”Jag trodde inte resultatet skulle komma så snabbt”
Före och efter
Här är en ny historia från idag:
Hej!
Jag fick order om att jag borde skicka in min historia till dig, så ska väl försöka mig på detta.
Jag heter Annie och är 26 år. Jag har i nästan hela mitt liv varit överviktig, trots att jag ätit normalt och inte överätit, men jag har jojo-bantat hela mitt liv med diverse metoder. För två år sedan fick jag svaret om varför, jag har PCOS.
Nära vänner har under flera år tjatat på mig att jag borde testa LCHF, och nu i januari gav jag med mig. Trodde inte då att resultatet skulle komma så snabbt, jag har ju inte gjort annat i mitt liv än att banta.
När jag började hade jag fetma, nu är jag två ynka kilo från att vara normalviktig enligt BMI, denna resa är gjord på endast tre månader, och det enda jag har gjort är att minimerat kolhydraterna och ätit mer fett.
Kroppen mår fantastiskt och jag är så glad att jag äntligen gav med mig. Från början handlade allt om hur mycket jag kunde gå ner, men nu har något hänt i mitt huvud, för nu handlar allt om hur socker förstör kroppen och att leva hälsosamt.
Skickar med några bilder.
Hälsningar Annie
Fler bilder
Grattis till framgångarna!
Mer
Över 200 tidigare framgångshistorier
PS
Har du en framgångshistoria du vill dela med dig av här på bloggen? Skicka den (gärna med bild) till andreas@kostdoktorn.se. Berätta om det är ok att publicera namn och bild eller om du vill vara anonym.
"Överviktig trots att jag ätit normalt" Det är just det som anses som det "normala", som är problemet i västvärlden.
Det framgår inte i texten om du blev fri från PCOS men vi får väl anta det, eftersom du uttrycker att "kroppen mår fantastiskt"
Först och främst Tack! :)
Det jag menar med att ätit "normalt" är att jag alltid ätit relativt "nyttigt", gärna ätit grönt framför annat, och jag har inte druckit läsk, ätit sötsaker sällan, och inget halvfabrikat.
Jag kan dock inte svara på om jag blivit fri från pcos då jag inte försöker få barn och inte varit och gjort ultraljud för att se hur äggblåsorna ser ut.
Men min mens är normal, min vikt är nästan normal, dock finns min hårväxt kvar, så jag har med största sannolikhet fortfarande fel på hormonerna, men jag har blivit av med övervikten, och minskat min risk för att få diabetes kraftigt! :)
Så småningom smög sig även andra symptom på som extrem törst, viktnedgång osv.
I januari 2014 blev jag diagnosticerad diabetes typ 1. Jag har nu levt med min sjukdom i 3 månader. Jag vet att inte mitt levnadssätt har gjort att jag fått min sjukdom som i fallet vid typ 2. Men samtidigt vet jag att i samband med min plötsligt ökade sockerkonsumtion i höstas triggade jag på något sätt igång min sjukdom. Tack vare min lågkolhydratskost tror jag att jag lyckats hålla sjukdomen latent. Detta har verkligen varit ett uppvaknande inte bara för mig utan även för mina föräldrar. Särskilt min mamma. Vi har nu HELT bytt ut vår kost till lågkolhydrat och min mamma har läst din bok och är helt frälst. Plötsligt förstår hon inte hur hon någonsin kunnat förneka att lågkolhydratskost är det enda rätta.
Vidare har jag enligt rutin fått ha samtal med dietister som blir helt förskräckta så fort jag nämner att jag inte äter kolhydrater. Själv satt ja mest och smålog när jag såg deras förskräckelse då dietisten i sig faktiskt var överviktig. Ha ha. Vidare har jag även fått tips från läkare att popcorn är okej att äta som diabetiker för det höjer inte blodsockret... ni som äter lågkolhydratskost kan nog räkna ut att denna ekvation INTE går ihop.
Vidare har min diabetessjuksköterska påpekat gång på gång hur hon aldrig i hela sitt liv sett en patient med så bra blodsockervärden så kort tid efter att ha fått sin diagnos. Redan efter första veckan när jag fick lämna sjukhuset låg mina värden perfekt och var till och med bättre än patienter som levt med sjukdomen i flera år. Mitt hba1c var nere på det värde man strävar efter på lååång sikt redan efter en månad. Och jag fick ständigt höra att "man aldrig sett något liknande". Ett tag fick jag låna en CGM mätare (en mätare som mäter sockret kontinuerligt) och jag fick då kurvor över mitt blodsocker under hela dagar. Vi såg då att min socker knappt gick upp i samband med måltider. En dag lyckades jag i princip ha en helt rak linje - något min diabetessköterska påstod inte ens en helt frisk människa hade.
I början var jag dock försiktig med att säga att det var tack vare kosten. Men så småningom har det kommit fram såklart och diabetessjuksköterskan precis som dietisten blev såklart förskräckt. Hur som helst har jag bara mig själv och min kropp att lyssna på. När jag sitter och lyssnar på min sjuksköterska när hon berättar om hur man "sköter sin diabetes" blir jag rent ut sagt arg. Den enda som vet hur man ska sköta sin diabetes är patienten själv. Visst, dem kan komma med råd osv. men när råden faktiskt stjälper snarare än hjälper undrar man i vilken värld vi egentligen lever i? Att år 2014 fortfarande tro att man MÅSTE äta kolhydrater är helt absurt.
Som typ 1 Diabetiker VET jag att genom att utesluta kolhydrater så gott som det går håller jag inte bara min blodsockerkurva i schack, jag slipper ständigt ta mitt blodsocker, minskar risken för blodsocker dippar som ger mig känningar, minskar på så sätt risken för att må dåligt p.g.a. högt och lågt blodsocker, jag minskar antalet sprutor per dag och kan ibland klara mig på endast långstidverkande insulin, men framför allt mår jag väldigt bra. Jag äter gott, min mage mår gott, min knopp och kropp mår gott och ibland kan jag till och med glömma av att jag har en autoimmun sjukdom. Och det.. det är något man som nydiagnotiserad typ 1 diabetiker aldrig trodde man skulle få uppleva.
Det du skrev borde vara obligatoriskt för alla inom sjukvården att läsa.
Att normalisera hormonerna (testosteron m.m.) gör först och främst att hårväxten slutar att förvärras. Med lite tur kan den sen glesna ut successivt, men även med normala hormoner kan det tyvärr ta tid.
"Förlåt dem, ty de veta icke vad de göra" passar väl bra så här strax efter påsken.
Lycka till!
Många får slita mycket hårt för att ens nå 2kg på ett halvår och andra får ingen viktnedgång alls på LCHF, kanske bara hälsovinster. Slappna av och sluta hetsa, detta är ingen 6-månaderstävling utan en 60-årstävling. ;-)
Om vi tar ett räkneexempel: Person A väger 160 kg och vill ned till 90 kg, Person B "råkar" väga 72 kg och vill ned till säg 55 kg. Ett halvår senare är B nere i 64 kg och har då tappat 47% av sin "övervikt". Om A haft samma utveckling mot sitt mål, så måste A ha gått ned 33 kg vid samma tidpunkt. Som tur är för A, så är denna nedgång inte omöjlig. Men B kan ju inte titta på antal kg och känna sig misslyckad relativt person A.
*Biologisk normalvikt vet jag inte om det finns ngn term som heter, men jag skriver så för att belysa att det inte finns ett ideal-BMI som gäller för alla människor. För en individ är BMI 20 där kroppen trivs bäst, för en annan kanske kroppen trivs bäst vid 25, och det gäller inte bara om man har mer eller mindre muskler, utan även mängden underhudsfett kan ha varierande optimum också inom samma kön.
Vid "stopp" så rekommenderar jag magnesium i högdos och kokosfett. Råa blåbär är gynnsamt och normaliserande när magen är "förvirrad", både lös och hård. Andra rekommenderar linfrön, vetekli, plommon etc. Detta är inte för alla, kan jag intyga. Själv blir jag sängliggande i fosterställning av sådana kurer.
Jag menade dock inte min kommentar som en kritik mot mig själv.
Det finns kvar. Det är nog du som bytt browser. Det fungerar inte i alla.
Själv fungerar mejeriprodukter för mig, men kanske beror detta på att jag också dagligen äter kokosolja och fiberhusk? När jag nyss upptäckt lchf och körde min första "start" blev jag faktiskt hård i magen (inte förstoppad; jag skiljer på dessa två saker) men då hade jag ännu inte förfinat min diet med just kokosolja och fiberhusk (samt frökex som jag bakar själv och äter då och då som smörgås).
Kjenner selv hvor deilig det er for kroppen og ikke spise sukker og alle de tomme karbohydratene.
Jeg har også startet på lavkarbo (ketose)
På 5 dager har jeg gått ned 3.8kg, det er nok mye vann.
Men jeg er så stolt over fremgangen.
Begynte på 123kg, og ligger på 119.2kg nå, jeg er 180cm høy.
Har som mål å komme under 100kg før høsten.
Men självklart är det bästa när kilorna försvinner ut att man behöver räkna, och gör dem det behöver man inte tänka mer på det. Men står man stilla kan det vara bra att kolla hur man egentligen ligger till, både kolhydratsmässigt och fettmässigt.
Tusen tack igen alla för en fantastisk respons!
Jag har under åren sett några exempel på före- och efterbilder med tillhörande viktresa i text som inte varit särskilt imponerande egentligen. Men de mår bra och är nöjda, vilket ju bör räknas främst, och med tiden har de säkert också kommit mkt längre ned i vikt. Dessa exempel finns, men om jag skulle peka ut dem specifikt så vore det inte juste mot de personerna. Du får leta själv bakåt i blogghistoriken om du vill finna individer som representerar den grupp du efterfrågar.
Vill tillägga att jag ofta kritiserar att bilden före och bilden efter är så olika i kroppsposition, vinkel, kläder osv att de blir intetsägande. Med anledning av vad jag skrev i stycket ovan vill jag understryka att det inte ligger ngn direkt koppling mellan hur bra jag anser de lyckats med sin viktresa och hur dåligt bilderna åskådliggör skillnaden. En del kan se ut att ha gått ned 2 kg bara de kammar håret annorlunda, 5 kg för att de går från bister min till ett leende, 10 kg för att de tar på sig svarta stiliga kläder istället för gråa mysbyxor och blommig blus, 5 kg för att de solat sin bleka hud till lagom brun osv.