Det är sjukvårdens ansvar att förvissa sig om att patienten har förstått information, instruktioner, risker m.m.
Om patienten är i ett uppjagat tillstånd eller i chock eller i generell stress (jfr vad som sker med blodtrycket hos somliga, när de är hos "doktorn"), etc.etc. - så går inte all information in. Det vet alla läkare. Det slarvas en del här.
Man skulle kunna be SoS att samköra sina dödsregister med operationsnummer. Men då så många magoperationer sker privat och privatläkarna slarvar med att skicka in åtgärder till SoS...Kanske inte blir så korrekta siffror.
SoS har ett magnifikt register på oss i Sverige, rena mardrömmen om man tillåter sig att tänka och känna efter.
Lobotomi har förbjudits, och så småningom skall väl även denna Prokrustes-metod möta samma öde! Det är dock synd om dessa människor som under tiden råkar illa ut.
#6, en på tusen i USA och en på två tusen i Sverige om jag inte minns fel. Det ska dock ställas i proportion till dödligheten bland de som inte gör en operation, där är dödligheten mångfallt större.
"En av 300 som genomgår överviktskirurgi avlider inom tre månader på grund av akuta komplikationer, som hjärtinfarkt eller propp i lungan. Fem av hundra får sådana komplikationer att de måste opereras om." http://www.expressen.se/1.2230623
- att i relationen till akut-död pga operationskomplikationer = död här och nu = den ålder där den opererade dör - i relation till när den icke-opererade överviktiga personen skulle avlida. Den som dör i op-komplikationer dör alltid i förtid relaterat till när den extremöverviktiga dör - inte pga operation, utan av annan orsak men, alltid senare i sitt liv, än den opererade.
Det handlar om genomsnitt, genomsnittålder, men den som dör pga magoperation, den dör alltid i förtid - om den dör.
# 6, LUND mfl
Sedan 2008 registreras alla svenska överviktsoperationer i ett operationsregister http://www.sfoak.se/register/ Man kan där läsa om operationsmetoder och komplikationer.
Det är ju en hel del negativa saker angående dessa operationer som tas upp i media. Jag är dock ett vittne på en positiv resa efter en sådan här operation. Jag måste bara tillägga att jag själv gått ner ca. 40Kg på LCHF så jag är en sann förespråkare till detta sätt att äta.
Min sambo, däremot, valde att göra denna operation eftersom hon inte själv klarade av den mentala biten i att självmant ta sig ner i vikt. Jag själv var skarpt emot detta eftersom jag tycker att det finns andra vägar att gå. Men nu när jag ser på det i backspegeln så måste jag säga att hennes val var helt rätt. Hon är en helt ny människa, sprudlande och glad. Reagerar inte alls så kraftigt på små problem som tidigare. Hon har halverat sin vikt och tagit tag i saker som hon aldrig skulle gjort innan. Så min personliga uppfattning är att det funkar nog för fler än det går snett.
Angående information innan, under och efter så kan jag bara säga att där vi tog hjälp så var den MYCKET bra. Däremot så kan jag ju ha en del att säga om dietisternas sätt att kostrådgiva (eftersom jag sitter med facit =P) samt deras sätt att se med snäva ramar på BMI.
Hoppas ni inte tycker att jag sticker ut hakan här, med det finns även positiva saker med dessa operationer.
Jag tycker det är bra att det finns...men det skall vara en absolut sista utväg. Inget som ska rekommenderas feta på nån typ av löpande band princip och absolut inte i privatvård. Detta är något staten ska betalta för dem som inte har något annat val. Jag anser inte tallriksmodell och lågkaloribantning ger dess människor en ärlig chans. Och att man då ska lockas av reklam att göra detta privat är för mig helt vidrigt. Allvarligt, få saker i livet gör mig så förbannad.
Jag gjorde an Sleeve-Gastrec i måndags på CFTK. Och det är det bästa jag hittils har gjort i mitt liv beträffande min vikt och min hälsa!Har redan gått ner 4 kg utan att pina mig själv,utan att behöva gå omkring och hungra och må dåligt.Inga komplikationer har jag drabbats av.Inte ens lite.Inga kräkningar,inget illamående,inga dumpningar och bara ett par dagar senare var jag helt fri från smärta.Dessutom slutade jag med mina diebetesmediciner redan på operationsdagen,blodsockervärdena har sedan dess varit helt normala.Mot bakrund av min diabetes mellitus samt underfunktion i sköldkörteln har jag haft väldigt svårt att gå ner i vikt oavsett metoden,inklusive LCHF.Jag testade LCHF i 3 månader som ett sista försök innan ingreppet.Viktminskningen blev 2kg på 3 månader.Jag gick omkring och mådde illa nästan hela tiden av den av den feta,tunga och svårsmälta maten!Hela tiden hade jag en innre längtan efter "vanlig" mat.Fick anstänga mig hårt och kämpa och kämpa mot missbruksåterfall...,tvingade och tvångsmatade mig själv med LCHF maten som jag innerst inne varken tyckte om,mådde bra utav eller vile ha.Operationen blev min sista utväg och räddning från min diabetes och räddning från LCHF som jag inte ville gå på för återstoden av mitt liv.Det som de flesta LCHF anhängare verkar ha svårt att förstå är , att inte alla mår så bra av den typen av kosten.Inte kan vi alla njuta av den äckliga feta och tunga och svårsmälta maten.Det har gått en vecka sedan jag slapp LCHF ,men blotta tanken på bacon,ägg och kött gör mig så illamående!Det kommer att dröja länge innan jag ger mig på sådan typ av mat.....Operationen bekostade jag själv och det inget jag ångrar för..allt för att slippa diabets,LCHF,ständiga bantningskurer som tröttar ut en,det ständiga suget,hungern och frustrationer.Nu är jag fri!Aldrig mer bantningskurer,dieter och dylikt.Numera är min magsäck betydligt mindre och man nöjer sig med mycket mindre mat,dessutom produceras hungerhormonet i den numera bortagna delen av magsäcken som utgör ca 75% av magsäcken.Resultaten blev reducerad hungerkänsla och inget sötsug alls.Jag får inte kick av maten längre.Visst smakar det gott när man äter något,men det är inte alls på samma sätt längre...missbruket och sockerberoendet verkar ha försvunnit för gott och därmed risken för återfall.Nu skulle det vara svårt att frossa även om man skulle vilja det..,magsäcken inrymmer 2,5 dl, sedan tar det bara stopp och man måste vänta några timmar innan man orkar proppa i sig på nytt.
Lycka till alla LCHF anhängare..,LCHF är inget jag någonsin kommer att sakna!
Kul Tanja! Hoppas allt fortsätter på samma positiva sätt för dig.
Jag kan tänka mig att LCHF bär emot när man är fettskrämd. Det känns ju då som om syndar på värsta sätt när man tar en extra smörklick i såsen eller på köttet. Själv äter jag aldrig bacon och inte mer kött nu än tidigare. Däremot många fler ägg och mer smör. Vad menas med tung mat som Tanja skriver. Omelette, är det tung mat? Brukar väl tvärtom ses som en "lätt" rätt på restauranger utomlands. Så vad menar du med tung resp normal mat Tanja? Är pasta med köttfärssås "lättare" och mer "vanligt" än en biff av samma kött med en smörklick på och grönsaker till?
Vad få inser är hur mycket dolt fett det finns i tex. bröd eller andra produkter. De som inte gillar bacon äter kanske "torra" kakor och kex med fett i? Tänk bara hur mycket fett det är tex i en vanlig sockerkaka? Men det fettet uppfattas inte som "farligt" på samma sätt som det man ser och har blivit itutad är farligt.
Det är väldigt intressant hur vi kodar våra upplevelser av hur mat "ska" vara för att uppfattas som "normal" eller "sund". Jag tror att kodningen kommer att ändras ganska snart för stora delar av befolkningen. Mycket tack vare Docs bok!
Äta vanlig mat? Är det inte denna s k "vanliga mat" som är hela den bakomliggande orsaken från början? Tillsammans med sockerberoende, ångestdämpning och tröstätning. Går det att förneka? Jo, absolut. Förnekelse tillhör en av sjukdomens mest fundamentala käpphästar. Man söker med ljus och lykta efter lösningar. Helst så man slipper ändra sitt beteende. Det är optimalt, men dumt... och mycket mänskligt. Men det finns hjälp: Bl.a Food Addicts Anonymous, Sverige http://www.faa.se/
Med tung mat menar jag sådant som var hårdsmält för min mage och min ämnesomsättning: rött kött, bacon,smör,bröd, rafinerat socker. Av ägg har jag alltid mått illa, sedan jag var liten och förstår fortfarande inte orsaken till detta. Jag hade faktiskt fettdiaré under min period med LCHF, samt ett ständigt illamående. Vad som är "vanlig mat" är relativt till vad man tål och hur lätt eller svårt man har att bryta ner olika födoämnen mot bakrund av mag, tarm och ämnesomsättningssjukdomar. Det min mage tål och är bra på att bryta ner är: grönsaker (alla utom baljväxter), potatis, vitt kött,vilt kött, frukt och fisk samt olika charkprodukter som korvar,salami, pastej, sylta, ris, olivolja, rapsolja (övriga inflamatoriska oljor har jag slutat att använda). Mejeriprodukterna är jag försiktig med pga laktos och mjölkproteinintolerans. Dessutom lider jag av kronisk underfunktion av sköldkörtel och diabetes typ 2 (diabetsmedicinerna fick jag sluta med efter min viktoperation, då blodsockervärdena har återgått till det normala). Hur allting kommer att utveckla sig återstår att se....Ris och potatis är stärkelsemat och är kända för sina blodsockerhöjande egenskaper. I mitt fall gick potatis bra (inga blodsockerskilnader på mina målintag utan potatis eller med potatis), däremot var ris betydligt sämre för mitt blodsocker (jättehöga sockerhalter)!Av mjöl, socker, bönor (baljväxter) får jag otroliga gaser i magen. Nu när jag har gjort min Sleeve Gastrec, behöver inte jag följa någon särskild diet....,dock även vi viktopererade har vår talriksmodell att följa..,vilken skiljer sig från den vanliga talriksmodellen mot bakgrund av att våra magsäckar inrymmer endast 2,5 dl föda/vätska åt gången. Våran talriksmodell går ut på att man börjar med proteiner/köttet (hälften av talriken), sedan äter man lite av grönskarna och till sist 1/2 dl kolhydrater om man får någon plats kvar i magen . Annars är det helt ok att utesluta kolhydraterna enligt dietisten och läkarna på kliniken. Rapsolja, olivolja och bregott är de bästa fetter för oss enligt de instruktionerna som vi fick på kliniken. Däremot vill de att vi ska äta lite knäckebröd till mellanmåltiderna, samt keso och ägg skulle vara bra till mellanmåltiderna. De framhöll att vi aldrig mer ska äta light och fettsnåla produkter, för att utesluta risken att bli undernärd. Nu har det gått två veckor sedan min operation och jag har ännu inte återgått till normalkost. Befinner mig i puréfasen och dricker laktos och mjölkprotinfria proteindrinkar (för att inte bli undernärd).
Vi fungerar olika och har olika förutsättningar, beroende på vilka födoämnen vi tål bättre eller kanske sämre. Det som är rätt för mig, kan te sig helt tokigt för någon annan. Man får helt enkelt äta det man tål och det man mår bra av. Fettskrämd tror inte att jag är, då jag faktiskt ätit LCHF under några månader utan att gå upp i vikt. Den bieffekten jag emellertid fick var diaré och illamående. Men det var jag det.
Att ha gastric bypass operationer utomlands, är viktminskning kirurgi en mycket bra möjlighet. Till exempel i Sverige på sjukhus operationer inte utförs om ditt BMI är högre än 40. Vad mera är, finns det köer i flera år ... Men till exempel i den här kliniken http://www.nordbariatric.com BMI 35 är ok, är priset hälften av priset i Sverige och kirurg som utför operationer fungerar även i Sverige och talar flytande svenska.
Det tycks finnas rätt många som fått bestående allvarliga skador av GBP-ingrepp. Några kanske svälter ihjäl efter operationen, eftersom de inte kan behålla någon mat - men då redovisas en annan dödsorsak. Om detta berättar Trasdockanlinda, som säger sig ha haft ett helvete på grund av "ätstörning" efter sin operation för fem år sedan:
Man har sagt henne att det är en psykosomatisk effekt, men det har jag svårt att tro på. Snarare en organskada eller en hormonstörning - vore intressant om någon har idéer om detta.
Men eftersom det finns patienter som är helt belåtna med sådan operation, så uppstår frågan om skadorna beror på operativa felgrepp eller på patientens egenart. Och i det senare fallet om man i anamnes kan fastställa individuella orsaker och sannolikheten till framgång.
Erik Näslund skriver att dessa operationer utförs "på ett säkert sätt" och att de, trots "vissa komplikationer", har "mycket goda effekter". Det framgick inte hur han definierar en god effekt. Vi har sänt honom en fråga om detta.
Eftersom det alltså tycks finnas ett avsevärt antal irreversibelt stympade patienter som är förtvivlade över sitt läge, borde de komma samman i en intressegrupp. Som ett första steg har vi föreslagit Linda att upprätta en lista övert dem hon har haft kontakt med - det tycks vara rätt många.
Ingen av dem sägs ha prövat KH-restriktion före operationen. Det är säreget, eftersom Näslund själv skriver att "alla andra metoder" skall prövas innan man opererar.
Den avsedda effekten med dessa ingrepp är att patienten skall kräkas om han/hon äter "för fort och mycket", skriver Näslund också (läroboken "Fetma", red. S. Rössner/A.K. Lindroos, sid. 305). Det stämmer med Lindas berättelser. Det väcker frågan om själva principen bakom dessa ingrepp kan vara fel.
Som vi vet är det primärt inte genom att äta "för mycket" som man utvecklar övervikt. Orsaken är att man ätit mer kolhydrater än man förbränner genom fysisk aktivitet. Det är alltså fördelningen av näringsämnen, inte mängden mat, som avgör om man går upp i vikt.
Om nu syftet med operationerna bara är att patienten skall förhindras från att äta "för mycket", så tycks ju själva grundprincipen falla. Vore intressant med ingående intervjuer med dem som faktiskt blivit hjälpta och är belåtna.
- LCHF och Nola kursgård, med läkare tilknyttad när det gälder stor fetma - via primärvården, eller som bistående tilsammans med leder av kursgården i det enkelte fall.
- LCHF-läkare (*)
- GBP - operationer med risker = 100-150.000 kroner (privat ell. statlig-det sista för
skattebetalarnas penger.
Vad ville du valgt?
LCHF-orienterade läkare. Var finns ni? Varför är ni än inte på någon informationslista? Vi har:
Sverige:
* Dr. Annika Dahlqvist
* Dr. Andreas Eenfeldt
Norge:
*Dr. Sofie Hexeberg
Flera?
Utopisk innlägg: Nä-i-inte - bara självsagt, och på tid ;)
"Den goda effekten syftar på sjuklighet kopplad till fetman som diabetes, dödlighet mm. Det finns ett flertal vetenskapliga tidskrifter som dokumenterar detta ytterligare efter 2007." !!
Inte mycket värt. Jag ber om data och referenser. (Blir nog inga.) Frågan är om man med "god effekt" menar bara kroppsvikt och frånvaro av följdsjukdomar ELLER om man tar fasta på patientens ev. belåtenhet och tillfredsställelse. Bara det senare kriteriet tycks mig av intresse, men Näslund antyder inte vad som gäller. Gjorde han inte heller i sitt bidrag i boken "Fetma"
Ragnhild, efter Erik Näslunds meningslösa svar har jag preciserat frågan för honom. Så här:
"OK, jag försöker vara lite tydligare. Vad är bedömningskriteriet för en "god effekt"? Bara frånvaron av följdsjukdomar enligt svaret nyss?
Beaktar man inte patientens tillfredsställelse eller otillfredsställelse med operationen? Det tycks finnas rätt många patienter som i efterhand funnit operationen onödig eller rentav en försämring av livskvalitén. En sådan är "Linda", som lagt fram en rad gripande vittnesbörd här:
Hon säger sig ha haft ett helvete i fem år. De kommentarer som dessa vittnesbörd lockat fram antyder att det hon har gelikar på diverse håll i landet - offer för en fetmaoperation som tydligen inte fungerade. "Livskvalité" tycks ha blivit ett nytt honnörsord inom medicinen - ni har ju t.o.m. fått en professor i branschen.
Så vore då inte statistik rörande belåtna/förtvivlade ett rimligt framgångskriterium? Faktiskt det enda som jag skulle finna av värde. Finns sådan redovisad, i så fall var? Och om icke, varför icke? Och visas sådan statistik för patienter före operation för bedömning av om de vill opereras eller ej? "
Skall meddela hans svar här. Men det blir nog inget. När jag ställt såna här frågor till auktoriteter har jag hittills aldrig fått ett meningsfyllt svar.
"Frågan är inte helt lätt att besvara. Ska man vara vetenskapligt korrekt så skall man oavsett vilken effekt man bedömer ha en kontroll grupp som inte är opererad. När det gäller livskvalitet så finns det mycket lite studier av den typen utan man har mest studerat samma patienter före och efter operation. I studier av den senare typen så visar de flesta på en förbättrad livskvalitet.
Tyvärr gäller det dock inte alla patienter. Jag brukar alltid informera patienterna om att så är fallet. Dessutom, tillskillnad från när jag började så känner i princip alla patienter någon/några patienter som är opererade.
Om du går till sfoak.se och tittar under riktlinjer så hittar du förslag till nationella Š (2011). Detta är en vetenskaplig genomgång av det vetenskapliga underlaget för obesitaskirurgin."
Hederligt och ganska fylligt. Men jag är inte säker på att det tillfredsställer Linda och hennes gelikar.
Men det finnas en följdfråga, som inte får glömmas: Varför inte pröva KH-restriktion före operationen?
Finns det någon som har ät problem efter op? Opererades Oktober 2013 har gått ner över 60kg. Problemet är att jag inte kan äta eller äta mycket litet tex 2 teskedar mat. Kräks efter maten varje gång. Väger nu ca 55kg, ser ut som ett skelett. Har varje dag ångrat att jag gjorde operationen. Men det var ett måste för att få en ben operation, som inte har blivit av än.
Tänk så många experter och tyckare som uttalar sig här, utan att ha pratat med någon som genomgått en gastric sleeve! Jag vill be er att behålla era expert uttalanden för er själva. Jag är "sleevad" och har bara positiva erfarenheter av detta. Mår bättre än aldrig förr, och orkar med så mycket mera. Jag får i mig den näring jag behöver eftersom jag väljer näringstät mat. Hade jag inte gjort denna operation så hade jag snart fått diabetes, ryggvärk, knävärk, cancer m.m. Jag ångrar mig inte en sekund!
Dietdoctor.com använder kakor (cookies) för att webbplatsen skall fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Läs mer
http://www.cftk.se/oeverviktsoperationer/sleeve-gastrectomy.aspx
Om patienten är i ett uppjagat tillstånd eller i chock eller i generell stress (jfr vad som sker med blodtrycket hos somliga, när de är hos "doktorn"), etc.etc. - så går inte all information in. Det vet alla läkare. Det slarvas en del här.
SoS har ett magnifikt register på oss i Sverige, rena mardrömmen om man tillåter sig att tänka och känna efter.
"En av 300 som genomgår överviktskirurgi avlider inom tre månader på grund av akuta komplikationer, som hjärtinfarkt eller propp i lungan. Fem av hundra får sådana komplikationer att de måste opereras om."
http://www.expressen.se/1.2230623
Vad menar du? Hur tänker du?
- att i relationen till akut-död pga operationskomplikationer = död här och nu = den ålder där den opererade dör - i relation till när den icke-opererade överviktiga personen skulle avlida. Den som dör i op-komplikationer dör alltid i förtid relaterat till när den extremöverviktiga dör - inte pga operation, utan av annan orsak men, alltid senare i sitt liv, än den opererade.
Det handlar om genomsnitt, genomsnittålder, men den som dör pga magoperation, den dör alltid i förtid - om den dör.
Sedan 2008 registreras alla svenska överviktsoperationer i ett operationsregister http://www.sfoak.se/register/ Man kan där läsa om operationsmetoder och komplikationer.
Min sambo, däremot, valde att göra denna operation eftersom hon inte själv klarade av den mentala biten i att självmant ta sig ner i vikt. Jag själv var skarpt emot detta eftersom jag tycker att det finns andra vägar att gå. Men nu när jag ser på det i backspegeln så måste jag säga att hennes val var helt rätt. Hon är en helt ny människa, sprudlande och glad. Reagerar inte alls så kraftigt på små problem som tidigare. Hon har halverat sin vikt och tagit tag i saker som hon aldrig skulle gjort innan. Så min personliga uppfattning är att det funkar nog för fler än det går snett.
Angående information innan, under och efter så kan jag bara säga att där vi tog hjälp så var den MYCKET bra. Däremot så kan jag ju ha en del att säga om dietisternas sätt att kostrådgiva (eftersom jag sitter med facit =P) samt deras sätt att se med snäva ramar på BMI.
Hoppas ni inte tycker att jag sticker ut hakan här, med det finns även positiva saker med dessa operationer.
Lev väl! //Stefan
Lycka till alla LCHF anhängare..,LCHF är inget jag någonsin kommer att sakna!
Lycka till du också! Jag hoppas att du kommer att tillhöra de som är lika nöjda i längden.
Jag kan tänka mig att LCHF bär emot när man är fettskrämd. Det känns ju då som om syndar på värsta sätt när man tar en extra smörklick i såsen eller på köttet. Själv äter jag aldrig bacon och inte mer kött nu än tidigare. Däremot många fler ägg och mer smör. Vad menas med tung mat som Tanja skriver. Omelette, är det tung mat? Brukar väl tvärtom ses som en "lätt" rätt på restauranger utomlands. Så vad menar du med tung resp normal mat Tanja? Är pasta med köttfärssås "lättare" och mer "vanligt" än en biff av samma kött med en smörklick på och grönsaker till?
Vad få inser är hur mycket dolt fett det finns i tex. bröd eller andra produkter. De som inte gillar bacon äter kanske "torra" kakor och kex med fett i? Tänk bara hur mycket fett det är tex i en vanlig sockerkaka? Men det fettet uppfattas inte som "farligt" på samma sätt som det man ser och har blivit itutad är farligt.
Det är väldigt intressant hur vi kodar våra upplevelser av hur mat "ska" vara för att uppfattas som "normal" eller "sund". Jag tror att kodningen kommer att ändras ganska snart för stora delar av befolkningen. Mycket tack vare Docs bok!
Vi fungerar olika och har olika förutsättningar, beroende på vilka födoämnen vi tål bättre eller kanske sämre. Det som är rätt för mig, kan te sig helt tokigt för någon annan. Man får helt enkelt äta det man tål och det man mår bra av. Fettskrämd tror inte att jag är, då jag faktiskt ätit LCHF under några månader utan att gå upp i vikt. Den bieffekten jag emellertid fick var diaré och illamående. Men det var jag det.
http://trasdockanlinda.blogg.se/
Man har sagt henne att det är en psykosomatisk effekt, men det har jag svårt att tro på. Snarare en organskada eller en hormonstörning - vore intressant om någon har idéer om detta.
Men eftersom det finns patienter som är helt belåtna med sådan operation, så uppstår frågan om skadorna beror på operativa felgrepp eller på patientens egenart. Och i det senare fallet om man i anamnes kan fastställa individuella orsaker och sannolikheten till framgång.
Erik Näslund skriver att dessa operationer utförs "på ett säkert sätt" och att de, trots "vissa komplikationer", har "mycket goda effekter". Det framgick inte hur han definierar en god effekt. Vi har sänt honom en fråga om detta.
Eftersom det alltså tycks finnas ett avsevärt antal irreversibelt stympade patienter som är förtvivlade över sitt läge, borde de komma samman i en intressegrupp. Som ett första steg har vi föreslagit Linda att upprätta en lista övert dem hon har haft kontakt med - det tycks vara rätt många.
Ingen av dem sägs ha prövat KH-restriktion före operationen. Det är säreget, eftersom Näslund själv skriver att "alla andra metoder" skall prövas innan man opererar.
Som vi vet är det primärt inte genom att äta "för mycket" som man utvecklar övervikt. Orsaken är att man ätit mer kolhydrater än man förbränner genom fysisk aktivitet. Det är alltså fördelningen av näringsämnen, inte mängden mat, som avgör om man går upp i vikt.
Om nu syftet med operationerna bara är att patienten skall förhindras från att äta "för mycket", så tycks ju själva grundprincipen falla. Vore intressant med ingående intervjuer med dem som faktiskt blivit hjälpta och är belåtna.
- LCHF och Nola kursgård, med läkare tilknyttad när det gälder stor fetma - via primärvården, eller som bistående tilsammans med leder av kursgården i det enkelte fall.
- LCHF-läkare (*)
- GBP - operationer med risker = 100-150.000 kroner (privat ell. statlig-det sista för
skattebetalarnas penger.
Vad ville du valgt?
LCHF-orienterade läkare. Var finns ni? Varför är ni än inte på någon informationslista? Vi har:
Sverige:
* Dr. Annika Dahlqvist
* Dr. Andreas Eenfeldt
Norge:
*Dr. Sofie Hexeberg
Flera?
Utopisk innlägg: Nä-i-inte - bara självsagt, och på tid ;)
"Den goda effekten syftar på sjuklighet kopplad till fetman som diabetes, dödlighet mm. Det finns ett flertal vetenskapliga tidskrifter som dokumenterar detta ytterligare efter 2007." !!
Inte mycket värt. Jag ber om data och referenser. (Blir nog inga.) Frågan är om man med "god effekt" menar bara kroppsvikt och frånvaro av följdsjukdomar ELLER om man tar fasta på patientens ev. belåtenhet och tillfredsställelse. Bara det senare kriteriet tycks mig av intresse, men Näslund antyder inte vad som gäller. Gjorde han inte heller i sitt bidrag i boken "Fetma"
"OK, jag försöker vara lite tydligare. Vad är bedömningskriteriet för en "god effekt"? Bara frånvaron av följdsjukdomar enligt svaret nyss?
Beaktar man inte patientens tillfredsställelse eller otillfredsställelse med operationen? Det tycks finnas rätt många patienter som i efterhand funnit operationen onödig eller rentav en försämring av livskvalitén. En sådan är "Linda", som lagt fram en rad gripande vittnesbörd här:
http://trasdockanlinda.blogg.se/
Hon säger sig ha haft ett helvete i fem år. De kommentarer som dessa vittnesbörd lockat fram antyder att det hon har gelikar på diverse håll i landet - offer för en fetmaoperation som tydligen inte fungerade. "Livskvalité" tycks ha blivit ett nytt honnörsord inom medicinen - ni har ju t.o.m. fått en professor i branschen.
Så vore då inte statistik rörande belåtna/förtvivlade ett rimligt framgångskriterium? Faktiskt det enda som jag skulle finna av värde. Finns sådan redovisad, i så fall var? Och om icke, varför icke? Och visas sådan statistik för patienter före operation för bedömning av om de vill opereras eller ej? "
Skall meddela hans svar här. Men det blir nog inget. När jag ställt såna här frågor till auktoriteter har jag hittills aldrig fått ett meningsfyllt svar.
"Frågan är inte helt lätt att besvara. Ska man vara vetenskapligt korrekt så skall man oavsett vilken effekt man bedömer ha en kontroll grupp som inte är opererad. När det gäller livskvalitet så finns det mycket lite studier av den typen utan man har mest studerat samma patienter före och efter operation. I studier av den senare typen så visar de flesta på en förbättrad livskvalitet.
Tyvärr gäller det dock inte alla patienter. Jag brukar alltid informera patienterna om att så är fallet. Dessutom, tillskillnad från när jag började så känner i princip alla patienter någon/några patienter som är opererade.
Om du går till sfoak.se och tittar under riktlinjer så hittar du förslag till nationella Š (2011). Detta är en vetenskaplig genomgång av det vetenskapliga underlaget för obesitaskirurgin."
Hederligt och ganska fylligt. Men jag är inte säker på att det tillfredsställer Linda och hennes gelikar.
Men det finnas en följdfråga, som inte får glömmas: Varför inte pröva KH-restriktion före operationen?
Den får vi återkomma till..
Kvinna förlorade närminnet efter en gastric bypass-operation på Säs