Sverige innan fetmaepidemin

29 december 2014 av i Fetmaepidemin

Hur såg Sverige ut innan fetmaepidemin? Så här.

Bilden kommer från Facebook-gruppen ”Du vet du är från Västerås…” och föreställer en populär badplats på 70-talet. Inte en enda överviktig människa kan skådas.

Tidigare

Tips för att gå ner i vikt

Lördag varje dag!

Fetma beror inte på för lite träning

Svensken i snitt överviktig – men ser vi ett trendbrott?

Jämför din vikt med resten av världen

48 kommentarer

Toppkommentarer

Bosse
29 december 2014 57
Kunde också stå: Sverige innan nyckelhålet!

Läs vidare →
Catharina
29 december 2014 44
Bilden kan ju också delvis tolkas som att de som eventuellt bar på övervikt inte badade på den där populära badplatsen, eller inte badade alls kanske?
Min skoltid var under 70-talet och som jag minns det så handlade det ganska mycket om vikt då, min mamma bantade ständigt t.ex. Hon och jag gick till viktväktarna tillsammans när jag var 15 år 1979, vårt kylskåp innehöll lättjölk, lätt och lagom osv.

Svar: #7, #8

Läs vidare →

Alla kommentarer

1
Bosse
29 december 2014 57
Kunde också stå: Sverige innan nyckelhålet!
2
Janicke
29 december 2014 12
Gjorde samma reflektion när jag för en tid sedan såg ett antal gamla filmer från Stockholm. Från utställningsåret 1897 till slutet av 1960-talet. Inte en enda överviktig människa, undantagandes ett par tämligen storbukade kommunalpolitiker som intervjuades. Givetvis inte heller en enda människa som gick omkring på gatorna och åt eller drack.
3
Anders S
29 december 2014 2
http://jama.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=1555137
http://fof.se/tidning/2013/10/artikel/lagom-tjocka-lever-langst

"A systematic review of reported hazard ratios (HRs) of all-cause mortality for overweight and obesity relative to normal weight in the general population:

The summary HRs were 0.94 (95% CI, 0.91-0.96) for overweight,
0.95 (95% CI, 0.88-1.01) for grade 1 obesity

Grade 1 obesity was defined as a BMI of 30 to less than 35"

Exempel: 182 cm 116 kg = 35 BMI
4
Catharina
29 december 2014 44
Bilden kan ju också delvis tolkas som att de som eventuellt bar på övervikt inte badade på den där populära badplatsen, eller inte badade alls kanske?
Min skoltid var under 70-talet och som jag minns det så handlade det ganska mycket om vikt då, min mamma bantade ständigt t.ex. Hon och jag gick till viktväktarna tillsammans när jag var 15 år 1979, vårt kylskåp innehöll lättjölk, lätt och lagom osv.

Svar: #7, #8
5
Oskar
29 december 2014 6
Er nå på Gran Canaria og har aldri før sett så mange feite mennesker tidligere. Og de feite er større enn noen gang, og veldig mange feite småbarn. Skremmende
6
Oskar
29 december 2014 8
Da vi begynte å reise til Gran Canaria i 1990, var godterier hyllene 2 meter lange på kjøpesenteret. Nå er hyllene minst 50 meter, og sukkerdrikkene fyller også svært mange hyllemeter
7
Svar på kommentar #4 av Catharina
Robert
29 december 2014 26
Det stämmer som du skriver. Visst var det så, min mor bantade titt som tätt för att baddräkten skulle sitta finare inför semesterresan till södra Europa; men den utbredda fetmaepidemin vi nu ser - ca 40 år senare - den fanns definitivt inte i slutet av 1960-talet och en bra bit in på 1970-talet. Självklart hade människor viktproblem även då, men den var som sagt inte alls lika spridd och inte i den epidemiska proportion som vi ser idag. Facit visar nu att vi valde helt fel väg på 1980-talet med lågfettskost och ett kraftigt ökande intag av kolhydrater. Ett historiskt misstag och felbeslut som kostat mycket lidande för den enskilde (fysiskt och psykiskt) samt en hel del pengar för samhället (sjukvård, medicinkostnader och omsorg).

Svar: #12
8
Svar på kommentar #4 av Catharina
Erik
29 december 2014 21
Håller med dig Catharina, Även på 60 och 70-talet fanns det en hel del överviktiga och det tragiska med bilden är att den påminner om hur stark mobbningen var, även från lärare och vuxna. Vi hade en gymnastiklärare som verkligen missbrukade sin makt genom att hela tiden småmobba överviktiga elever. Det var nog så att dom flesta överviktiga undvek badplatser och andra platser där folk var lättklädda.
9
Anna-Lena
29 december 2014 9
Jaha, om jag som barn hade varit där och då, så hade ni fått se ett överviktigt barn på bilden... vi var en del som var tjocka även då.
10
Nisse
29 december 2014 2
Aftonbladet köpta igen?
http://www.aftonbladet.se/wellness/matvikt/article20086287.ab

Svar: #11, #13
11
Svar på kommentar #10 av Nisse
Lasse
29 december 2014 6
Artikeln borde heta "7 skrönor om kolhydrater" :)
12
Svar på kommentar #7 av Robert
Karin
29 december 2014 6
Jag bantade ständigt på den tiden men så på 60-talet hade ju Twiggy varit den stora förebilden.
Vägde 10-15 kilo mindre än idag och nu är jag normalviktig men med dåtidens mått hade jag betraktat mig som riktigt tjock.
Fick mycket beröm för min smala kropp när jag vägde runt 50 kg till mina 172 cm
13
Svar på kommentar #10 av Nisse
Kari
29 december 2014 5
I artikeln står... Källor: Livsmedelsverket, Sund.nu och Men’s Fitness.
Vi vet ju hur seriösa Livsmedelsverket är, haha!!!!
14
Margaretha
29 december 2014 7
Jag är född 51 och har varit överviktig hela livet. Jag simmade och spelade handboll och var med i skolgympan hela tiden men blev inte smalare för det men en jädra bra kondition hade och har faktiskt fortfarande.
15
Maria
29 december 2014 4
jag är född 1970, vi hade en förfärlig mathållning med dagens mått mätt: ständigt pommes frites, feta såser, vitt bröd, o'boy, sylt, kalles kaviar, inga grönsaker, inget fullkorn.
vi åt massor av fett och massor av sockrade produkter - ändå var vi pinnsmala, hela familjen. jag begriper det inte. fast så var det inte för alla familjer på den tiden. några var verkligen knallfeta - och då var alla i hela familjen det, inte bara någon i syskonskaran utan hela bunten med föräldrar och hund o allt.

Svar: #18, #19
16
Elizabeth Tromer
29 december 2014 2
Det er naturligvis ikke blot i Sverige at vi ser fedmeepidemi. I1970/80 erne rejste jeg ofte til Polen fra København.Forskellen dengang var de mange fede mennesker i Polen. I dag er det et chok at vende hjem til København efter et besøg i Warszawa,hvor de fleste er almindeligt slanke,mens København byder på et gensyn med stærkt/ sygeligt overvægtige mennesker.
17
Lågkolhydratkost sen 2005
29 december 2014 4
Jag (f-65) var knubbig (lätt överviktig) och sockersugen från sex års ålder. Tack vare idrottande och relativt bra mat blev jag inte jättestor. Jag var dock tjockast i klassen och det fanns mindre acceptans i samhället för det annorlunda eller individuella - eller att man skulle skippa disciplin. Jag tror att samma klass idag hade haft åtminstone 10 tjockisar.
TV-serien "Lära för livet" om en nionde-klass från -77 ligger kvar på Öppet Arkiv. Minns inte att någon var överviktig i serien när jag såg den i somras. Andra reflektioner: alla - verkligen alla - elever hade jeans. Just denna skola hade extremt dåligt ledarskap - personifierat av män. Och eleverna (16 år) behandlas mycket mer som barn än idag: de vuxna försökte styra mer o eleverna coachades inte i att ta eget ansvar ( t ex för studierna), reflektera och planera för framtiden - iallafall inte lika mycket som idag. Dagens 16-åringar har coachts att ta ansvar för sig själva på ett annat sätt. Jag insåg via TV-serien att barn / ungdomar med ADD eller ADHD måste haft det lättare på 70-talet: deras bristande planerings- o koncentrationsförmågor var inte lika synliga då som nu.
18
Svar på kommentar #15 av Maria
Lågkolhydratkost sen 2005
29 december 2014 6
Maria, vissa är mer känsliga för kolhydrater än andra. Beror på hormoner ;-). Och det ligger i släkten
19
Svar på kommentar #15 av Maria
Tuva
29 december 2014 36
Jag är född -65.
Man åt barkis med marmelad, smör, fullfet ost och drack O´boy med. Det stämmer.

Å andra sidan existerade inte snabbmat i mitt barndomshem. Jag var nog banne mig 15 år innan jag smakade pommes frites första gången.
Läsk fick man 1/2 0,33 cl flaska på sin egen födelsedag och kanske sammanlagt en hel flaska julmust över julen. Min farmor köpte nämligen JÄTTEMYCKET läsk varje jul: en HEL BACK! Jag minns ännu känslan av extravagans, haha. Den backen delades ned på 10 personer..
Lördagsgodis var 5-6 bitar i botten på en pytteliten påse. Inte 0,5 kilo som idag.
Chips fanns på födelsedagar och nån enstaka fest.
Bakverk var hembakat. Kanelbullar och sockerkaka och det åts med urskillning, inte som idag med "power bars" och konstanta kafébesök.
Dessutom hade farsan skrattat sig harmynt om jag hade bett om skjuts med bilen. :-)
Man cyklade och gick överallt. En mil till badplatsen på sommaren? Pff. Cykla.

Jag kan inte påminna mig att vi var speciellt extrema åt ena eller andra hållet. Det var likadant hos kompisarna.

Svar: #20
20
Svar på kommentar #19 av Tuva
Åsa
29 december 2014 2
Samma här!
Min mamma var inte så förtjust i att köpa hem läsk p g a alla färgämnena. Vi slogs om muslipaketets enda russin. Jag fick cykla till skolan o kompisarna. Vi bodde inte i en skokartong på motorvägen....
Den kosten du beskriver skulle många må bra av att hålla sig till även idag trots att det ör ganska mycket tallriksmodell över den. Sockret och skräpmaten har aldrig synts till på bilderna av matpyramiden och tallriksmodellen det är bara vi själva som har stoppat i oss.

Svar: #21
21
Svar på kommentar #20 av Åsa
Tuva
29 december 2014 10
Nä, inte var det synd om oss.
Mig fattades inget när jag växte upp.

Eller jo. En sak tycker jag synd om min generation för: akryl, banlon och gabardin. Fy. Fasen.
;-)
22
Carina
29 december 2014 2
Jag är född -68. Jag hade en mamma som var hemma dagtid och var dagmamma. Hon lagade mycket mat med gräddsåser. Och bakade en massa godsaker. Men förutom det så var det Lätt & Lagom och Lättmjölk som gällde. På sommaren fick vi gå ner i jordkällaren och hämta en varsin 33 cl läsk, min syster och jag. Vi fick aldrig Kalaspuffar, utan fick nöja oss med Rice crispies. Ofta var det popcorn som gällde, mer sällan chips. Men tyvärr så var det ändå så att alla i familjen var överviktiga. Det kom smygande i skolåldern, ännu mer upp i högstadiet och eskalerade för min del då jag flyttade hemifrån. Jag har fortfarande problem att hålla vikten...
23
My
29 december 2014 2
Viktfixerade bantande föräldrar ger ofta överviktiga barn (och barnbarn), det är väl detta vi ser nu 40 år senare...., bantande generationer med överviktiga barn. Bantningen fortsätter, enbart dieterna som förändras....
24
Stefan*
29 december 2014 2
Bilden visar nog ganska väl hur relativt ovanlig kraftig övervikt/fetma var då. Såklart fanns det, men var inte alls lika vanligt som idag. Det är bara att kolla statistiken så ser man det svart på vitt. Fettskräcken och kolhydrat-/spannmålsmissbruket hade redan börjat så smått redan i början av 60-talet, men tog riktig skruv först i mitten av 80-talet.
25
Tommy Carlsson
29 december 2014 2
Härligt, Så där såg det ut när jag va pojk.
Mera fett åt folket.
lchf-facisten
26
Melker
29 december 2014 4
Skillnaden är slående.
När jag var och badade första gången i somras blev jag alldeles stum, jag och en till var de enda vuxna som var normalviktiga på hela badet.

Många var så tunga att de vaggade fram och flera killar i 10-årsåldern hade rejäla "chipstuttar".

...och ja, kön till godis- och glasskiosken var lång hela dagen...
27
Nelly
29 december 2014 1
Eftersom vi vet att arv och miljö är en starkt bidragande orsak till övervikt torde sterilisering vara en mycket effektivt kirurgist ingrepp om vi i framtiden vill slippa fetma.

Svar: #28
28
Svar på kommentar #27 av Nelly
Frida D
29 december 2014 1
Tvångssterilisering löser alla problem! Dagisplatser, arbetslöshet, köer, allt!
0_o
29
dara
29 december 2014 1
Intressant.Det stillasittande livet med mycket kolhydrater gör en tjock. Levnadsstandarden har ökat, snabbmaten hägrar och många föräldrar väljer att äta snabbmat och är ofta på Frasses eller pizzerior...
Barn leker inte ute på samma sätt som förut tack vare dator, surfplatta o alla sociala medier.
Vi har själv skapat denna värld.
När det gäller äldre så får de inte nog näring, fel kost osv.
Jag är själv från 60-talet och mullig. Inte var jag tjock som liten. Orsaken var nog att vi fick husmanskost och rörde på oss hela tiden.
Jag tycker inte att det är konstigt att folk blir feta. Tillgången på alla kalorier är överallt och det är lätt och billigt att äta sig mätt på det.
Nog kan smala människor äta fel mat, men fettet ligger invändigt
30
Sara
29 december 2014 2
Nu är jag född -87 men är uppvuxen med att sällan få läsk, godis mm. Kakor var alltid hembakade (och jag för traditionen vidare till mina barn) och fanns oftast bara på kalas och fester. Chips var ovanligt och inte ens till varje helg fick vi godis. När vi fick det så var det inte i några mängder. Läsk var en festdryck för mig och min bror. Snabbmat var lyx och åts väldigt sällan och pizza köpte vi en som alla delade och inte en var. Min mamma och min mormor har berättat om förr och antar att mamma fört det i arv för det var såhär för henne och hennes bröder också. Plus hemlagad mat och vi barn var ofta med för att lära oss. Det började tydligen bli ovanligare redan när jag växte upp. Inte konstigt att många i min ålder och yngre, inte har en aning om hur man lagar mat.

Sedan var både min mamma och mormor motståndare till margarin, lättmjölk (och mellanmjölk för den delen :P) och alla andra lättprodukter. Så vi växte upp med grädde och smör (ofta det mormor gjort). Tjock blev jag först när jag själv kunde gå till kiosken och köpa godis, läsk och chips.
31
Karin20
29 december 2014 13
Tyvärr ligger det mycket i vad Catharina skriver, de överviktiga visade sig inte avklätt offentligt, förutom äldre herrar möjligtvis. Jag som är född på femtiotalet hade två klasskamrater med kraftig övervikt vad jag minns och för dem var det jätteskamligt. Själv började jag med meritene som fjortonåring då jag vägde 52 kg! Det var så mycket mera fult att vara överviktig på den tiden, idag är det mer accepterat, eller rättare sagt, överviktiga har fått mer självförtroende och tar mera plats! Med all rätt, visst är det ohälsosamt med för många kilo, men människovärdet sitter inte på magen utan i själen och beteendet!
32
Henrik
30 december 2014 2
Uffe Ravnskov bjuder på en av sina utmärkta böcker.

Gratis nedladdning : http://www.ravnskov.nu/CM
33
Anci
30 december 2014 10
Vetenskapligt och bra att bygga sin tes på en (1) bild från 70-talet!
Det som är positivt i dagens samhälle är att många överviktiga slutat skämmas. De vågar gå ut, de vågar gå till stranden. Nu stannar man inte hemma och tröstäter. Med denna nya attityd tror jag det blir lättare att komma åt problemen. Var och en får ta tag i sina hälsoproblem när de känner den rätta motivationen. En föraktfull attityd mot överviktiga var inte bra förr och är inte bra nu. Detta oavsett om det kommer från mobbare eller från nybantade frälsare.
34
Solbadare 1970-talet
30 december 2014 3
Hej,
Jag reagerar på Er badbild 1970-talet! det fanns överviktiga då också men eftersom det var så "skämmigt" så sökte vi oss till mindre badplatser där inte blickar var så stickande!

Svar: #35
35
Svar på kommentar #34 av Solbadare 1970-talet
Majoren
30 december 2014 12
I dag är varannan svensk överviktig. Menar du att varannan svensk undvek att bada på 70-talet? Jag behöver bara reflektera över hur det såg u i skolornas omklädningsrum på 70-talet, bland de ca 80 pojkar jag bytte om med inför gymnastiken på högstadiet fanns typ tre överviktiga och det var ingen som kunde gömma sig hemma då. Tittar man på 80 slumpmässigt utvalda högstadieelver i dag blir bilden tyvärr en helt annan!
36
Anne
30 december 2014 9
Jag är född -67 och när jag gick i skolan så var den som var tjock i min klass med dagens mått mätt normalviktig. Fetma idag är inte vad den var då.
37
balix
30 december 2014 3
En reflektion bara. Det jag minns från skolmaten i början på 60-talet var massor med pölsa, makaronipudding, stuvade makaroner och tjockpannkaka med mos. Inte precis LCHF. Och det där att röra på sig - om det nu har någon reell betydelse för fetman - nu för tiden är det ett evigt skjutsande av barnen / ungdomarna till olika träningsaktiviteter. Var det lika mycket förr? Själv satt jag snällt hemma och läste läxor. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, utom kanske att sambanden inte alltid är så enkla...
38
Stina Jonsson
30 december 2014 1
Jag är född 44 så den här bilden är från min ungdom. Har pratat med jämnåriga kring bilden. Vi kände överviktiga men de var få. Själv höll vi på och beklagade oss över små magar och jag har sett bilder på mig när jag tyckte jag var så fasansfullt tjock - jag var inte det. Men i jämförelse med de som ser ut som på bilden var hade jag nog lite mer mage, När jag tänker på de människor jag genom åren umgåtts med så är gänget tjockare och tjockare och det gäller också mig., Jag var fanatisk fettfobiker, aldrig grädde i en sås hade aldrig smör på smörgåsar och åt hela natten på festmaten jag ibland lagat. Jag har inte haft sockerproblem men problem med överätning när maten var god, fet och festlig. Kunde inte stoppa åt tills det egentligen stod mig upp i halsen.
Och gick efter 45 upp och upp och upp 3 till 5 kilo varje år
39
Stina igen
30 december 2014 1
Jo en sak till,på programmet Historieätarna insåg man att 70tals-maten inte var så god att man gärna överåt av det och det ligger lite också något i det. Mycket är Livsmedelsverkets fel, men inte allt - matsmakandet och vinsmakandet har gjort maten mer lockande för oss som älskar den.
40
Ingela Öhlund
31 december 2014 1
Min mamma bantade ständigt på 70-talet, det var tex: grapefrukt diet eller nån soppa från Karolinska. Häromdagen råkade jag titta på gamla foton och såg att min mamma var normalviktig, och skulle inte räknas som tjock idag.
41
foie gras
31 december 2014 1
jag minns min gammelmormors mat som en nypa socker i precis allt, som mycket mjolmat och efterratter som innebar extra mer socker mestadels kompott (med mjolk). Barn uppmuntrades att ta om och bli som det hette "stora och starka". Sockerdricka (!) hette bubblet barn fick till maten pa helger.
Med denna kost var overvikt och diabetes knappast ovanligt bland vuxna men inte for alla.
Gammelmorfar vagde aldrig ett gram for mycket och blev aldrig blev sjuk medan gammelmormor avled 1968 i komplikationer till diabetes. Detta hande alltsa fore skrapmaten fran USA.
42
Jim
31 december 2014 6
Inte en enda svart person heller.
Så uppenbarligen var alla rasister också.
43
Monica
31 december 2014
Jag är född 1942. Det fanns en fet unge i varje klass. En del hemmafruar var småfeta. Folk i 30 års åldern hade löständer. Själv älskade jag socker och sirapssmörgåsar, hade hål i alla kindtänder, både mjölktänderna och de permanenta. Magknip Först i 60 års åldern övervikts BMI. Man hörde inte talas om diabetes Typ 2. Kände ett barn med barndiabetes. Vi var utomhus och lekte, vinter som sommar. Åt gjorde man hemma. Varje söndag tre barn om en 330 ml sockerdricka.
44
Hanna
2 januari 2015 1
Har någon ett bra tips. Vi fick lussebullar till jul och nu ligger de ännu i frysen. Vem äter sånt nuförtiden?

Svar: #45
45
Svar på kommentar #44 av Hanna
Åsa
2 januari 2015
Ge till de hemlösa eller bjud en tiggare på kaffe och lussebullar?
46
Sven-Ingvar
2 januari 2015
Hanna, eller varför inte bjuda en svensk fattigpensionär på fika?
47
cyklarn
2 januari 2015
Född 1975..
Fick bestämma på min födelsedag vart vi skulle äta, blev givetvis den lokala grillen, en hamburgare med mos, lyckan var total om man fick en cola till det. Hade aldrig dricka hemma, fanns några kompisar som hade drickabackar i sin källare, man trodde inte sina ögon!!
När jag köpte godis så pekade jag på det jag ville ha, när man kom upp till en femma var det stopp!!
Vi hade EN tjock kille i klassen och tio tjejer som trodde att de var tjocka
Så de som tror att de som inte ville visa sig i Västerås på 70talet var tjocka,, TROR jag har fel??
48
Jocke
7 januari 2015
Som född 1963 såg jag nyligen ett filmreportage från den tiden med stort intresse. Ett avsnitt handlade om dåtidens semestervanor. Bilderna från den tätt packade badplatsen visade noll överviktiga personer men också noll vältränade personer.

Lämna en kommentar Avbryt svar

Äldre inlägg