Foto: T Lundberg
Här är en skylt från Stanley Park i Vancouver, Kanada. Kanske finns det likheter mellan fåglarna i parken och människorna som besöker dem?
Som tur är så äter de även gräsfrön (men det är meningen att det ska bli gräsmatta där!) och skalade solrosfrön. En fågel vägrade äta fröna med skal, min syster skalade några solroskärnor och då gick det bra att äta dem! :)
Vi har en stor damm på vår tomt där några gräsänder varje år brukar föda upp en kull. På en plattform lägger vi havregryn och dit kommer de vuxna änderna och deras småttingar. Det är väldigt kul att följa småttingarnas utveckling från början av sommaren till de flyger iväg på hösten. Inte minst flygträningen är dråplig att se, när de ofta flyger snett in i någon buske, innan de fått ordentlig kontroll på vingar och stjärt.
Änderna är väldigt förtjusta i havregrynen men deras natruliga instinkt gör att de verkar äta allt i vår damm och en del salamandrar stryker därför med liksom ett antal mördarsniglar som de springer upp hämtar från strandkanten och snabbt släpar ned i vattnet för att sedan frenetiskt tvätta dem innan de sväljs. Man tror knappast att ungarna kan få ned så stora byten men fågelungar verkar ha väldigt stora gap.
Och havregryn är ju trots allt inte vetemjöl om detta nu kan vara ett försvar för våra oetiska handlingar.
Jag brukar dock ge dem gryn på vintern. Vanligt havregryn i stekpannan med en klick smör. Inte bara suger grynen upp det tillförda smöret, utan torkar även effektivt ur det stekfett man inte lyckats hälla av (detta har den goda sidoeffekten att avloppsrören inte kletar igen när stekpannorna diskas). Fåglarna gillar detta väldigt mkt. Har provat slänga ut havre utan fett en gång, och det tog en månad innan ngn desperat fågel (eller råtta) åt upp denna matskeds mängd. Feta havregryn däremot går åt som smör i solsken, trots att solen knappt skiner på vintern. Ännu bättre är att ta ister istället för smör, men jag tål inte lukten tyvärr. På sommaren matar vi dem med ost också, när de föder upp sina ungar, så de får proteiner. Talgoxarna sätter sig gärna på en utsträckt hand och plockar sin ostbit. En del kan bli otåliga om man slarvar med att mata dem, och då ropar de genom att knacka på rutan (även småfåglar kan vara ganska smarta och innovativa). Enbart ost kanske inte duger för växande fågelungar, men de slutar inte jaga insekter och osten är då bättre komplement än bröd.
Kan också rekommendera om man rensar fisk, att koka på det lite lätt och slänga ut huvuden och annat rens. Skator och kråkor gillar detta och det är absolut kvalitetsnäring för dem. Två anledningar till att koka renset lite lätt är dels för att inte riskera ge dem parasiter och dels för att det inte lukar illa ifall de inte hittas direkt (lär tänka på grannarna också). Ibland hinner dock utekatter före, men det är helt okej att de får bra mat också.