”Du får inte äta det där!”

picnrXM31

Här följer ett översatt inlägg av Kristie Sullivan, passionerad LCHF:are, som engagerat hjälper andra att bli friska.

”Du får inte äta det där!”

Orden sved, och det lilla barn som bor i min hjärna skrek ”Det får jag visst!” Det var första veckan efter att jag lagt om kosten, och min familj samt mina svärföräldrar hade gått ut för att äta på en restaurang som var känd för sina frallor. Restaurangens servitriser bar med sig en stor korg med varma frallor som de släppte ner på bordet i samma stund som gästerna satte sig, och de fyllde på så ofta som man ville.

Dessa stora, fluffiga frallor stod på bordet innan jag hade hunnit tränga mig in i min del av båset. Mina fem middagskompanjoner slukade inte bara dessa frallor i ett nafs, de uttryckte dessutom mycket tydligt hur fantastiskt ‘utsökta’ de var samtidigt som de bredde på margarin sötat med sockerrörssirap och efterfrågade en andra korg. Min svärmor som hade frågat efter mer margarin för den andra frallkorgen tittade på mig och sa ”Vill du inte ha några?” och mindes därefter att ”Just det, du får inte äta dem!”

Jag hade tagit en titt på dessa frallor, och som tur är, sett problem med stort P. Min begränsade förståelse för den grundläggande processen varför LCHF funkar var att när vi äter kolhydrater (socker) stiger blodsockret. För att hantera allt socker frisätter kroppen insulin, vilket inte nödvändigtvis är något problem för metabolt friska individer, men dödlig fetma var ett tecken på en inre dysfunktion med metabolismen. Under den första veckan förstod jag att insulin var ett lagrande hormon. Det hjälper till att lagra fett i cellerna.

Medan jag satt i båset och tittade på dessa frallor fick jag en inre bild av att insulin var som tusentals små elaka soldater som sprang igenom blodomloppet. De elaka insulinsoldaterna låser in fett i cellerna och ser till att det stannar där. Energin lagras som fett och låses in som fett, så det är inte konstigt att vi är hungriga eftersom vi inte får använda den energin. Fetma kunde i så fall beskrivas som ett svälttillstånd eftersom energin lagrades utan att man fick tillgång till det för användning. Om jag inte åt några stora mängder kolhydrater, och höll blodsockret stabilt, skulle mina insulinnivåer också sjunka, och min kropp skulle kunna använda den lagrade energin (fett).

Jag får äta frallorna, men väljer att inte göra det

Även om det är en förenkling visste jag att minsta tugga av dessa frallor skulle påbörja frisättning av en kaskad av hormoner, inklusive insulin. Jag föreställde mig de elaka insulinsoldaterna som skyfflade in fett i mina celler, och jag kunde känna hur mina överarmar växte vid blotta tanken. Medan andra såg en aldrig sinande källa till favoritmat såg jag gift. Jag såg den dödliga fetma jag desperat försökte besegra i dessa frallor. Det var bara den första veckan på min resa, men ”dieten” fungerade. När jag åt så få kolhydrater som möjligt försvann hungern för första gången i mitt liv. Så jag svarade ”Jag FÅR visst äta dessa. Men det vill jag inte.”

Vid samma tidpunkt förstod jag inte hur kraftfullt eller viktigt mitt svar var, men det räddade mitt liv på två sätt. För det första, efter en livstid av hunger och bantning visste jag att jag kunde äta hur mycket jag än ville, men jag valde att inte äta dessa frallor. Genom att säga ”Jag får äta dessa” återtog jag kontrollen. Ingen annan begränsade mig. Det lilla barnet inom mig blev inte tillrättavisat för att ha smygit mat från kylskåpet eller för att ha tagit en extra portion efterrätt. Det var min vuxna röst som styrde, och hon visste bättre. Hon hade de rätta verktygen för att ta beslutet. Hon tittade på dessa giftiga frallor som skulle bidra till hennes dödliga fetma och bestämde sig för att ”Jag vill helt enkelt inte ha dem”, vilket var den andra kraftfulla tanken jag förändrade omedvetet genom att uttrycka den natten.

Jag ville inte ha dem även när andra tjatade om hur utsökta de var. Jag såg ett gift och sjukdomar – fetma, diabetes, kläder i plus-size-storlekar, att svettas utan någon vidare ansträngning och ryggsmärtor. Efter den dagen har jag kunnat tacka nej till kolhydratrika livsmedel av den enkla anledningen att jag har ett nytt sätt att se på dem. Istället för att se mat som smakar gott ser jag ett livsmedel som gör mig sjuk. Min kropp kan inte hantera kolhydrater. Phinney och Volek använder frasen ”kolhydratintolerans”. Sjukdom och fetma smakar inte bra.

Det kvällen beställde jag en köttbit, en fräsch sallad med fet salladsdressing, och ångad, smörindränkt broccoli, och jag kunde inte äta upp allt på min tallrik. Medan andra klagade över att de var proppmätta och sugna på att gå och lägga sig var min energinivå hög under resten av kvällen, och jag var stolt över mina val.

Jag stirrar fortfarande på dessa giftiga frallor över fyra år och 45 kg senare. Jag kan fortfarande äta vad jag vill, och jag fortsätter att välja de fullfeta livsmedel med få kolhydrater som gör mig frisk.


Kristie Sullivan

Mer

Hur du går ner i vikt

Ketogen kost för nybörjare

Tidigare med Kristie

Alla tidigare inlägg av Kristie

Grunderna i LCHF

Viktnedgång

Om Kristie

Kristie Sullivan har gått från att ha lidit av fetma under den största delen av sitt liv, till att numera passionerat hjälpa andra att få uppleva fördelarna med att eliminera socker, spannmål och stärkelse från kosten. Hon fokuserar på att äta riktig mat som alla i familjen tycker om.

Du kan lära dig mer om henne på hennes YouTube-kanal, Cooking Keto with Kristie. Hon har också publicerat en kokbok, Journey to Health: A Journey Worth Taking som hjälper andra att upptäcka hur utsökt och hälsosam en livsstil med LCHF kan vara. Hoppa på hennes LCHF-resa (som flera tusentals andra) genom att gå med i hennes stängda Facebook-grupp, “Low Carb Journey to Health (Cooking Keto with Kristie)”.

5 Kommentarer

  1. Gunnel Arheden
    Vilken bra förklaring !
  2. Kerstin
    Bra beskrivning som är mycket förklarande, ska delge maken informationen om"kolhydratintolerans"
  3. Ethel Loberg
    ”Jag FÅR visst äta dessa. Men det vill jag inte.”

    Ja få men inte ville eller ville men inte få. Vecke ä värst?

    I detta fall är det verkligen lätt att välja.

  4. 1 kommentar borttagen
  5. Bent
    Tjenare, hei fra Norge. Tusen takk for denne gode artikkelen. Jeg kjente meg godt igjen. Mange takk.
  6. www.linapetersen.se
    Så himla bra skrivet, on point så att säga och jag gillar verkligen den lilla bilden som ploppar upp tack vare en grymt bra beskrivning av de små elaka insulinsoldaterna och hur de jobbar i kroppen.

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg