Svensk sjukvård sviker överviktiga barn – här är en lösning
Igår publicerades en DN debattartikel av bland annat professor Claude Marcus. Den handlar om hur en stor andel av svenska sjukhus valt att inte erbjuda någon som helst hjälp till barn med fetma:
DN Debatt: ”Sjukhus stänger dörren för barn med fetma”
Naturligtvis har Marcus med flera rätt i att det är fruktansvärt att sjukhus sviker barn med allvarliga medicinska problem. Det är inte acceptabelt. Men problemet är ännu större: Resultaten på sjukhus som behandlar barnfetma är bedrövligt dåliga. Ytterst få barn botas.
På de sjukhus som tar emot överviktiga barn för behandling sker den vanligen enligt den föråldrade idén ”ät mindre, spring mer”. Man ger på allvar råd till föräldrar att begränsa barnens mängd mat, att skicka dem hungriga från bordet. Att sen försöka jaga ut dem och springa, trots att de inte ens fått äta sig mätta.
Samtidigt ignorerar man studie efter studie som visar att barn som får äta sig mätta på lågkolhydratkost går ner mer i vikt.
På grund av att sjukvårdspersonal ignorerar obekväm ny kunskap får alltså överviktiga barn och deras föräldrarna råd som leder till sämre resultat och onödigt lidande.
Dagens fetmabehandling av barn är inte bara barnmisshandel. Det är familjemisshandel.
Här är ett förslag som kan förbättra situationen i sjukvården: Släpp de gamla dogmerna om lättprodukter och de överförenklade råden om energibalans. När vården av feta barn fungerar så här dåligt så är det dags att vakna upp.
Här är vad som kan fungera bättre: Ge de kostråd som är bäst i test i vetenskapliga studier. Borde inte det vara självklart?
Mer
Lågkolhydratkost bäst för överviktiga barn igen!
Dagens ätstörda viktråd ur ett barns perspektiv
Dåliga råd åt överviktiga barn i Apotekets tidning
Sockerfritt barnkalas upprör sockerknarkande vuxna
Barn som får fettsnål mat blir fetare
Det som är bra med båda dessa debattartiklar är att de lyfter fram klassperspektivet i debatten. Att fetma och ohälsa bland de med lägst utbildning och social status inte handlar om LCHF (likt Hellenius påstår) utan om djupare och bredare problem med rökning, motion, skräpmat och tillgång till vård.
http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/10273/Bra-inlagg-pa...
http://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/10271/Hjart-och-Lun...
i den frågan. Klart att det då skulle bli svårt klandra landstingen för att inte satsa på barnfetma när misslyckandena är så genanta . Men metoderna måste upp i ljuset.
För de arma barnens skull.
Som sjukvårdspersonal skuldbelägger man gärna föräldrarna om barnen inte går ner i vikt, men det är ju vi själva som jobbar inom sjukvården som sprider dessa felaktiga kostråd och uppmuntrar barnen att äta av allt och röra sig mer.
Nä det funkar inte
För den "hjälp" som erbjuds är ju inget annat än just barnmisshandel.
Bara tanken på att tvinga ett barn att gå hungrigt och slåss mot suget och sen dessutom skämmas som en hund när det, begripligt nog, inte fungerar för att det är DEM det är fel på??
Nä fy farao! Bara tanken får det att stocka sig i halsen på mig och ögonen att fyllas med tårar.
Om sjukvården däremot gav råden "Ät fullfeta produkter. Bjud på sallader med feta goda dressingar och smörslungade grönsaker. Ät frukt som godis, drick den aldrig. Sky spannmål och socker som pesten. Lek utomhus när du har en chans."
Men eftersom de följer SLV:s råd om macronutrientfördelning så nästan tvingas de ut i fullkornsveteträsket vilket för många, kanske de flesta av oss?, ofelbart leder till ett skuttigt blodsocker och dess avkomma: Det Djävulska Sötsuget. Jag försökte själv i många år, och misslyckades patetiskt, följa rådande bantningsråd om fullkorn, lite fett och springa mer. Jag blev bara fetare, sjukare och fullare av självförakt av det.
Jag blev inte frisk, smal och började tycka om mig själv förrän jag gjorde tvärtom.
Ungarna förtjänar BRA kostråd. Inte skam och hunger (och i förlängningen självförakt) a la Rössner och Marcus. Ät mindre och spring mer må vara ett gott råd. Gå hungrig och träna hela tiden (som är resultatet av en kolhydratspäckad kosthållning) är däremot ett dåligt och dessutom FARLIGT råd!
I skolan är man så mallig över att man använder den sk tallriksmodellen. Våra lågstadiebarn funderar mycket på varför "fröken" säger att fett är farligt när vi hemma pratar om kolhydraterna istället.
Ska nog leta reda på den där artikeln och be skolsköterskan läsa den! Kanske barnen då kan få rätt mat även i skolan....?????