Du är över 2 meter lång för att du äter för mycket

Är den här mannen över 2 meter lång för att han äter för mycket? Har han glömt att räkna sina kalorier? Knappast. Mer sannolikt är ett överskott på tillväxthormon, vilket ger honom en möjlig karriär som basketstjärna.

Så varför tar vi för givet att folk med fetma, folk som växer horisontellt istället, bara äter för mycket? De kan också ha en hormonell avvikelse. För mycket av det fettlagrande hormonet insulin kanske?

Credits

Min vän Fred Hahn postade den här bilden och argumentet på sin blogg nyss. Och argumentet är förstås klassisk Gary Taubes. Men det är värt att upprepa.

Varför är vertikal tillväxt biologi (hormoner), medan horisontell tillväxt istället handlar om fysik (energibalans)? Varför uppmanas folk bara i det ena fallet till kaloriräkning och självdisciplin? Är det av vetenskapliga skäl, eller handlar det om förutfattade meningar och fördomar?

Vad tror du?

92 kommentarer

Toppkommentarer

  1. Rickard Carlsson
    Utan tvekan fördomar som ligger till grund. Alla vet att problemet är att feta människor är lata idioter. Det är inte bara smala personer som vet det, utan även överviktiga själva vet om att problemet är att de är lata, idioter som inte fattar enkel matematik och som helt saknar karaktär.

    Jag forskar om fördomar och diskriminering och näst efter rasism tillhör överviktiga en av de mest diskriminerade grupperna i samhället. Framförallt är det både legitimt och lagligt och uppmuntras t o m från samhället.

    Hur det går ihop att en och samma människa t.ex. kan extremt driven och intelligent på sitt jobb, men ändå inte fatta att de bara ska äta lite mindre och springa lite mer är en gåta för forskningen

    Det hela är en skandal och är inte bara resultat av industrin och tveksam forskning utan också av att andra disciplinera har kidnappat fetman från medicinen.

    Biologiska förklaringar har blivit ur modet och att man vill ha en mer humanistisk människosyn som innebär att alla människor själva styr över sitt öde. Problemet med den här fina människosynen är att de som inte lyckas bara har sig själv att skylla. Det är alltså ett politiskt ideologiskt ställningstagande där man ratar biologiska förklaringar som ligger bakom. Det har under många år varit skottpengar på människor som försöker förklara mänskligt *beteende" med biologi. Eller som en del kollegor (jag forskar i psykologi) uttrycker det: det är oetiskt att använda biologiska och evolutionära förklaringar på människor.

    Och tyvärr har någonstans fetma hamnat som ett beteendeproblem och då är hormonella förklaringar bannlysta. För *om* fetma förklaras av hormoner, ja då kanske andra saker också gör det? Till exempel skillnader mellan män och kvinnor. Detta är en pandoras box som ska hållas stängd.

    Samtidigt finns det annan forskning som går framåt där man till exempel erkänner funktionsnedsättningar som ADHD och ADD. Förr i tiden var det ju självklart att dessa bara var stökiga, lata idioter som inte kunde skärpa till sig. Och vi är ju numera insatta i att HBT-personer inte bara fått en fix idé.

    Den stora frågan är när det biologiska tankeförbudet på mänskligt beteende ska upphöra så att vi kan ändra modellen.

    Jag tror nämligen inte heller att LCHF är en lösning så länge vi inte ändrar grundsynen. För då kommer vi bara hamna i samma fälla. Feta personer är de som inte har vett att äta LCHF. Så enkelt är det inte heller. Fetma måste ses som vilken annan sjukdom som helst där biologiska komponenter ges den aspekten de förtjänar, och inte den vikt folk tycker på grund av hur de hoppas att människor fungerar.

    Betyder detta att jag förordar mediciner eller operationer? Nej absolut inte. Dessa grundar sig också på samma tänk att feta människor saknar karaktär. De kan inte låta bli godis så vi måste ge något som blockerar det eller möjliggör ett sådant sockerintag. Feta personer kan inte låta bli att äta för att de är dumma i huvudet så vi måste ta bort deras magsäck eller sy igen munnen på dem.

    Märkligt nog är det dock ingen som föreslår att man ska sy igen munnen på allergiker. Tydligen kan man ha karaktär nog att undvika mjölprotein om man inte tål det.

    Detta är lika bisarrt som att man ena dagen kan acceptera att en del människor blir långa av biologiska skäl som att helt förkasta att feta personer blivit feta av andra biologiska skäl.

    Svar: #24
    Läs vidare →
  2. Jag är inte för tjock, jag är för kort! :P
    Läs vidare →
1 2

Alla kommentarer

  1. Tiny Tom
    Även om jag ur ett generellt perspektiv kan hålla med vad jag uppfattar som din syn på personlig integritet så har du missat ett par väsentliga detaljer här.

    "Vad denna man på bilden har ätit vet vi inte. Om denna man på bilden har ätit "fel" och därför blivit så lång, eller om det beror på ärftliga och/eller medfödda hormoniella förändringar osv. vet vi inte heller."

    "Denne man" på bilden heter Brenden Adams och var vid fototillfället 13 år gammal och 225 cm lång. Adams är känd som världens längsta tonåring och har medverkat i åtminstone en rätt känd dokumentär.

    "Jag får en dålig smak i munnen när någon utnyttjas för någon annans syfte. Innan man publicerar bilder på människor - oavsett sammanhang - bör man fråga sig; skulle jag vilja porträtteras så här, skulle jag vilja porträtteras i detta sammanhang, skulle jag överhuvudtaget vilja att min bild låg på nätet - oavsett sammanhang osv. Människor måste och ska få äga rätten till sig själva osv!""

    Ur ett allmänt perspektiv så håller jag som sagt med. Möjligtvis med brasklappen att ett öppet demokratiskt samhälle givetvis inte kan tillåta inskränkningar bortom nödvändig basal personlig integritet som verkar menligt på demokratins överlevnad. Således så är det inte generellt sett förbjudet att fotografera på allmän plats, nyttja sin åsikts- och demonstrationsfrihet etc.

    I det här specifika fallet så gäller så klart inte detta. Adams är, om jag inte minns fel, engelsman, har själv (eller i varje fall hans föräldrar) har givit sitt godkännande till att medverka i dokumentären som ledde till hans kändisskap etc.

    Bortom detta, hela poängen Doc har med inlägget (även om jag inte instämmer i tjatet om att kalorier inte räknas) är ju just att poängtera hur hormoner påverkar kroppslig utveckling och att detta av någon anledning inte uppmärksammas eller anses legitimt vad gäller övervikt/fetma. Självklart är det helt olika typer av hypertrofi inblandad här men konceptuellt så stämmer ifrågasättandet mer än väl.

    Svar: #52
  2. Nam
    Tack för svar. Ingenstans i artikeln ovan hittar jag information om att detta är en person som är "känd" och som har givit sitt tillstånd! Då hade jag självfallet inte uttalat mig om denna bild specifikt. Men däremot anser jag fortfarande att man generellt inte har rätt att publicera bilder på personer i tidningar, TV, filmer, böcker, tidningar, affischer, nätet (bloggar osv.) osv. utan personens medgivande och att sammanhanget ska vara klargjort osv. Att man däremot får fota på de flesta allmänna platser och att man också får sätta in ett foto i ett album som ses av en oftast mycket begränsad mängd människor - är i mina ögon något helt annat. Nu när du mycket bra klargjort vem personen på bilden är och att denne givit sitt godkännande - då kan jag ta till mig Docs artikel på ett helt annat sätt! Så tack igen för mer utförlig, viktig och relevant bakgrundsinfo.
    Svar: #56
  3. MJ
    Du har inte tänkt på att de som är säkra på sin sak inte behöver förbjuda kritiska röster eftersom de inte anser att andras argument kommer skada något?

    Titta på värdena i studien. Inte bara saknades det samband mellan kalori- över- eller underskott och vikt- ökning eller minskning (bara 60% av personerna i studien stämmer in på den stenhårda lagen. 40% gick ner i vikt på kcal-överskott eller upp i vikt på kcal-underskott). Det är bara detta de menar med sin korrelation, att 60% passar in på att gå upp i vikt på kcalöverskott.
    Tittar man på hur stor viktförändringen blir så stämmer inte EN ENDA av personerna i studien in på den stenhårda kalorilagen och dessutom stämmer de inte inbördes, samma kcal-överskott kan t.ex. ge helt olika viktuppgång.

    Man kan också som jag tog upp i din blogg räkna själv på värdena från bloggare som anger sin vikt och sin energibalans och få fram samma siffror för dem. Så det är nog inget fel på studien, även om Gudiol utfärdat ett dekret om att det är fel på alla studier som inte visar att kcal-evangeliet stämmer.

    Korrelationen är lika stark eller starkare för ketonvärden och viktförändring.

    Svar: #54
  4. Du är rolig du. Som sagt, du skulle ha nytta av en statistikkurs.
    Svar: #55
  5. MJ
    En statistikkurs som sa att alla statistik som bryter mot religiösa påbud är ogiltig?
    Svar: #57
  6. Tiny Tom
    Glad to be of service! :)
  7. Tror du att det ingår i en statistikkurs, så behöver du verkligen gå en. :-)
  8. maria
    jag följer dina råd om man kan inte sova men det fungerar inte varför är det så doctorn?
  9. Carina
    Hej!

    Tror du inte att kosthållningen påverkar tillväxthormonerna i kroppen? Min "oro" är att LCHF för barn gör dem kortare som vuxna. Är jag ute och cyklar?

  10. Rickard Carlsson
    AF: Man ska inte kasta sten i glashus. En korrelation på runt 0.3 betyder att runt 9% av variationen i viktförändring kan förklaras av energibalansen. Ungefär 90% beror på andra saker. Precis det som MJ påpekade med sina procentsatser. Faktum är att MJs sätt att redovisa på är något som man använder mycket t.ex. medicin för att man vill visa på hur många personer som får en viss effekt.

    Att ett resultat är statistiskt säkerställt eller signifikant som det också kallas, innebär alltså inte att det är relevant eller viktigt.

    Vidare kan vi se, om vi tittar på spridningsdiagrammet, att centreringen av effekterna är sådana att de enda slutsatser om linjärt samband man kan dra gäller för de som har en positiv energibalans. För de som har en negativ energibalans verkar det som att man kan både gå ned, gå upp och stå stilla i vikt.

    Ett samband på r = 0.3 och som förklarar 9% av variationen kan så klart vara teoretistk intressant. Däremot ger studien om något rätt klara statistiska belägg för att om man man vill *gå ned i vikt* så ska man lägga energi på annat än energibalansen. Den verkar nämligen inte spela någon roll.

    Naturligtvis kan det röra sig om mätfel och att sambandet i själva verket är starkt. Men om vi tar siffrorna "at face value" så ger de inget vidare stöd för någon praktik relevans för energibalansprincipen. Nästan all viktuppgång och framförallt viktnedgång beror på något annat än energibalansen i den studien.

    Nu kan det ju så klart vara som så att energibalansen är den enskilt viktigaste prediktorn, även om den i sig ä svag. Och man kan ju argumentera för att en 9% förklarad varians är mycket viktig i det stora hela. Men förutsatt att allt inte är ett enda stort mätfel borde man kunna göra en multipel regression med ett antal variabler som är relevanta som tillsammans förklara merparten (t.ex. 60%+ av variansen) och sedan utifrån detta se hur stark energibalansen som prediktor är satt i ett sammanhang. Om det förklara fortsatt 9% varians medan, t.ex., ketonnivåer förklarar bara 1% varians, så är det ju så klart bättre att fokusera på det förra än det senare.

    Men i vilket fall kan man inte komma ifrån att frågeställningen är rätt dålig till att börja med. Det som är intressant är ju hur detta korrelerar inom individen och mellan indvider. Utan att ta hänsyn till att man har en hierarkisk effekt så blir det rätt meningslöst. Till exempel kan det (i teorin) finnas en saftig korrelation mellan x och y inom individer men som ser ut att vara mycket liten mellan individer eftersom andra faktorer då spelar roll.

    Med andra ord så är det en annan frågeställning om Ketonmätning eller energibalanskontroll fungerar bäst för viktmätning inom individer, korrelationen kan i princip vara rätt låg mellan individer annars.

    Vidare är den statistiska analysen av data ogiltig. Detta för att man inte hanterat att det finns en hierarki i data. De räknar på alla mätpunkter som oberoende av varandra. Detta antagande är fullständigt befängt både statistiskt och teoreitskt. Men man får ha överseende med att studien är från 1970 och man hade inte börjat så mycket med hiearkisk data-analys då.

    Till deras försvar ska sägas att det som troligen händer är att de

    1) underskattar sambandet. Det är nog bättre när man tar hänsyn till autokorrelationer inom individer

    2) p-värdet blir för lågt. De har inte 800 cases som de skriver eftersom de är beroende av varandra. Utan det är någonstans mellan 64 och 800 cases de har för de analyser de gör (som de inte borde göra...) Men, å andra sidan, så har de ju marginal på detta så det lär vara signifikant ändå.

    Men detta var inte vad jag reagerade på. Jag bryr mig inte om studien. Anledningen att jag kommenterar är din helt grundlösa sågning där du dessutom använde dig av mycket nedriga auktoritetsargument med att håna någons brist på akademisk skolning när denne faktiskt gör en rimlig tolkning av data. Detta är ett riktigt elakt beteende.

    Den som ger sig in i leken får leken tåla och du får alltså finna dig i att andra personer, såsom undertecknad, lutar sig på en doktorsgrad och hänvisar till att ens huvudsakliga arbetsuppgift är statistik i forsknings- och utbildningsammanhang. Även om jag egentligen tycker sådant är fånigt och inte hör hemma på någon blogg.

    Hursomhelst, för att återgå till statiskkursen som du efterfrågade för MJ:

    Den här typen av resultat är precis vad jag brukar ha med som sista uppgift på tenta i t.ex. statistik 1 - 15 HP. Det är nämligen en effekt som är statistisk säkerställd men som är praktisk relevant. Kort och gott behöver man lite sunt bondförnuft för att tolka det. Ironiskt nog är det just det sunda bondförnuftet, eller kritiskt tänkande, som är huvudsyftet med akademisk utbildning, även om man ibland kan undra var detta tog vägen i många utbildningar.

    I slutändan så är det alltså, om någon, du AF som behöver en statistikkurs.

    Svar: #61, #62
  11. Rikard Carlsson,

    Det är säkert så att jag skulle ha glädje av att repetera detaljerna i statistikkurserna jag läst, helt klart.

    Bakgrunden till inlägget är en diskussion kring ketonmätningar och viktförändringar dag för dag. Det framkom relevant kritik kring att just dagliga viktförändringar innehåller väldigt mycket brus, som vi alla vet så har man olika mycket vätska i kroppen, olika mängd tarminnehåll, etc. Därför var det ju möjligt att anledningen till att man inte såg något samband med ketonmätningar och variation i daglig vikt var att det helt enkelt var för lite signal i förhållande till brus, att man inte skulle kunna se något statistiskt signifikant alls i sådana mätningar.

    Men det som jag tycker är intressant är att man med kaloribalans ser ett statistiskt signifikant samband, även om det naturligtvis dag för dag korrelerar ganska litet. Det är skillnad på ett litet statisktiskt säkerställt samband och inget samband alls. Men MJ (och du?) tycker inte det.

    Min poäng är inte att kaloriräkning är helt fantastiskt, jag tror mycket mer på att äta bra, riktig, mättande mat. Min poäng är att ketonmätning är fullständigt utan evidens och att om man inte går ner i vikt trots riktig mättande mat så hjälper det sannolikt mer att ha ett öga på kaloribalansen också än att mäta sina ketoner.

  12. Jag skulle tillägga att jag har en hård ton mot MJ, eftersom han ständigt trollar, provocerar och presenterar en mängd fantasier som vore det fakta. Han presenterar aldrig källor eller något som stödjer hans fantasier, och han kan inte ta till sig om det presenteras fakta som motsäger det han påstår.

    I detta fallet handlar det om att han hävdar att en liten statisktiskt säkerställd korrelation är exakt samma som ingen korrelation alls.

    Jag brukar anstränga mig att ha en trevlig ton, men med somliga tappar jag tålamodet till slut.

    Svar: #70, #91
  13. Rickard Carlsson
    AF: Som sagt har jag egentligen inget att invända mot saken, eller argumentet i sig, utan enbart mot hur debatten förs och att en debattör inte kunde försvara sig på grund av ett auktoritetsargument att han/hon inte kunde statistik, vilket han/hon visst kunde i sammanhanget utifrån sitt perspektiv.

    När det gäller förklarad varians ska det sätta i sammanhang till hur mycket varians som rimligen kan förklaras. I vissa studier, typiskt teoretiskt laboratioriexperiment, kan 9% varians, eller t o m 3 % förklarad varians vara mycket relevant. Jag har gjort studier där jag har 3% förklard varians och tycker det är mycket viktigt och andra där jag har 40% förklarad varians men när det är trivialt, så på det sättet kan man inte resonera.

    Däremot kan man ju säga att när det finns så här pass svaga samband och data ser ut som det gör så är det ju svårt att generalisera till individer. MJs resonemang om att energibalans-principen verkar stämma hyggligt för en majoritet är en rimlig slutsats av data.

    I det här sammanhanget har vi dock säkert att göra med mätfel som heter duga (felrapporteringar, tarminnehåll och allt däremellan) som är så pass omfattande att även ett perfekt samband inte ger ett starkt statistiskt samband. Detta kan man dock till stor del komma runt genom att utnyttja inom-indivividskorrelationerna i testet. Data är rapporterad i en så pass hög detalj i nämnda artikel att jag t o m tror att en ny analys är möjlig post-hoc.

    Och ur det perspektivet så kan man säkert, som du gör, hävda att detta är betydligt viktigare än ketonmätning. Jag är personligen tämligen skeptisk till ketonmätning, men det är en annan sak, så jag går inte in och försvarar detta. Vidare så tror jag på principen kring energibalans men jag tror att den varierar så pass mycket från person till person (vilket data i artikeln också stödjer) att det är meningslöst att använda på något annat sätt än inom individer. Man kan alltså inte säga att en genomsnittlig person ska käka 2000 kcal och träna 30 minuter om dagen för att hamna på X underskott och gå ned x i vikt. Det är kvalificerat trams utifrån den data som finns.

    Poängen är då att det för en enskild individ kan vara effektivare att försöka förändra hur den individens svar på objektivt sett mätt energi-in-energi ut fungerar. Det finns ju en stor variation där och då är det inte orimligt att det går att förändra den.

    Hursomhelst vore det ju intressant med en studie som direkt jämför ketonmätning mot energibalans.

    Svar: #64
  14. Det låter som att vi är ganska överens.

    MJs resonemang om att energibalans-principen verkar stämma hyggligt för en majoritet är en rimlig slutsats av data.

    Hur tänker du där? Han påstår (åtminstone i diskussionen på min sida och på träningslära) att det i studien helt saknas korrelation.

    Korrelationen är lika stark eller starkare för ketonvärden och viktförändring.

    Det är ju att säga att 0% är större än 9%, och jag kan liksom inte låta bli att tycka att då måste man lära sig något om man ska kunna fortsätta diskutera. Även om det får mig att låta elitistisk och otrevlig.

    Men jag håller med dig om att en vettig vetenskaplig studie på ketonnivåer (med eller utan jämförande kaloribalansgrupp) vore önskvärd. Och jag anser att folk som rekommenderar ketonmätningar innan det finns något vetenskapligt data är högst oseriösa.

    Svar: #65
  15. Och jag anser att folk som rekommenderar ketonmätningar innan det finns något vetenskapligt data är högst oseriösa.

    Det finns gott om vetenskapliga data som visar att lågkolhydratkost fungerar för viktminskning. Ketonmätning är ett sätt att optimera en lågkolhydratkost, vilket gör det trovärdigt att en effekt kan finnas. Och det finns gott om erfarenhet som visar att det kan vara till nytta.

    Därför anser jag, i brist på några vettiga vetenskapliga data som talar emot, att ketonmätning verkar kunna vara ett värdefullt hjälpmedel för vissa. Detta efter att även ha testat noga på mig själv.

    Min inställning är alltid att i möjligaste mån rekommendera saker som har praktiskt värde, metoder som fungerar. Naturligtvis är noggranna kontrollerade studier alltid bäst, men i brist på hundraprocentigt säkra sådana får man bedöma nyttan utifrån den kunskap som finns.

    Svar: #66
  16. Ketonmätning är ett sätt att optimera en lågkolhydratkost, vilket gör det trovärdigt att en effekt kan finnas. Och det finns gott om erfarenhet som visar att det kan vara till nytta.

    Det finns inget som tyder på att det finns en anledning att "optimera" i den riktningen. Och nej, det finns inte gott om erfarenhet som visar att det gör nytta.

    Min inställning är alltid att i möjligaste mån rekommendera saker som har praktiskt värde, metoder som fungerar.

    Men de som upplever att kaloriräkning (med eller utan kombination med lågkolhdyratkost) är en metod som fungerar, de får finna sig i att kallas ätstörda. Jag tycker att det är grymt oseriöst.

    Svar: #67
  17. Du får naturligtvis tro och tycka vad du vill.

    Personligen tror jag att bantningsmetoder som fokuserar på att ignorera kroppens naturliga hungersignaler främjar utveckling av ätstörningar. Anorexi och bulimi börjar exempelvis alltid så.

    Svar: #68
  18. fokuserar på att ignorera kroppens naturliga hungersignaler

    Det behöver ju inte nödvändigtvis vara så - det kan ju vara ett verktyg för att hitta de livsmedel som gör att man håller sig mätt på färre kalorier.

    Allt kan ju spåra ur. Jag är säker på att kolhydraträkning och ketonmätning också kan spåra ur.

    Svar: #69
  19. ...[Kaloriräkning] kan ju vara ett verktyg för att hitta de livsmedel som gör att man håller sig mätt på färre kalorier.

    I så fall (om man tillåter sig att äta sig mätt) är det förstås inte samma problem. Där finns ju för övrigt likheter med kolhydraträkning och ketonmätning som till stor del har samma mål.

  20. MJ
    Fast nu är ju inte det sant.
    Du hävdade att det inte fanns någon korrelation dag för dag för ketonmätning och jämförde det med att det finns en mycket svag korrelation över tid för kaloriräkning. Jag menade att det saknades korrelation för båda sakerna dag för dag men att det fanns viss korrelation över tid för båda.
    Jag bad dig dessutom om dina mätvärden men de vägrade du att visa. Istället fortsätter du påstå att det skulle vara noll korrelation utan att visa någon som helst källa eller underlag samtidigt som du kräver alla andra på källor om att människor har två ben eller att jordaxeln lutar.

    Jag har också sagt att man säkert kan mäta en massa andra saker och få exakt samma resultat. T.ex. mäta all föda i gram utan hänsyn till vilken sorts föda det är.

    Frågan är väl om det är för att försöka ta dig ur situationen eller om du verkligen inte har begripit något. Om det är det senare så säger det väl en del om din förmåga att räkna ut korrelation och om det är det förra så säger det väl en del om din trovärdighet angående att du har gjort den hemliga uträkningen.

    Svar: #71, #72
  21. Jag redigerade bort ordet "ljuger". Det blir så tråkig stämning av att använda det ordet, även om man tycker så.
  22. Nej, det finns korrelation dag för dag för kaloribalansen, det var just själva poängen, som jag sagt ett antal ggr:

    Daily weight change and daily calorie intake were significantly related (n = 860,
    r = 0.295, P < 0.001) and there was also a significant negative relationship between
    daily weight change and daily energy expenditure (n = 430, r = – 0.297, P < 0-001).

    Mätvärdena har jag ju också förklarat var de kommer ifrån, finns att hämta längst ner här:
    http://www.fetsmart.se/blog/2012/10/28/ketonmatning-ett-fungerande-ko...

    Som sagt välkomnar jag alla som vill försöka hitta samband där, det kan ju finnas något. Rickard Carlsson kanske vill räkna lite?

    Svar: #73, #74
  23. MJ
    Läs hela studien och inte bara sammanfattningen.

    Vad menar du?
    I Paleolites diagram nummer 6 ser man ju en tydlig ihopkluppning av viktnedgång och de största viktnedgångarna i det spann som anses vara optimal ketos. Om man räknar ut korrelation från en så tydlig bild så kommer den väl bli högre än 0,3?

    Eller är vi tillbaka på det här att du låtsas som att någon påstår att högre ketos skulle leda till större viktnedgång?

    Svar: #77
  24. Som sagt välkomnar jag alla som vill försöka hitta samband där, det kan ju finnas något.

    Sambandet är mer än uppenbart om man bortser från det dagliga bruset.

    Alla 6/6 personerna gick ner i vikt medan de satsade på att vara höggradig ketos. Hastigheten varierade mellan 0,3 - 5,8 kilo per månad.

    Sen kan man välja om man vill leta efter en matematisk korrelation bland allt brus eller om man vill fokusera på frågan om det fungerade. Jag väljer det senare.

    Svar: #75
  25. De gick ju ner i vikt, men om det hade samband med vissa ketonnivåer (insulinnivåer) så skulle de ju gå ner mindre vid låga ketonvärden och mer vid högre.

    Annars antar jag ju förstås att de går ner för att de begränsar sin kost (för att uppnå några ketonvärden) och därför äter mindre. Eller något annat skäl. Men det borde funka lika bra utan ketonmätningar i alla fall.

    Jag tycker absolut att det är värt att försöka utröna om ketonmätaren i sig tillför något, eftersom mätandet ändå kostar lite pengar.

    Svar: #76, #79
  26. MJ
    Men snälla nån. Det framgår ju att alla sex har eftersträvat "optimal nivå" inte högsta möjliga nivå. Det har jag ju också förklarat för dig minst tio gånger.
    Varför fortsätter du hävda att ketonmetoden skulle gå ut på att ha så höga nivåer som möjligt?
    Svar: #78
  27. Citatet var från själva studien, inte från sammanfattningen.

    Jag menar att grunddatat finns att hämta ner, du kan göra dina egna analyser. Och kontrollräkna om jag dabbat mig (fullt möjligt, såklart).

    Vilken graf talar du om? Det är datat som i graf 6 som jag tittat på. Ser du något samband där?

  28. Doc har i alla fall hävdat att det inte skulle vara någon nackdel att ligga högre än det optimala spannet. Men onödigt kanske.
  29. Men det borde funka lika bra utan ketonmätningar i alla fall.

    Men nu verkar det för många underlätta med mätningar... vad som än "borde" vara sant.

    Svar: #80
  30. Det vet du ju inte alls, eftersom man inte jämfört motsvarande restriktioner/ dagliga viktrapporteringar på bloggen med och utan ketonmätningar. :-)
    Svar: #81, #82
  31. Och ändå vet du svaret? ;)

    Självklart är det dock inte själva mätningarna som ger viktminskning. Det torde vara uppenbart? Mätningarna är ett hjälpmedel för att se om man kan optimera kosten ytterligare eller inte.

    Svar: #83
  32. Gustav
    Ja det är svårt att se samband när man redan bestämt sig för en sak som vissa andra alltid verkar göra och vägra se verkligheten ... finns inga studier är det helt enkelt inte sant !! Jag ser klara samband på ketonmätningskurvor och många som mäter får ju en viktminskning först när dom är i optimal ketos .. alltså solklart att det kan vara ett bra hjälpmedel för många !! Men det är ju svårt att inse när man redan betämt sig för att det inte kan vara sant ..
    Svar: #85
  33. Jag vet att det finns för lite information för att man ska rekommendera det som ett hjälpmedel. Allt jag sett tyder på att det är värdelöst. Men skulle det visa sig att det gör nytta så får jag ju ändra mig.
    Svar: #84
  34. Allt jag sett tyder på att det är värdelöst.

    Och alla som plötsligt går ner i vikt igen, exempelvis Jimmy Moore som gått ner över 30 kilo, de räknas inte?

    Svar: #86
  35. Jag har hittat ett samband också, stigande ketonnivåer är kopplat till viktminskning, och minskande ketonnivåer till viktökning. Det man främst ser i ketonmätningskurvorna är glykogenlager som töms och fylls på.
  36. Eftersom inte heller han gått ner mer på optimala/ högre nivåer än på lägre, så gissar jag att det även för honom är någon annan faktor som är viktigast.
    Svar: #87
  37. Med andra ord: Det fungerar inte, och när det fungerar så beror det på något annat okänt? För 30 kilo glykogenlager hade nog inte ens Jimmy Moore.

    Jag tror inte att jag startade med 4,5 kilo glykogenlager heller...

    Svar: #88
  38. Tja, finns det ingen korrelation så finns det knappast någon kausalitet.
    Svar: #89, #90
  39. Gustav
    Ja det måste vara slumpen då för du VET ju att det inte funkar ...
  40. Fortsätt tro benhårt på den där svårtolkade statistiken du, det verkar bekvämast.

    Tyvärr är det lätt att motbevisa vad som helst med så låga krav.

    Svar: #92
  41. Gustav

    Jag skulle tillägga att jag har en hård ton mot MJ, eftersom han ständigt trollar, provocerar och presenterar en mängd fantasier som vore det fakta. Han presenterar aldrig källor eller något som stödjer hans fantasier, och han kan inte ta till sig om det presenteras fakta som motsäger det han påstår.I detta fallet handlar det om att han hävdar att en liten statisktiskt säkerställd korrelation är exakt samma som ingen korrelation alls.Jag brukar anstränga mig att ha en trevlig ton, men med somliga tappar jag tålamodet till slut.

    Ja ungefär som du gör nu då ...

  42. Tja, i brist på vetenskap så lutar jag mig på det lilla data som finns. Hellre det än luft. Visst är det lätt att ifrågasätta något som har så lite stöd som ketonmätningar.
1 2

Lämna en kommentar

Svar på kommentar #0 av

Äldre inlägg