Fettskräckens början och slut
i Diabetesepidemin, Fetmaepidemin, Lågkolhydratkost, Matrevolution globalt, Mättat fett, Medelhavskost, Misslyckade fettsnåla råd, Nina Teicholz, Riktig mat, Västerländsk skräpmat 
Här är boken som bidrar till att slutligen avfärda den gamla fettskräcken. Efter att boken The Big Fat Surprise kom ut i juni förra året har de största tidningarna i USA hyllat den, den har blivit en bästsäljare enligt New York Times och Wall Street Journal utsedde den till en av årets bästa böcker.
Den här boken förändrar synen på mat för många inflytelserika personer och fettskräcken tappar allt mer greppet om världen.
Slutligen har jag också läst boken. Det är en stor bok som inledningsvis påminner mycket om den fantastiska Good Calories, Bad Calories (2007). Men när man väl kommer förbi första kapitlen inser man att denna bok är mycket mer. Det är en uppdaterad version med delvis annat fokus – och för de flesta läsare antagligen betydligt mer underhållande, klargörande och upprörande.
Detta är den definitiva historien om hur fettskräcken baserades på att ambitiösa forskare och välmenande politiker tog genvägar och bortsåg från bristen på verkliga bevis. När sen gigantiska ekonomiska intressen kom in i bilden så gick det riktigt åt skogen.
Problemet med fettskräck
Vi vet resultatet: istället för ofarligt fett – som vi blivit skrämda för i onödan – började folk äta mer socker, mjöl och andra raffinerade kolhydrater, vilket höjer det fettlagrande hormonet insulin. Voilá: en epidemi av fetma och diabetes.
Boken går också i detalj igenom den tragikomiska och skrämmande jakten på en ersättning för naturligt mättat fett. Först industriellt transfett vilket matindustrin i decennier lyckades tysta ner hälsoriskerna med. När inte det gick längre kunde man förstås inte backa tillbaka till naturligt mättat fett – det var ju alla ännu rädda för.
Istället fick man experimentera fram nya industriellt framställda fetter som kan visa sig vara värre till och med jämfört med transfett… artificiellt omestrade växtoljor (som aldrig funnits i större mängd i naturen) till margariner och matlagning med fleromättade omega 6-fetter som inte tål värme utan att utveckla tusentals potentiellt giftiga ämnen. Idag vet vi ännu inte hur farligt detta kommer visa sig vara.
Borde alla äta Medelhavskost?
Boken går också mycket underhållande igenom hur den numera närmast heliga Medelhavskosten (med stort M) åtminstone från början var en produkt mer av hype än av vetenskap.
Verkligheten kan vara att vilken gammeldags hederlig matkultur som helst (med gott om naturligt fett) är bättre än dagens västerländska industrimat. Kanske är gammeldags Nordisk kost minst lika nyttig… eller Perukosten… eller Mongolkosten.
Mongoliet har dock inte haft en stor olivoljeindustri som via PR-företaget Oldways och dess extremt lyxiga årliga konferenser för forskare och matjournalister har spridit budskapet och byggt upp hälsoauran kring Medelhavskost. Många har uppenbarligen förälskat sig i medelhavsromantiken – och vissa uttalar sig i efterhand lite skamset kring det.
Kapitlet kring hur det gick till när Medelhavskosten blev helig var kanske den största nyheten för mig.
Klarare än någonsin
Bokens huvudbudskap – att smör, kött och ost är hälsosam mat – är kanske ingen ”överraskning” längre, varken för mig eller dig. Men historien har aldrig varit så glasklar eller underhållande som i boken The Big Fat Surprise. Jag rekommenderar den varmt.
Beställ den nyutkomna pocketversionen på Bokus
Bokens hemsida med alla lysande recensioner
Vad säger du som redan har läst boken? Lämna gärna en kommentar!
Tidigare
Sågning av fettskräcken bland årets bästa böcker
Mättat fett och smör: från fiende till vän
Dramatiskt förbättrad hjärthälsa i Sverige – och dubblat smörintag
DN: Att minska på fett ”har inget vetenskapligt stöd”
TIME: Ät smör. Forskare kallade fett för fienden. Varför de hade fel.
Det var en tjusig ung kille, tränade och var kostmedveten (sent 80-tal). Han berättade hur han med fasa sett hur de fetaste bitarna gick åt först vid matbordet, hur folk faktisk käbblade om dem. Han var så nöjd med de magra bitarna.
Några dagar senare hade han skavsår från sadeln (de red för att samla in fåren), träningsvärk överallt och hade aldrig smakat något så gott som en riktigt fet bit lammkött. :-)
Personligen tror jag att vi kommer komma fram till att riktig mat är ett vinnande koncept och att fördelningen mellan fett/protein och kolhydrater egentligen inte är speciellt avgörande. (Brasklapp: metabolt skadade får nalkas födoämnen med viss försiktighet beroende på hur skadad man är och ur vad skadan uppstått.)
Ingen kultur med hyggligt fri tillgång till mat har någonsin frivilligt valt bort vare sig animalier, kolhydrater eller fett. Hade det växt äpplen på Grönland kan ni slå er i backen på att inuiterna hade ätit dem med god aptit.
Ett annat tips till är att lyssna på dokumentären i P3 om Vipeholmsexperimenten kring karies som finns som repris och sändes för några dagar sedan. Där får man en fin slutsats till sist där det förklaras att undersökningarna kom fram till att kolhydrater var orsaken till dåliga tänder, man skulle undvika kolhydrater. Dock var mat och godisindustrin så viktig för Sveriges ekonomi samt jobb så man tog till Fluor som då var relativt nyupptäckt.
Med Fluor kunde vi stärka tänderna, fortsätta äta kolhydrater och låta hjulen snurra. Inte ta bort det dåliga utan ta "medicin" för att tåla det. Vi offras i experiment gång på gång skulle man kunna säga. Kostråden som nu visar sig vara fel, metoden att rädda tänderna som kunde gjorts med rätt kost en gång i tiden men som man medvetet undanhöll o.s.v.
Man mår illa av allt som avslöjas i den här typen av böcker men de stärker i att man är på rätt väg med att ta bort kolhydraterna.
Blir verkligen spännande att se hur mina kokböcker tas emot i USA till sommaren, håller på med korrekturläsningen av Low Carb High Fat Barbecue just nu.
https://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2015/01/26/tacksamma-tankar...
Ära det som äras bör! Och tvärt om...
Jag har länge trott att utan en massa kolhydrater så blir det inga karies. Är 63 år och har inte varit till en tandläkare på minst 10 år och efter att ha ätit LCHF i 6,5 år så har det behovet verkligen minskat till 0.
Lika lite som jag har behov av en läkarundersökning för att höra hur jag mår lika lite har jag behov att höra från en tandläkare hur mina tänder har det.
Känns så bra att jag själv tagit kontrollen men självklart så skulle jag inte tveka om mina tänder börjar skrika eller min kropp skulle tala om att den behöver hjälp att vända mig till tandläkare/läkare. Att känna att jag kan ta ansvar för min hälsa är så viktigt för mig.
Tror att de flesta gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar som kan vara vitt skilda.
Men jag som är "nykter" sockerberoende sedan ett par år, har ingen önskan att nolla intaget av kolhydrater heller. Jag äter gärna färgrika grönsaker, mycket lite rotsaker och ännu mindre frukt. Nötter, lite riktig mörk choklad är också en del av min kost samt fullfeta mejerier. Men aldrig att jag frivillligt skulle slösa mina kolhydrater på processad skit som godis, läsk, kakor, bullar, tårtor, snacks inte heller pasta. Enda gången det sker är när jag är på resa på ställen där fettfobin regerar fortfarande och allt fett är margarinbaserat. Då kommer jag efter 3 dagars fettsvält ur kurs och då kan en och annan chokladtårtebit slinka ner. Det brukar gå relativt enkelt att återställa med en konsekvent periodisk fasta á la 5:2 med LCHF-bas, tack o lov.
När människor gör medvetna val så är det bra oavsett kost. Det som skrämmer mig i dag är hur många som inte alls har någon koll på vad det är i deras mat. De som tror att de äter nyttigt men enligt devisen "man måste ju få unna sig"... Och sen har de ingen aning om varför de får ständiga förkylningar, magbesvär, lägger på sig ett par kilo eller tre varje år. Men ve den som försöker ta bort fikabrödet, eller påstå att fredagsfys ihop med familjen också kan vara lika fint som fredagsfys med godis framför tv:n.
Det är samma människor som kommer med kommentarer i stil med att "Det måste vara något fel med dig som aldrig är sjuk." Och "Faktiskt är det onaturligt att vara pigg på hösten och vintern".
Eller hur, det är troligtvis mig är är fel på, det vet man ju sedan tidigare.... Jag är en sån jobbig typ :-)
Fluor är det mest reaktiva ämnet som finns och ett rent gift. Se vad EPA även i USA säger. Att borsta tänderna med fluor är värre än att låta barnen borsta tänderna med alkohol, eftersom vi kan metabolisera små mängder etanol. Fluor däremot byggs upp i ben och hjärna till grader vi inte ens känner till. Prövades enligt uppgift i dricksvatten för att passivera potentiellt besvärliga straffångar i Tyskland och USA, och minskar IQ. "Dental fluorosis" får man om man sväljer för mycket tandkräm. Googla med bilder! Suck.
http://www.zoeharcombe.com/2015/02/us-and-uk-dietary-advice-on-fats-s...