Mata inte fåglarna med skräp

Foto: T Lundberg
Här är en skylt från Stanley Park i Vancouver, Kanada. Kanske finns det likheter mellan fåglarna i parken och människorna som besöker dem?
Foto: T Lundberg
Här är en skylt från Stanley Park i Vancouver, Kanada. Kanske finns det likheter mellan fåglarna i parken och människorna som besöker dem?
Vad var evolutionärt mest fördelaktigt är uppenbart.
Som tur är så äter de även gräsfrön (men det är meningen att det ska bli gräsmatta där!) och skalade solrosfrön. En fågel vägrade äta fröna med skal, min syster skalade några solroskärnor och då gick det bra att äta dem! :)
Jag brukar dock ge dem gryn på vintern. Vanligt havregryn i stekpannan med en klick smör. Inte bara suger grynen upp det tillförda smöret, utan torkar även effektivt ur det stekfett man inte lyckats hälla av (detta har den goda sidoeffekten att avloppsrören inte kletar igen när stekpannorna diskas). Fåglarna gillar detta väldigt mkt. Har provat slänga ut havre utan fett en gång, och det tog en månad innan ngn desperat fågel (eller råtta) åt upp denna matskeds mängd. Feta havregryn däremot går åt som smör i solsken, trots att solen knappt skiner på vintern. Ännu bättre är att ta ister istället för smör, men jag tål inte lukten tyvärr. På sommaren matar vi dem med ost också, när de föder upp sina ungar, så de får proteiner. Talgoxarna sätter sig gärna på en utsträckt hand och plockar sin ostbit. En del kan bli otåliga om man slarvar med att mata dem, och då ropar de genom att knacka på rutan (även småfåglar kan vara ganska smarta och innovativa). Enbart ost kanske inte duger för växande fågelungar, men de slutar inte jaga insekter och osten är då bättre komplement än bröd.
Kan också rekommendera om man rensar fisk, att koka på det lite lätt och slänga ut huvuden och annat rens. Skator och kråkor gillar detta och det är absolut kvalitetsnäring för dem. Två anledningar till att koka renset lite lätt är dels för att inte riskera ge dem parasiter och dels för att det inte lukar illa ifall de inte hittas direkt (lär tänka på grannarna också). Ibland hinner dock utekatter före, men det är helt okej att de får bra mat också.
Säg mig, säg mig... Du har aldrig funderat på att helt enkelt låta naturen ha sin egen lilla gång? Att låta djuren hitta maten själv genom att gå, flyga, simma, eller åla sig dit den finns naturligt (utan att först ha legat i dina grytor och stekpannor)?
Mata inte de vilda djuren!
Som jag skrev, på sommaren slutar inte fåglarna här att söka sin naturliga föda. Om man stödutfodrar fåglar så mkt att de endast väntar på att bli matade så sätter man dem i en svår situation - så är inte fallet i den omfattning jag ger dem mat sommartid, man får helt enkelt tänka igenom ifall man riskerar göra vilda djur "beroende" av ens utfodring. Naturen har för vissa arter inte alls en naturlig gång kan jag avslöja. Flyttfåglar fångas in på kontinenten i nät för att bli dyra maträtter i restauranger på sina håll. Även övervintrade fåglar har minskat pga människan, och då gör det inget att "mina" talgoxar, blåmesar och gråsparvar lyckas föda upp alla sina ungar förutom de som eventuellt fångas av katter och sparvhökar.
Man kan inte tänka så svart eller vitt angående "naturens gång". Utan hjälpprogram skulle inte havsörnen existera i Sverige pga de olika miljöingrepp människan ställt till med sedan 50-talet. Menar du att det har varit fel att hjälpt arten att överleva? För jag kan inte ens se det ur ett pragmatiskt perspektiv utifrån evolutionsläran.
Att stödutfodra fåglar i allmänhet under vargavintrer (som vi faktiskt haft här i år) ser jag inte som ngt problem. De flesta fåglar bor dock i skogen och kan inte få mänsklig hjälp. Märker en klar minskning av småfåglar detta år.
Tog hand om en bortsött skatunge för många år sedan och födde upp den. Det gick bra i sig, men den hade svårt att lära sig att fungera som en normal skata efter frisläppandet. Den hängde mest i trädgården och eftersom den var van vid katter som inte fick röra den, så blev den till slut kattmat då den inte förstod att katter i allmänhet är farliga. DÄR kan man dra lärdomen att låta ha naturen sin gång - hur sorgligt det än är att se rädda utstötta (eller föräldrarlösa) fåglar ute, så har jag aldrig ingripit i sådana situationer sedan dess, utan låter dem bli troligen ett enkelt byte för ngn katt. Det är smärtande för en så emotionell person som jag, men jag är mer pragmatisk än du kanske tror.
Men det är ingen som tvingar dig att mata fåglar.
Vi har en stor damm på vår tomt där några gräsänder varje år brukar föda upp en kull. På en plattform lägger vi havregryn och dit kommer de vuxna änderna och deras småttingar. Det är väldigt kul att följa småttingarnas utveckling från början av sommaren till de flyger iväg på hösten. Inte minst flygträningen är dråplig att se, när de ofta flyger snett in i någon buske, innan de fått ordentlig kontroll på vingar och stjärt.
Änderna är väldigt förtjusta i havregrynen men deras natruliga instinkt gör att de verkar äta allt i vår damm och en del salamandrar stryker därför med liksom ett antal mördarsniglar som de springer upp hämtar från strandkanten och snabbt släpar ned i vattnet för att sedan frenetiskt tvätta dem innan de sväljs. Man tror knappast att ungarna kan få ned så stora byten men fågelungar verkar ha väldigt stora gap.
Och havregryn är ju trots allt inte vetemjöl om detta nu kan vara ett försvar för våra oetiska handlingar.
http://www.vf.se/node/60395
http://www.lantbruk.com/lantbruk/forskare-katter-farliga-artmangfalden
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/49754?programid=1027
Jag brukar dock ge dem gryn på vintern. Vanligt havregryn i stekpannan med en klick smör. Inte bara suger grynen upp det tillförda smöret, utan torkar även effektivt ur det stekfett man inte lyckats hälla av (detta har den goda sidoeffekten att avloppsrören inte kletar igen när stekpannorna diskas). Fåglarna gillar detta väldigt mkt. Har provat slänga ut havre utan fett en gång, och det tog en månad innan ngn desperat fågel (eller råtta) åt upp denna matskeds mängd. Feta havregryn däremot går åt som smör i solsken, trots att solen knappt skiner på vintern. Ännu bättre är att ta ister istället för smör, men jag tål inte lukten tyvärr. På sommaren matar vi dem med ost också, när de föder upp sina ungar, så de får proteiner. Talgoxarna sätter sig gärna på en utsträckt hand och plockar sin ostbit. En del kan bli otåliga om man slarvar med att mata dem, och då ropar de genom att knacka på rutan (även småfåglar kan vara ganska smarta och innovativa). Enbart ost kanske inte duger för växande fågelungar, men de slutar inte jaga insekter och osten är då bättre komplement än bröd.
Kan också rekommendera om man rensar fisk, att koka på det lite lätt och slänga ut huvuden och annat rens. Skator och kråkor gillar detta och det är absolut kvalitetsnäring för dem. Två anledningar till att koka renset lite lätt är dels för att inte riskera ge dem parasiter och dels för att det inte lukar illa ifall de inte hittas direkt (lär tänka på grannarna också). Ibland hinner dock utekatter före, men det är helt okej att de får bra mat också.