Små steg eller radikala kliv?

Kanin vs Sköldpadda

När man vill förbättra sin hälsa eller sin vikt, ska man då göra det i små steg eller med ett radikalt kliv? Ska man exempelvis börja köra strikt LCHF direkt eller bara ändra någon detalj i maten?

Dr Anders Tengblad skriver om det hett omdiskuterade ämnet: Små steg eller radikala kliv?

Mitt tips är både och. Jag föreslår exempelvis patienter som vill gå ner i vikt eller förbättra sin diabetes att börja köra strikt LCHF direkt. Detta för att genast få en starkt positiv effekt på vikt, blodsocker, magbesvär, sötsug osv. Den positiva effekten förstärker viljan att fortsätta och arbeta in förändringen som en vana.

Däremot rekommenderar jag att INTE göra fler förändringar samtidigt. Motionera exempelvis, det kan man börja med senare, när den nya kosthållningen har blivit en vana som flyter på av sig självt.

Att försöka ändra sin kosthållning och motionsvanor samtidigt som man slutar röka och är snällare mot svärföräldrarna, det är ett recept på misslyckande. Så mycket självdisciplin har nog ingen. Därför brukar det vara smartare att ta en förändring i taget. Arbeta in den som en vana, vilket tar minst tre veckor. Sen kan man ta tag i nästa sak.

Vad säger du? Fungerar det bäst med små steg eller radikala kliv för dig?

62 Kommentarer

Toppkommentarer

  1. Per
    Jag upplever att det är mycket enklare att ta stort steg direkt eftersom sötsuget som triggas av kolhydrater är praktiskt taget omöjligt att hantera. Jag har till och med fått välja bort jordnötter och mörk choklad eftersom de innehåller tillräckligt för att trigga ett lavinartat glufsande av allt sött. När jag håller mig till smör, bacon, ägg, blomkål, broccoli, sparris, korv, ost, varmrökt lax, majonnäs och vispgrädde (så fet ost och korv som möjligt) så mår jag löjligt bra, har oändlig ork, och den paltkoma jag tidigare led av är helt borta. Jag har misstänkt kolhydraterna tidigare när jag försökte komma tillrätta med det jättestora problem jag hade med att inte fungera under de tre timmarna närmast efter lunchen (jag somnade sittande på kontorsstolen _varje dag_), men det var inte förrän jag ganska radikalt tog bort så mycket kolhydrater som möjligt som det blev en förbättring.

    Det intressanta är kanske att jag inte riktigt trodde på LCHF, jag trodde mest att jag led av lite svajigt blodsocker, men blodsockermätaren jag skaffade visade inga toppar, och i desperation tog jag ett stort steg över åt LCHF (övertygad av argumenten och flera exempel i min omgivning som kommit tillrätta med sin vikt genom LCHF), och ... viktnedgången är egentligen bara en bonus. 10 onödiga kilon är borta, men kanske viktigare är att astman och den uppblåsta känslan i buken/magen har försvunnit, jag orkar jobba hur mycket som helst, och kan äta mat utan att falla i koma direkt.

    Vid några tillfällen har jag ...delvis "råkat", delvis "testat" att fuska i mig lite "fredagsmys", alltid med katastrofala följder. Det slutar alltid med att jag vräker i mig skräp till jag somnar, mår fruktansvärt dåligt, och blir övertygad om att man helst helt ska avstå från skräpet -- skillnaden är fantastisk.

    Men, choklad då?

    Jo, det är gott - och jag har en lösning. Man gör en tryffelkaka. Smält lika delar mörk choklad (lyxa till det lite, och välj fin choklad) och smör, vispa upp halva mängden ägg, och häll i den smälta, ljumna smör-choklad blandningen i äggen under vispning, och spä växelvis ut med ungefär samma mängd vispgrädde så det blir en krämig konsistens. Baka allt i 200 grader 10 minuter så den stannar lite. Det är den ultimata kladdkakan. Man kan kyla den för att lättare kunna skära bitar, sen ger man en bit 5 sekunder i micron och serverar med vispad grädde. Godare än choklad.

    Svar: #40
    Läs vidare →
  2. Tuva
    Kunskap är makt.
    Jag vet inte hur många gånger jag har försökt sluta äta godis och annat skräp. Hur många gånger jag har satt upp alla möjliga sorters regler för att uppnå någon sorts kontroll.

    Gick sådär. Eller inte alls.

    Tills jag en dag ramlade in på LCHF, provade med att skära ner på ALLA kolhydrater (speciellt i form av bröd, müsli och pasta).

    När jag lydigt började dagen med nyttig müsli (hemlagad för bästa råvaror minsann!) gick jag hela dagen i ett brus av godissug.
    Så länge jag inte fyller på tanken till evighetsmaskinen Godissug kan den inte köra! Fyller jag på i ena ändan med snabba kolhydrater tuffar fanskapet igång igen. Ofelbart.

    Läs vidare →
1 2

Alla kommentarer

  1. Anna-Lena
    För lite över ett år sedan, gick jag "all in", när jag väl bestämt mig. Jag är väldigt sockerberoende, har aldrig i längden fixat VV's sparade points till helgen, utan har efter ett tag varit tillbaka i mitt hysteriska frossande.

    LCHF har funkat klockrent för mig. Jag är ganska liberal med bär och nötter, annars strikt. Har för avsikt att fortsätta så här, så länge jag mår så här bra av kosten. Gör inte några "fest"-undantag, funkar bäst för mig så.

    En kollega sa till mig; man måste leva också. Jag vet inte, det är ju välment, men jag tycker nog jag lever nu, när jag känner mig mätt och harmonisk, och inte behöver jaga något, att ständigt stoppa i munnen.

  2. Sanna
    Hur svårt det är att ställa om till LCHF beror nog även väldigt mycket på vad för utgångsläge man har. Jag är uppväxt med att man äter riktig hemlagad mat, mycket grönsaker och sötsaker endast i undantagsfall (lördag räknades inte som undantagsfall). Är man van att äta mycket färdigmat, godis och fikabröd ofta och inga grönsaker blir det ju en betydligt större omställning.

    För mig funkar det fint att ändra kosten ett livsmedel i taget. Jag har gått mot en allt mer LCHF-liknande kost gradvis, först slutade jag med pasta/potatis/ris till maten, sen slutade jag med mjukt bröd, sen rök den där teskeden socker över yoghurten osv. Men jag har aldrig haft någon problem med socker så det är naturligtvis inte alls jämförbart någon som är sockerberoende.

  3. evah
    Blev oxå lite fundersam vad GvDB menade. Ett förtydligande vore önskvärt.
    Svar: #55
  4. MissMummy
    Jag inser mer och mer att kosten och motionen hänger ihop för mig. Jag har mycket rastlöshet och oro i kroppen som till stor del försvinner med lchf-kost, men jag har använt ätandet till mer än att lugna sockermonstret... För att hålla rastlösheten i schack måste jag få utlopp för energin i kroppen och då är det nog träning som gäller. Men till nåt gym tar jag mig inte efter att jag lagt barnen på kvällen... Så jag funderar på att fixa hem en crosstrainer och köra slut på mig en kvart varje kväll. Tror att det blir bra, för rastlösheten gör att ingen lchf-kost i världen kan hålla mig ifrån kvällsätandet.
  5. Maggan A

    Blev oxå lite fundersam vad GvDB menade. Ett förtydligande vore önskvärt.

    Defaitism http://sv.wikipedia.org/wiki/Defaitism

    Busken tyckte tydligen att min "avslutning" var "ett accepterande av förlust utan kamp" :-O

    Fattar nada - hoppas nån annan gör det...

    Svar: #56
  6. evah
    Förlust av vad? Vi får se om han kryper fram ur busken och lämnar en nöjaktig förklaring till sitt underliga uttalande.
    Svar: #57
  7. Maggan A

    Förlust av vad? Vi får se om han kryper fram ur busken och lämnar en nöjaktig förklaring till sitt underliga uttalande.

    ja vi får se 😉

    Svar: #58
  8. Diabetes-Roger
    Tror ni inte att det kan vara som så att GvDB helt enkelt riktar sitt svar till Cilla (#46) genom att gå genom Maggans svar (#47) och "fyller" på vad han tycker...

    Maggan skriver ju bara "Adjö Cilla"

    Det är ju knappast konstruktiv kritik i det uttalandet men däremot i Cillas.

    Hon klagar ju men sen gör en kovändning och säger adjö till doktorn.

    Alltså, GvDB syftar i sitt svar till Cilla.

    Svar: #59
  9. Maggan A

    Tror ni inte att det kan vara som så att GvDB helt enkelt riktar sitt svar till Cilla (#46) genom att gå genom Maggans svar (#47) och "fyller" på vad han tycker...Maggan skriver ju bara "Adjö Cilla"Det är ju knappast konstruktiv kritik i det uttalandet men däremot i Cillas.Hon klagar ju men sen gör en kovändning och säger adjö till doktorn.Alltså, GvDB syftar i sitt svar till Cilla.

    Cilla sade adjö och jag svarade Adjö Cilla. Tråkigt om någon saknade "konstruktiv kritik" i detta svar. Det var aldrig meningen att det skulle vara det.

    Alltså... WYSIWYG = What You See Is What You Get

    Svar: #60
  10. evah
    Spekulationer som bara GvDB kan räta ut. Du lämnade ett klart och tydligt meddelande som det nu spekuleras kring.
    Goran, dags att du förklarar dig.
  11. Hanna
    Jag har bara rensat ut onödigt socker och potatis,pasta och bröd. inget godis förutom mörkt cholkad utan tillsatt socker. dock så tränar ja en hel del. så jag äter ibland lite ris. än så länge så har det blivit 5 kg nu på tre v. har aldrig varit hungrig sugen eller så... ända desperata suget ja har haft är kaffe.. 😛 men det är ju fullt tillåtet:)
  12. Sherman Peters
    Det är viktigt vid insulinbehandlad diabetes att kontrollera blodsockret noga i början vid LCHF-kost! Kost med lite kolhydrater ger vanligen ett kraftigt sänkt behov av insulin. Det är då viktigt att anpassa (sänka) doserna tillräckligt för att undvika blodsockerfall. Detta bör om möjligt ske med stöd av läkare/diabetessköterska, särskilt om du har begränsad vana av insulinjustering själv.
1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg