Storm över fruktlarmet
4 maj 2009 av Dr Andreas Eenfeldt![Dr Andreas Eenfeldt]()
i Vetenskap och hälsa
i Vetenskap och hälsa 
Utan tvekan dagens diskussionsämne också:
Aftonbladet: Fruktkriget
SVD: Fruktdebatt bland läsarna
KvP/Staffan Wictorin: Jag skulle inte ha frestats
Aftonbladet: ”Skadligt med frukt? Det är helt vansinnigt!”
Dagens Medicin: Nyttan med frukt ifrågasätts
Intressant hur extremt upprörda en del blir över faktumet att frukt innehåller ganska mycket socker. ”Larmet” kan visserligen anses något överdrivet – frukt är knappast den värsta sockerboven som finns. Med det bra att hälsoeffekterna av stora mängder fruktsocker ifrågasätts.
Det kanske är ovanligt att man blir fet bara av frukt. Men man kan absolut bli fetare.
147 kommentarer
Vårt tidsperspektiv är lite annorlunda, vi pratar om att vi tror att människor var friskare innan jordbruket introducerades för 10 000 år sedan. Visst, människor hade låg medellivslängd då också, men det var inte pga av sjukdomar, speciellt inte de sjukdomar som människor lider av idag.
Läs gärna
http://wholehealthsource.blogspot.com/2009/03/paleopathology-at-origi...
om de hälsoförändringar som man kan se i och med jordbrukets införande.
Folk förr i tiden fick inte skörbjugg, C-vitamin brist, annat än i slutet på långa sjöresor där den enda kvarvarande maten var skorpor och saltat kött. Det var fullt tillräckligt att äta till exempel potatis som enda grönsak för att inte få C-vitaminbrist.
@A F: Visst har vi en överkonsumtion av kolhydrater i dagsläget och de utgör utan tvekan en ypperlig källa att ta bort överflödiga kalorier ifrån. Men att ta steget till en helt kolhydratfrikost finns det inget som stöds av evolutionärt. Vi har även ett stort överintag av frityrsmet och onödiga livsmedelstillsatser som inte bidrar i någon form näringsmässigt. Men det är samma logik här dvs att det motiverar inte att vi ska utesluta alla typer av fetter i kosten. Balans och variation är nycklorden.
Nänä, jag är inte ironisk, jag är faktiskt nyfiken.
Skaldemancitatet är förstås poetiskt till sin karaktär. Det gick dig tydligen helt förbi.
Du har tydligen också missat alla industrisamhällesssjukdomar folk drabbas av. Hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, ADHD, allergier m.m. Höstdepressioner, migrän, osv. De mesta av vilket är väldigt nytt. De mesta av vilket är livsstilsrelaterat, och då ffa pga kosten. Men hej och hå, du lever tydligen på en annan planet där inga av dessa problem finns.
Frågan är vad som är en bra balans. Och jag tror inte att mer variation alltid behöver vara bättre. Det är lite klyschor. Personligen har jag inte haft något behov av att ta bort överflödiga kalorier, däremot att bli frisk.
Roger,
Tack för omtanken. :-) Det är ju ett filosofiskt problem att det nästan alltid finns något bättre eller nyttigare att göra med sin tid och sina pengar. Men du ger alla dina pengar till Röda Korset, eller hur. ;-)
Och argumenten om besprutade frukter coh grönsaker kan ju lika gärna överföras till hur kreatur föds upp i dagens sammhälle. hormoner, foder utdrygat med spillolja och kadaver etc. Långtidseffekterna är ju skrämmande att spekulera om.
@AF: Balans och variation är ju klyschor pga av de passar så bra att använda. Bristfälligt ordförråd är heller inget argument att förinta kolhydraterna. Kroppen har en utomordentlig förmåga att balansera ut eventuella mindre felaktigher i kosten via diverse metabola omvägar. Problemen kommer när extremerna pressas. Äter man varierat minimerar man risken att hamna där. Så fungerar det i alla fall på min hemplanet tellus.
Jag förstår nog inte riktigt vad du menar. Citerar en mening från min länk ovan:
"During the upper Paleolithic stage, subsistence seems focused on relatively easily available foods of high nutritional value, such as large herd animals and migratory fish. Some plant foods seem to have been eaten, but they appear not to have been quantitatively important in the diet."
Om vi är överens om att det är en bra balans och variation, då är ju allting toppen. :-)
Men du kan ju inte rimligen tro att dessa problem enbart tillskrivs kolydrater?
Nej, inte enbart, men huvudsakligen. Och inte kolydrater som sådant utan den typen och mängden som folk generellt äter idag.
Fast det finns ju nyare forskning som menar att diabetes uppkommit efter en generations svält. Så det är ärftligt, men har med kost (eller icke-kost :) )att göra...
Kosten kanske påverkar mer än vi tror...?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Suckatcitron
http://en.wikipedia.org/wiki/Pomelo
http://sv.wikipedia.org/wiki/Citrus
Apropå respekt så undrar jag VARFÖR forskningen inte söker kontakt med och lyfter fram diabetiker, som via kosten klarar av att vara insulinfria, som goda exempel?
Fast varför sticker det i ögonen? (Jag kan nu inte påstå att jag vet så mycket om det här, men jag tycker att det är intressant) I så fall påverkar ju antgagligen det mesta vi gör (eller inte gör) våra gener åt det ena eller andra hållet. Inte något vi kan göra mycket åt. Leva måste vi ju göra... :)
Eftersom så många gått ner i vikt och så många blivit symptom- och behandlingsfria från bullsjuka borde de väl se det och förstå att det är något fel på de hypoteser som säger att man blir fet av fett och börja med att sätta upp nya hypoteser som förutsäger vad man ser i verkligheten?
När det gäller regler för behandling av sjukdom används ju också formuleringen "beprövad erfarenhet", med så många framgångssagor av LCHF borde det ju utan tvekan falla under den benämningen.
Jag äter LCHF, inte för att gå ned i vikt, utan för att inte riskera framtida problem, t.ex. Alzheimers & typ 2-diabetes, och för att jag slipper sötsug och håller mig mätt. Dessutom behöver jag aldrig någonsin bekymra mig över att jag skulle få bristsjukdomar eftersom det inte går att komponera ihop en mer näringstät kosthållning.
Hur skulle fett och protein helt plötsligt ge insulinresistens? Eller, ur det blå, försämrad blodfettprofil, inflammationsmarkörer, HbA1c m.fl. hälsomarkörer?
Visst påverkar frukt vikten och fetman. Det har jag dokumenterat.
I början av 2007 fick jag besked om att jag hade diabetes typ 2. Efter att ha informerat mig på webben under några dagar bestämde jag mig för att prova LCHF under två månader och därefter utvärdera läget. Två månader ansåg jag vara lagom tid: tillräckligt lång för att alla övergångsproblem skulle ha klingat av och tillräckligt kort för att inget annat allvarligt skulle hinna inträffa. Samtidigt började jag med noggrann bokföring (Excelark) av mat och vikt, och efter ett par veckor också blodsocker när jag hade fått en blodsockermätare. Så nu har jag dryga två års mätresultat tillgängliga. Det är kanske onödigt att tillägga att jag bedömde utvärderingen efter två månader som positiv, varför jag fortsatt.
Resultaten är på inget sätt originella (jag tar ingen medicin), men innehåller ändå ett intressant fenomen: fram till augusti 2007 en viktminkning på 10 kg (från 107). Sedan började den långsamt stiga under ett par tre månader (ca 2kg), låg kvar på den nivån till våren 2008 då den sjönk 5 kg fram till slutet av augusti då den långsamt gick upp 2 kg igen, låg stabil där över vintern och nu sjunker den igen.
Det är ett upprepat mönster: vad hände i augusti? Jo, förklaringen är att vi har ett äppelträd, ett sk familjeträd med fyra sorter inympade i ett träd som därför förser oss med frukt under lång tid ända in i november. Och jag har ätit av äpplena, flera stycken per dag. Under vintrarna har jag dessutom ätit någon apelsin då och då.
Som jag kan se av bokföringen är frukten den enda orsaken till att vikten gått upp under höstarna.
Blodsockervärdena (fastevärdena) hamnade ganska snabbt mellan 5 och 7 mmol/l och har trendmässigt sjunkit långsamt inom detta spann under tiden som gått och ligger nu mellan 5 och 6, dvs de är helt normala.
SBU, SLV, Socialstyrelsen, DRF, kostprofessorer samt forskare känner sedan lång tid tillbaka till LCHF. Varför skall ansvaret för att forskning skall komma till stånd ligga på patienterna?
Skylla på och skylla på... Jo, jag förstår att det säkert skulle bli så att vissa blev "beskyllda". Men själv tänker jag så att antagligen gör vi ju i så fall allihop "fel" på ett eller annat sätt, som sedan ger ett knasigt arv åt våra barn. Inga särskilda grupper skulle behöva bli utpekade. Men det är väl bara i utopia som det skulle bli så... :)
Jag tycker i alla fall att det hela är väldigt intressant... Jag såg en dokumentär om det hela för ett tag sen och tyckte att det var spännande.
Jag är själv diabetikeranhörig och mycket har hänt under de senaste 20 åren, så det går i alla fall i rätt riktning. Du måste ju tänka på att det finns massor av forskarteorier om hur man ska behandla diabetiker. Det är klart det tar tid, men jag kan förstå din frustration över att saker går långsamt.
Vad som skrivs beror på delvis på hur läsarens tolkning. Vem har pratat om en universalkur, som hålls undangömd?
Räcker det inte att personer/läkare som har lyckats hör av sig till tidigare nämnda instanser? Varför lägger du ansvaret på att forskning skall komma till stånd på diabetespatienterna om "inte enskilda människors erfarenheter ändå värderas speciellt högt i forskarkretsar"? ;)
Det låter på dig som att du faktiskt aktivt motverkar alla sorts bevis till att lågkolhydratkost är universalkuren för typ 2-diabetes (för det är den), genom att hänvisa att forskningsmetodik omöjliggör lågkolhydratkost som testbädd.
Sen tänker väl forskare också på sina framtida förtjänster. Det är bättre att forska på mediciner där man kan få pengar från patent jämfört med gammal hederlig mat.
@A F: Anslag till forskare kommer från många olika håll och visst är det dyrt att forska, speciellt på långtidsstudier. Forskningen utförs av doktorander och postdocs som har krav på sig att slutföra sina studier inom ca 4-5 år. Studier som sträcker sig längre än så måste därför oftast bedrivas av flera generationer av doktorander och postdocs. Det är svårt att motivera dem att hoppa på projekt som de inte kommer kunna använda karriärsmässigt inom en snar framtid. Det är tyvärr den bistra verkligheten. Det är också nästan omöjligt att få anslag som sträcker sig över mer än kanske som mest 4 år, oftast är det 1 eller 2 års finansiering som ges, sen måste forskarna rapportera framstegen för att få vidare anslag.
Det är ytterst ovanligt att forskare blir rika på eventuella patent. Den biten ligger hos läkemedelsbolagen.
Forskares anslag fås genom att de söker pengar tilll olika projekt, och projekten bedöms av en panel av oberoende forskare som anlitats av stiftelsen eller liknande donatör. Ju bättre trackrecord en forskare har, dvs vilken kvalitet forskaren har publiserat tidigare vägs in tillsammans med hur bra logisk grund som projektet vilar i. Att söka pengar är en mycket omfattande och krävande del av forskningen.
Men jag håller med om att ökade statliga anslag är önskvärt.
På Karolinska Institutet är det också en omfattande kartläggning av vilka sammarbeten som forskare har med läkemedelsbolag eller styrelseposter de har för att motarbeta jäv situationer eller påtryckningar utifrån.
Skulle du avråda någon diabetiker du känner från att pröva LCHF som efter att ha sett andra diabetikers resultat funderar på att testa om han/hon rådfrågade med skälet att det inte finns forskning på området?
(Det är ju inte samma sak om att gå ut med offciella råd.)
Visst har du rätt i att långtidsstudier i sig är ett problem, eftersom forskarvärlden inte är uppbyggd efter det. Men det borde ju inte vara något större problem att publicera delresultat, alternativt att myndigheter/ sjukhus själva anställer post-docs för långtidsforskning.
Du har kanske rätt i det där med patent, men man kanske hellre forskar i något som kan ge ett jobb efteråt (på ett läkemedelsbolag).
Sen är det ju så att det finns forskning, exempelvis Karlshamnsstudien. Den är visserligen liten, men har ändå pågått i fyra år och visat så goda resultat att jag tycker att det är oetiskt att inte låta alla typ 2or genast få prova på den behandlingen.
Tur man inte är sammanboende med en vegetarian för då hade man väl fått sätta in en extra ventilation på toaletten efter allt deras bönätande.
Doc idag ble det ett besök. Jag trodde resultatet skulle bli båda mer, och evnt. løsare. Men nei, det var vad jag tror och kunna benämna på "äkte jägervis" - så nå kan jag flytta til nordre delen av Canada, til isödet, äta lchf, gå på toa 1-2 gånger bara i veckan, leva på forfädrars vis, fyra med ved, och aldrig kle(ä) av mig. Leva på kött och inavlmat. Hm - det låter rett (rätt). Kaffen måste jag ha med. Frysa ner grädden? Jäger´n fixar jag. Canada here I come.
Alltså blir man tjock av kolhydraterna i frukt och morötter