”Jag trodde inte resultatet skulle komma så snabbt”

Före och efter

Före och efter

Här är en ny historia från idag:

Hej!

Jag fick order om att jag borde skicka in min historia till dig, så ska väl försöka mig på detta.

Jag heter Annie och är 26 år. Jag har i nästan hela mitt liv varit överviktig, trots att jag ätit normalt och inte överätit, men jag har jojo-bantat hela mitt liv med diverse metoder. För två år sedan fick jag svaret om varför, jag har PCOS.

Nära vänner har under flera år tjatat på mig att jag borde testa LCHF, och nu i januari gav jag med mig. Trodde inte då att resultatet skulle komma så snabbt, jag har ju inte gjort annat i mitt liv än att banta.

När jag började hade jag fetma, nu är jag två ynka kilo från att vara normalviktig enligt BMI, denna resa är gjord på endast tre månader, och det enda jag har gjort är att minimerat kolhydraterna och ätit mer fett.

Kroppen mår fantastiskt och jag är så glad att jag äntligen gav med mig. Från början handlade allt om hur mycket jag kunde gå ner, men nu har något hänt i mitt huvud, för nu handlar allt om hur socker förstör kroppen och att leva hälsosamt.

Skickar med några bilder.

Hälsningar Annie

Fler bilder

Grattis till framgångarna!

Mer

LCHF för nybörjare

Tips för att gå ner i vikt

Över 200 tidigare framgångshistorier

PS

Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.

31 Kommentarer

Toppkommentarer

  1. E.
    Jag har i princip alltid ätit väldigt hälsosamt, mer eller mindre lågkolhydratskost. Mina föräldrar har ständigt varit skeptiska till att jag inte velat äta potatis, pasta och andra kolhydratsrika livsmedel men jag var alltid envis och fortsatte äta som jag gjorde. Tills sensommaren/hösten 2013 då jag plötsligt släppte på denna spärr helt och hållet och började häva i mig mängder med socker i alla former. Från att i princip aldrig äta något sött åt jag nu både godis, bröd, pasta osv. Samtidigt studerade jag väldigt hårt och med tiden märkte jag av hur jag kände mig mer och mer orkeslös. Jag blev tröttare och tröttare och tog fler och fler napps varje dag och kunde somna när som helst var som helst. Jag var ständigt trött.
    Så småningom smög sig även andra symptom på som extrem törst, viktnedgång osv.

    I januari 2014 blev jag diagnosticerad diabetes typ 1. Jag har nu levt med min sjukdom i 3 månader. Jag vet att inte mitt levnadssätt har gjort att jag fått min sjukdom som i fallet vid typ 2. Men samtidigt vet jag att i samband med min plötsligt ökade sockerkonsumtion i höstas triggade jag på något sätt igång min sjukdom. Tack vare min lågkolhydratskost tror jag att jag lyckats hålla sjukdomen latent. Detta har verkligen varit ett uppvaknande inte bara för mig utan även för mina föräldrar. Särskilt min mamma. Vi har nu HELT bytt ut vår kost till lågkolhydrat och min mamma har läst din bok och är helt frälst. Plötsligt förstår hon inte hur hon någonsin kunnat förneka att lågkolhydratskost är det enda rätta.

    Vidare har jag enligt rutin fått ha samtal med dietister som blir helt förskräckta så fort jag nämner att jag inte äter kolhydrater. Själv satt ja mest och smålog när jag såg deras förskräckelse då dietisten i sig faktiskt var överviktig. Ha ha. Vidare har jag även fått tips från läkare att popcorn är okej att äta som diabetiker för det höjer inte blodsockret... ni som äter lågkolhydratskost kan nog räkna ut att denna ekvation INTE går ihop.

    Vidare har min diabetessjuksköterska påpekat gång på gång hur hon aldrig i hela sitt liv sett en patient med så bra blodsockervärden så kort tid efter att ha fått sin diagnos. Redan efter första veckan när jag fick lämna sjukhuset låg mina värden perfekt och var till och med bättre än patienter som levt med sjukdomen i flera år. Mitt hba1c var nere på det värde man strävar efter på lååång sikt redan efter en månad. Och jag fick ständigt höra att "man aldrig sett något liknande". Ett tag fick jag låna en CGM mätare (en mätare som mäter sockret kontinuerligt) och jag fick då kurvor över mitt blodsocker under hela dagar. Vi såg då att min socker knappt gick upp i samband med måltider. En dag lyckades jag i princip ha en helt rak linje - något min diabetessköterska påstod inte ens en helt frisk människa hade.

    I början var jag dock försiktig med att säga att det var tack vare kosten. Men så småningom har det kommit fram såklart och diabetessjuksköterskan precis som dietisten blev såklart förskräckt. Hur som helst har jag bara mig själv och min kropp att lyssna på. När jag sitter och lyssnar på min sjuksköterska när hon berättar om hur man "sköter sin diabetes" blir jag rent ut sagt arg. Den enda som vet hur man ska sköta sin diabetes är patienten själv. Visst, dem kan komma med råd osv. men när råden faktiskt stjälper snarare än hjälper undrar man i vilken värld vi egentligen lever i? Att år 2014 fortfarande tro att man MÅSTE äta kolhydrater är helt absurt.

    Som typ 1 Diabetiker VET jag att genom att utesluta kolhydrater så gott som det går håller jag inte bara min blodsockerkurva i schack, jag slipper ständigt ta mitt blodsocker, minskar risken för blodsocker dippar som ger mig känningar, minskar på så sätt risken för att må dåligt p.g.a. högt och lågt blodsocker, jag minskar antalet sprutor per dag och kan ibland klara mig på endast långstidverkande insulin, men framför allt mår jag väldigt bra. Jag äter gott, min mage mår gott, min knopp och kropp mår gott och ibland kan jag till och med glömma av att jag har en autoimmun sjukdom. Och det.. det är något man som nydiagnotiserad typ 1 diabetiker aldrig trodde man skulle få uppleva.

    Svar: #4, #12
    Läs vidare →
  2. Majoren
    Men bomber & granater Natalie, nu begär du alldeles för mycket! Du har gått ned 8kg på ett halvår och även om du hade börjat på 100kg så är det ett mycket bra resultat!
    Många får slita mycket hårt för att ens nå 2kg på ett halvår och andra får ingen viktnedgång alls på LCHF, kanske bara hälsovinster. Slappna av och sluta hetsa, detta är ingen 6-månaderstävling utan en 60-årstävling. 😉
    Svar: #27
    Läs vidare →

Alla kommentarer

  1. Jaa menee
    Grattis till en sundare kropp Annie!
    "Överviktig trots att jag ätit normalt" Det är just det som anses som det "normala", som är problemet i västvärlden.
    Det framgår inte i texten om du blev fri från PCOS men vi får väl anta det, eftersom du uttrycker att "kroppen mår fantastiskt"
    Svar: #2
  2. annie
    Hej!
    Först och främst Tack! 🙂
    Det jag menar med att ätit "normalt" är att jag alltid ätit relativt "nyttigt", gärna ätit grönt framför annat, och jag har inte druckit läsk, ätit sötsaker sällan, och inget halvfabrikat.
    Jag kan dock inte svara på om jag blivit fri från pcos då jag inte försöker få barn och inte varit och gjort ultraljud för att se hur äggblåsorna ser ut.
    Men min mens är normal, min vikt är nästan normal, dock finns min hårväxt kvar, så jag har med största sannolikhet fortfarande fel på hormonerna, men jag har blivit av med övervikten, och minskat min risk för att få diabetes kraftigt! 🙂
    Svar: #7
  3. E.
    Jag har i princip alltid ätit väldigt hälsosamt, mer eller mindre lågkolhydratskost. Mina föräldrar har ständigt varit skeptiska till att jag inte velat äta potatis, pasta och andra kolhydratsrika livsmedel men jag var alltid envis och fortsatte äta som jag gjorde. Tills sensommaren/hösten 2013 då jag plötsligt släppte på denna spärr helt och hållet och började häva i mig mängder med socker i alla former. Från att i princip aldrig äta något sött åt jag nu både godis, bröd, pasta osv. Samtidigt studerade jag väldigt hårt och med tiden märkte jag av hur jag kände mig mer och mer orkeslös. Jag blev tröttare och tröttare och tog fler och fler napps varje dag och kunde somna när som helst var som helst. Jag var ständigt trött.
    Så småningom smög sig även andra symptom på som extrem törst, viktnedgång osv.

    I januari 2014 blev jag diagnosticerad diabetes typ 1. Jag har nu levt med min sjukdom i 3 månader. Jag vet att inte mitt levnadssätt har gjort att jag fått min sjukdom som i fallet vid typ 2. Men samtidigt vet jag att i samband med min plötsligt ökade sockerkonsumtion i höstas triggade jag på något sätt igång min sjukdom. Tack vare min lågkolhydratskost tror jag att jag lyckats hålla sjukdomen latent. Detta har verkligen varit ett uppvaknande inte bara för mig utan även för mina föräldrar. Särskilt min mamma. Vi har nu HELT bytt ut vår kost till lågkolhydrat och min mamma har läst din bok och är helt frälst. Plötsligt förstår hon inte hur hon någonsin kunnat förneka att lågkolhydratskost är det enda rätta.

    Vidare har jag enligt rutin fått ha samtal med dietister som blir helt förskräckta så fort jag nämner att jag inte äter kolhydrater. Själv satt ja mest och smålog när jag såg deras förskräckelse då dietisten i sig faktiskt var överviktig. Ha ha. Vidare har jag även fått tips från läkare att popcorn är okej att äta som diabetiker för det höjer inte blodsockret... ni som äter lågkolhydratskost kan nog räkna ut att denna ekvation INTE går ihop.

    Vidare har min diabetessjuksköterska påpekat gång på gång hur hon aldrig i hela sitt liv sett en patient med så bra blodsockervärden så kort tid efter att ha fått sin diagnos. Redan efter första veckan när jag fick lämna sjukhuset låg mina värden perfekt och var till och med bättre än patienter som levt med sjukdomen i flera år. Mitt hba1c var nere på det värde man strävar efter på lååång sikt redan efter en månad. Och jag fick ständigt höra att "man aldrig sett något liknande". Ett tag fick jag låna en CGM mätare (en mätare som mäter sockret kontinuerligt) och jag fick då kurvor över mitt blodsocker under hela dagar. Vi såg då att min socker knappt gick upp i samband med måltider. En dag lyckades jag i princip ha en helt rak linje - något min diabetessköterska påstod inte ens en helt frisk människa hade.

    I början var jag dock försiktig med att säga att det var tack vare kosten. Men så småningom har det kommit fram såklart och diabetessjuksköterskan precis som dietisten blev såklart förskräckt. Hur som helst har jag bara mig själv och min kropp att lyssna på. När jag sitter och lyssnar på min sjuksköterska när hon berättar om hur man "sköter sin diabetes" blir jag rent ut sagt arg. Den enda som vet hur man ska sköta sin diabetes är patienten själv. Visst, dem kan komma med råd osv. men när råden faktiskt stjälper snarare än hjälper undrar man i vilken värld vi egentligen lever i? Att år 2014 fortfarande tro att man MÅSTE äta kolhydrater är helt absurt.

    Som typ 1 Diabetiker VET jag att genom att utesluta kolhydrater så gott som det går håller jag inte bara min blodsockerkurva i schack, jag slipper ständigt ta mitt blodsocker, minskar risken för blodsocker dippar som ger mig känningar, minskar på så sätt risken för att må dåligt p.g.a. högt och lågt blodsocker, jag minskar antalet sprutor per dag och kan ibland klara mig på endast långstidverkande insulin, men framför allt mår jag väldigt bra. Jag äter gott, min mage mår gott, min knopp och kropp mår gott och ibland kan jag till och med glömma av att jag har en autoimmun sjukdom. Och det.. det är något man som nydiagnotiserad typ 1 diabetiker aldrig trodde man skulle få uppleva.

    Svar: #4, #12
  4. Karin S
    En fantastisk berättelse av dig....önskar att möjligheten att trycka på "gilla" inläggen här fanns kvar.
    Det du skrev borde vara obligatoriskt för alla inom sjukvården att läsa.
    Svar: #24
  5. 65+
    Grattis Annie till ett behagligare liv utan övervikt. Lycka till med hälsan framöver.
  6. Eva Persson
    Varmt Grattis ! Vilken tur Du Lyssnade till slut <3
  7. ...dock finns min hårväxt kvar, så jag har med största sannolikhet fortfarande fel på hormonerna...

    Att normalisera hormonerna (testosteron m.m.) gör först och främst att hårväxten slutar att förvärras. Med lite tur kan den sen glesna ut successivt, men även med normala hormoner kan det tyvärr ta tid.

  8. LenaK
    Var är Gilla-knappen?
  9. LenaK
    Inte kan jag redigera mitt inlägg heller!
    Svar: #10
  10. Bugg efter omdesignen. Fixad nu (inklusive gilla-knappen).
  11. Sture K
    E (3), är du inne i "honeymoon" eftersom ditt socker ligger så bra?
  12. Snusmumrik
    Helt perfekt resultat. Jag har stött på påståenden om att just D-vitamin ökar antalet insulinproducerande celler i bukspottkörteln. Jag är själv lite osäker på om detta är helt sant men Andreas eller någon annan kanske vet hur det faktiskt ligger till. Själv så tar jag D-vitamin för att stärka immunförsvaret och om det dessutom kan få en sliten bukspottkörtel att reparera sig så är det en trevlig bonus.
  13. Ingvar Bejvel
    Svar till E.

    "Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra" passar väl bra så här strax efter påsken.

    Lycka till!

  14. Natalie
    Härligt att det funkar så snabbt på vissa! Jag har ätit strikt LCHF i ett halvår och jag har varken kommit ned till normal BMI eller gått ned i rasande fart. Skulle vilja se fler framgångshistorier där människor gått ned i vikt och kämpat under en längre tid. Känner att dessa snabba viktnedgångar skapar en otrolig hets i mig! Jag har under ett halvår gått ned från 72kg till 64kg.
    Svar: #15, #16
  15. Majoren
    Men bomber & granater Natalie, nu begär du alldeles för mycket! Du har gått ned 8kg på ett halvår och även om du hade börjat på 100kg så är det ett mycket bra resultat!
    Många får slita mycket hårt för att ens nå 2kg på ett halvår och andra får ingen viktnedgång alls på LCHF, kanske bara hälsovinster. Slappna av och sluta hetsa, detta är ingen 6-månaderstävling utan en 60-årstävling. 😉
    Svar: #27
  16. Tomtefar
    Precis som Majoren skriver, fast inte utvecklar resonemanget, så beror ju viktminskningen i kg räknat på vilken startvikt man hade. Vissa som väger 200 kg KAN gå ned 72 kg på ett halvår, vilket med all tydlighet visar att du inte kan jämföra olika startvikter då du inte skulle kunna göra det samma. Nu vet jag ju inte om du är extremt kortväxt ("dvärg" med andra ord, men en del blir stötta av det ordet), för då kan ju 72 kg vara ganska mkt. Om du exempelvis är 1,60 lång så har du vid 64 kg ett BMI på 25,0 (vilket nästan precis kvalar in i det, om än lite godtyckliga, spannet för så kallad normalvikt). Ju närmare sin biologiska* normalvikt man kommer desto längre tar det för att bli av med varje kg. För man får inte glömma att LCHF inte är en viktminskningsmetod, utan en viktnormaliseringsmetod, vilket betyder att även underviktiga kan använda LCHF för att öka till sin idealvikt. Så om du inte som sagt är extremt kort eller har anorektiska ångestproblem med förvrängd självbild, så bör du känna att du lyckats bra och att du nog kommer nå din biologiska* normalvikt relativt snart. Man ska inte tro att många överviktiga når sitt slutmål på mindre än ett år (dock är många kloka nog att ha delmål på vägen som de gläder sig åt att nå, istället för att frustreras över att inte nå sitt slutmål på "nolltid").

    Om vi tar ett räkneexempel: Person A väger 160 kg och vill ned till 90 kg, Person B "råkar" väga 72 kg och vill ned till säg 55 kg. Ett halvår senare är B nere i 64 kg och har då tappat 47% av sin "övervikt". Om A haft samma utveckling mot sitt mål, så måste A ha gått ned 33 kg vid samma tidpunkt. Som tur är för A, så är denna nedgång inte omöjlig. Men B kan ju inte titta på antal kg och känna sig misslyckad relativt person A.

    *Biologisk normalvikt vet jag inte om det finns ngn term som heter, men jag skriver så för att belysa att det inte finns ett ideal-BMI som gäller för alla människor. För en individ är BMI 20 där kroppen trivs bäst, för en annan kanske kroppen trivs bäst vid 25, och det gäller inte bara om man har mer eller mindre muskler, utan även mängden underhudsfett kan ha varierande optimum också inom samma kön.

  17. Mona
    Min pappa är förstoppad och har hemorrojder i vanliga fall... och som en biverkan vet jag att man blir förstoppad av lchf. Så det är inget för honom då alltså? Jag tänkte nämligen föreslå lchf för att han har börjat bli lite tjock nu.. Plus vad händer med den äckliga lukten? Försvinner den ens nånsin? Vet ej om jag själv vågar mig på ett nytt försök med lchf/gi, eftersom jag stank så otroligt mycket sist! alltså jag stank verkligen rent utsagt sk*t. La om kosten och lyckades gå ner på egen hand med vanlig kost med allt vad det innebär och har hållt vikten i 3 år nu... gick ner 15-20 kg. What shall I do? äcklas av mycket fett, men gi kanske?
  18. Mona
    Är förövrigt 1.68 lång och väger 76 kg... hur smal kan man bli på denna diet? Har pendlat mellan 70-76 under 2 år... har då jag varit som smalast (69-70 kg) haft 38 i byxstorlek.. nu har jag 40 i klädstorlek.. kan man komma ner på 60 eller?
  19. Maja
    Svar till Mona: jag brukade ha problem med förstoppning och lchf har fått min mage att fungera mycket bättre nu. Inga mer förstoppningar o har ätit lchf i ca 2,5 år.
    Svar: #20
  20. Mona
    Hmm... underligt egentligen, för folk börjar ju snarare få problem med förstoppningar när de kör lchf :/ vad hände med andedräkten? det är något som skrämmer mig och gör att jag fegar ur!
    Svar: #21
  21. Sofia
    Det där med förstoppningen - det beror på. På liberal lchf med mejerier har jag förstoppningsproblem. På striktare lchf utan mejerier och överkonsumtion av protein: perfekt mage. Nyckeln är alltså att minska/utesluta mejerier (framförallt ost, smör undantaget!), inte överäta protein och vara extra generös med fettet. Ledsen att underblåsa nidbilden av lchf-aren som äter smör med sked men det är faktiskt inte så dumt en del gånger. Så det så. Sedan får man ju räkna med att kroppen behöver lite tid att ställa om, både vad gäller fettförbränning och magfunktion.
    Vid "stopp" så rekommenderar jag magnesium i högdos och kokosfett. Råa blåbär är gynnsamt och normaliserande när magen är "förvirrad", både lös och hård. Andra rekommenderar linfrön, vetekli, plommon etc. Detta är inte för alla, kan jag intyga. Själv blir jag sängliggande i fosterställning av sådana kurer.
    Svar: #22
  22. Mona
    Jo, men problemet är att min pappa är förstoppad redan i nuläget på vanlig kost, jag undrar därför om han kommer få mer problem om han kör lchf...
    Svar: #26
  23. Natalie
    Det var omtänksamma svar!

    Jag menade dock inte min kommentar som en kritik mot mig själv.

  24. hemul

    önskar att möjligheten att trycka på "gilla" inläggen här fanns kvar.

    Det finns kvar. Det är nog du som bytt browser. Det fungerar inte i alla.

  25. hemul
    Sorry! Läste just docs inlägg om att det faktiskt var borta ett tag.
  26. Marlene S
    Men som Sofia skriver: det där beror helt på hur han känner sin egen kropp också, vad kommer han att äta, vad fungerar för honom?
    Själv fungerar mejeriprodukter för mig, men kanske beror detta på att jag också dagligen äter kokosolja och fiberhusk? När jag nyss upptäckt lchf och körde min första "start" blev jag faktiskt hård i magen (inte förstoppad; jag skiljer på dessa två saker) men då hade jag ännu inte förfinat min diet med just kokosolja och fiberhusk (samt frökex som jag bakar själv och äter då och då som smörgås).
  27. Natalie
    Som jag skrev i kommentaren igår så var min första kommentar inte en kritik mot mig själv. Jag la faktiskt ingen värdering i min egen viktminskning utan i att era inlägg där folk går från fetma till normalvikt på 3 månader skapar stress och det är med säkerhet jag kan säga att jag inte är ensam om att tycka det! Det var lite feedback till den här portalen. Om ni missuppfattade min kommentar och tyckte att jag var överdriven måste jag säga att det finns något väldigt motsägelsefullt i att ni lägger upp framgångssagor där folk fått bättre resultat under kortare tid. De exempel som Tomtefar nämner, vart finns de? De kanske också kunde få mer uppmärksamhet? Jag är faktiskt väldigt stolt och varit väldigt lycklig genom hela min LCHF-resa. Och det kan ni läsa på itsahemlis.tumblr.com. Jag är också väldigt chockad över hur mycket förhastade slutsatser ni drog från min kommentar, nästan lite fördomsfullt.
    Svar: #30
  28. Jeanette
    Du har gjort en kjempe innsats Annie, det er sant det du skriver om sukker.
    Kjenner selv hvor deilig det er for kroppen og ikke spise sukker og alle de tomme karbohydratene.

    Jeg har også startet på lavkarbo (ketose)
    På 5 dager har jeg gått ned 3.8kg, det er nok mye vann.
    Men jeg er så stolt over fremgangen.
    Begynte på 123kg, og ligger på 119.2kg nå, jeg er 180cm høy.
    Har som mål å komme under 100kg før høsten.

  29. annie
    Nu ska jag ge er ett tips, som kanske inte alltid är så uppskattat. Om ni får en platå men viktnedgången, och inget händer, trots övervikt, börja rannsaka er själva om ni verkligen äter strikt. Tror ni att ni äter strikt och det ändå inte händer något ladda ner appen lifesum och dubbelkolla. Räkna INTE kalorier, för det är inte relevant, utan kolla så att fördelningen fett, protein och kolhydrater är bra. (5 % kolhydrater 20 % protein och 75% fett) . Jag trodde i början att jag åt jättestrikt men det visade sig att jag åt en bra bit över 20g kolhydrater per dag, och när jag började räkna så såg jag direkt vad jag behövde ändra på och då slutade jag räkna, och sen försvann kilorna snabbt.
    Men självklart är det bästa när kilorna försvinner ut att man behöver räkna, och gör dem det behöver man inte tänka mer på det. Men står man stilla kan det vara bra att kolla hur man egentligen ligger till, både kolhydratsmässigt och fettmässigt.

    Tusen tack igen alla för en fantastisk respons!

  30. Tomtefar

    De exempel som Tomtefar nämner, vart finns de?

    Jag har under åren sett några exempel på före- och efterbilder med tillhörande viktresa i text som inte varit särskilt imponerande egentligen. Men de mår bra och är nöjda, vilket ju bör räknas främst, och med tiden har de säkert också kommit mkt längre ned i vikt. Dessa exempel finns, men om jag skulle peka ut dem specifikt så vore det inte juste mot de personerna. Du får leta själv bakåt i blogghistoriken om du vill finna individer som representerar den grupp du efterfrågar.

    Vill tillägga att jag ofta kritiserar att bilden före och bilden efter är så olika i kroppsposition, vinkel, kläder osv att de blir intetsägande. Med anledning av vad jag skrev i stycket ovan vill jag understryka att det inte ligger ngn direkt koppling mellan hur bra jag anser de lyckats med sin viktresa och hur dåligt bilderna åskådliggör skillnaden. En del kan se ut att ha gått ned 2 kg bara de kammar håret annorlunda, 5 kg för att de går från bister min till ett leende, 10 kg för att de tar på sig svarta stiliga kläder istället för gråa mysbyxor och blommig blus, 5 kg för att de solat sin bleka hud till lagom brun osv.

  31. Josef Boberg
    Grattis Annie !

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg