Därför är insulinresistens BRA

13 december 2015 av i Diabetes, Hjärtkärlsjukdom

Vi hör alltid att insulinresistens är den underliggande orsaken till typ 2-diabetes. Men det kan kanske vara fel. Insulinresistens kan vara en BRA sak.

Dr Fung förklarar det bra i detta insiktsfulla inlägg. I princip är insulinresistens cellernas sätt att skydda sig mot för mycket insulin och glukos i blodet (det verkliga problemet):

Dr. Fung: Insulin Resistance is Good?

Jag gillar också dr Fungs perspektiv på inflammation i inlägget. Jag har länge stört mig på att folk hävdar att inflammation är orsaken till en viss sjukdom (t.ex. hjärtsjukdom). Inflammation är ofta ett symtom på ett problem, det är kroppens reaktion på på en skada. Orsaken är någonting annat.

När det gäller hjärtsjukdom är orsaken skada på kärlväggarna. Skadan leder till inflammation – men det är bara ett symtom. Orsaken till skadan? Många saker. Högt blodsocker. Högt blodtryck. Giftiga kemikalier (från rökning). Och troligen också oxiderade små täta LDL-partiklar.

För mycket dåliga kolhydrater kan ligga bakom alla dessa orsaker till hjärtsjukdom, kanske förutom rökning.

Saken är dock den att vi inte kan lösa problemet genom att angripa symtomet på problemet. Typ 2-diabetes kan inte botas genom att angripa insulinresistens. Hjärtsjukdom kan inte botas genom att angripa inflammation.

Vi måste få bort den bakomliggande orsaken, som i många fall är att man äter för mycket dåliga kolhydrater, för ofta (en vanlig västerländsk kost).

Mer

Så botar du diabetes

Så går du ner i vikt

26 kommentarer

Toppkommentarer

stenB
13 december 2015 8
En till enkel liknelse från Jason Fung beträffande IF och LCHF.
"Think about it this way. If your house is full of garbage, you can do 2 things. Stop putting garbage in (LCHF).
Or you can start throwing garbage out (Fasting). "

It would be faster throwing garbage out AND fasting (LCHF + IF).

Det är alltså därför insulinresistens med högt morgonsocker och tillhörande onödiga ökade organförslitning inte går bort med bara LCHF, eller bara IF !

Läs vidare →
Svar på kommentar #16 av Jamenvisst
Henrik
15 december 2015 6
Jamenvisst

Du får väl begära höjd lön, om du har svårt att hänga med i återställningen av kosten till lägre nivåer av diabetes typ2
och fetma, om du tvingas läsa för många krångliga saker....
Försök få ledigt över jul från astroturfandet.

Läs vidare →

Alla kommentarer

1
Zepp
13 december 2015 3
Hyperinsulinemi föregår insulinresistensen!

Det är främst insulin som åstadkommer insulinresistens!

Banting Lecture 2011
Hyperinsulinemia: Cause or Consequence?

http://diabetes.diabetesjournals.org/content/61/1/4.long
2
Walter Levy
13 december 2015 4
Jag tycker det är väldigt bra att Du använder termen "dåliga kolhydrater". Annars finns en risk att läsare tror att potatis är lika dåligt som läsk.
3
stenB
13 december 2015 6
Läste Dr Fungs vettiga inlägg alldeles innan och fastnade för dessa tänkvärda ord nedan. "Cutting edge" tycker jag!
"Consider this. Excessive glucose in the blood is bad for us (high blood sugars). If this high glucose level is toxic in the blood, why wouldn’t it also be toxic in the body, too? Shouldn’t we get rid of the toxic levels of glucose instead of merely shoving it from the blood into the tissues of the body? After all, insulin doesn’t actually get rid of the glucose. It shoves the excess glucose out of the blood and forces it into the body. Somewhere. Anywhere. Eyes. Kidneys. Nerves. Heart."

Insulinresistensen blir enligt resonemanget alltså våra cellers skydd mot både högt blodsocker och högt insulin. Dagens kortsiktiga "medicinska" lösning att "tvinga in" sockret i cellerna med mer insulin framstår då klart som ett bidrag till en förvärring av situationen för våra organ som t.ex ögon, njurar, nerver, hjärta som påpekas och dagligen rapporteras av vården, som "biverkningar", samtidigt som den naturliga lösningen till problemet blir uppenbar.
En klyftig kille den här Jason Fung!
Med den insikten kan man knappast kalla den direkta förstörelsen som insulin åstadkommer hos DB-2 "biverkningar" längre, och insulinresistens ser ut att vara ett skydd!

Svar: #6
4
stenB
13 december 2015 8
En till enkel liknelse från Jason Fung beträffande IF och LCHF.
"Think about it this way. If your house is full of garbage, you can do 2 things. Stop putting garbage in (LCHF).
Or you can start throwing garbage out (Fasting). "

It would be faster throwing garbage out AND fasting (LCHF + IF).

Det är alltså därför insulinresistens med högt morgonsocker och tillhörande onödiga ökade organförslitning inte går bort med bara LCHF, eller bara IF !
5
mia
13 december 2015
Skadan på kärlväggen vid hjärtkärlsjukdom
är den reversibel?
Kan ett inflammerat kärl läkas och bli bra igen?

Svar: #7
6
Svar på kommentar #3 av stenB
Marlene S
14 december 2015 2
Just vad jag igår försökte förklara för en vuxen kvinna med typ 1.
Hon "vet" dock att "man får äta vad man vill, man har lika bra blodsocker bara man tar insulin, man drabbas av komplikationer som följer med diabetes ändå hur man än äter..."
Att stödja Kostfonden istället för diabetesforskning var inte heller någon hit. Varför blåsa ut ljuset i förebyggande syfte när du kan stampa ut lågorna på köksbordet/ringa brandkåren senare. =(
Sånt här gör mig ledsen.

Svar: #8
7
Svar på kommentar #5 av mia
Stefan*
14 december 2015 1
Nu är jag inte läkare men...ja.. få skador är oläkbara. Kroppen har förmåga att reparera sig själv om den får rätt förutsättningar, dvs att den skadebringande faktorn/omständigheten upphör. Exv, slutar man överlasta kroppen med glukosdrivande kost kan kroppen börja läka skadorna i kärlen. Kanske det vid ett visst framskridet stadium är delvis irreversibelt men som jag förstår det är det möjligt att "gamla" skador läker ut.

Jason Fung uppskattar t.ex. att det är endast i ca 2 % av DT2-patienterna som betacellerna i bukspottkörteln är förstörda/döda, medans övriga 98 % kan återfå nära nog normal insulinproduktion.

Årets Nobelpris i medicin hänger samman med upptäckten att t.o.m. i vårt DNA finns särskilda kromosomer som har till uppgift att finna och laga trasig "DNA-kod", så tanken att kroppen i övrigt är programmerad/utvecklad för att kunna reparera sig själv i många fall, är inte särskilt långsökt :)
8
Svar på kommentar #6 av Marlene S
stenB
14 december 2015 3
"man drabbas av komplikationer som följer med diabetes ändå hur man än äter..." är ett hemskt exempel på desinformation. I själva verket blir "komplikationerna" värre ju mer och längre man medicinerar, vilket visats i ett otal misslyckade mycket stora försök där man hoppats på att bevisa att insulinpump till "alla" diabetiker fungerar. Men med mindre kolhydrater blir det faktiskt mindre medicin och därmed mindre komplikationer.
Kombination med IF (eller osäkrare fetmaoperation) minskar fettlevern så att all "komplikationer" kan försvinna! Enklare kan det inte bli. Dessvärre måste de flesta av oss bli ordentligt sjuka för att byta symptomdöljande mediciner mot behandling inriktad på de underliggande orsakerna. Sådan grundbehandling är faktiskt tvärt emot dagens vård som i diabetesfallet är helt inriktad på att bota symptom (högt blodsocker) istället för orsaker (blodsockerhöjande kost och dess långtidseffekter). Otroligt men sant.
9
Johan Wallström
14 december 2015 2
Jag tycker det är ett litet märkligt resonemang. Han vill alltså påstå att glukos i sig är giftigt för våra celler. Men friska människor är insulinkänsliga, och får ändå inte skador på cellerna av glukos - trots allt "skräp i husen". Till exempel drabbar inte diabetesretinopati frukterianer och andra högkonsumenter av bra kolhydrater.

Mössen i den här studien gjordes diabetiska av betacellsdödande kemikalier. Alltså, inget insulin leder till mer glukos i blodet, vilket resulterar i retinopati.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3290906/

Obehandlad diabetes ger snabbare skador på synen än behandlad diabetes. Återigen, problemet är glukos i blodet, inte i cellerna.

Patienter på pritikins risdiet kunde ju till och med vända utvecklingen och få tillbaka synen trots att dom åt massor med socker.

"insulin resistance develops precisely because it is a protecting the tissues against the blood trying to shove all its toxic load into the cells"
Det här är ju ett direkt missledande påstående. Visst, givetvis finns det en "för hög" nivå av allt, även glukos i cellerna. Men för att stödja ett påstående att det är det som är problemet för diabetiker bör man kunna visa att dom har mer glukos i cellerna. Det tror jag han får svårt att få något som helst stöd för. Det går dessutom tvärtemot det faktom att större delen av alla levande organismer använder glukos som energi.

Svar: #11, #13
10
Peter
14 december 2015
Pritikin blev bara 69 år.
11
Svar på kommentar #9 av Johan Wallström
Gör det?
14 december 2015

Det går dessutom tvärtemot det faktom att större delen av alla levande organismer använder glukos som energi.

KAN använda glykos, om kropparna själv får välja så lagrar de allt överskottsenergi som fett, sedan omvandlar kroppen det till ketoner, inte glykos, vilket den skulle göra om den ville ha det.
Glykon tillverkningen ligger alltid på en låg gämn nivå för de funktioner som kräver den.
Tycker jag låter mest rimligt.
12
Johan Wallström
14 december 2015
Japp, han tog självmord då han plågades av leukemi. Somliga har otur.
13
Svar på kommentar #9 av Johan Wallström
stenB
14 december 2015
"Moving the toxic glucose out of the blood and forcing it into the body has no net benefit, as has been amply demonstrated by multiple long term randomized studies – ACCORD, ADVANCE, VADT, and ORIGIN."
https://intensivedietarymanagement.com/insulin-resistance-good-t2d-7/

De 4 studierna Jason Fung refererar till här gjordes på hypotesen att bättre blodsockerkontroll borde förbättra Diabetes-2. Resultaten blev dom motsatta med ökade komplikationer och ökad dödlighet, åtminstone i ACCORD-studien som jag själv kollade för ett par år sedan.

Giftigheten gäller inte glukos i sig utan högt glukos och den bör vara liknande i och utanför cellerna som i citatet av JF i #3 ovan. Många organ kan dessutom ta upp glukos även utan insulin, dock kan upptaget dubblas med hjälp av insulin, vilket gör både blodsocker- och insulinreglering viktigt och förklarar musresultaten du nämnde. En sänkning av glukoshöjande kost klarar problemen, dock inte höjt morgonsocker för prediabetiker m.fl.. Det sistnänmda (som kan bada ögon och andra organ dagligen i högt socker) klaras dock genom IF, intermittent fasta som kan avlägsna lever- och visceralt fett lika bra som fetmaoperation. Mycket viktigt tror jag!

En normalkost som innan lågfettsvansinnet infördes bör man sedan kunna behålla hälsan bra på och samtidigt veta hur man kollar om något annat behövs om man fuskat med för mycket KH till jul t.ex. ( Men blodsockret bör aldrig mätas en morgon efter vin/sprit-förtäring eftersom detta sänker blodsockret till normalt dan efter...)
14
Johan Wallström
14 december 2015 2
Fair enough, om man är tydlig med att det är överskott av glukos. Men det som saknas är nåt mer som stöder att det skulle vara det som var problemet i fallet med tex ACCORD. För lågt blodsocker är heller inte bra, så frågan är varför man skulle tro att det är det som är problemet. Normalt ska ju ett överskott av glukos ombildas till fett utan att orsaka mer skada än att man går upp i vikt (med efterföljande problem det innebär), och att överäta är ju inte en bra idé.

Men i vilket fall verkar idén om att insulinresistans är bra vara en märklig slutsats att dra utifrån detta. Diabetes är mig veterligen en oförmåga från cellerna att ta upp tillräckligt med glukos för sina behov. Det må väl ändå vara så att det i obehandlad diabetes är för låga nivåer av glukos i cellerna, så att därifrån säga att det är en positiv skyddsmekanism verkar ju lite bakvänt

Svar: #15, #19
15
Svar på kommentar #14 av Johan Wallström
stenB
14 december 2015
Du skrev: "Det må väl ändå vara så att det i obehandlad diabetes är för låga nivåer av glukos i cellerna, så att därifrån säga att det är en positiv skyddsmekanism verkar ju lite bakvänt".
Vad jag förstår gäller vad du skriver helt för diabetes typ 1, och manifesteras in bl.a. frossa, svettningar och i svåra fall koma. Förövrigt är jag är inte helt säker, så ge gärna referenser till uppföljande svar som motsäger Jason Fung.
16
Jamenvisst
14 december 2015 5
För några år sedan så mätte ni blodsocker efter intag av en morot.
En morot höjde blodsockret och vips så hade ni alla lagt på er kilo av fett.
Anti-kolhydrat böckerna såldes som ”smör”, alla blev glutenallergiker och fettmans gåta var löst. Bröd och gelehallon. Nej.. glömde, hjärt och kärlsjukdomarnas gåta fixade ni ju på vägen oxå.. Alla kolhydrater var farliga. Socker som socker. Fruktsocker, vilken fet-lever man får. Skolbarn ska INTE äta frukt.

Ni drack grädde ur förpackning för att sedan gå över till vår genetiskt anpassade stenålderskost KOKOSNÖT.
Mjölk och grädde kanske inte är så bra ändå kunden man sedan läsa… och kanske till och med bacon inte var så bra ändå. Smör är heligt bra dock.
Visst var det "kanske" oxå viss skillnad på kolhydrater och kolhydrater ändå. Det kanske inte bara ”kunde fungera med fattiga risätande asiatiska bönder” som det sades i KostDOKTORNS videor.

Den stora ”happening” var när det visade sig att endast inuiterna var genetiskt anpassade till fett. What????
Den enda kända befolkning som verkligen tillämpat 70E% kosten LCHF. Ni sa ju alltid att all arkeologisk forskning var fel, länkade till videos och böcker. Man åt inte kolhydrat kost i Afrika. Mänskligheten har inte ätit kolhydrater utan detta är ett resultats av någon icke konspiratorisk grupp som gjorda oss alla till slavar av stärkelse. (inklusive våra husdjur).
Vi är ju anpassade till fett, jakt, svält. Blåbär finns ju bara några veckor per år.

Nu har vi en ny era. Insulin resistens är BRA och fasta, svält.
Glöm inte att vi inte behöver kaloriräkan utan det räcker med att vi slutar äta. Kalori in och ut är mossigt snack från gamla skolan.
Jimmy More är bevistet på denna ”hypotes”.
Han har fastat med kesos kost i åravis utan att komma ner till normal vikt. Han är beviset på att MAN MÅSTE SLUTA ÄTA och sluta räkna mossiga kalorier.

Glöm nu inte titta på alla videor så att ni förstår hur detta hänger ihop.

Svar: #18
17
Johan Wallström
14 december 2015 1
*fnisss*
18
Svar på kommentar #16 av Jamenvisst
Henrik
15 december 2015 6
Jamenvisst

Du får väl begära höjd lön, om du har svårt att hänga med i återställningen av kosten till lägre nivåer av diabetes typ2
och fetma, om du tvingas läsa för många krångliga saker....
Försök få ledigt över jul från astroturfandet.
19
Svar på kommentar #14 av Johan Wallström
stenB
15 december 2015
Här länk till artikeln i diabetes som J.Fung refererar till.
http://diabetes.diabetesjournals.org/content/64/3/673.abstract
Titeln är översatt:"Insulinresistens - ett fysiologist försvar mot metabolisk stress. Konsekvenser för behandling av undergrupper med Diabetes 2 "
Dessvärre endast abstrakt. Insulin är nödvändigt för Typ 1 men även för typ2 då betacellerna förstörs. Författarna diskuterar även möjligheten att även detta kan vara en försvarsmekanism. I alla andra fall ser det ut som om cellerna får för mycket socker genom extra insulin och därför skadas, som beskrivs av JF.
En fungerande utväg som då blir självklar är att dra ned på näringstillförsel, framförallt den blodsockerökande delen.
Svar till kommentarer av samma artikel: http://diabetes.diabetesjournals.org/content/64/10/e38.extract
20
Johan Wallström
16 december 2015
Tack, intressant. Fulla artikeln finns tillgänglig: http://diabetes.diabetesjournals.org/content/64/3/673.full

Svar: #23
21
fettcellen
16 december 2015
Det är fettcellen som inte kan ta upp glukosen som är problemet.
Fettcellen är insulinresistent.
Muskelceller kan inte lagra så mycket energi, fettcellen ska lagra överflödig energi men det fungerar inte på typ2.

På friska lagrar inte musklerna energi det gör fettcellen, direkt efter en stor måltid lagras överskottsenergin in i fettcellen DET FINNS INGEN ANNA STANS DÄR EN STOR MÄNGD ENERGI KAN LAGRAS.
På diabetiker kan inte fettcellen lagra in energi så bra därför stiger blodsockret.

Friska som äter för mycket går bara upp i vikt dom får aldrig högt blodsocker som diabetiker får, fettcellen svarar på insulin.

LCHF då lagras fettet ni äter direkt in i era fettceller, fettet finns inte i blodet eller i musklerna, då behövs inte insulin.
22
fettcellen
16 december 2015
"Är det glukagonet och inte insulinet som är problemet?"
Läs mer på
http://www.smartadiabetiker.com/wp/nyheter/ar-det-glukagonet-och-inte...

Svar: #26
23
Svar på kommentar #20 av Johan Wallström
stenB
16 december 2015
Tack får länken till fulltexten ! Hoppas få tid att läsa allt senare.

Till "fetcellen": Det du skriver är vettigt. Suomibrottare verkar bra exempel. Resten av oss verkar lagra upp sk. visceralt fett samtidigt eller t.o.m tidigare än underhudsfett, och korrelationen mellan visceral fett och DB-2 är mycket stark, t.o.m. så stark att när man fastar bort detta fett försvinner dålig blodsockerreglering. Detta har visats mef GBP operationer men även med extremfasta och lerverscan som mäter det viscerala fettet (Newcastle UK Dr., kommer inte ihåg namnet). Det andra problemet är att de flesta DB-2 ser ut att sammanfalla med de fetma...
Det tredje problemet att diabetesproblemen uppstär ofta efter åratal av SLV-kost.Alltså hur uppstår problemet gradvis över kanske 20 år enligt modellen du beskriver ? Visceralt fett avger många ggr fler hormoner än "vanligt fett". Beror det på fördelning och kanske "ålder" av fettet ? Fettet var ju till för att klara oss temporärt över t.ex. vintern eller i värsta fall "sju svåra år", inte "livstidsfett" ? Hur går det för Suomibrottare vid över 60 år, någon som vet? Eller tappar dom vikten när dom slutar ?
24
Javo
16 december 2015
Ja, vad ska man tro av allt detta? Svårt att hänga med. Är ju ett heltidsjobb. Men vi pensionärer med Diabetes 2 har barnbarn, som ska passas o hämtas på dagis/skola, vill gå på konserter, opera, bio, gympa lite, gå promenader, handla för att äta en LCHF-inriktad meny med ekologiska produkter, etc...

Dock verkar de flest inläggen skrivna och kloka och begåvade personer. Liksom de artiklar, m.m. som Kostdoktorn presenterar.
Så långt kan jag bedöma efter en nästan färdig doktorsavhandling inom ekonomi och beteendevetenskap. Han inte med p.g.a. för mycket arbete, barn i tätt följd, heltidsarbeteande fru och intressen som tog tid: golf, vandra i naturen för att kolla fåglar och fjällvandring då den nu 74-åriga kroppen var ung och tålde det mesta.
25
Javo
16 december 2015
Glömde hurra för att Livsmedelsverkschefen Orustfjord ("Olustfjord") avgått efter intern kritik. Var väntad (jag var bra på att bedöma människor i mitt jobb och har en sån rest i hjärnan kvar). Men jag trodde ändå att makthavarna skulle hålla fast vid sitt felbeslut. Inom beteendevetenskapen finns begreppet "Groupthink", som får en grupp att håla fast vid ett felaktigt beslut och betrakta alla kritiker som korkade och sig själv som allvetande. Googla på det, för det är intressant. Min sociologiprofessor kallade det för "Gruppknäpp".
26
Svar på kommentar #22 av fettcellen
Lasse1
16 december 2015
Onekligen intressant, har själv varit inne på samma spår..
Det vill säga att om man inte är en aktiv person som gör av med mycket glykos så får man problem med för mycket kolhydrater i maten..
Har själv inte märkt någon skillnad som jag skrivit om tidigare mellan att äta nyttiga/onyttiga kolisar.
Skillnaden i hur min kropp beter sig uppstår snarare när jaqg har överskott och musklerna redan är fulla med sk*ten...

Lämna en kommentar Avbryt svar

Äldre inlägg