Expressen: ”Diabetiker kan bli friska med LCHF-kost”
Diabetiker kan bli friska med LCHF-kost. Det handlar två nya artiklar på Expressen.se om. I en av dem intervjuas Lars-Erik Litsfeldt, författaren till boken ovan.
- ”Diabetiker kan bli friska med LCHF-kost” (med citat från mig)
- Lars-Erik blev frisk från sin diabetes med LCHF-kost
Notera faktarutan efter sista artikeln – med Mette Axelsson, en forskare och diabetesexpert som ingick i SBU:s expertpanel när de utredde diabeteskost nyligen. Har du någonsin sett en så positiv kommentar till LCHF för diabetiker från ”officiellt håll”? Det rör på sig!
Är du diabetiker som testat LCHF-kost? Vad hände för dig?
91 kommentarer
Friska nej. Symptomfria ja - af lchf-kost :) Nästa fråga?
Särskilt som fet mat när man äter vitt mjöl och annat kan göra diabetiker sjukare. Alla är ju inte så pålästa utan tar till sig delar av budskapet.
Men ordet symtonfri, som är det mest relevanta, ger väl inga rubriker..
Förvräng ord och det blir-är en propagandasaga som inte klarar fakta.
Jag håller inte med. Min erfarenhet är att diabetiker typ 2 i bästa fall kan bli helt friska med LCHF-kost, utan minsta tecken till sjukdom. I bästa fall klarar de då även perioder med betydligt mer kolhydrater utan problem.
Riskerar dessa personer i längden att bli sjuka igen om de återgår till gamla matvanor? Självklart. Men de är ändå friska så länge de tänker på hur de lever.
Alternativt kan man inte bli smal av att banta heller. Man blir i bästa fall symtomfri. ;)
Har inte heller nånsin varit så bra medveten på vetenskaplig nivå om vad jag nu stoppar i mig som jag är idag.
Så slutsats för mig blir att jag kan med gott samvete använda ordet frisk idag om det så vill...
Vad andra tycker.... joo, varför skulle jag by om det ;)
Mvh. En diabetiker typ0
Ps. Har varit över 3 år helt medicinfri och med perfekta hälso/blodvärden..
Då tillhör du den ende läkaren som gör en sammanblandning av orden "frisk- symtomfri".
Den ende läkaren-forskaren som sett en förbättring av diabetes vid forskning är S. Lindeberg - beträffande insulinproduktion,
fast nu ska du också räknas dit..
Vad jag vet finns det inte ngn diabetessjuk på ngn lchf-blogg som inte fått ligga mycket lågt i kolh. hela tiden.
Undantagen har säkert kommit till din VC. Grattis! :)
Är man frisk om inte insulinproduktionen fungerar? Nej, enbart symtomfri.
En nötallergiker är utan symtom om han inte äter nötter.
En obese som äter lchf och blir normalviktig och sedan ökar på kolh. inom lchf blir troligvis sjuk igen.
Större krav bör nog sättas på ordval inom det skrå man befinner sig i.
http://diabetesportalen.se/arkiv-foer-nyheter/har-vi-gloemt-bort-hur-...
Iomed att diabetes är olika tillstånd med samma symptom så är det väl inte helt fel om vissa blir friska, om tex insulinresistens var den viktigaste orsaken!
Att man med långt gången diabetes typ2 kan utveckla steatosis och nekrosis i bukspottkörteln som leder till minskad insulinproduktion är en sak.. att en del hinner lägga om kosten innan dess och blir friska så länge de inte töjer på gränserna allt för mycket är något annat.. och kan nog kallas för att bli friska!
Att man inte kan gå tillbaka till att leva på en undermålig föda är så klart ett understatment.. om det nu var problemet från början.
Låg insulinproduktion är ett sent steg i utvecklingen av diabetes typ 2, efter lång tids sjukdom. Nya typ 2:or brukar tvärtom ha ovanligt höga blodnivåer av insulin dvs mycket gott om insulinproduktion kvar.
Dra inte alla diabetiker typ 2 över en kam. Långt ifrån alla har utslitna bukspottskörtlar.
Nu blandar du ihop Zepps kommentar med mina och jag har hitintills inte blandat ihop olika sorters D2
Du vet mycket väl att man kan ha D2 och ändå ha full insulinproduktion.
Det kan vara i ett annat led i kroppen som det inte fungerar; inte kan tas upp av vävnaderna, tex.
Jag var nu inte så intresserad av de värsta D2:orna utan mer en ganska sedvanlig typ
o c h som blivit botad.
De finns inte på lchf-bloggar utan vad jag läst; på din VC.
L-E L kan jag tycka är mycket mer seriös i sina utsagor om D2 och mer i verkligheten.
Det är bra att kost kan hålla diabetes stången men att därtill skönmåla ger nada.
Läs i din egen bok s. 101 om K Petrén och vad som står i länken # 58 så tvivlar jag på vilka grunder du står på när du uttalar dig lättvindigt om en allvarlig sjukdom.
Hårstrån eller vedkubbar?
Mjölkfett och frukts vara eller inte vara..
http://www.staffanlindeberg.com/DiabetesStudy.html
Han kan också bota diabetes.
http://www.youtube.com/watch?v=SHy3I9ayctQ&feature=related
Petréns historia och den länken är inga nyheter. Självklart kan inte typ 1:or eller utbrända sena fall av typ 2 klara sig utan insulin, vare sig nu eller under tidigt 1900-tal. Således håller jag förstås med dig när du skriver:
Men återigen, det gäller långt ifrån alla. Här har du diverse historier om hur det kan gå:
http://www.kostdoktorn.se/kategori/diabetes/diabetiker-berattar/
Jämförelsen med nötallergi haltar betydligt. En nötallergiker kan sällan äta minsta lilla mängd jordnötter utan besvär. En tidigare diabetiker typ 2 som normaliserat sin hälsa på LCHF kan däremot ofta äta inte bara gott om grönsaker (kolhydrater) med gott samvete, utan också nötter, bär, någon enstaka frukt, rotfrukter, små mängder ris eller potatis osv... En hel del kolhydrater.
Som många andra noterat blir det därför hårklyverier vad som är friskt och vad som är "symtomfritt". Är en rödhårig solkänslig person "sjuk" för att han/hon inte tål lika mycket sol som andra? Det beror på hur mycket lidande det ger och i viss mån hur vanligt tillståndet är i befolkningen.
En rödhårig solkänslig person i en befolkning där tillståndet är vanligt och som hanterar sin känslighet enkelt och inte lider av det kan knappast behöva ses som "sjuk".
Detsamma gäller en tidigare diabetiker som enkelt håller sig fullt frisk utan något eget lidande eller upplevt funktionshinder. Detta oavsett om personen inte tål lika stora mängder kolhydater som vissa andra. Den personen bör naturligtvis få kalla sig frisk – även om du hellre vill kalla tillståndet "symtomfrihet".
Inför vidare hårklyverier, läs gärna på om begreppet "sjukdom":
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sjukdom
Mvh. En diabetiker typ frisk..
Ps...
Fick diagnos diabetes år jan 2000 med insulinsprutor+ metformin från dag1. 2008 ökat till maxdosor i skalorna för pennor + alla olika blodmediciner för ..
La av kosten från GI till Lchf Jan 2009. Helt medicinfri från sommaren 2009...
Idag en frisk diabetiker enligt min mening ... men kanske inte den sedvanligaste, vad det nu sedan betyder ... däremot vet jag att diabetiker som jag finns i otalig antal tex. här på Doc's blogg.. ;) Men tydligen duger inte vi för statistiken för vissa.
Diabetes typ 2 brukar ju ofta nämnas som riskfaktor för diverse andra sjukdomstillstånd. Det vore ju mycket intressant att veta om en "frisk" diabetiker även blir av med denna riskfaktor.
Kommer en "frisk" diabetiker att ha samma risk för hjärt- och kärlsjukdomar etc. som en riktigt frisk person? Eller finns det annat i diabetesproblematiken som fortfarande gör även en "frisk" diabetiker mera benägen att insjukna i diverse diabetesrelaterade sjukdomar?
När det gäller begreppet "sjukdom" och hur primärvården ser på hälsa så finns det mycket att diskutera.
Hur många är vi inte som sökt läkare för hälsoproblem men som blivit negligerade därför att vi inte har en sjukdom med ett namn på.
T2 är hyperglykemi vid flera olika provtillfällen, beroende av ett antal olika orsaker, genetiska, förvärvade eller tillfälliga!
Handlar om att kroppen antingen har svårt för att hantera blodsocker och/eller på grund av felaktig kost.. eller tillfälliga orsaker!
Grundråden vid lindrigare former är livstilsförändringar, som viktnegång, motion och ändrad kost.. dvs livstilsförändrinfgar!
Vid allvarligare symptom sätts medecin in!
Om personen i fråga vid livstilsförändring osv, slipper eller kan sätta ut medecin så är symptomet, dvs hyperglykemin borta, den kan då anses frisk.. botad.. men kan självklart inte återgå till den livstil som förelåg!
Har man av genetiska eller förvärvade skäl en förhöjd risk för hyperglykemi så har man i de allra flesta fall kvar den känsligheten, men man kan leva frisk och symptomfri så länge man inte tangerar gränserna!
Sjuk-frisk
De är väl fantastikt att en del läkare inte bryr sig om ifall patienten är frisk eller sjuk.
Men ur patientperspektiv är det viktigt och för det mesta också hos doktorer.
Det finns en codex hos de flesta läkare att man informerar till patienten hur läget är och försöker informera om hur tillståndet är och kommer att bli under olika behandlingar.
Ditt ex med rödhåriga och diabetiker haltar . När blev rödhåriga en sjukgrupp??
Det är väl bra att du tar så lättvindigt på diabetes. Sjuk eller frisk, spelar ingen roll.
Men v a r finns beskrivningar på D2 som äter lite ris, potatis, frukt, rotfrukter?
Jag välkomnar dem!
De borde ju nu överöst bloggen.
Du kan ha en mycket sjuk autoimmun patient som reser sig upp från sjukhussängen efter ett massiv dropp av cortison och känner sig frisk. Tyvärr är patienten fortfarande sjuk.
Om nu inte det är viktigt för en läkare att göra diagnoser och sedan talar om vilka vägar man ska gå för att hålla sjukdomen stången utan säger att du ska göra si och så, så blir du "frisk", undrar jag om det är ok. Men äsch; det är väl till att vara för petig..
Varför undertecknar en del här: diabetiker 0. Varför utesluter de inte ordet diabetiker?
Jag tänker vare sig att klyva vedträn eller hårstrå mer i denna fråga.
Vad jag har förstått är det mycket arbete med kosten hos D2 för att få det till att fungera och jag ger dem min eloge i sitt arbete.
ps Idylliseringen av Petréns studier i din bok ligger väldigt långt från hur det egentligen var.
Dumheter. Nu låter du för mig enbart grälsjuk.
Det är de inte, det var förstås min poäng.
"Hälsa är ett begrepp som kan definieras på många olika sätt. Enligt världshälsoorganisationens (WHO) definition från 1946, som är den mest använda, är hälsa "ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande", ("Health is a state of complete physical, mental and social wellbeing and not merely the absence of illness or infirmity")."
http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4lsa
Diagnos "grälsjuk".
Det räcker för mej för dina utlåtande om diagnoser.
Den är rättså bekväm....
ska vi tolka det som ett löfte?
Jag tycker inte heller att diabetes typ 2 är en sjukdom, snarare ett tillstånd.
Många kan också bli friska så att dom tål kolhydrater igen.
Ni som anser att man kan bli frisk från d2 genom LCHF, gäller det också smala diabetiker?
Sitat:
"Många kan också bli friska så att dom tål kolhydrater igen". Du glömde/skulle tatt med frågetekn !! ell. konstaterade du att man kunde skru tiden tilbaka til föra D-2 diagnosen ?
Läs här:
Sitat #69 - Zepp:
"Om personen i fråga vid livstilsförändring osv, slipper eller kan sätta ut medecin så är symptomet, dvs hyperglykemin borta, den kan då anses frisk.. botad.. men kan självklart inte återgå till den livstil som förelåg!
Har man av genetiska eller förvärvade skäl en förhöjd risk för hyperglykemi så har man i de allra flesta fall kvar den känsligheten, men man kan leva frisk och symptomfri så länge man inte tangerar gränserna"!
Jag registrerar också att Doc säger att i perioder kan man också tåla lite ekstra kolhydrater igen som "frisk diabetiker" - men inte ovettigt intak af dessa och inte över långa perioder. - inte ordrett gengivet her - obs.
Diabetes t2 är hyperglykemi, vid flera olika provtillfällen och med fungerande insulinproduktion.. oavsett orsak!
Vid icke fungerande insulinproduktion så är det t1.
Dvs hos t2 så är hyperglykemin det främsta sjukliga tillståndet.. vilket inte motsäger att man kan ha andra sjukliga tillstånd.. och ibland misstänks de andra tillstånden vara orsaken/föregångaren till T2.
Är hyperglykemin borta eller under kontroll så är man ur sjukvårdens synvinkel botad/frisk.. resten är till stora delar upp till patienten själv!
Vill man fortsätta med högdos medeciner och/eller livstilsförändringar så är man ur sjukvårdens synvinkel färdigutredd!
Sjukvården/läkaren kan bara hjälpa dig.. bota är något helt annat.. ofta så kräver det en hel del av patienten.. dvs att man själv begriper vad som orsakar de symptom som leder till det sjukliga symptomet/tillståndet.
Själv är jag laktosintollerant.. och kan bli himla sjuk vid inmundigande av för mycket laktosinnehållande produkter.. är det då en sjukdom.. näe.. men sjuk blir jag lika förbannat, vid fel födointag.. på grund av dålig ensymatisk aktivitet för att spjälka laktos.
Altså.. undviker jag laktos så blir jag fri från de symptom/sjuktillstånd som laktosen orsakar mig!
Botad/frisk från laktosintollerans blir jag alldrig.. däremot så är jag frisk så länge jag undviker det som orsakar symptomen!
Nu tillhör ju jag den genpol som tål laktos, så orsaken till mina besvär är höljt i dunkel.
Likaså de som drabbats av diabetes som i de flesta fall till hör den Indoeuropeiska genpol som utvecklade jordbruket, ökade andelen kolhydrater i födan och lade hela världen under sina fötter!
Tex så åts det både fett och kolhydrater bara för några generataioner sedan utan att man utvecklade särskildt mycket fettma och diabetes.. så något har hänt på modern tid!
Jag fick diagnosen typ2 två diabetes i april 2010. Jag hade då ett sockervärde vid fasta på ca 19 mmol/mol och ett HbA1C på 13% om jag minns rätt.
Jag fick börja med Metformin och lägga om kosten och äta mer "GI". Sockervärdet gick ner, men var fortfarande för högt. När jag började med regelbunden motion, blev värdena normala. Jag har nu ett HbA1C på 4,7%, so far so good.
Jag är i början av min karriär som typ2-diabetiker. Jag antar att jag har hyfsad insulinproduktion, men det är sämre med min insulinkänslighet. Genom träning och bra kost lyckade jag få ner blodsockret.
Samtidigt är jag medveten om att min sjukdom är en progressiv sådan som blir värre med tiden.
Jag tänkte därför testa LCHF för att "spara" på mina insulinproducerande celler. Jag tänkte bara dela med mig av mina erfarenheter.
Om vi börjar med det positiva:
*Bra blodsockervärden.
*Mycket piggare.
*Mitt HDL-värde steg.
*Höll mig mätt längre under dagen.
Det negativa:
* Mitt kolestrolvärde steg.
*Mitt LDL-värde steg.
*Mina triglycerider steg.
Det som fick mig att sluta med LCHF var diarrén. Jag har opererat bort det mesta av min tjocktarm. Det betyder att jag går på toa 4-5 gånger per dag. Äter jag fullkorn, så har jag inga bekymmer. Men med LCHF, fick jag kraftiga diarréer. Jag hoppades att magen skulle vänja sig, men icke. Jag gav upp efter sex månader.
Jag har ett jobb som kräver att jag oftast sitter på möten med kunder.
Det blir svårt när magen krånglar. Inte ens Imudium hjälpte.
Det är synd, för att jag hade mycket glädje av kosten.
Jag har tänkt att börja igen med LCHF, men lägga till lite fullkornsbröd till min frukost.
Hoppas att det funkar. Frukost är det mål som jag har mest problem med. Den enda brödsort jag kan äta är rågbröd. Allt annat får upp mitt socker.
När jag började med LCHF, kunde jag äta mig mätt på morgonen utan att höja sockret.
Men diarrén satte stopp för det hela.
Alla tips och råd tas tacksamt emot.
Diarré är inte hållbart i längden och tydligen har du en orsak till att höja kolh..
Surdegsbröd lär ju också vara skonsamt.
Tack för svar!
Du är den ende som svarade på min fråga om D2:or kunde öka sina kolh. eftersom de blivit "friska" med lchf, enl. Doc.
Tex om delar av det metabola syndromet lindras som högt blodsocker, hög halt FFA.
Då finns det helt enkelt utrymme för att hantera glukos med mindre mängd insulin, när man väl äter sådant som blir blodsocker.
Man kan tillomed få fler GLUT4 om energibelastningen på cellen minskar, då cellerna skyddar sig genom att inte allokera mer GLUT4 än vad som behövs för dess behov av energi.
Rakt av;
menar du att insulinresistensen försvinner med mindre kolh.(vilket den gör för att du inte belastar den) eller menar du att med en längre tids kolh.minskning skulle kroppen tillfriskna från den och därmed kunna utöka kolh.?
Jag tycker det är lite luddigt det du skriver.
Det är fortfarande skillnad på att vara frisk från D2 och att åtgärda problemen och vara symtomfri.
Ökar man då blodsockret över tiden så ätergår givetvis cellen till att försvara sig från den höga belastningen.
Likaså med FFA, hög halt i blodet är ett symptom som är vanligt vid metabolt syndrom, och det minskar oxå cellernas mottaglighet för glukos, då det konkurerar med glukos om plats i cellen.
Men som tidigare nämnts, diabetes t2 är flera olika sjukliga tillstånd så man kan alldrig vara säker.
Det verkar som om den skulle bli bättre med lchf enligt dej och tydligen försvinner den med ökat kolh.-intag.
Brasklappen att man inte ska vara säker, verkar konstig.
Bara om LCHF hjälper till att åtgärda något av problemen som orsakade insulinresistensen.
Ja äter man sig till ett högre blodsocker så ökar belastningen och cellerna skyddar sig genom att bli mindre mottagliga för glukos, dvs de allokerar färre GLUT4!
Du vet, du har bara så många GLUT4 du behöver för att fylla på med energi.
Det är därför motion ökar insulinkänsligheten, man behöver fler för att transportera in mer glukos per tidsenhet.
Sen så har vi alla de fall där allokeringen av GLUT4 inte längre fungerar, man mistänker inom forskarvärlden att det beror på långvarig låggradig inflamation inne i cellen som stör någon av de invecklade signalvägar som krävs för allokeringen.
Och det förefaller som de skadorna inte är reversibla.. vad man vet.
insulinsrestensens minskas genon lchf enl Doc och dej; räcker det med lchf och att få hjälp med lchf för att minska insulinsresistensen.
Ganska konstruerad innantilläsning är din inställning men ingen D2 bekräftar att de äter fler kolh,.
Tyvärr är det inte ngn D2 med lchf-kost som i opinionsyttring här uttalat sig om hur de själva har det med sin lchf och förbättring till frisk och sin ökning av kolh..
Inte ngn lchfare här på bloggen som instämmer med dina slutsatser.
Alltså svar här från en D2- med minskade kolh.,som Doc skrev... och det är stor skillnad från vad Doc skriver om friska D2 i sitt undsersökningsrum på hans vårdcentral.
Varför får jag inte motbevisas här av en drös D2.... förstår jag inte..