Claude Marcus i reträtt?
Det blev ett ganska bra inslag i Agenda tycker jag. Inspelade inslag från Agneta Dahlqvist och Margareta Lundström, sitevärd för Kolhydrater iFokus. Och så debatten med Claude Marcus och Torsten Mossberg. Marcus chockerade lite genom att nu säga att lågkolhydratkost kan vara bra, så länge man går ner i vikt av det. Om man inte går ner i vikt, då är det tydligen fortfarande farligt, av lite oklar orsak. Han klamrar sig även fast vid gammal utdömd forskning genom att påstå att naturligt mättat fett ”är definitivt mycket farligt” trots att modern forskning inte kunnat visa något sådant, och hela konceptet är starkt ifrågasatt, nyligen i läkartidningen.
Marcus upprepade det nya mantrat att det är viktigt äta kostfibrer minst 3-4 gånger (någon som räknade?). Inte för att jag avråder någon från att äta det (om inte alla gaser besvärar). Men hur något som går rätt genom kroppen och hamnar i toalettstolen kan vara så fantastiskt bra för oss har jag lite svårt att se.
Marcus fick sig en liten åthutning av Mossberg när han åter ville poängtera att lågkolhydratkost bara är bra för viktnedgång. ”Och för blodsockerkontroll” poängterade Mossberg, vilket naturligtvis är sant, och Marcus blev tyst en stund. Kanske hinner han retirera ifatt där tills nästa debatt?
Faktum är att det verkar vara bra för en del annat också, så kanske blir det mycket backande? Stay tuned…
Mättat fett farligt säger Marcus, men kan inte ge exempel på en studie som stöder det
Läs mer om min intressanta mailväxling med Claude Marcus våren 2008. Han kan där inte ge exempel på en enda studie som visar att mättat fett skulle vara farligt, trots sina tvärsäkra uttalanden i frågan.
Läs även hur Claude Marcus uttalar sig i tidningen Må Bra juninumret -08, åter med uttalanden han inte kunnat stödja.
Snart ökänd artikel i Läkartidningen?
Claude Marcus har därefter varit huvudförfattare i en artikel i läkartidningen juni -08, där han framför en helt annan åsikt än Socialstyrelsen och American Diabetes Association – han menar att lågkolhydratkost allmänt är livsfarligt och saknar vetenskapligt stöd. Anmärkningsvärt nog stöder hans referenser gång på gång inte de slutsatser han framför. Min analys av artikeln:
Claude Marcus mfl om kostråden (inledning och vikt-delen)
Claude Marcus mfl om kostråden, fortsättning
Claude Marcus mfl om kostråden (mättat fett farligt?)
Extra tveksamma är Marcus ganska extrema åsikter i frågan då man noterar hans jävsdeklaration i läkartidningen. Marcus rapporterar konsultuppdrag för såväl Wasabröd, McDonalds och Swedish Nutrition Foundation (en lobbyorganisation finansierad av livsmedelsföretag, ex Coca Cola). Att Marcus uppdragsgivare har stora ekonomiska intressen av att folk fortsätter äta mycket socker- och kolhydratrika livsmedel gör honom uppenbart jävig i frågan. Det tror jag de flesta skulle hålla med om.
Under de omständigheterna är det närmast skandalöst att gång på gång uttala åsikter i media som han inte kan uppge vetenskapligt stöd för. Men tiden då folk tog en professors-titel som garanti för vetenskaplig ärlighet är kanske ändå förbi?
Slutligen
Här kan man läsa hur de gravt feta ungdomar som behandlas på hans klinik inte går ner något i vikt, enligt Claude Marcus själv.
De som har rapporterat hittills har bara bra värden, trots att det äter ohämmad dessa farliga mättade fetter .
De hade, surprise surprise, bäst blodfetter av alla grupperna. Bäst blodtryck med för den delen. Marcus skulle säkert säga att det var för att de gick ner mest i vikt dock...
Är de så rädda för att erkänna att de har haft fel, eller vad?
Lite ödmjukhet kanske vore på sin plats...
Det är väl det som är riktigt riktigt skrämmande, att de inte är intresserade, inte kan tänka själva och inte ens har försökt prata med en enda lågkolhydratare för att få lite perspektiv.
De kunde t.ex. fråga mig. Jag gjorde en viktoperation på Huddinge, en Gastric Banding, mars-05, bad dem tömma bandet i början av 2006 (då jag läst och insett hur "lurad" jag blivit) och är en inbiten LCHF:are sedan dess. Exakt vad det står i min journal vet jag inte men vi pratade ganska mycket när jag var där för snart 2 år sen. Mig skulle de ju kunna fråga eller vara intresserade av hur det går.. Men inte då, det sista de sa var att jag skulle höra av mig om jag ville fylla på bandet igen, de skulle sluta att kalla mig till besök. Så därifrån har jag inte hört något på snart 2 år.
Jag skulle väldigt gärna veta vad han baserar det på, och misstänker starkt att det är labstudier på insulinresistens som han tolkar på det viset. Att något sådant samband skulle existera i praktiska verkligheten har jag väldigt svårt att tro... men om någon kan peka på en sådan studie är jag såklart nyfiken.
Sätt en åldersdiabetiker på en kolhydratsnål och fettrik kost och sjukdomen försvinner. Jag har ett otal sådana exempel i min praktik. När någon av dessa "botade" diabetiker återgår till bullar och frukt kommer sjukdomen tillbaka. Om de på nytt plockar bort sockret kan de minska eller avbryta medicineringen igen.
Kopplingen är klockren och kan inte ifrågasättas.
Sten Sture
Jag får direkt minska på sprutorna när jag håller en lowcarbdiet och dom gånger när jag fuskar syns det direkt på blodsockret som skjuter i höjden på en gång och kräver då extra insulin!
I så fall vore det intressant att kika på dem. I annat fall vet jag inte vad Marcus pratade om överhuvudtaget...
Det borde finnas sådana studier, men jag har inte sett någon. Annars är det ju bara att göra som i många koststudier. Då får man det resultat man önskar.
Förslag till modell:
Man sätter en grupp som är tillsagd att äta 40 energiprocent kolhydrater mot en grupp som får äta dem fritt. Gruppen som ska äta 40 energiprocent kallas (felaktigt) för lågkolhydrargruppen. Den får inget stöd och är snart tillbaka i sitt vanliga ätande. Gruppen som får äta stärkelse fritt får regelbunden coaching och hjälp med ett ambitöst träningsprogram, Resultatet blir att lågkolhydratkosten" visar sig verkningslös och att motion lindrar diabetes.
Genom att dela upp deltagarna i deciler och jämföra ytterligheterna med varandra kan man tillverka en anmärkningsvärd skillnad i utfall. (Det är med sådana metoder som den världsberömde forskaren Walter Willet byggt sitt namn.)
/SSS
Åke
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=8713
Och det finns flertal studier som visat mer positiv effekt än de han hänvisade till. Men visst behövs fler, det kommer garanterat med tiden.
"Ytterligare stöd för att stärkelse inte är någon avgörande bov i dramat kommer från det faktum att människan har en högre aktivitet av salivamylas än andra djurarter [17], ungefär tre gånger högre än schimpansen [18]. Även våra framtänder anses vara ovanligt väl lämpade att tugga rötter [19], vilket stärker hypotesen om ett högt intag av stärkelserika rötter under de senaste årmiljonerna [20]. "
Varför diskuterar han inte hela vår matsmältningsapparat, utan bara
munnen? Jo därför att då skulle han tvingas erkänna att vår
matsmältningsapparat är rovdjurets, köttätarens, och köttätaren äter
mycket mättat fett.
Lindeberg har utsett det mättade fettet till "boven i dramat" och då
kan han inte framhålla oss som köttätare, utan som allätare med
dragning åt vegetarianism.
Har vi hört det förut: Mättat fett är farligt och kolhydrater
(fiberrika) är bra?!
Lindeberg fortsätter att söka meritera sig för en professorstjänst
i "evolutionsmedicin". En sådan utnämning bör absolut bekämpas,
liksom hans idéer bör bekämpas. Lindeberg som professor
i "evolutionsmedicin" vore ett stort steg tillbaka i den avgörande
frågan, den om det mättade fettet!
Om Lindeberg verkligen studerade det som finns skrivet om stenålderskost, t.ex. av Vilhjalmur Stefansson, i stället för att envist hänga kvar vid sina studier av jordbrukare på Kitava, skulle han finna, att människans preferens för fet, animalisk mat är både allmän och hälsosam!
En sådan position är nog för all del välkommen, men nog bör man ha bredare på sig om fötterna än vad Lindeberg tycks ha?
//Zac
Ta en titt på min hemsida om du vill ha en första introduktion.
Sten Sture
http://www.skaldeman.se
"Fettrik kost är en etablerad metod för att orsaka insulinresistens och nedsatt glukostolerans hos hundar, råttor och möss."
Hur svarar ni på detta? Borde inte ett högt intag av rent socker och kolhydrater ge upphov till större insulinresistens? Rent logiskt? Jag har en kamrat som åkt på typ2 diabetes 32 år gammal efter 3 års våldsamt frossande i grillmat, pizzor och liknande. En klar ökning i fettintaget från hans sida alltså. Kolhydratintaget borde också ha ökat med läsk bland annat.
Har du kollat hur många kalorier du äter nu jämfört med när du åt en massa kolhydrater också? Kött ger ju inte särskilt många kalorier. Man kan ju äta två kilo ryggbiff om dan och det ger ju bara drygt 2000 kilokalorier, och de recept hos på LCHF-kost jag sett, med kött, grädde och lite broccoli och blomkål, ger inte så många kalorier som man kan tro.
Jag kaloribantade i tjugo år och jag har varit med om att gå upp i vikt på 1000 kilokalorier om dagen, och att därefter gå ner i vikt på tre gånger så mycket. Eller fyra.
För närvarande äter jag mindre än vad jag gjort på fyra, fem år och väger mer än jag gjort på fyra fem år. Varför det? Jo, för att jag förändrat kostens sammansättning. Jag äter årstidsanpassat och lägger på mig fett inför vintern, samt äter upp det fettet när sommaren nalkas.
Det är helt i enlighet med mina principer för årstidsanpassad viktreglering. Man ska leva som man lär.
Sten Sture
det stämmer inte när det gäller hundar. Hundar är lika mycket rovdjur som människan och har i princip samma matsmältningssystem. Vill man göra en hund insulinresistent så ska man ge den fabricerat hundfoder. Då kan den få både tandlossning och diabetes. Om Staffan har något som helst belägg för sin utsaga så handlar det om hundar som fått fett OCH kolhydrater. Du kan inte bli insulinresistent om du inte äter kolhydrater .Inte ens om du är en hund.
Det finns inga insulinresistenta vargar. (Hunden är en varg.) Och det finns inga vargar med diabetes (annat än i djurpark). Detta är elementärt.
Sten Sture
http://www.skaldeman.se
Det låter ju fantastiskt det där att öka i vikt på 1000 kilokalorier om dagen. Under hur lång tid då? På lång sikt är ju det en svältkost som är omöjlig att hålla sig till. Men jag håller delvis med. Viktregleringen är nyckfull. Jag har delvis samma erfarenhet. Att träna i ett halvår gjorde ingenting, men sedan jag slutade med vitt bröd, pasta och ris gick jag ner flera kilo utan ansträngning.
Det här handlade om en kort period, några veckor bara, i slutet på 2001. Annars gick jag upp i vikt på cirkus 1500 kcal om dagen. Då blir man ganska glad när man upptäcker att man kan äta det dubbla och gå ner som ett skott. Bara genom att minska på kolhydraterna och öka på fettet. (OBS: inte öka på proteinet!)
Du kan läsa mer om det här i min första bok: "Ät dig ner i vikt!" Där berättar jag om hur jag kom på min modell för hormonellt styrd viktminskning. Det var alltså en egen upptäckt som jag gjorde. På den tiden visste jag inte att den upptäckten gjorts hundra gånger tidigare.
Sten Sture
http://www.skaldeman.se
Men basmetabolismen omsätter ju runt en 1500 kilokalorier per dygn. Även om de 1000 kcal lagras som fett måste ju kroppen ta de 1500 kcal nånstans ifrån?!
Det är rätt, åtminstone enligt kaloriteorin. Äter man något mindre än vad basmetabolismen kräver så kommer man så småningom att försvinna. Äter man något mer än vad basmetabolismen kräver så kommer man så småningom att väga ett ton.
Prova detta i praktiken så får du se vad som händer.
/SSS
Öh, ha-ha. Jag kommer att tänka på de som praktiserar kalorirestriktion. Vad jag har läst så om man lägger sig 20-30% under sin "normalmetabolism", alltså basmetabolism plus det man gör av med när man rör sig under dagen, så minskar kroppsvikten sakta under lång tid, men sen stannar den när kroppen har ställt in sig på en långsammare metabolism. Likadant borde det vara om man ligger över. En större kropp kräver ju fler kalorier och förbränningen ökar kanske, så man finner nog en jämvikt där också. Såvida man inte har otur att bli sängbunden och väga 500 kilo och fortsätter äta junkfood hela dagarna.
- Folk som räknar kalorier väger vanligen för mycket. Människor som kan kaloritabeller utantill är ofta väldigt feta. Hade kaloriteorin haft något värde borde det vara tvärtom.
(Ur "Ät dig ner i vikt")
Sten Sture
Det låter ju bra, och är säkert ofta så. Jag har emellertid inga problem med vikten, inte nuförtiden. Som många andra började jag lägga på mig några kilon efter 40 men det var rätt lätt att gå ner i vikt genom att sluta att äta en massa mög. Jag räknar kalorier på ett ungefär i perioder för att jag har funnit att det är lätt att man äter mer än man behöver om man äter "ad libitum". Det verkar stämma rätt bra. Äter jag runt 2200 kcal per dag håller jag jämvikten, men om jag inte håller igen blir det lätt närmare 3000 kcal och då ökar jag i vikt. Mina värsta viktfiender är nog öl och chips. Om man dricker ett par sexpack och en eller två påsar chips till helgen motsvarar ju det ett tillägg per dag på runt 500 kcal. Annars är det inte alls svårt att gå ner i vikt, bara sunt förnuft, och skippa pasta och sånt skräp.
Visst är du Skåning - det är väl mest dom som använder ordet"mög"!
Öl kan väl jmf med bröd, eller....?
MVH
Thomas H
Jo, jag är skåning, och jag tycker "mög" är ett väldigt bra ord.
Öl och bröd? Tja, antar det. Bröd är ett elände, innehåller massor av kalorier och fytiner och annat elände.