Diabetesläkare vilsna i skogen
Nu är jag i Stockholm för den stora europeiska diabeteskonferensen EASD som inleds på allvar imorgon.
Under fyra dagar i sex parallella föreläsningssalar kommer tusentals nya detaljer om gener, molekyler och piller att avhandlas. Men kommer någon att ens nämna den livsstilsförändring som kan göra allt det andra onödigt?
En på tusen
Efter att ha granskat det omfattande programmet så är svaret ja. Men kanske bara en enda person. Under 20 minuter sist på torsdag eftermiddag föreläser dr Eric Westman, han jag hälsade på i North Carolina i våras, om lågkolhydratkost.
I övrigt verkar det tjocka programmet kliniskt rent från den avgörande frågan: vad en diabetiker bör äta för att bli friskare.
Hoppas de åtminstone serverar en bättre "lunch" än på fetmakonferensen...
Nu är det förstås inte bara diabetesvården som är beslagtagen av läkemedelsvärlden utan nog dom flesta sjukdomar som behandlas på våra sjukhus!
5 235 412 - alldeles nyss.
(Må vara att jag själv räknats ett antal gånger, men ändå!)
Passa på att äta billigt när du är i Stadshuset! Där äter man under Tre kronor! 🙂
Detta extrema uttryck för egocentricitet är resultatet av den hårda konkurrensen. Fenomet är heller inget som är förbehållet diabetesforskning, utan är mycket vanligt inom alla forskningsområden. Därmed inte sagt att alla forskare är egocentriska.
Man vill ju gärna tro på mantrat att mer konkurrens ger bättre forskning. Men grupper av människor utvecklar sin egen kultur och det är inte alls säkert att det stora målet (i detta fallet att folk ska bli friska eller villkorligt friska från diabetes) är kongruent med vad som lönar sig att ägna sig åt för den enskilda forskaren.
Så hur kan man få detta enkla budskap att bli tillräckligt komplicerat för att duga, tillräckligt lönsamt för att skapa en ekonomisk boom? För då skulle det bli andra bullar av.
Min läkare var i alla fall försiktigt positiv till lchf när jag var dit i maj.
Hon såg ju hur bra mitt långtidsvärde blivit det senaste året. 😀
Är jag på rätt spår med några av följande gissningar eller är det helt andra saker?
-Läkemedelsindustrin indoktrinerar dem direkt.
-Läkemedelsindustrin indoktrinerar dem indirekt genom att påverka livsmedelsverk och andra institutioner genom att anta rekommendationer med hög kolhydratandel i kosten (samma indoktrinering som påverkar flertalet av befolkningen.)
-Doktorerna vet att det kanske är fel med de officiella rekommendationerna men är rädda att råka illa ut hos någon högre instans om man bryter mot rekommendationerna.
-Doktorerna har lärt sig att kostfrågor inte är deras bord. Doktorerna tar hand om medicinerna så tar dietisterna hand om maten.
-Doktorerna tror att de tjänar mer på att patienterna är sjuka så att de återkommer (nja, hoppas det inte är riktigt så illa).
Ännu en ursäkt för de lata och glupska. Precis som barn med hjärntumörer som blir tjocka - de tar det som förevändning för att svulla järnet.
Sedan tycker jag att patienten måste ta ett stort eget ansvar, det går inte lägga allt i händerna på läkare utan att själv kritiskt granska och söka fakta om den egna sjukdomen och olika alternativ.
Vi bestämmer själva över våra liv och hur vi ska leva dem!
Håller med om nästan alla punkter, dock inte den sista Jon och det du skriver Niklas är förstås rätt.
Det är läkarnas utbildning som bör ändras och det bör läggas större vikt vid kostfrågar. Ett bra ex för att visa detta är just Doc:s inlägg "Vilsna i skogen".
Med mer kostkunskaper och övertygelse, så hade vården sett helt annorlunda ut.
Sen å andra sidan så är det här svårt när även våra andra myndigheter är fel på det med exvis nyckelhål osv.
När han ville veta hur jag åt så sa han till min förvåning att han tyckte det var ett väldigt bra sätt att äta på om man tränar så mycket styrketräning som jag gör. Sen la han till att hans pappa som har typ 2 diabetes äter LCHF och nu inte behöver insulin.
Det sprids 🙂
/ Mia
Nu är han med i viktklubb och "unnar" sig bacon och ägg tre gånger i veckan, stackars sate!
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article5522300.ab