John Goodman, lättviktare
6 augusti 2010 av Dr Andreas Eenfeldt
i Framgångshistorier
i Framgångshistorier 
Den alltid coole skådespelaren John Goodman har gått ner ett femtiotal kilo i vikt, genom att ”sluta med socker” (viktigast?) och träna sex dagar i veckan (bonus?)
Det påminner om Drew Carey-metoden.
Nepp behöver inget svar, hela USA käkar så dåligt, ja inte de som är äkligt vältränade, för USA verkar bestå av dessa sorter!
Snart är nog Sverige där med!
Ät riktigt fett och ta bort kolhydrater, plussa sen på träning, gärna naturlig med den egna kroppen så har du formulan för ett bra liv!
Jag tränar inte jag heller. Men har minskat som du hela 18 kilo!!!!!Vad som är nyttigt att äta känner vi nog bäst själva.gratulerar dej till din viktminskning och hoppas att du tar fler kilon.Tills du är nöjd!!! Håller på dej!!
KRAM eva-britt
KRAM eva-britt
Man behöver inte träna om man inte vill. Än mindre om man inte kan.
De flesta kan gå ner fint i vikt ändå om de är tillräckligt noga med kolhydraterna.
Grattis till kilona förresten!
bra, det ser jag fram emot att få läsa.
Du hamnar väl på den här listan så småningom?
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/entry/lchf_i_expressen_idag
#2: Jacques.
1. Jag har inte tränat en enda minut jag heller... så det går fint att gå ner i vikt ändå, men det vet du ju redan.
2. Jag tror nog att Andreas vet vad som passar på sin egen blog...
3. Även till trots de inlägg du finner ointressanta finns här all info jag förmodar du söker.
4. Jag håller delvis med dig trots allt. Lever man som Doc lär, så går man ner i vikt och det kommer förmodas bero på motionen, inte kosten vilket är synd eftersom det är kosten som bör betonas.... Det finns det dock andra bloggar som gör.
Sammanfattningsvis har man jämfört två små grupper, dels de som ägnat sig åt långvarig konditionsträning (2 maraton per år i 25 år) och i den andra gruppen de som aldrig tränade. Undersökning med datortomografi visade sig att de som ägnande sig åt långvarig konditionträning hade mer åderförkalkning (sk CAC-poång) trots signifikant lägre puls, BMI och högre HDL.
Man menar att den ökade åderförkalkningen kan förklaras av metabola och mekaniska orsaker vilket uppväger de gynnsamma faktorerna (lägre puls och BMI samt högt HDL).
Det finns också en lite större publicerad undersökning från 2008 där man jämfört subjektivt friska marathonlöpare (äldre än 50 år) med åldersmatchade otränade kontrollpersoner. Även fast marathonlöparna hade lägre riskpoäng (för hjärthändelser) än kontrollpopulationen så hade de ökad grad av åderförkalkning än de otränade, Undersökningen gjordes med datortomografi med kvantifiering av sk CAC-poäng (coronary artery calcium) vilket anses vara ett säkrare prognostiskt verktyg avseende hjärt-kärlsjukdom än riskuppskattning baserat på de sedvanliga riskfaktorerna.
Running: the risk of coronary events : Prevalence and prognostic relevance of coronary atherosclerosis in marathon runners. Eur Heart J. 2008 Aug;29(15):1903-10. Epub 2008 Apr 21.
Där ser man...
De jag känner är det, varje viktökning i få gram medför genast ett minskat intag av mat och ett ökat motionerande. Det är tydligen en fördel att vara mager om man ska springa maraton.
Jag känner nog att fokus alltid har legat på kosten i den här bloggen. :-)
I undersökningen finns inga uppgifter om matvanor eller kostsammansättning hos försökspersonerna.
En spekulativ tanke att tänka på detta forum kan ju vara att långdistanslöparna laddar och med och tillför snabba kolhydrater både före och efter träning och tävling. Och som det framhölls i tidigare inlägg är sparsamma med fettintaget pga viktskäl.
Maratonlöparna var mellan 50-72 år och hade i genomsnitt startat med löpningen för 9 år sedan och sprang i snitt 55 km/v. Dessa löpare hade i snitt 42% högre HDL, 18% lägre LDL, 15% lägre BMI och 12% lägre blodtryck än kontrollmaterialet. Sammantaget motsvarade detta en 51% lägre risk för hjärt-kärlsjukdom (enl koventionella mått).
I artikeln spekulerar man kring möjliga förklaringar till det överraskande utfallet av den undersökning. Regelbunden högintensiv uthållighetsträning skulle kunna ge en skadlig mekanisk och metabol stress i kranskärlssystemet (högt blodtryck, mikroblodproppar samt överskridande av oxidativa kapaciteten).
En studie ger ju ingen sanning men iaf väldigt intressant och stick i stäv mot rådande paradigm. Sedan är det väl också visat att lågintensiv konditionsträning kan reversera åderförkalkning hos de med manifest hjärt-kärlsjukdom. Helt säkert är det ett flertal mekanismer och orsaksamband som ännu är okända.
Länk till originalartikeln för den intresserade (http://eurheartj.oxfordjournals.org/content/29/15/1903.full.pdf+html)
Värt att notera är dock att löparna började sin maratonkarriär lite senare i livet (mellan 41 och 61) om man ska räkna genomsnitt. Så när uppstod åderförkalkningen...?
Dessutom beöver ju inte en högre grad av åderförkalkning automatiskt leda till hjärtinfarkt... ;)
Jag är fortfarande väldigt skeptisk till att fett ska kunna ersätta kolhydrater som bränsle när det kommer till anaerob träning.
Någon som kan förklara hur det fysiologiskt sett skulle kunna vara möjligt att fett som bränsle kan fungera lika bra som kolhydrater när det kommer till att lyfta tungt och explosivt (tänk styrkelyft)?
Tittar man på ämnen till höger på sidan ser man också att träning är i en pytteliten minoritet. Dessutom har en stor del av träningsinläggen inslag av andra saker. Som hur man tränar på lågkolhydratkost, hur viktigt d-vitamin är och om naturligt träning kanske är lite som naturlig mat (dvs. nyttigare).
Fast jag tycker inte han ser riktigt frisk ut på 'efter'-bilden trots viktminskningen. Kan det vara så att han gått ner för mycket och snabbt? Någon som har synpunkter?
Kan huden på ansiktet "stramas åt" så mycket?
eller har han gjort ett litet lyft?
Visst är det troligt att maratonlöparna är extremt noga med att hålla en så låg vikt som möjligt. Att tro att någon av dem skulle våga köra anaerobt låter vääl otroligt.
De flesta elitidrottare kolhydratladdar.Då måste man vara fettsnål om vikten ska hållas.
Hmmm ... Vad sägs om följande artikel?
AB: Ät rätt efter ditt kön
Enligt artikeln:
Urkvinnans preferenser: Fett + kolhydrater
Urmannens preferenser: Fett + protein
Jag tror väl inte att urkvinnan pillade i sig så mycket kolhydrater dock? Kan ju knappast mäta sig med vad både män och kvinnar trycker i sig idag.
Nu klarar jag av att jobba som hantverkare igen, magen är inte i vägen i allt man gör.
Och jag har också gått ner min övervikt (20 kg) helt utan träning. Men nu, när jag är normalviktig, går jag långa dagliga skogspromenader. Nu är det ju skönt att röra på sig!
Jag hade hoppats på att nå normalvikt inom 2 år men 3-4 år får duga, går man ner tresiffrigt så tar det tid.