LCHF på högskoleprovet
i Matrevolution i Sverige 
Är LCHF överallt i år? Det verkar så. En av uppgifterna från gårdagens högskoleprov handlade roligt nog om lågkolhydratkost och diabetes. En fin bonus för alla LCHF:are som skrev provet… och de andra av de 70.000 som gjorde provet fick lära sig något.
Ämnet är läsförståelse och fyra frågor följer. Kan du klara dem utan att läsa texten först?
Högskoleprovet 110402, läsförståelse:
Rätt kost vid diabetes
Det pågår en fetmaepidemi i stora delar av världen. Värst är situationen i USA där en tredjedel av befolkningen numera är överviktiga. I andra länder, inklusive Sverige, är vi raskt på väg dithän.
Människor med grav övervikt drabbas av många plågor; värst är att fetma disponerar för diabetes. Vuxendiabetes är en kärlsjukdom och alla kroppens artärer angrips. Kallbrand, njursvikt, blindhet och hjärtinfarkt är mycket vanligare hos diabetiker än hos andra.
Vuxendiabetikern har svårt att förbränna glukos. Anledningen är att diabetikerns celler är mer eller mindre okänsliga för insulin. Vuxendiabetikern har därför för mycket socker i blodet, men också mer insulin än normalt. Om det är detta eller något annat som alstrar kärlsjukdomarna är ovisst.
Vad vi vet är att det är möjligt att hålla diabetessjukdomen i schack genom att kontrollera blodets halt av socker och insulin, helst i förening med att patienten minskar i vikt.
Det är matens innehåll av kolhydrater som får blodsockret att stiga. Hos friska människor hålls det inom rimliga gränser av insulinet, men hos diabetikern kan det stiga ordentligt. Blir det tillräckligt högt utsöndras det i urinen.
Förr i tiden var den logiska behandlingen av åldersdiabetes därför diet. Patienten fick besked om att minska på kolhydraterna. Att behandla en åldersdiabetiker med insulin ansågs som kontraindicerat, då insulinet stimulerar aptiten och lätt leder till övervikt, den allvarligaste riskfaktorn hos diabetikern.
På 1980-talet började kolesterolkampanjen emellertid sitt segertåg. För mycket fett, i synnerhet fett av animaliskt ursprung, ansågs och anses fortfarande höja kolesterolet och därmed stimulera till åderförkalkning. Dessutom menar man att för mycket fett leder till övervikt. Alltså blev rådet från de amerikanska hälsoauktoriteterna till alla, friska som sjuka: ju mindre fett i maten desto bättre. Och hela västvärlden, inklusive Sverige, följde kritiklöst efter.
Men här uppstod ett problem för diabetikern, som måste hämta kalorierna från annat håll för att få tillräckligt med energi. Kalorier kommer från antingen fett, protein eller kolhydrater. Att täcka huvuddelen av sitt kaloribehov med protein är dyrt och opraktiskt, och vissa menar att det även är ohälsosamt. Det blev istället en helomvändning. Istället för att som tidigare hålla igen på kolhydraterna fick diabetikerna besked om att äta mer kolhydrater. Om blodsockret steg skulle det regleras med insulin.
Många menar att det var dessa råd som startade diabetes- och fetmaepidemin därför att det stämmer tidsmässigt. Andra anser att det finns alternativa förklaringar. Oavsett vad som är orsaken kan det konstateras att den kolhydratrika kosten inte haft den önskade effekten. Trots att fettkonsumtionen har minskat och intaget av kolhydrater har ökat i de flesta västländer ökar antalet överviktiga och diabetiker oavbrutet år för år. Kostråden gör ingen nytta.
Flera amerikanska forskargrupper med Richard D. Feinman, William S. Yancy, Eric Westman, Mary Gannon och Frank Nuttall i spetsen har de senaste åren ifrågasatt de gällande kostråden. I en rad korttidsförsök har de visat att en kolhydratfattig kost har stora fördelar hos diabetiker; ju färre kolhydrater desto bättre effekt. Det är lättare att gå ner i vikt, blodsockret stabiliseras, blodets insulinnivå går ner och många kan sluta ta sin diabetesmedicin.
Det längsta försöket har utförts här i Sverige av Jörgen Vesti Nielsen och hans medarbetare i Karlshamn. I ett 22 månader långt försök på 16 diabetiska patienter har de genom att trotsa gällande regler lyckats vända sjukdomsförloppet. Alla utom en minskade i vikt; den genomsnittliga viktminskningen var 8 kilo, flera minskade betydligt mer. En busschaufför vars körkort hade dragits in på grund av diabetes återfick sitt arbete. Hos en annan patient stoppades många års ständiga försämringar av njurfunktionen.
Även lekmän, som förgäves försökt bota sin övervikt och sin diabetes med den fettfattiga dieten, har i bokform rapporterat om de dramatiska resultat de uppnått genom att göra tvärtemot. Två exempel finns i Sverige. I sin bok Fettskrämd berättar juristen Lars-Erik Litsfeldt om hur han tillfrisknade från sin hjärtsjukdom och blev kvitt sin diabetes på detta sätt. En liknande bok är Ät dig ner i vikt författad av journalisten Sten Sture Skaldeman, som nästintill halverade sin enorma vikt genom att leva huvudsakligen på smör, ägg, fläsk och grädde.
Metoden har givetvis väckt stort intresse bland många lekmän och journalister. På Joslin Diabetes Center vid Harvard University har man redan gått ett steg i rätt riktning genom att föreslå en minskning av kolhydratintaget från nuvarande 60–70 energiprocent till kring 40 procent. Våra svenska experter på Livsmedelsverket och universiteten är emellertid kallsinniga. Deras rekommendationer ligger fast; de bygger på vetenskaplig evidens och har stöd av internationella experter i WHO, och den nya metoden kan inte rekommenderas så länge man inte vet vad som händer på lång sikt.
Vad experterna i synnerhet varnar för är risken för hjärtinfarkt då den nygamla metoden automatiskt leder till ett högt intag av animaliskt fett, och animaliskt fett anses som bekant vara farligt då det höjer kolesterolet.
Beviset för att en viss diet gör nytta är det randomiserade, kontrollerade kostexperimentet; allt annat är indirekt evidens. Har det då visats att diabetiker på en fettfattig kost får färre kärlskador och lever längre än diabetiker som får äta vad de vill?
Vid en fingranskning av de officiella rekommendationerna visar det sig att det inte finns ett enda dylikt experiment. Ingen har någonsin kunnat visa att en fettsnål kost kan förhindra komplikationerna vid åldersdiabetes. Det fanns inga experiment när kostråden ändrades och det har inte tillkommit några sedan dess.
Idén att minska på fettet bygger uteslutande på indirekt evidens. Det enda långtidsexperiment där man testat en fettfattig kost har utförts på icke-diabetiker och publicerades våren 2006. Försöket startades först när kostråden redan hade introducerats. Drygt 20 000 friska kvinnor fick rådet att snåla på fettet medan 30 000 kvinnor fick äta som vanligt. Efter åtta år var antalet personer drabbade av hjärtinfarkt och stroke emellertid lika stort i bägge grupper.
Men kolesterolet då? Stiger inte kolesterolet när patienterna äter mer animaliskt fett? Kolesterolets roll vid hjärtkärlsjukdom börjar alltmer ifrågasättas. Många anser idag att inflammatoriska processer i kärlväggen spelar en större roll för uppkomsten av åderförkalkning. Det har emellertid ingen betydelse vad man anser om detta eftersom kolesterolet över huvud taget inte påverkas av den fettrika dieten. Till och med hos patienter som täckt hälften av sitt kaloribehov med animaliskt fett ligger kolesterolet still, både total- och LDL-kolesterolet. Hos några ökar kolesterolet en smula, hos andra minskar det; genomsnittligt händer ingenting. Däremot stiger det goda HDL-kolesterolet en smula och triglyceriderna minskar kraftigt.
Mycket pekar således på att åldersdiabetes, det största hotet mot folkhälsan, kan behandlas enbart genom en ändring av kosten.
Uffe Ravnskov
kontraindicerat/kontraindikation = medicinsk term för att två saker inte passar ihop på grund av vissa omständigheter, till exempel att ett läkemedel inte ska ges om man har en viss sjukdom
Uppgifter
5. Vilket av följande påståenden har stöd i textförfattarens resonemang?
A Stort fettintag höjer kolesterolvärdet.
B Stort kolhydratintag höjer kolesterolvärdet.
C Stort fettintag höjer blodsockerhalten.
D Stort kolhydratintag höjer blodsockerhalten.
6. Enligt texten är svenska experter och myndigheter negativa till fettrik istället för kolhydratrik kost. Varför?
A De menar att kosten bara är en liten del i en omfattande problembild.
B De menar att man inte vet vad som händer i ett längre perspektiv.
C De menar att individuella skillnader omöjliggör en allmän slutsats.
D De menar att inget praktiskt experiment med att äta fettrik kost har gjorts.
7. På ett ställe skriver textförfattaren om ”den nygamla metoden”. Vad innebär denna metod?
A Att man minskar fettintaget.
B Att man ökar insulinintaget.
C Att man minskar kolhydratintaget.
D Att man ökar kolhydratintaget.
8. Vilken kritik framför textförfattaren mot de gällande svenska kostrekommendationerna för diabetiker?
A Att de är alltför snävt inriktade på vissa följdverkningar av sjukdomen.
B Att de saknar tillräckligt stöd i kontrollerade vetenskapliga studier.
C Att de bortser från det faktum att befolkningens kostvanor förändrats.
D Att de i huvudsak bygger på experiment som utförts på kvinnor.