdom respektive diabetes) och blev då uppriktigt förvånade när vi redan efter några månader hade tappat ganska mycket av vår relativt måttliga övervikt och att vi idag nu båda ha uppnått vår ungdoms idealvikter. Framför allt är nu allt bukfett borta och när jag idag tittade mig i spegeln så kunde jag till min förvåning ana en "tvättbräda" på min 65-åriga kropp trots att det säkert vara 20 år sedan jag gjorde mina senaste "sit-ups".
För mig känns det därför som att LCHF är svaret på vår tids fetmaproblem och även på de flesta vällevnadssjukdomarna som hänger ihop med det metabola syndromet. Med mina ganska nyligen "avfjällade" ögon tittar jag nu på världen runt omkring mig och känner mig tyvärr ännu mer infångade i den här viktfixeringen eftersom fetma kanske är det tydligaste tecknet på att våra kroppar håller på att bli sjuka. Frågan är då om extrakilona egentligen är ett sätt för våra kroppar att försvara sig mot kolhydraternas sjukdomsframkallande verkan.
Av dem som drabbas av allvarliga hjärtinfarkter lär också de som har klar övervikt klara sig bättre än normalviktiga på intensivvårdsavdelningarna och det var kanske därför jag själv överlvede 1999 och att det kanske då var tur att jag hade dessa extra 20 kilo kring magen.
Han verkar vara inne på samma spår som jag har kommit fram till med allt man har läst dom senaste åren.
LCHF för diabetiker, "sockerberoende" och för viktnedgång men när man nått sin målvikt kan man glida in mer på Paleo-kost. Jag tror dessutom att LCHF:are ska vara mer försiktiga med chark produkter och implementera mer Paleo-tänk i sina produktval.
Tack Katja, men inget att bry sig om så länge man själv vet vart man står och vad man har sagt :)
Men jag är övertygad om att LCHF (som mycket väl kan vara Paleo) är en bra väg för diabetes, viktminskning och "sockerberoende"
Jag är kvinna, 42 år och började med LCHF för drygt ett år sedan. Jag väger mig aldrig, så jag vet inte vad jag vägde innan och inte vad jag väger nu, men på ett halvår blev jag 17 cm smalare i midjan och är nu normalstor och kan ha kläder som jag inte haft på flera år. Jag har inte tränat någonting under tiden, endast en och annan promenad, men det gick jag förr också och gick ändå bara upp i vikt.
Men det bästa är ändå att kroppen mår så mycket bättre. Förr var jag alltid hungrig med förfärliga blodsockerfall så jag kände mig helt svimfärdig och yr och illamående, jag hade hemska problem med halsbränna och gaser ska vi bara inte tala om (något jag haft problem med hela mitt liv, mycket pinsamt.) Alla dessa fysiska problem försvann redan FÖRSTA DAGEN med LCHF.
Nu äter jag mycket mindre och mycket mer sällan men känner mig ändå aldrig vrålhungrig som förr. Det känns mer som, hmm, det börjar nog bli dags att äta något, men om det dröjer en timme eller två gör det inget alls. Förr skulle jag ha fått hysteriska anfall och raseriutbrott om jag inte fick mat på direkten. En förändring som min man uppskattar i alla fall.
Nej det är inte självklart. Jag åt GI, låg mellan 1200-1400kcal om dagen, tränade 4 gånger i veckan och stod på crosstrainern 2 gånger varje dag. Gick ner 5kg på 6 månader, och då byggde jag inte en massa muskler. Mådde dessutom fruktansvärt dålig under tiden. Dagliga magknip, depression, ångest och KONSTANT sötsugen. Till slut orkade jag inte mer och åt en massa dålig mat, kommer ändå aldrig lyckas så lika bra att äta det jag vill.
Sen testade jag LCHF. Gick ner 10g första månaden utan motion och då åt jag ganska fritt av det godkända och dessutom enorma portioner. Efter 7 månader orkade jag träna som aldrig förr och var lika pigg efter träningen som innan, om inte piggare. Återhämtade mig på 5 minuter, med GI låg jag halvdöd på soffan resten av kvällen.
Tyvärr föll jag tillbaka i gamla mönster och gick upp allt och lite till pga privata händelser i mitt liv.
Kämpar för fullt för att komma tillbaka eftersom jag märker hur dålig jag mår utan LCHF.
Man hör ofta talas om människor (mest män) som varit relativt vältränade och inte överviktiga och som verkar mått väldigt bra, men som ändå dör "knall och fall" av massiva "hjärtattacker" under eller efter motionsrundor - många av dessa personer skulle nog både av sig själva och andra beskrivit sig som "äta lita av allt och vara smal och må bra ändå".
Det viktiga är kanske inte hur man ser ut utanpå utan hur det är inuti och jag är övertygad om att de som äter LCHF-aktigt ser bättre ut inuti än övriga.
Det är ju inte antingen eller.
Testa att äta lite mindre strikt och lägga till lite potatis och rotfrukter.
http://www.expressen.se/halsa/cecilia-33-allting-bev-battre-med-lchf/
Jag äter egentligen inte mer fett nu än jag gjorde innan, däremot äter jag rätt sorts fett och jag har minskat rejält på kolhydratintaget. Äter nu nästan enbart "ovanjordsgrönsaker" och ibland bär. Jag äter inte mer protein heller än vad jag har gjort innan. Jag äter nästan mer grönsaker nu än jag gjorde innan. Det mesta var då en mindre mängd grönsaker och mer pasta, ris eller potatis.
Anledningen till att jag startade detta var att jag och min sambo ville minska i omfång. Båda överviktiga och jag som har testat annat innan har inte lyckats må bra i mina försök att minska i omfång.
När vi nu började med detta tog vi olika kroppsmått för att se om det blev någon skillnad och sedan skrev vi ned ros och ris som vi upplevde de första dagarna när vi startade med detta. Jag kan lätt erkänna jag har inte mått så här bra innan som jag gör nu och sambon säger samma. Det passar alltså oss.
Jag har inga blodsockerfall, längre, inget sockersug, jag behöver inte äta speciellt mycket eller speciellt ofta för att vara mätt. Maten blir lätt god när man inte använder lightprodukter och liknande. Bonus är att man både märker på kläder och våg att det ger resultat.
Efter en månad mätte vi oss och då hade sambon minskat 7 cm i midjan. Jag hade minskat ca 3 cm. Dock har jag ju lite mer att ta av än honom (och kvinna, vi är olika...). Jag märker nu på kläderna att det har tagits en del både kring överkroppen och underkroppen.
Viktigt tror jag att man ser till att ändra sina kostvanor så att man får en ny livsstil. Att man äter en varierad kost.
Ett tips är att kanske ta hjälp av någon som har hållt på med detta själv och som hjälper andra i detta. Det gjorde vi där vi gjorde olika mätningar och fick tips på hur vi skulle komma igång. Nu kan vi unna oss något extra gott när det är kalas eller likande utan att få dåligt samvete. dessutom säger inte hjärnan på samma sätt "måste ha mer" utan nu njuter man av det man äter på ett annat sätt. Nu känner jag av att jag är hungrig eller mätt.
Lycka till alla ni som skall börja eller ni som håller på med LCHF!!
Jag
I efterbehandlingen av min allvarliga infarkt 1999 ingick också rådgivning till dem som drabbats från en dietist som föreläste om tallriksmodellen och nyttan av av att äta margarin. Till saken hör att också de bilder hon visade var framtagna av Margarinbolaget. Själv hade jag redan då insett att en av de viktigaste orsakerna till hjärtinfarkter och inte minst min egen var just margarinet i allt godis jag stoppade i mig och framför allt de transfetter som ingår i margariner.
En av deltagarna i gruppen var en välklädd mager dam i femtioårsåldern som blev så upprörd av den informationen vi fick av dietisten och utbrast: "Det är ju precis så där jag har ätit hela mitt liv!"
Äter du tillräckligt när du tränar så hårt?
Mår du bra finns ju ingen anledning att ändra på kosten,
Jag tex har gått upp 10 kg sen jag började med lchf, all denna vikt är större muskler, utan extra träning.
Absolut kan det vara tvärtom. Vet flera, bla min mor som mår bra på GI och jag tycker själv att det är en bra kosthållning.
Jag ville bara visa att det inte alltid är så lätt som "sluta med skräp och rör på fläsket" :)
I början åt jag LCHF för att gå ner i vikt och åt fel (mkt korv och bacon och färdiga såser och för mkt grädde och inga grönsaker) men efter ett tag ändrade man hela synen på mat och jag insåg att viktnedgången bara är en bonus, nuförtiden säger jag att jag äter det för magens skull.
Där jag jobbar måste man äta med dom boenden (äldreboende) ibland och dom accepterar att jag inte kan äta viss mat. Märker hur stämningen ändras när jag nämner LCHF men såfort jag förklarar att LCHF inte är biff som simmar 100 m frisim i smör så blir dom tvärtom väldigt nyfikna och säger "jahaaa, men det låter ju väldigt bra, det trodde jag inte" :) Plockar oftast åt mig av grönsakerna och köttet (undviker såsen om det inte är jag som har gjort den, för ibland lagar vi maten på jobbet) och har en tsk bregott på köttet. "Men, är detta verkligen LCHF? Vart är allt fett??" brukar dom ropa då. Jovisst är det LCHF, och jag är mätt och belåten resten av arbetspasset (ca 4 timmar).
LCHF är för dom som tåler mer fett,antigen med eller utan creme fraisch, typ grekisk youghurt men om man bara äter smör och lite ost är det ochså LCHF.
Paleo blir mycket mindre fett mat. Det är då inte samma sak. Där finns många som vil benävne mejeriorne som Inflammationskost, uanset om man tåler dom eller inte.
Jag har kanske levt lite efter GI modellen i nägra år. Det var magen inte nöjd med. Blodsocker kanske inte heller. LCHF modellen med moderate mejerior och bara lite nötter ind i mellom verkar bra. Men jag har börjat äte mindre. Nu et halvt år på LCHF. Ja, jag upplever ochså att folk blir mer nyfikna om man säger att maten inte simmar frisim i smör och grädde:-)
Det tänker jag att den kanske gjorde i början.
Godt gjort - men vad är då vikten din nu. Spennande resa du gör - kan du också uppge högden din. Och hur tycker du om lchf-kosten. Mvh.
Lyder som du är i ell. mycket nära mål då. Grattis - fantastisk insats. Min respekt. Jag och de flesta här äter jo lchf och vet hur mettande och god den kosten är. Lycka till vidare..... ;)
40% protein
40% kolhydrater
20%fett
Totalt på 5 månader tappade jag 25kg.
Finns många dieter som passar olika folk.
Bra jobbat!
Härligt med att man kan äta de bakverk och annat, som finns, som är LCHF-vänliga, när man vill fira lite eller känner att man saknar något gott till kaffet.
Grattis, till dig och sonen. Finns väl inget bättre än när det går bra för ens barn :-)