Funkar LCHF i längden?
Fungerar det i längden att gå ner i vikt med LCHF? De studier som är gjorda visar fina resultat (bättre än på annan kost) men de längsta studierna är två år långa. Hur fungerar det på längre sikt? Det finns det inga studier som berättar.
Däremot kan man förstås se på personer som länge ätit LCHF för en ledtråd. En imponerande sådan man är Tommy Runesson. Nu har han ätit strikt LCHF i tre år, noga dokumenterat allt och sammanfattar idag resultatet på sin blogg:
Tommy tappar: Tre år med LCHF och minus 92,2 kg
Grattis Tommy!
PS: Här är en videointervju med Tommy från förra sommaren.
Sen tvärstopp på lagom vikt och där har jag stått still i 8 månader, +/- 1 kg, HELT utan att anstränga mig. Bara äta god mat som jag gjort hela tiden när jag gick ner. Har kunnat plocka in någon enstaka bit frukt och lite rotgrönsaker utan att det påverkat vikten.
Det här är något jag ALDRIG lyckades med förr. Äta mindre, kaloriräkna, motionera, viktväkta. Ner gick man kanske, med hunger och otrivsel Så fort man släppte på de hårt hållna tömmarna (för hur gott är det egentligen med torra riskkakor och lättfil?) brakade vikten upp igen. And then some.. Nu har jag inga tömmar att hålla. Vilket lyxliv!
Känner mig 20 år yngre, och är så livsglad och positiv. Kom nyss hem från ett 90 minuters stavgångspass i skogen, och kroppen morrar. Jag har inte haft viktproblem, men har i många år i min fåfänga kämpat med att ta bort kulmagen och kärlekshandtagen. De är borta, och jag är nu istället ägare till en ny tvättbräda...
Har ätit LCHF sen jan 2011 och jag går inte ner någonting. Blir frustrerad av alla dessa framgångshistorier. Jag går förvisso inte upp heller fast jag äter så gott! Äter jag kolhydrater så går jag upp. Jag har 20 kg övervikt. Enligt BMI säkert ännu mer.
Extra roligt att han så nitiskt antecknar mycket kring sin LCHF-resa.
Vad som överträffar allt annat är dock mina hälsovinster. Kommer ihåg hur jobbigt det var med ledvärk, uppsvullen och värkande mage, blodsockersvängningar som gjorde att mitt humör inte var något vidare för dom som kom i vägen, vallningar m.m.
Första tiden när mina fysiska besvär försvunnit gick jag och väntade på att dom skulle komma tillbaka eftersom det var för bra för att vara sant men det var SANT. Tack vare LCHF som ju är tvärt emot min tidigare kosthållning har jag fått ett helt nytt och FRISKT liv.
Två bekanta till mig som jobbar inom sjukvården uttryckte sin oro för min hälsa och då framför allt kolosterolet samtidigt som dom räknade upp en massa mediciner dom åt för alla möjliga besvär men jag som oroade dom tar inga som helst mediciner och är (numera) kärnfrisk.
Har i dagsläget ätit LCHF i drygt 4 år och att fuska finns inte på min karta eftersom jag har för mycket att förlora. Det kanske är svårare för någon som mår bra och bara vill uppnå viktminskning.
Kontakta gärna mig Britt-Inger om du vill! Gäller andra som också har svårt att gå ner - tillsammans kanske vi kan se vad som skiljer oss från de som går ner stadigt.
anettebosis@telia.com
Jag har en kompis som har samma problem och jag undrar också varför vissa inte går ner i vikt. Skulle vilja ha tid att följa någon av er 24/7 i ett par veckor och se vad ni gör och vad ni äter.
Jag har gått ner till perfekta 55kg och tycker att det är jättelätt att hålla mig där och önskar så gärna att det kunde vara så för alla!!
Kul att höra om ni kommer fram till nåt! Lycka till!
:-)
Startade mitt Lchf program 1/8 2007, nu 5 år på kosten.
Är diabetiker sedan 25år med Tablettbeh numera, har haft insulin Lantus tidigare men efter ca 4-5 månader kunde jag plocka bort detta, då med Kostdoktorns hjälp med råd om hur jag skulle pytsa ut insulinet i lagon takt.
Hade också blodtrycktab som jag inte behöver längre.
Jag har många vinster på denna kost och kommer aldrig någonsin att prova något annat.
Min vikt då 2007 var ganska hög 102 kg, nästan så man skäms att bara nämna det, men den är idag 79,5 kg, så ca 7 kg har jag kvar att bli av med.
Detta har kanske tagit lång tid när man jämför med en del andra men några återfall med fel mat har det förstås blivit under åren ,men i det stora hela har det gått bra.
Skall tillägga att jag är sockerberoende, ibland har sockermonstret satt sig på axeln och pockat på uppmärksamhet. Vilket är mkt jobbigt.
Denna historia skulle kunna bli mkt längre om hur det varit under åren, detta är också en del av statestiken tycker jag.
Jag har några i min bekanrskaps krets som hakat på och som har fina vinster av LCHFkost, bla en dotter
Har ätit lchf kost sedan april går inte ner något på denna kost :-(.
För mig är det så jag lever och ingen uppoffring.
Jag ska kolla vid tillfälle.
http://www.statinnation.net/
Har inte vägt mig (slängde ut vågen för länge sedan, speciellt eftersom jag alltid drar på mig extra vätska vid mens, upp till 3 kg kan det bli) men gått från storlek 46 till 42 i jeans och minus 12 cm i midjan enligt ett skärp jag fått dra åt.
Och min bror (som bor i en annan stad och som jag bara ser några gånger om året) anmärkte nyligen att det verkligen syntes att jag gått ned i vikt.
När jag hamnat på en platå viktmässigt sett har jag bara fortsatt att "sköta mig". Rätt vad det är så blir jag vrålhungrig, ökar på med ett mellanmål eller t.o.m. en hel måltid och vips går jag ned några kilo till. Fortsätter att äta lite "extra" men gradvis så blir jag återigen mätt på lite mindre mängd mat. Jag ser ingen mening med att trycka i mig mat om jag inte är hungrig.
Jag började äta LCHF när jag hade bara 8-10 kg kvar till min mälvikt med normalkost( ej tallriksmodell). Istället gick jag upp 12 kg.
Det är något jag undrat över.
@Eva L. #20
Helt ovetenskapligt tror jag att det finns några saker som "underlättar" en bra viktnedgång.
1) En kraftig övervikt
2) En relativt "orörd" kropp som inte jojobantat
3) Att vara kille...
Som sagt, helt ovetenskapligt men efter att ha hängt på bloggar och forum några år nu så har jag ändå en känsla av att dessa saker ändå är hyggligt vanliga i flera "success stories".
Sen som så många alltid påverkar så finns det mer än vikten att tänka på.
/Tommy
När jag slutade amma och genast blev gravid gick jag upp 5 kg tillbaka (blev missfall). Men viktuppgången berodde också på att jag smååt mörk choklad flera gånger i veckan och det blev ofta LHCF-efterrätter också. Sen när jag slutade med sånt och började äta ägg till frukost igen gick jag raskt ner de fem kilona igen.
Nu är jag gravid igen och har ganska stort sug efter mörk choklad igen och jag har också ätit mycket bär och nästan varje dag någon frukt. Så jag har gått upp lika mycket per vecka som de graviditeter jag inte åt LCHF. Men, jag mår mycket bättre. Kolhydraterna är ändå rejält åtstramade jämfört med före LCHF och jag äter inte spannmål och potatis.
Jag upplever att jag hålls nere i vikt om jag äter vettig LCHF, men går upp i vikt om jag börjar äta mycket bär/en frukt varje dag eller om jag börjar fira med LCHF-efterrätter stup i kvarten. Just nu dricker jag också kaffe med 1 dl grädde i varje morgon. Men det är nu en sån fas bara. Jag kan återgå till mina äggfrukostar sen när jag har bättre ork och inte längre är gravid.
#20
Eva L, det är klart att det är lättare att gå ner i vikt om man har rejäl övervikt. I varje fall på LCHF. Däremot ska det rimligen vara enormt svårt att gå upp i vikt så dina +12 kilon förbryllar mig.
Men nu är ju frågan också vad man tycker är övervikt. Hur mycket vägde du när du startade?
Har också tänkt på en sak. Du kanske har rätt, Metmorfinet kan vara viktboven. Men oavsett vad orsaken är så finns det ett mycket tydligt problem: Du äter för lite för att det ska vara hälsosamt. För någon som rör sig mycket och är så lång som du så måste ett rimligt minimibehov av kalorier ligga på ungefär 1600 och då pratar vi verkligen minimi. Om du konstant ligger under det med 100-400 kalorier så måste din kropp få för lite energi för att kunna fungera bra. Ett bra första steg skulle alltså uppenbarligen vara att få upp energiintaget till vettiga 1600-1900 kalorier om dagen. Åtminstone.
Jag har väldigt många år tidigare dragits med övervikt, lyckats gå ner själv på egen hand, men aldrig någon pulverdiet har jag använt. För att dra det kort ....2005 vägde jag 117 kg, fram till årsskiftet 2006/2007 gick jag på egen hand 20 kg med normalkost (mindre portioner) Det var då det konstaterades att jag hade diabetes utan klssiska symtom. Hde bara ont i magen samt hjärtat slog snabbt. Inga andra symtom.
Jag gick ner ytterligare 10 kg fram till april 2009, då vägde jag 87 kg. Hade ett halvår (2008) tidigare ungefär börjat gå över till LCHF helt eller delvis. Men sen har det bara gått upp och vägde i tisdags 98,9.
Efter förstppningen släppt helt igår efter 9 dagar har jag gått ner 2 kg. 96,9 kg.
Obs! jag har tagit minidos Metformin (1/4 tablett/dag i 2 dagar) och bs ligger på fastevärde 6,5 och efter frukost 6,7 ca 1,5 tmme efter (idag)
Så jag tror att Metformin är boven till flera saker i min kropp.
Äter för lite tror jag inte jag gör.
Många som jag känner har också blivit inspirerade av oss och tillsammans har våra vänner gått ner ca 100 kg.
Lchf livet för Gottelisa och hennes nära och kära är underbart härligt :)
Grattis Tommy och till alla andra som har gått ner i vikt , bra jobbat! Till er som kämpar hoppas jag bara att ni hittar ett sätt som kommer att fungera för er kram Gottelisa
Jag är kvinna 63 år som ätit LCHF sedan februari 2007.
Jag började äta gluten- och laktosfritt tre år tidigare. Det gjorde jag av hälsoskäl. Jag hade besvärlig IBS och psoriasis.
Jag gick ner 10 kg till min normalvikt och både IBS och psoriasis försvann nästan helt.
Sedan dess har jag ätit strikt LCHF hela tiden utan problem.
Det senaste året har jag börjat må sämre. Förstår inte riktigt vad det är. Jag tror det handlar om kolhydrats överkänslighet. Finns det någon annan som har erfarenhet av detta?
Jag har börjat äta mera grönsaker och tom finn crisp och mår bättre. Men inte helt bra.
Kan det vara insulinet som är orsaken till detta? Kan jag fått diabetes?
Tacksam för goda råd!
Pirjo