Vet vi vad som gör oss feta?

Vet vi vad som gör oss feta? Under de senare decenniernas fetmaepidemi har de flesta utan bevis tagit för givet att boven är kalorier. Att fetma orsakas av ett långsiktigt överskott på kalorier. Men det är bara ett tillkrånglat sätt att säga att fetma beror på viktuppgång. Inte särskilt hjälpsamt alltså.

Den verkliga bakomliggande orsaken är något annat. Vetenskapsjournalisten Gary Taubes skriver om det i senaste numret av British Medical Journal. Artikeln finns gratis på nätet:

The science of obesity: what do we really know about what makes us fat? An essay by Gary Taubes

För den som har läst mycket av Taubes tidigare så är de största nyheterna en liten uppdatering om hans organisation NuSI.

19 Kommentarer

  1. Bra tips, tack! Hans böcker är verkligen bra.
  2. Maria Jonsson
    Även om det finns olika orsaker till VARFÖR man konsumerar för mycket kalorier så menar du väl ändå inte att kalorierna saknar betydelse?

    I så fall undrar jag doc, vad du anser är orsaken till att man går upp i vikt. Om det inte är brist på motion förståss.

    Svar: #13
  3. Gustav
    Ja vi tänkte ju alltid på motion förr ... det var viktigt för oss ...så varför går vi upp i vikt så muvket nu = Brist på motion ?
  4. Peter
    Tips. Gräv ner er i Garys låda lite. Läs om NuSI. Gå in på NuSI's hemsida. Kolla på Q/A videos, speciellt den längst ner. Jag hoppas verkligen att detta lyckas och får genomslag. Det är fan på tiden. Bara det inte faller på pengar och/eller advokater...
  5. stefanolo
    Om man inte läst det Gary Taubes skrivit om detta innan, rekommenderar jag att man innan man bildar sig en uppfattning om varför man/vi blir feta/överviktiga, läser i alla fall hans senaste bok "Why we get fat, and what to do about it" (finns på svenska och heter då "Varför blir vi feta? Och vad vi ska göra åt det"). En diskussion om detta blir lätt meningslös om inte man har koll på vad Gary Taubes verkligen skriver/säger, och att det han skriver inte är hans eget hopkok, utan det han funnit genom den exempellöst grundliga genomgång han gjort av forskningen på området som gjorts det gångna seklet. Gary Taubes sammanfattar, jämför och beskriver sedan pedagogiskt vilka slutsatser man rimligen kan dra av vetenskapen som finns och att det behövs att man ställer sig frågorna igen och gör nya studier/experiment för att en gång för alla få svar på frågan i boktiteln. Ingen annan, levande eller död, har gjort mer för att denna viktiga fråga ska få en förnyad och vettig belysning...inte ens i närheten. Är man läskunnig och intresserad av att försöka förstå sambanden så blir det snabbt klart att det gamla synsättet att "vi äter för mycket och rör oss för lite" är hopplöst otillräckligt och (som jag uppfattar det) felaktigt som förklaring/svar.

    Jag ska villigt erkänna att jag själv innan nog trodde på att "äter för mycket och rör sig för lite" var orsaken, men då hade jag inte ens försökt att fördjupa mig i detta ämne/denna kontrovers. Efter att själv ha lagt om kosten (som ett experiment...vilket kommer att pågå livet ut 😉 ) och börjat fördjupa mig i litteraturen förstår jag inte hur jag innan inte kunde förstå att "kalorier in/kalorier ut" faller platt till marken.

  6. Max Mustermann
    Stefanolo: För vissa funkar det bra, för andra inte. Jag började äta mindre kalorier och träna styrka och kondition 5 dagar i veckan. Gick ner 12 kilo och är 3 år senare i mitt livs form med samma taktik.
  7. Peter
    @ Maria Jonsson

    LCHF och hela denna diskussion behandlar teorin och bevisen kring hypotesen att fetma och dess följder i grunden beror på en hormonell störning orsakad av överkonsumtion av kolhydrater. Oerhört mycket pekar på att det förhåller sig så, kanske speciellt vad gäller fruktos. Ta en helg eller två och läs vidare här på kostdoktorn. Massvis av utsökt bra info. Lycka till!

    Svar: #9
  8. stefanolo
    Bara att gratulera, Max Mustermann! 🙂 Synd att det (negativ energibalans) inte fungerar/har fungerat för den stora massan av överviktiga, mer än eventuellt kortvarigt. Men glädjande är att lågkolhydrat-/högfettmetoden visar så fina resultat för så många så varaktigt...och ackompanjerat av så många andra hälsovinster som vanligtvis inte brukar rapporteras tillsammans med "lindrig självsvält" (som kaloribegränsningsmetoden rimligen kan kallas).

    För min del föll vikten stadigt från ca 70 kg till strax under 60 kg (är 168 cm lång/kort) på fem månader, utan en sekunds träning och utan en ständigt i bakgrunden lurande hunger. Jag har sedan juli löptränat tre-fyra gånger i veckan och nu börjat träna crossfit tre gånger i veckan sedan en månad tillbaka. Har hela tiden legat konstant runt 60 kg, även under ett nästan två månader långt skadeuppehåll. Jag har hela tiden, 15 månader, ätit en ketogen kost med < 5 E% kolhydrater, 15-20 E% protein och 75-80 E% fett. Inte varit sjuk en enda minut under den nämnda tiden, inte ens en liten droppe i näsan. Det har nog inte hänt under mina tidigare 43 år (är 45 nu). Jag skulle kunna tvärsluta att träna nu men ändå ligga stilla på samma vikt, men det är ju så roligt att som 45-åring sätta myror i huvudet på kolhydratladdande 25-åringar, så jag fortsätter att träna för välbefinnandets skull, inte för viktkontroll.

    Med kaloribegränsning är det ett fåtal som har framgång och med lchf är det ett fåtal som inte har framgång. Inte svårt att då förstå varför vågen växer sig allt större och rullar framåt allt fortare. Resultaten talar sitt tydliga språk. Frågan är bara när tvivlarna ska börja rita om kartan efter hur verkligheten ser ut, istället för att försöka pressa in den nya verkligheten i en gammal obsolet karta.

    Godnatt och trevlig helg! 🙂

  9. Maria Jonsson

    @ Maria JonssonLCHF och hela denna diskussion behandlar teorin och bevisen kring hypotesen att fetma och dess följder i grunden beror på en hormonell störning orsakad av överkonsumtion av kolhydrater. Oerhört mycket pekar på att det förhåller sig så, kanske speciellt vad gäller fruktos. Ta en helg eller två och läs vidare här på kostdoktorn. Massvis av utsökt bra info. Lycka till!

    Överkonsumtion av kolhydrater = överkonsumtion av kalorier

    Jag har läst det mesta både här och på andra ställen.

  10. Peter
    @Maria Jonsson

    Om man helt bortser ifrån bl.a. insulinets funktion i kroppen så är det bara att räkna kalorier. Det finns många som tänker så. Just därför har vi en fetmaepidemi. Om en kalori socker blir inlåst i fettvävnaden av insulinets backventileffekt måste den ersättas av en ny. Den är ju inte tillgänglig. Alternativt måste kroppen kompensera genom att sänka uteffekten motsvarande. Vila alltså. Så visst kan du räkna kalorier så länge du räknar in de som skyfflas in i fettcellerna. Felet "kaloriräknare" gör är att försumma detta. Det bryter mot termodynamikens första huvudsats. Taubes diskuterar just detta i den artikel vi kommenterar.

    Om du begränsar insulinutsöndringen till ett minimum, dvs äter en ketogen kost såsom strikt LCHF så blir det helt plötsligt kul att räkna kalorier på klassiskt vis. Då går ekvationen nämligen ihop. Stoppa i dig 2000 kalorier. Bränn 3000. 1000 måste då komma från lagerhyllan, och det gör det sannerligen. Ett kilo kroppsfett motsvarar 9000 kalorier. Lätträknat, men rätt extremt.
    Kort sagt, om du bränner fett istället för kolhydrater så kan du bestämma var det fettet skall komma ifrån. Ditt överskottslager (om du har något) eller födan.

    Om din kropp är mager så är det lätt att förstå att all den energi du bränner måste komma från födan annars får du svältsymptom. Ett något svårare scenario att greppa är de svältsignaler man kan uppleva när man lever på stora andelar kolhydrater, trots att mängder av energi sitter runt magen till synes redo. Kontinuerligt höga insulinnivåer gör dock denna energi oåtkomlig. Kroppen upplever sig utmärglad och skriker efter föda. Klart det kan gå att svältbanta i detta läge, men det är kortsiktigt och inte speciellt smart.

    Som avslutning vill jag säga att kaloriräkning är helt meningslöst för gemene man. Speciellt om man tankar fel bränsle. En kalori fruktos är INTE ekvivalent med en kalori fett. En kalori fruktos är inte ens ekvivalent med en kalori glukos. De tas omhand på HELT olika sätt i kroppen och där är nyckeln. Där finns ett aha som väntar på dig.

    Svar: #11, #12
  11. Fundersam
    Peter, så som du beskriver det har jag också uppfattat det i stora drag men det är en sak jag funderar på.

    Om mättnadshormoner fungerar som de ska i kroppen, då fungerar ovanstående resonemang. Jag är helt säker på att kroppen har naturliga reglage.

    Så vad händer om man äter LCHF och ändå överäter, då måste väl kalorier börja räknas? Är det möjligtvis här en sammanblandning sker i en del inlägg när det hävdas att måste vara kalori in - kalori ut?

    Svar: #14
  12. Maria Jonsson
    Du och många andra pratar om "kaloriräkning" och nu när jag gick en amerikansk kurs i nutrition så tror jag att jag förstår vad ni syftar på. Där hade dom listor med kaloriinnehåll där man i princip likställde kalorier från långsamma kolhydrater med dom från snabba. Det sades visserligen att man skulle äta långsamma kolhydrater i första hand men jag fick ändå intrycket att det åtminstone ur patientens synvinkel kunde se ut som om det räckte med att räkna kalorier oavsett källan till dom.

    Detta funkar naturligtvis inte eftersom man som du skriver då blir hungrig snabbt igen och kroppen hela tiden blir inställd på lagring.

    Att säga att man blir fet av andra saker än kalorier blir ju också fel.

    Det är ju för övrig väldigt många människor som inte lyckas gå ner i vikt med LCHF.

  13. Majoren
    Maria; kalorierna har självklart betydelse: för många ger viktuppgång och ett undetskott ger viktnedgång, inget att bråka om och inget som doc ifrågasätter.
    Orsaken till att vi går upp i vikt enligt G Taubes har att göra med VILKEN TYP av kalorier vi äter, framförallt hur raffinerade kolhydrater (stärkelse från spannmål och socker) aktiverar det fettinlagrande hormonet insulin.

    Motion gör oss hungriga och ger ingen viktnedgång om vi samtidigt stillar hungern med mat som främjar fettinlagring.

    Många anhängare av ovanstående hypotes, den s.k. insulinhypotesen, menar också att vår aptitreglering sätts ur spel framförallt av socker, där halva beståndsden av sockret, fruktos, blockerar det hormon som får oss att känna mättnad (leptin).

    Vi år helt enklt upp i vikt för att vi äter föda som vår art inte är anpassade att ha tillgång till i stora mängder.

  14. Zepp
    Men då innebär det i så fall att regleringen inte fungerar.. och så kan det oxå vara.. dvs vi kan köra över regleringen med viljan.. dvs då ligger det mer på ett psykologiskt/psykiskt plan!

    Lite som en bakvänd anorexi.. du vet finns gott om folk som är sockerberoende.. dvs beroende av Dopamin, som äter för att få en dopaminkick!

    Andra kan äta för tröst.. av gammal vana.. för att man skall äta upp allt.. för sen vet man inte om man får mer.. osv.. dvs beteendestörning!

    #12
    Grejen med kalorier är att det förklarar väldigt lite.. det är mer ett konstaterande.. säger inget om verkansmekanismerna.. oavsett om de är metabola eller psykiska!

    Som sagt vad.. det finns inte en enda kalorireceptor i hela kroppen.. så man blir tvungen att dela ner det hela i minst macronutrienter för att förklara åtminstone de mest grundläggande mekanismerna.

    Att vi har fått i oss mer kalorier än vi förbrukat om vi har gått upp i vikt är så självklart.. lika som att vi har andats om vi fortfarande lever.. så det säger inte ett skit om vad som hänt i övrigt!

    Svar: #16
  15. Effie
    Det jag tyckte var intressant i Taubes bok (om varför vi blir feta) var att han vände på perspektivet. I stället för "vi äter för mycket och därför blir vi feta" blev det "vi blir feta och därför äter vi för mycket". Och med en del exempel på djur som utan överskott på mat lägger på sig ett fettlager och drar ner på annan energikonsumtion istället. Sant eller ej kan jag inte uttala mig om, men jag tycker om att vända på tankegångar och se vad det ger.
  16. Fundersam
    Absolut att det kan vara ätstörningar av psykologisk art, även om sockerberoende väl får hänföras till kemin och biologin. Men eftersom den stora mängden kolhydrat trasslar till så mycket annat, varför skulle det inte trassla med våra mättnadshormon?

    Själv upplevde jag en härlig och ovan mättnad bara efter en vecka på LCHF :). Kan därför inte tro annat än att det handlar mycket om hormoner. Livet är sig likt i övrigt ;).

    Jag är coach och därför mycket förtjust i mental träning och liknande men blir uppbragt när jag t ex ser hur Aftonbladets Viktklubb gör hunger till ett beteende problem.

    Svar: #17
  17. Zepp
    Kan avslöja för dig att det tog mig tre månader innan något hände.. så det fanns nog en del vanor/tankar/beteenden som behövde rensas ut innan man kände av/lärde sig lyssna på de signalerna!

    Och jag upplever det även senare.. när annat stör.. som stress/trauma, personliga tillkortakommanden, och omvälvande händelser i ens sociala kontext inträffar så ställs allt på ända!

    Hur som helst som du säger så är det lättare att komma upp på banan igen med en bra grund att stå på.

    Svar: #18
  18. Fundersam
    Intressanta reflexioner, tänk att det alltid skall finna minst två sidor av saken ;). Det visar i vilket fall hur varsam man behöver vara med maten på många sätt och inte hålla på att labba med lågfett och raffinerade kolhydrater.

    En bra grund där mat får vara mat och inte för mycket känslor av belöning, straff och olust är kopplade till den. Samtidigt som sug och högt blodsocker inte direkt gör oss klartänkta. Tänker tex på skolan efter lunch. Mätta barn som kan ta sig an eftermiddagens inlärning med lugn och stabilitet av maten eller den där oron som kommer för många oss med högt blodsocker och dålig mättnad.

    Tror att det lätt blir en sammanblandning av känslor som senare kan behöva avläras som du beskriver. Så att vi använder rätt redskap i de olika situationer som alltid uppstår när "livet händer".

  19. Gäst
    Om det är någon som skulle kunna reda ut "Kalorier in mot kalorier ut" lite mer skulle det göra mig glad. Vad är det som får gör att det faller platt på marken? Bland de mest "rippade1" personer som jag vet (och som tävlar i drogtestade organisationer) konsumerar pizza, glass, godis med mera utan att riskera viktuppgång. Det viktiga är dock att det är kontrollerat. Lyssna på vad ni alltid har fått höra från äldre, allt med måtta!
    1. För att nämna några: Alberto Nunez, Jeff Alberts, Matt Ogus, Eric Helms, Chris Lavado, Marc Lobliner, Eric Koenriche, Cohn Wolfe, Nick Wright med flera.

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg