Grönt är skönt – och nyttigt!

Så vackert skaldade en åldrad Evert Taube, när han av Hasse & Tage ombads skriva ledmotivet till filmen Äppelkriget (1971), en film som handlade om lokalbors kamp för naturen och sina traditionella livsmiljöer mot ”the big business”.

Naturen är påtagligt närvarande hos många andra av våra stora kulturhjärnor. Strindberg, Fröding, Vilhelm Moberg och Selma Lagerlöf. Det bör den vara även i ditt liv.

Inte för att jag vill komma med stränga pekpinnar så här mitt i semestertider. Jag vet dessutom att många av er högst frivilligt ger er ut i det gröna och blå och blommigt färgglada: ängar, skogar, sjöar, hav. Faktum är att det gör ni i så fall väldigt rätt i – även rent medicinskt. Ett mycket spännande forskningsfält som vuxit fram de senaste decennierna handlar just om naturens inverkan på vår hälsa.

Redan 1984 publicerade forskaren och arkitekten Roger Ulrich en artikel i Science om att blotta åsynen av natur har en tydlig terapeutisk inverkan på sjukhuspatienter. De som från sjuksängen kunde blicka ut över en vacker park kände mindre smärta, tog svagare doser smärtstillande och skrevs ut ett dygn snabbare i genomsnitt. De här rönen har lett fram till satsning på så kallade terapeutiska parker i ett flertal länder, bland annat Sverige, och även hur man bygger och designar sjukhus har påverkats.

I Japan ägnar sig människor gärna åt skogsbad. Idén här är att dels exponeringen för det naturvackra, dels de konkreta luktsinnespåverkande utsöndringarna från träd som ceder och ädelcypress stimulerar immunförsvaret och tar ner stressen.

Faktiskt uppmanas man bli trädkramare! Bokstavligen krama träden, alltså. Dessa har en skyddsmekanism i form av vissa ämnen som frigörs vid “attack” från exempelvis hackspettar och vissa insekter. Ämnen som är bra för oss människor.

Bland annat har immunologen Qing Li i studier kunnat påvisa en 50-procentig ökning av immunförsvarets “mördarceller” hos skogsbadare/trädkramare; celler som bland annat attackerar växande cancer. Redan efter 3 dygns skogsbad har vi denna effekt. Den sitter i en månad. Så med regelbundna skogsbad har man permanent förbättrat immunförsvar.

Vid centrum för miljö och hälsa på Chibauniversitetet i Tokyo har man också prövat att sätta gamlingar i skogsmiljö, respektive i intensiva gatukorsningar mitt i city. Stresshormonet kortisol har tydligt påverkats åt rätt håll av det gröna. I Japan finns idag ett 60-tal auktoriserade hälsoskogar.

Vad som ligger bakom kopplingarna mellan naturexponering och förbättrad hälsa är inte helt klarlagt, men redan på 80-talet slungades biofili-hypotesen fram av biologen Edward Wilson. Människan har ju genom evolutionen vistats i det gröna, det växande, det cykliska. Våra sinnen är därför stämda i samklang med den typen av miljöer.

Flera forskare talar om hur vistelse i naturen tar bort negativt fokus från vardagsstress. Termen “älta” har en i psykologiska sammanhang etablerad definition: negativa och repetitiva tankar kopplade till jaget. Ältande är kopplat till depression och kronisk stress.

I naturen dras vår uppmärksamhet från jaget till det yttre panoramat. Utan att vi måste anstränga oss. Ett slags aktiv vila – eller mental dusch. Bort från osunt ältande. En kravlös fascination för det vackra, levande, myllrande, icke-sterila. En inre resa mot en mer ursprunglig existensform. Den onda stressen ner, livsmodet upp.

I ett experiment på Stanforduniversitetet utrustades studenter med appar och rörelsesensorer. Man kunde då se att graden av naturkontakt versus bullriga stadsmiljöer påverkade både objektivt uppmätta hälsomarkörer och subjektiva upplevelser på det mentala planet.

Det finns också studier där man använt hjärnröntgen och kunnat påvisa ett friskare aktiveringsmönster i hjärnan för de som vistas mycket i naturen.

I andra experiment, bland annat på Uppsala universitet, har studenter fått göra kognitivt utmanande tester tills de blir mentalt utmattade och börjar göra fler misstag. Om de får pausa genom promenad i vacker park, återtar hjärnan snabbare sin ursprungliga kapacitet.

Här ska för övrigt förtydligas att vi inte talar om en dikotomi natur/stad. Att bygga in naturen i staden genom gröna ytor – planeringar, parker etc – tycks ha tydliga positiva effekter.

Andra forskare har kunnat påvisa en starkare amygdalaaktivering i större städer än i mindre; och ännu mindre på landsbygden. Denna aktivering är kopplad till rädsla, ångest och akut stress.

Generellt i världen har forskare kunnat se betydligt högre nivåer av depression och ångest och adhd-liknande symtom i städer än i glesbygd. Dessa siffror ska inte övertolkas; det kan ju handla om att allmänt mindre stressade människor tenderar att leva på vischan, och att våra mest självdestruktiva medmänniskor söker sig till staden.

Men ändå.

Vill ni fördjupa er i de här rönen om naturen rekommenderar jag SVT:s Vetenskapens värld, programmet Frisk av naturen.

Det kanske också kan vara kul kolla in en sajt som heter reconnect-to-nature. Den erbjuder ett slags naturbarometer, där man kan få en uppskattning av sin interaktivitet med och kunskap om naturen. I en undersökning har 19 000 personer i 19 länder stämt av sina “barometervärden” och sedan fått svara på frågor kopplade till mental hälsa.

De som lever naturnära visar sig vara lyckligare och mer optimistiska.

Naturen är alltså inte bara allmänt mysig och vacker. Den är nyttig också.

Win-win!

Slutordet ger vi till Taube:

“Låt barnen dansa som änglar kring lönn och alm

Låt fiskar simma bland bryggor och stenar”

Erik Hörstadius