Nya diabetesriktlinjer
Idag kom Socialstyrelsens preliminära nya diabetesriktlinjer. Observera att de inte alls tar ställning till kostbehandling. Denna fråga flyttades efter diskussioner om jäv över till SBU.
Den högintressanta kostutredningen planeras vara klar våren 2010, mer om den här.
Kanske har de Accordstudien i åtanke. Den studien man fick avbryta eftersom för många deltagare dog.
".... Tidig och intensiv behandling av nydiagnostiserade diabetiker hamnar högt på önskelistan.
– Intensivbehandlingen kan bestå av läkemedel, gruppbehandling eller motion. Det spelar inte så stor roll, det viktiga är att HbA1c blir så lågt som möjligt. Men diabetiker som haft sin sjukdom en längre tid ska man inte pressa lika hårt, eftersom det finns studier som tyder på att det till och med kan vara farligt att försöka normalisera deras blodsocker, säger Mats Eliasson.
Läkemedel prioriteras alltså högt. Men: De nya och dyra läkemedlen är inte effektivare än de gamla, konstaterar Socialstyrelsen...." Slut citat
Men "diabetesindustrin" tjänar mycket pengar på de diabetessjuka och vill förstås inte att någon skall bli "botad" från sjukdomen. Socialstyrelsen borde dock ha ett annat perspektiv...
Min egen erfarenhet av vården av typ-1-diabetes är ungefär så här:
Du har ett A1c under 8, så du är inte prioriterad, välkommen igen om ett drygt halvår. Har begärt att få lämna tätare prover, utan kostsamt besök, men se det går inte! En läkare måste tolka resultaten åt mig, trots att jag haft diabetes i 35 år.
Det senaste halvårets surfande på kostdoktorn, bloggar mm har gett mig mer insikter om diabetes och kost än jag någonsin fått av vården. Vad händer med dem som inte kan skaffa sig denna kunskap själva? Ska en grupputbildning (med styrande vårdpersonal) fixa det? 😉
Nr 8 - Den där liknelsen vad beträffar lungcancer och diabeteskost var jättebra! En 10-poängare! 😆
Med teststickor går det lätt att själv avgöra vilken kost som ger ett stabilt och lågt blodsocker. Det går ju inte att lura diabetikern att LFHC-kost är bäst jämfört med LCHF om man har möjlighet att testa själv.
http://svt.se/2.22620/1.1549292/sportdryck_saboterar_traning?lid=puff...
En jättebra sak på din blogg är att du har intressanta intervjuer lite då och då.
Skulle du inte kunna intervjua ledaren eller ledningen för Svenska Diabetesförbundet och fråga hur de ser på Lchf som en viktig del för att lösa de medicinska problemen hos sina medlemmar?
(Det syns ju så lite på deras hemsida http://www.diabetes.se om Lchf)
det där är en väldigt intressant idé. Skall ha den i åtanke!
Fråga då hur nedanstående forskningspengar används.
Citerer från Svenska Diabetesförbundets hemsida:
".... Under 2008 delade Diabetesfonden ut 6 miljoner kronor till framstående diabetesforskare. Är du diabetesforskare kan du söka anslag från vår forskningsfond....."
Apropå statiner (kolesterolsänkande mediciner t.ex. Lipitor, Simvastatin mfl).
Nedanstående historia, som jag översatt, fick jag från en vän på Nya Zealand. Kanske kan fungera som en varning.
Gå också in på http://www.medications.com och http://www.askapatient.com och läs ytterligare patientberättelser.
---------------------------------------------------------------
Februari 2007, ordinerades jag – 65-årig kvinna – kolesterolsänkaren Lipitor (=L). Den skulle sänka mitt ärftligt höga kolesterol.
Maj 2007 ökade distriktsläkaren dosen till 20 mg.
Efter någon dag blev jag tvungen att uppsöka Akuten på grund av hjärtproblem.
De hävdade bestämt att det inte hade något att göra med L.
I mitten av 2008 berättade jag för distriktsläkaren om yrselattacker, balansproblem och sväljsvårigheter, men, efter leverprov, försäkrade man mig att det inte kunde bero på L.
Oktober 2008 lades jag in för ”stroke”.Resultat från datortomografi och
magnetkameraundersökning var förbryllande. Man insisterade att L inte kunde vara orsaken. Dosen skulle inte minskas eftersom den redan var så låg. Jag skickades hem utan hjälp/vägledning.
Jag kunde inte gå till slutet på gatan, mina vadmuskler kändes som jag hade sprungit Marathon och jag upplevde även hjärtpåverkan. Jag led av alllvarliga nack- och axelsmärtor, hade problem med att finna ord, fick otaliga muskelkramper/ryckningar i fötter, ben, händer etc. Jag hade ingen som helst ork och hade svårigheter att klara mig på egen hand.
December 2008 fick jag besök av en vän. Hon fann mitt tillstånd alarmerande och tipsade mig om de här sidan. Hon hade själv sökt information för sin brors räkning.
Jag blev mycket förvånad över alla patientberättelser – så många människor som led på samma sätt som jag.
Min distriktsläkare hade redan remitterat mig för ytterligare provtagning men jag var inte beredd att vänta.
6 januari 2009 (efter ca 2 år) minskade jag dosen till 10 mg.
Inom några dagar upplevde jag förbättringar.
17 januari minskade jag dosen till 5 mg (kanske litet väl snabbt) och den 24 januari slutade jag helt.
28 januari kunde distriktsläkaren själv se min avsevärda förbättring.
Vid det laget kunde jag gå halva sträckan av min vanliga promenadrunda.
Idag klarar jag mer än så. Jag hoppas bli fullt återställd och att jag inte får några permanenta skador.
Jag är så tacksam att min vän fann denna hemsida.
Det är skrämmande att tänka tillbaka.
Jag hade ingen som helst livskvalitet och tror inte att jag skulle ha överlevt med mer L-medicinering.
Därför chansar jag – hellre ett högt kolesterol och ett nästan normalt liv!
xxxxx
P.S. En del blir bra - andra får bestående men.
En del kommentatorer rekommenderar tillskott av Q10.
Kan det vara så att Mats Eliasson bara har normalisering av blodsocker med massiv medicininsats i åtanke??
Är det verkligen farligt att normalisera sitt blodsocker om man gör det genom att äta lågkolhydratkpost?
Undrar jag eftersom jag normaliserat mitt blodsocker för 2 år sedan och sedan förbättrat alla lab.prover. Gått ner 36 kg och är sedan 1 år viktstabil.
Helena Hesselmark
diabetiker typ 0
"Utvärderingen kommer endast att beakta faktiska koster, och inte inkludera studier som avser kosttillskott som vitaminer, mineraler, antioxidanter, fettsyror m.m. Effekter av sötningsmedel kommer heller inte att inkluderas"
Det visar väl hur inskränkt tänkandet inom den etablerade diabetesvården är.