Chatta på Netdoktor
Idag 15:00 – 15:45 kunde man chatta på Netdoktor. Ämnet är sambanden mellan livsstil (mat och motion) och hjärt-kärlsjukdom samt diabetes. Frågorna besvarades av deras medicinske chef Mats Halldin, läkare och doktorand på Karolinska Institutet.
Intressanta frågor och svar
anna-karin s: Jag undrar vad du anser om att äta lågkolhydratkost? Jag började med detta för ett halvår sedan och har sedan dess tappat all min övervikt(20kg) Min oroliga IBS-mage är mycket lugnare, jag blir inte så där trött vid 15-tiden på jobbet som förr, är aldrig sötsugen numera, och mitt blodsocker studsar inte upp och ner som på bröd-pasta- och potatistiden. Jag äter max 25 gram kolhydrater/dag och tycker det är helt tokigt att livsmedelsverket rekommenderar 55-60%kh. Vad tycker du?
Mats Halldin: En komplicerad, intressant och omdebatterad fråga. Jag kan först konstatera att du uppenbarligen har minskat 20 kg i vikt och mår bättre – så för dig har kosten fungerat mycket bra! Jag är personligen mycket försiktig när det att uttala sig om kostens andelar av fett, protein och kolhydrater i exakta procentsatser. Jag försöker istället fokusera på att rekommendera mer fisk, mer grönsaker, mer fibrer, mindre socker, mindre salt och regelbundna måltider. Jag försöker själv undvika tillsatser och halvfabrikat, är inte ”fettskrämd” men är mycket skeptisk till extrema dieter. Det gäller också att skilja på viktnedgång och på att förebygga hjärt-kärlsjukdom, när man talar om olika dieters effekter. Därför rekommenderar jag inte långa mättade fettsyror, som återfinns i feta köttprodukter, vissa mejeriprodukter m.m.
För att till sist svara på din fråga(!), så tror jag nog att Livsmedelsverkets rekommendationer kommer att revideras något, till förmån för en högre fettandel på bekostnad av andelen kolhydrater. Men det är bara mina egna spekulationer.
lisskarin: Så har vi då läst att det inte spelar någon roll vad vi gör – vi går ändå inte ner i vikt! Har någon forskat i balansen mellan ut- & inkomster? Har någon forskat VARFÖR människor har detta ”sug” mat, alkohol, tobak, droger….
Mats Halldin: Tack för en intressant fråga! Misstänker att du syftar på den nyligen publicerade (och citerade) studien om olika dieters effektivitet när det gäller viktminskning – och vill då betona att slutsatsen snarare blev att det inte spelar någon större roll vilken metod (av de fyra testade!) som användes. Det viktiga var att man höll sig till respektive diet (vilket underlättades av gruppmöten).
Visst finns det mängder av forskning kring ”sug” och skäl till olika typer av beroende! Något entydigt svar finns förstås inte, eftersom det är en oerhört komplex fråga. Orsakerna kan vara alltifrån kulturella, sociala, personliga, ärftliga, hormonella etc. När det handlar om ”fettsug”, tros det bl.a. bero på att vi tidigare hade ett behov av att äta energirikt, när möjlighet gavs, för att lagra upp fettdepåer inför svältperioder – något som alltså direkt inte behövs idag.
Kommentar: lysande att han poängterade att det inte verkade spela någon roll vilken av de fyra testade dieterna som användes. Så självklart, ändå missade många den detaljen i rapporteringen.
Ola: Förra veckan kunde man läsa i många tidningar att alla bantningsmetoder är lika dåliga. Hur kan det vara så? Många jag känner säger att de har gått ner och behållit vikten med t.ex GI-kost. Stämmer alltså inte det?
Mats Halldin: Hej Ola! Se även mitt svar till lisskarin. Det beror sannolikt på att det viktiga är att hamna på ”energiunderskott”, dvs att du äter färre kalorier än du gör av med. GI-kost kan vara ett relativt enklare sätt att lyckas med detta, och är isåfall en effektiv(are) metod. Det viktiga är alltså att följa sin diet – och då kan även gruppmöten vara ett bra stöd.
Gäst47206: Jag är en kvinna på 37 år som är 161 cm lång och väger 83 kg. Jag ar provat nästan alla diet, finns det något medicin som kan hjälpa mig? Jag har problem med hälsan, ont i rygg och ben, går ofta promenad men kan inte springa. Vad kan jag göra för att gå ner i vikt?
Mats Halldin: En svår och viktig fråga, eftersom den berör många. Grunden för viktnedgång är ju livsstilsförändringar – men vad gör man när man inte lyckas, och känner sig uppgiven? Du är ung och har ett BMI på ca 32, vilket definieras som fetma och utgör en stor hälsorisk. Det är alltså mycket angeläget att du minskar i vikt, särskilt som du även har andra besvär.
Du undrar om det finns läkemedel för viktminskning, och det gör det. Har man ett BMI på 32, så kan både Xenical och Reductil komma i fråga. Båda två bör dock betraktas som komplement till livsstilsförändringar. Kirurgisk behandling brukar bara komma ifråga vid ett BMI på minst 40 eller bland patienter som har allvarliga följdsjukdomar på grund av fetman. Lycka till!
Gäst27650: Kan du ge förslag på vilka fetter, som är nyttigast. smör, margarin, Becell, oliv/rapsolja, majsolja?
Mats Halldin: En fråga som väcker känslor, och debatten går ”het”! Jag personligen väljer fleromättade fetter framför mättade, gärna olivolja. Trots att oenighet råder inom detta område, vågar jag dock påstå att man bör undvika (långa) mättade fetter – när det gäller att förebygga hjärt- och kärlsjukdom.
Kommentar – jag håller inte alls med om det sista, men hatten av för att han åtminstone medger att experterna är oeniga. För övrigt är olivolja mest enkelomättat fett, men det vet han nog egentligen.
rammis: Hej! Under fliken Diabetes och fakta ges ”dietistens fem bästa tips” och menar att det gäller för de flesta av oss… och så räknar man upp det vanliga kostcirkeln, fibrer, socker mm. Är det inte dax att ta till sig de nya studierna om låg kolhydratkost för oss med övervikt, diabetes och andra sjukdomar istället för att säga att GI, Atkins, Montignac är modedieter som som ger dubbeltydiga budskap i media?
Mats Halldin: Jo, det är oerhört viktigt att vi försöker dra rätt slutsatser på rätt faktaunderlag. Jag ”erkänner” att frågan är komplicerad och att inte ens världsledande experter (som jag lyssnat och läst) är eniga. Det gäller absolut för forskarvärlden, inte minst, att vara lyhörd för nya rön – det är ju precis så en god forskare skall arbeta och fungera. Det finns ett ”publik mening”, inte minst i bloggvärlden, att majoriteten av forskarna och beslutsfattarna inte tagit till sig den senaste kunskapen när det gäller andelen (och kvaliteten på) fett i vår mat. Jag är högst medveten om detta, och välkomnar verkligen all forskning på området som ”en gång för alla” kan reda ut de idag något förvirrade begreppen.
http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?a=34931&d=2323&l=sv
Jag undrar hur ”motionsförordare” förklarar följande. Under hösten -08 gick jag på sjukgymnastikens gym samt tränade i bassäng. Väldigt trevligt med det varma vattnet, kan tilläggas. Höstterminen startade och avslutades med samma vikt på vågen och t.o.m. ökat ”midje” mått. Startade LCHF vid nyår och fortsatte med träningen i samma omfattning. Nu har jag minskat 10 cm kring ”midjan” och ca 7 kg på vågen. Själv anser jag INTE att träningen är det avgörande, finns det någon annan som tror det i mitt fall, eller att träning är lösningen på övervikt?
Det är mycket effektivare att ta hjälp av kroppens hormonsystem, precis som du har gjort! Dvs, sluta äta kolhydrater, vilket ger till följd att insulin produceras i mycket mindre mängder. Insulinet har ju nämligen den egenskapen att det stänger av fettförbränningen i kroppen, så om du inte äter kolhydrater så pågår fettförbränningen kontinuerligt och effektivare vilket resulterar i en viktminskning om man är tjock.
Tack för ditt svar. Min sjukgymnast tycks dock inte gilla att jag går ner i vikt av annan anledning än träningen. Synd hon skulle kunna bidra till att hjälpa många andra som går hos henne för övervikten genom att informera om metoden så "folk" kan välja själva. Tycker fö. att det nu med socialstyrelsen godkännande av metoden borde vara så att alla får informationen av vården, det skall inte bero på vårdpersonalens egna ”tyckande” så att de faktiskt kan välja själva.
Energi kan inte bara skapas hur som helst utan måste på något sätt tillföras kroppen. Utan denna tillförsel finns inte heller någon energi att lagra. Jämför med svält där kroppen lider kraftig brist på energi vilket leder till att kroppen istället tar av sina energireserver, främst fett i och med den stora energitätheten.
Tycker för övrigt att Mats Halldin gav bra och tydliga svar i chatten.
åter - det där är ett förenklat teoretiskt resonemang. Blodet innehåller alltid energi (fett, glukos) så länge man inte är död.
Alltså finns alltid någon energi som vid tillräckligt förhöjt insulin kan ge fettinlagring. Även om det leder till ytterligare underskott från det önskvärda i blodet. Resultatet blir säkert än mer hunger, för att återställa det.
Alltså har jag ett stort överskottsintag av energi, ändå gick jag ner 40 kg på ett år.
när jag en period åt ett äpple om dagen slutade jag gå ner.
då är det ju bara att utesluta äpplet. Ett standardäpple (120 g) innehåller 65 kcal. På 365 dagar blir det hela 23.691 kcal. Om vi antar att varje kg kroppsfett hos dig ger 7500 kcal (när man eldar med det) så motsvarar ett år utan äpplen 3,16 kg fett. Inte dumt, alls. Det är ju vad energistyrd bantning brukar ge på årsbasis.(
Dessutom slipper du de hormonella effekterna. Det kan ge ytterligare tio, tjugo kilos anekdotisk viktminskning...
Sten Sture
Sten Sture
Det var vad jag gjorde, men experimentet var faktiskt avsiktligt, jag ville stoppa nedgången några månader för att huden skulle få en chans att hinna dra ihop sig lite innan jag fortsatte ner. Tyvärr räckte det inte att utesluta äpplet igen sedan, det tog ett år innan det började röra sig nedåt igen och då mycket sakta.
du brände väl ditt "Golden Shot":
http://www.lowcarbluxury.com/goldenshot.html
/SSS
Jag är nöjd med att jag gått ner så mycket som jag har gjort och är förvissad om att jag förr eller senare kommer att gå ner ännu mer och sannolikt närma mig min idealvikt förr eller senare. Det är ju inte så att jag lider av att äta så här, så det får ta den tid det tar. :-)
Med stor sannolikhet ökar ju även chanserna att jag skall hålla den vikten sedan när kroppen själv får välja takten. :-)